Ädelstens triologin #2, Safirblå

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker!)

Författare: Kerstin Gier
Titel: Safirblå
Originaltitel: Saphirblau
Serie: Ädelstens triologin #2
Sidor: 385
Utgivningsår: 2010
Bokförlag: Bonnier Carlsen

Gwendolyn och Gideon är på färd med att fara runt till de föregående tidsresenärerna för att samla blod till kronografen. Under tiden är det också meningen att Gwen ska lära sig hur man är en äkta person från 1700-talet, utan att misslyckas, plus att hon har massor att klura på kring Gideon, som kysste henne i den där biktstolen. 


Alltså herregud... Det här var nog bland en av de bästa böcker jag läst på länge. Verkligen. Skulle jag kunna, så skulle jag ge den 6/5 stjärnor. Och än har jag en bok kvar i serien. Dock känns det lite sorgligt på samma gång, men jag tror det är lika bra, eftersom jag brukar tycka att serier brukar bli ganska dåliga efter ungefär tredje boken eller så.

Humorn var jättebra, med alla oseriösa tankar och meningar folk sa, och bara helt random saker dom tog upp ibland. Det var precis i min smak.

Och så måste jag säga att även om Gideon verkar som en fruktansvärd människa emellanåt (och ganska ofta) så tycker jag ändå väldigt mycket om den lilla kärlekshistorian mellan han och Gwen.

Jag har inte så mycket att säga om den här boken, förutom hur fantastisk den var.

Jag märkte också att jag till och med gav första boken fulla stjärnor, så jag skulle rekommendera den här serien till människor som gillar kärleksdraman där killen är en bitch men har en gömd gullig sida som man innerligt hoppas på att är den verkliga sidan.

Bok 1: Rubinröd

Bok 2: Safirblå

Bok 3: Smaragdgrön

House of Night #3 Utvald

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker!)

Författare: P. C. Cast & Kristin Cast

Titel: Utvald

Originaltitel: Chosen

Serie: House of Night #3

Sidor: 315

Utgivningsår: 2008
Bokförlag: Bonnier Carlsen

Zoey kan inte lita på överprästinnan Neferet längre. Inte sedan hon fick veta att hon är en orsak till Stevie Rae's död. Eller odöd. Eller vad man ska kalla det. Hur som helst är inte Stevie Rae död, och Zoey är den enda som vet om det. Hon är också den enda som vet om att Neferet har visat sig vara ond. Nu återstår det bara att försöka lösa allting, med dessutom tre killar tätt i hälarna.

Ta all drama och alla problem ni kan tänka er och släng det i en skål och blanda ihop det. Då har ni tredje delen av den här serien. Jag blev så otroligt trött på all drama. Liksom, Zoey bara drog på sig problem efter problem, och istället för att något av dem löstes, så drog hon på sig ett till problem. Det var som en enda lång väg neråt, djupare och djupare för varje kapitel ungefär. 

Jag tänker fortsätta att klaga på de tre killarna hon har efter sig. Och att hon dessutom inte gör något åt det. Liksom, hur svårt kan det vara? Jag blev så trött på henne och den här boken var så otroligt ansträngande att läsa. 

Och dessutom måste jag säga att jag tycker att alla personer känns så otroligt orealistiska. Det är liksom, ingen människa skulle väl bete sig så där extremt i verkligheten. Folk skulle ha mer förståelse. Det känns som att personerna inte riktigt har ordentliga personligheter, utan de är bara lite hur som helst så att det ska bli så mycket drama som möjligt.

Jag har ingen lust att fortsätta läsa den här serien den närmaste tiden, men jag kommer nog fortsätta. Förhoppningsvis kanske den blir bättre. Jag blev förvånad av att se att jag faktiskt gav så mycket som fyra stjärnor till den första boken.

Bok 1: Marked

Bok 2: Betrayed

Bok 3: Utvald (Chosen)

Bok 4: Untamed

Bok 5: Hunted

Bok 6: Tempted

White Rabbit Chronicles #1 Alice i Zombielandet

Författare: Gena Showalter
Titel: Alice i Zombielandet
Originaltitel: Alice in Zombieland
Serie: White Rabbit Chronicles #1
Sidor: 423
Utgivningsår: 2012
Bokförlag: Förlaget Harlequin

Alices pappa kan se monster. Monster som ingen annan i familjen Bell kan se. Alice och hennes syster kallar pappa tokig, men Alices åsikt ändras den dagen hon förlorar de hon älskar mest. Plötsligt kan hon också se dessa monster hennes pappa tidigare såg, smygandes omkring utanför hennes fönster på natten, och hon är fast besluten om att inte berätta om detta för någon. 


Jag hade ingen aning om att den här boken var första delen av en serie när jag började läsa den. Jag valde den därför att jag tänkte ta det lugnt med alla serier jag har påbörjat, och så i misstag så påbörjade jag en till!

Hur som helst så gillade jag den väldigt mycket. Jag hade bara hoppats på att den skulle vara lite mer som en rip off av Alice i Underlandet, men det enda som påminde mest var väl kaninmolnet.

I början påminde den väldigt mycket om vilken high school bok (eller snarare film) som helst, med populära gäng och att huvudpersonen blir kär i den populäraste (eller i det här fallet tuffaste) killen i skolan. Den blev dock mer originell senare.

En person jag gillade väldigt mycket var Kat. I början tyckte jag att hon verkade som en ganska hemsk människa, men senare i boken när man lärde känna henne bättre så gillade jag henne mer och mer. Cole däremot blev jag ganska irriterad på. Jag förstod att han skulle vara en kall och hård ledartyp eftersom han var ledaren för deras grupp, men han verkade också väldigt respektlös emellanåt mot Alice.

På samma gång måste jag säga att jag tycker att Showalter har gjort ett utmärkt jobb i att ta fram äkta känslor. Det känns inte riktigt som att någon ändrar åsikter helt hur som helst bara för att det skulle passa en viss situation, utan alla personer verkar hålla fast ganska väl vid sina personlighetsdrag.

Åh, en bonus sak jag lade märke till! Jag hittade DEN HÄR sidan, där det står massor av rolig fakta om karaktärerna och annat som handlar om den här serien. Jag rekommenderar dock att läsa här efter att ni åtminstone läst första boken, för annars kanske det inte är lika kul, eftersom det finns en del interna skämt.