Visar inlägg med etikett Science Fiction. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Science Fiction. Visa alla inlägg

tisdag 21 juni 2016

Finishing School #1, Etiquette & Espionage

Författare: Gail Carriger
Titel: Etiquette & Espionage
Serie: Finishing School #1
Sidor: 307
Utgivningsår: 2013
Bokförlag: Little, Brown Books for Young Readers

Fjortonåriga Sophronia är en plåga för hennes stackarns mor. Hon är mer intresserad av att plocka isär klockor och klättra i träd, på möbler och på människor än vett och etikett. Mrs. Temminnick är desperat och skickar iväg sin dotter till Mademoiselle Geraldine's Finishing Academy for Young Ladies of Quality. 
Men skolan är inte riktigt vad Mrs. Temminnick hade tänkt sig, för inte nog med att man lär sig att dansa, klä upp sig och etikett, så lär man sig också hur man till exempel kan lönnmörda någon -- på ett artigt sätt förstås!


Den här boken har jag velat läsa länge, och trots den var underhållande så var den ändå inte en av mina favoriter. Jag tror helt enkelt att det beror på att den inte var min typ av bok, men jag tycker otroligt mycket om hela konceptet av boken med ett viktorianskt tema och puffiga vackra klänningar och sedan spioner och mysterium.

Jag älskar språket i boken även om det var OTROLIGT mycket svåra engelska ord som jag inte kan. Under vissa delar var det så pass mycket ord så att jag inte riktigt visste vad som hände i boken. Det var trots allt ett stort problem, men för övrigt så tyckte jag om språket.

Boken påminde mig om Harry Potter serien. Den var väl på sätt och vis uppbyggd på samma sätt med skolåret och att det var massor av händelser, och det var en väldigt mysig känsla.

Jag rekommenderar den till de som tycker om Harry Potter serien men vill ha en annan "version" av Harry Potter.

Tyvärr så ger jag själv den bara 3 stjärnor eftersom den egentligen inte föll mig i smaken, men jag tycker fortfarande om den. (Åh vad svårt att förklara, jag tycker om allting med boken men jag tyckte inte att den var så "kul att läsa". Ah, den var inte beroendeframkallande för mig, så att jag inte kände att "Jag vill läsa min bok!".)

måndag 2 maj 2016

The Lunar Chronicles #4, Winter

(OBS! Kan innehålla spoilers!)

Författare: Marissa Meyer
Titel: Winter
Serie: The Lunar Chronicles #4
Sidor: 824
Utgivningsår: 2015
Bokförlag: Feiwel & Friends

Alla på Luna älskar prinsessan Winter för hennes godhet och skönhet, och trots att hon har hemska ärr i ansiktet sägs det att hon är den vackraste flickan på Luna, till och med vackrare än drottningen själv. 
Winter avskyr drottning Levana och tillsammans med Cinder och hennes vänner, planerar de en revolution mot kungadömet för att vinna ett krig som har pågått alldeles för länge. 


Jag vet inte hur länge jag har läst den här boken, men herregud hur tjock den är. 800 sidor, är väl närmare den tjockaste bok jag läst. Dessutom började jag läsa en bok innan den här, som blev väldigt långtråkig, så jag orkade aldrig läsa klart den.

Hur som helst, var den här boken fruktansvärt bra, och jag hade en sådan tom och ledsam känsla när den var slut. Men det var en sådan bok som gör att man känner sig lycklig och arg och ledsen, och när jag tänker efter så skulle jag säga att hela serien är så.

Det är helt klart en av de bästa serier jag läst. Jag vet inte om det finns flera böcker eller om författaren har planerat några andra serier, men jag ska helt klart kolla upp det.

Jag har ingenting negativt att säga, boken kändes välplanerad och likaså med de tre innan. Det fanns tillfällen då jag blev förvånad över hur karaktärerna var så originella och att deras personligheter aldrig blev påverkade av tiden som gick. Karaktärerna anpassades aldrig efter storyn, utan de behöll sina personlighetsdrag och på så sätt kändes de otroligt realistiska. Det är nog det jag tyckte var mest välskrivet, och det är ju också bland det svåraste.

På samma gång var boken underhållande och det var inget hoppande i tiden. Eftersom det var så många olika karaktärer de bytte emellan kändes det som att man jättelätt skulle kunna blanda ihop när olika saker händer, eller att man går tillbaka i tiden för att inte missa någonting, men tiden i boken sköttes också otroligt bra och jag kände mig aldrig förvirrad över vad som hände när.


Bok 1: Cinder
Bok 2: Scarlet
Bok 3: Cress
Bok 4: Winter

onsdag 20 januari 2016

The Lunar Chronicles #3, Cress

(OBS! Kan innehålla spoilers!)


Författare: Marissa Meyer
Titel: Cress
Serie: The Lunar Chronicles #3
Sidor: 550
Utgivningsår: 2014
Bokförlag: Feiwel & Friends

Cress har vart fängslad på en satellit i 7 år, med det enda sällskapet av hennes netscreens, och tack vare det är hon en utmärkt hacker. Perfekt för att kunna installera gömda spionkameror för Queen Levana, men trots att hon är en av Levanas spioner så hjälper hon ändå Cinder och hennes vänner.
Och hon hoppas på att en vacker dag så ska Cinder och en av hennes snygga vänner Thorne, som Cress har en djup förälskelse på, komma och rädda henne ifrån hennes fängelsehåla och ta med henne ner till Jorden.


Jag läste andra boken för JÄTTELÄNGE sedan, och jag minns knappt någonting av den. Den var inte jättebra, gissar jag. Men första boken minns jag, och jag minns att jag älskade den. Den här boken, Cress, har stått i min bokhylla ett tag nu. Och jag bestämde mig för att läsa den.

Den var superbra. Verkligen. Men jag förstår varför jag inte tyckte om Scarlet, för jag tyckte också att de kapitlen som var från hennes och Wolf's perspektiv var de sämsta. Jag är inte så mycket för dem av någon anledning.

Något nytt jag däremot fastnade för var Cress och Thorne. Speciellt Cress, för hon verkar så söt och jag tycker om hennes dramatiska personlighet.

Åh, jag vet inte riktigt vad mer jag ska säga. Det är lättare att skriva massor när man har något att kritisera, men det är ju snarare positivt att jag inte har det.

Nästa bok har hela 800 sidor, och jag har redan beställt hem den. Jag kände mig tvungen för jag blev så sugen på att bara fortsätta läsa den här serien.


Bok 3: Cress

söndag 25 januari 2015

Filmrecension: The Maze Runner

Jag har inte läst boken The Maze Runner, men igår tog jag mig tiden att se filmen åtminstone. Jag kan ju inte riktigt jämföra den med boken, men för att vara en film så var den riktigt bra. Man märkte ändå att den var baserad på en bok eftersom man fick den känslan, skulle det vara en film som bara hade gjorts för att vara en film så skulle den säkert vart mycket bättre.

Jag gillade den hur som helst jättemycket, och den fick pluspoäng för att Dylan O'Brien och Kaya Scodelario var med eftersom jag bara gillar Dylan överlag och Kaya är från min favoritserie Skins.

Jag gillar också hela idéen med hela labyrinten och att de dessutom inte vet HUR de hamnat där. Eftersom jag inte är lika bra på att recensera filmer som böcker, så kan jag dock inte kritisera hur bra filmen var på ett rättvist sätt.




söndag 10 augusti 2014

The Lunar Chronicles #2, Scarlet

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker!)

Författare: Marissa Meyer
Titel: Scarlet
Serie: The Lunar Chronicles #2
Sidor: 452
Utgivningsår: 2013

Scarlet's farmor saknas och polisen har slutat letat efter henne eftersom hon ändå ansågs galen av byborna. Scarlet själv ger inte upp och den enda person hon kan få hjälp av är Wolf, en kille som är en före detta "street fighter". Under tiden i Nya Beijing så har Cinder lyckats fly från fängelset med en annan fånge, Thorne.


Jag såg jätte mycket fram emot att fortsätta läsa den här serien efter första boken, men jag tyckte inte alls att den här var lika bra som första. Den var intressant i början och precis i slutet, men sedan kom det en lång bit i mitten av boken som jag tyckte blev jätte långtråkig och seg. Jag hängde inte med alls i vad som hände och jag ville bara komma förbi kapitlen så snabbt som möjligt då.

Jag tycker nästan själv att kapitlen om Cinder var bäst. De som handlade om Scarlet var bara bra i början av boken. Jag trodde att jag skulle fastna lika mycket för Scarlet och Wolf som jag hade för Cinder och Kei, men det blev inte så heller.

Med andra ord blev jag ganska besviken och det är väl därför det tog sån tid att läsa ut den här boken. Jag kommer med säkerhet läsa tredje delen också och hoppas på att jag hänger med bättre i den.

Förutom det här har jag inte så mycket andra åsikter om boken, jag gillar fortfarande serien och själva storyn och tycker att den är helt klart värd att läsa av alla. Nu slog tanken mig dessutom att den här serien skulle vara otroligt kul att se som film.


Bok 1: Cinder
Bok 2: Scarlet
Bok 3: Cress
Bok 4: Winter

måndag 14 juli 2014

The Lunar Chronicles #1, Cinder

Författare: Marissa Meyer
Titel: Cinder
Serie: The Lunar Chronicles #1
Sidor: 397
Utgivningsår: 2012

En retelling av Askungen, det här är sagan om Cinder, en cyborg, som jobbar som en mekaniker i Nya Beijing, där hon bor hos sin styvmor och styvsystrar. Pesten har kommit tillbaka och miljontals människor drabbas och dör av den hela tiden och hela Jorden är hotad av Lunar folket och deras drottning Levana som har ett ultimatum om att antingen gifta sig med Nya Bejing's prins Kai eller starta krig.


Den här boken... Jag vet inte var jag ska börja men den var fantastisk. Jag har aldrig läst en bok om cyborger förut och aldrig lagt en tanke på att jag skulle vara intresserad av att göra det. Askungen har jag dock både läst och sett hundratals retellings av. Jag har aldrig vart så intresserad av självaste Askungen sagan eftersom den är så otroligt vanlig och uttjatad, men den här boken var något nytt.

Vilket år det är står det aldrig något ordentligt om, men att fjärde världskriget hade vart 100 år tidigare och att pesten dessutom kommit tillbaka låter som att det kan vara 100-1000tals år från nu, vilket dessutom känns ganska coolt att läsa om. De flesta böcker som handlar om framtiden (som jag har läst) har oftast bara vart ca. 100 år, högst, från nu.

Jag trodde dessutom att boken inte skulle vara så speciell för jag gillar egentligen mera när man inte vet vem som huvudpersonen börjar tycka om är från början, så i det här läget var det ganska självklart att det skulle vara prins Kai, eftersom det är Askungen-sagan och han är prinsen. Men alla relationer och känslor var ändå så mysiga och perfekta att det inte spelade någon roll.

Boken hölls dessutom intressant från början till slut och kapitlen var korta så det var lätt att läsa ett kapitel lite nu och då, så man behövde aldrig riktigt sätta sig till rätta och läsa igenom 20-30 sidors kapitel.

Jag är dessutom så lättad att det är en serie, för jag vill så läsa mer av det här.