Red Queen

Författare: Victoria Aveyard
Titel: Röd drottning
Originaltitel: Red Queen
Serie: Red Queen #1
Sidor: 379
Utgivningsår: 2015
Bokförlag: Modernista

Mare Barrow's värld är inte uppdelad efter klass, religion eller kön, utan efter blod. Medan de silverblodiga regerar i en värld fylld av övernaturliga krafter och lyx, så är de rödblodiga deras tjänare och arbetare. Och bland de röda är Mare. Hennes specialitet är att vara ficktjuv, och det är det hon gör i dagarna i väntan på att bli sänd till krig. Men plötsligt så får hon en ny tjänst som tjänare på det kungliga palatset, och det är inte den enda överraskningen som väntar Mare.


Den här boken var JÄTTEBRA! Som en bladning mellan The Lunar Chronicles och The Selection. Jag trodde att det skulle vara återligare en rip off av dagens dystopi böcker, men även om den påminde mig väldigt mycket om andra böcker så var den underhållande från början till slut, på ett helt eget sätt.

Det fanns saker jag tyckte mindre om, saker som kändes som att de inte passade in utan bara fanns med för att försöka (men misslyckades) skapa drama. Till exempel slutet av boken, var jag verkligen inte förtjust i. Den kändes så typisk. Jag var inte heller förtjust i relationen mellan Mara och Cal, den kändes också otroligt typisk och som att det har hänt tusentals gånger tidigare i andra böcker.

Men annars gillade jag hela grejjen med röda och silvriga, jag älskade spänningen som boken förde med. Man ville bara fortsätta läsa för man var så nyfiken på vad som skulle hända. Det fanns inte heller något tillfälle då spänningen blev så överväldigande att den blev jobbig.

Nä det här var en perfekt bok för mig då jag på sistone har känt att jag har börjat tröttna på att läsa. Men den här boken drog mig rakt ner i läshålan igen, så nu har jag lust att läsa allt jag kommer över.

Rekommenderar till: Er som gillade The Lunar Chronicles, The Selection, och helt enkelt andra liknande fantasy/sci fi dystopier.

Rekommenderar inte till: Ni som är HELT trötta på böcker som följer ett visst typ av mönster, som så många andra böcker idag följer. (men jag måste säga att även då skulle jag rekommendera er att testa den här boken....)

Bok 1: Red Queen
Bok 2: Glass Sword

The Wolves of Mercy Falls #3, För evigt

(Kan innehålla spoilers!)

Författare: Maggie Stiefvater
Titel: För evigt
Originaltitel: Forever
Serie: The Wolves of Mercy Falls #3
Sidor: 352
Utgivningsår: 2012 (2011)
Bokförlag: B. Wahlströms

Grace är varg. Grace är varg och Sam är människa. Och inte nog med det så har Tom Culpepper, en gång för alla, fått tillstånd att ta död på alla vargarna i Mercy Falls. Hur ska Sam kunna hitta och fånga in Grace som varg? För att inte tala om resten av vargflocken? 


Åh jag älskade den här boken! Så mycket känslor, så mycket kärlek. Jag grät i slutet för att den var så fin och sorglig!

Jag tänker börja med att ta upp karaktärerna. Som jag sagt flera gånger, så känns de otroligt mänskliga. Stiefvater tar med små detaljer som gör dem ännu mänskligare, som till exempel när Isabel går mot bilen och klickar på lås-knappen för att se hur långt bort från bilen hon kunde låsa upp den. Det älskade jag, för det känns så verklighetstroget. Men jag tycker på samma gång att Stiefvater inte har med FÖR mycket små detaljer, för i vissa böcker kan det vara så mycket att det blir jobbigt.

Och så tycker jag om relationerna. Ingenting kändes som att det hände utan orsaker. Det fanns inget tillfälle där jag stannade upp och inte fattade varför en person betedde sig på det ena eller det andra sättet.

Åh jag har egentligen inte så mycket annat att säga om den här boken. Jag kan ju sitta och skriva ännu mer om varför jag tyckte om boken, men allting är egentligen ganska likadana orsaker. För det mesta så är det karaktärerna och realismen. Som ni säkert förstod.

Jag blev så ledsen när boken tog slut, men på samma gång nyfiken för nu har jag ännu större lust att läsa Stiefvater's andra bokserie The Raven Cycle. Har både sett och hört att den har jättebra betyg, men jag har så klart en tung känsla över att lämna vargarna i Mercy Falls. Tänk hur fäst man kan bli vid ett par karaktärer!

Bok 1: Frost

Bok 2: Feber

Bok 3: För evigt

Apple & Rain

Författare: Sarah Crossan
Titel: Apple & Rain
Sidor: 329
Utgivningsår: 2015 (2014)
Bokförlag: Bloomsbury Publishing Pic

När Apple's mamma återvänder efter elva år känner Apple sig hel igen. Men även om hon fortfarande undrar varför hennes mamma begav sig av från början så väljer hon att inte bry sig om det eftersom hennes mamma förstår hur det är att vara tonåring bättre än vad Nana någonsin har gjort, och Apple flyttar in hos henne. Bara för att snart få lära känna någon som är ännu mer ledsen och ensam än vad hon själv är.


Den här boken var otroligt bra! Jag blev arg och ledsen men på samma gång glad när jag läste den, och även om jag till en början tyckte att både mammans återkomst samt Rain's uppdykande var väldigt underliga och orealistiska så slutade jag bry mig ju längre boken fortsatte. Nu i efterhand känner jag lite mer förståelse för mamman, som egentligen var den underligaste karaktären i boken.

En annan sak jag funderade över var Apple's hyllande av sin mamma. Jag vet många böcker där huvudkaraktären återser någon förälder som stack när de var små, och där känns det ofta som att huvudkaraktären brukar kunna vara väldigt avvaktande. Men Apple däremot drömde om och saknade sin mamma redan innan hon återvände, och när hon väl gjorde det så var Apple inte arg eller avvaktande alls, utan tvärtom så kastade hon sig i sin mammas armar. Det kändes kanske lite orealistiskt men sedan är Apple yngre än huvudkaraktärerna i mina andra böcker.

Hur som helst, när jag väl hade kommit förbi de här funderingarna och tankarna så började jag gilla boken mer och mer. Det var en bok som jag ville fortsätta läsa när jag la den ifrån mig, och det förklarar nog varför det gick så fort att läsa den också.

Karaktärerna började kännas väldigt jordnära och realistiska, och jag tyckte otroligt mycket om relationen mellan Apple och Rain. Den kändes väldigt naturlig och bra gjord. Jag rekommenderar verkligen den här boken till er som vill läsa om familjebekymmer med bra karaktärer.

Perfect

Författare: Rachel Joyce
Titel: Perfect
Sidor: 448
Utgivningsår: 2013
Bokförlag: Black Swan

Det är sommaren 1972 och Byron och hans vän James påbörjar "Operation Perfect" för att rädda Byron's mamma ifrån en kris. 
Det är vinter i nutid och en man med OCD torkar bord inne i ett café. Hans jobb är en lättnad för att fly undan ritualerna som hemsöker hans fritid.


Jag fick den här boken i födelsedagspresent och tyckte egentligen inte att den såg så super intressant ut eftersom jag då var väldigt inne i att läsa ungdomsböcker och fantasy. Men nu när jag väl har läst den så kan jag säga att jag är otroligt glad att jag fick den. Det är en sådan bok som man rekommenderar till nära och kära i alla möjliga åldrar och målgrupper.

Boken handlar om hur Byron får höra av hans vän James att man tänker lägga till två sekunder i tiden för att få tiden att matcha med jordens snurrande och så, (jag har inte störst koll på astronomi och science för att riktigt kunna förklara mer utförligt) och detta upprör Byron då han anser att människan inte är någon som ska hålla på att ändra på tidens gång. Han blir orolig för att någonting kommer hända på grund av att de mixtrar med tiden.

Samtidigt handlar boken också om Jim, som har spenderat hela sitt liv på ett mentalsjukhus på grund av hans OCD och schizofreni liknande drag, men sedan stängdes mentalsjukhuset ner och han blev tvungen att försöka leva ett normalt liv.

Boken är ju rätt seg, speciellt om man inte är van med 'slice of life' liknande böcker. Själva händelserna och berättelserna skulle ha kunna tagit rum på mycket färre sidor än vad den här boken gjorde, men å andra sidan tyckte jag att boken var så välskriven med ett sådant mjukt och fint engelskt språk att för mig gjorde det ingenting.

Hela boken var också lite deckar-liknande. Man fick otroligt många frågor och man kunde också lista ut vissa saker lite utan att det avslöjades direkt i boken, någonting jag uppskattar otroligt mycket.

Sen slutligen, så var den väldigt sorglig och dramatisk. Vissa karaktärer var rätt hemska, men ändå inte på något omänskligt sätt. Boken kändes väldigt jordnära.

Jag vet inte riktigt vad mer jag ska skriva utan att spoila någonting som händer. Om ni får tag på den på något sätt, så rekommenderar jag nästan vem som helst att läsa den. Sedan förstår jag om man har svårt att komma in i boken just på grund av att den är lite väl långdragen, men det är ju en smaksak.

The Infernal Devices #3, Clockwork Princess

(Kan innehålla spoilers!)

Författare: Cassandra Clare
Titel: Clockwork Princess
Serie: The Infernal Devices #3
Sidor: 656
Utgivningsår: 2015 (2013)
Bokförlag: Margaret K. McElderry Books

Det enda sätt att rädda världen är att förstöra vad du älskar mest av allt. Det enda sätt för Tessa att rädda dem hon älskar är att ge upp sig själv. 


Åh nu är serien slut! Och jag tyckte så otroligt mycket om den! Jag vet inte riktigt vart jag ska börja...

Om någonting fick jag lust att läsa The Mortal Instruments igen.

Och jag kan ju inte säga att jag blev varken team Jem eller team Will... Jag hamnade någonstans i mitten och utifrån det kan jag säga att jag blev nöjd med slutet av boken, även om det både kändes sorgligt och lite underligt. Jag kan ju säga att jag förstår mig inte på hur man kan vara kär i flera personer samtidigt, så jag kunde inte riktigt köpa grejjen med att Tessa skulle tycka om dem båda... Men det var nog framförallt det enda med hela boken som jag kände var sämre gjort.

Förutom i slutet, när det var ca 100 sidor kvar efter deras strid, så kändes saker lite väl lång dragna.. Då kände jag att boken skulle ha kunna vart slut efter kanske 30 sidor istället för 100.

Åh jag är sorgsen över att serien är slut, men är ändå glad att den var så kort som tre böcker då jag själv tycker att längre serier lätt brukar bli tråkiga.

Bok 1: Clockwork Angel
Bok 2: Clockwork Prince
Bok 3: Clockwork Princess

The Infernal Devices #2, Clockwork Prince

(Kan innehålla spoilers!)

Författare: Cassandra Clare
Titel: Clockwork Prince
Serie: The Infernal Devices #2
Sidor: 500
Utgivningsår: 2015 (2011)
Bokförlag: Walker

Mortmain är försvunnen och ansvaret läggs på Charlotte och institutet att hitta honom som ett bevis på att Charlotte verkligen klarar av att ta hand om hela institutet själv. Samtidigt kämpar Will med att besegra sina egna mörka demoner och Tessa drar sig mer mot godhjärtade Jem. 


Trots att det tog flera veckor för mig innan jag äntligen hade läst klart den här boken så tyckte jag otroligt mycket om den. Jag längtar verkligen tillbaka till den här serien efter varje bok jag har läst ut, och känner att jag måste köpa nästa del snart!

Däremot blev jag också frustrerad på flera saker, och framförallt triangeldramat som uppstår mellan Tessa, Jem och Will. Jag tyckte otroligt illa om Will när jag stängde första boken, men efter den här delen så vet jag inte själv längre vart jag vill att den här serien ska sluta. Skulle det inte vara för Tessas envisa känslor för Will så skulle jag helt klart vara på team-Jem, men nu känns det som att hennes känslor för Jem inte är helt 100% och ÅH jag vill inte att hon ska vara med Jem om hon inte kan lämna sina tankar på Will! Det är inte rättvist mot stackarns Jem! AH KÄRLEKSDRAMAN!

Jag är rädd att den här serien kommer sluta med att huvudpersonen faller för the bad boy som typ alla andra serier nuförtiden. När kan huvudpersonen börja välja den trevliga typen som vågar visa sina känslor? När ska vårt samhälle sluta försköna mystiska män som är hårda och känslokalla?

Jag ber om ursäkt för mina tankar som strömmar ut över min recension men jag är så trött på alla triangeldraman som alltid slutar med den mystiska och mörka personen. (Jag märker nu att jag skrev om precis samma saker i första delen av den här serien också.)


För övrigt så har jag väl egentligen inte så mycket att säga. Jag finner hela mysteriet med Mortmain och egentligen hela storyn väldigt intressant. Jag tycker om böcker med lite deckar-tema och som faktiskt har mysterium man själv inte kan lösa från början av serien.

Jag ser väldigt mycket fram emot nästa (och sista?) bok.

Bok 1: Clockwork Angel
Bok 2: Clockwork Prince
Bok 3: Clockwork Princess

Fangirl

Författare: Rainbow Rowell
Titel: Fangirl
Sidor: 461
Utgivningsår: 2013
Bokförlag: St Martin's Press

Ända tills nyligen gjorde tvillingarna Cath och Wren precis allting tillsammans. Men nu ska de börja på Universitet, och Wren vill festa, träffa killar och dansa, medan Cath bara vill sitta och skriva sin fanfiction, där hon alltid vet exakt vad hon ska skriva, och kan beskriva en kärleksscen hundra gånger bättre än något hon någonsin upplevt i sitt liv.


Jag tyckte otroligt mycket om den här boken. Cath var verkligen en karaktär jag kunde relatera med, till gott och ont. Och boken påminde väldigt mycket om Eleanor & Park, men ändå inte. Man kunde känna att det var samma författare som skrev den, framförallt på sättet att det kändes som att boken skulle kunna sluta flera gånger, men att den bara fortsatte. Och inte på något negativt sätt, boken kändes nästan aldrig långtråkig eller så.

Den enda nackdelen jag hade var vissa kapitel där de läste berättelser om Simon Snow, och då de tog upp flera sidor. Jag hade ingenting emot Simon Snow historierna som var emellan kapitlen, de kändes väldigt trevliga, som en liten inblick i deras fandom, men när Cath läste länge av Simon Snow kändes det lite långtråkigt för jag valde ju boken Fangirl för att jag ville läsa en contemporary bok.

Förövrigt, har jag inte mycket att säga. Det var en otroligt härlig bok att läsa, med väldigt realistiska karaktärer, vilket alltid är ett plus ifrån mig, och den till och med gav MIG lust att börja skriva berättelser, vilket jag inte har gjort sedan jag var liten i stort sett.

The Selection #1, The Selection

Författare: Kiera Cass
Titel: The Selection
Serie: The Selection #1
Sidor: 327
Utgivningsår: 2012
Bokförlag: HarperCollins Children's Books

The Selection är en chans för förändring för livet. Det innebär en tävling om prins Maxon's hjärta, men för America Singer innebär det att välja bort hennes hemliga förälskelse, och att lämna sitt hem för ett pris hon inte vill ha. 


Åh jag har velat ha den här boken otroligt länge. Den har ett sådant vackert omslag, och dessutom låter den så intressant med sina vackra prinsessklänningar och kärlek. Och den levde upp till mina förväntningar. Den var superbra!

Jag fastnade från sekunden jag började, i stort sett. Jag drogs med i alla känslor som America upplevde, all kärlek mot Aspen i början, och sedan all uppgivenhet, saknad och tomhet. Jag kände att det var en bok där jag verkligen kunde kopplas till huvudpersonen, och där jag verkligen växte i samma takt som henne.

Dessutom var den intressant och lättsam. Jag tycker väldigt mycket om hela tävlingen, även om den känns lite cheesy, så hade den trots allt en anledning jag godkänner. Att Maxon då aldrig haft en chans att ta sig utanför slottet och träffa andra människor.

Jag tycker om språket i boken, och hur America är som person, och att hon håller sig till sin personlighet.

Det ända jag är lite ledsen över är då triangeldramat. När jag läst böcker tidigare med triangeldraman så har jag alltid lyckats fästa mig vid personen som huvudpersonen inte väljer, så jag har ingen vidare erfarenhet om man ska kalla det så. Jag vet dock inte själv om jag föredrar Aspen eller Maxon, men för tillfället och i slutet av bok nummer 1 är jag väl "Team Maxon".

Jag har nästan ingenting negativt eller kritiskt att säga gällande den här boken, så det var väl inte mycket till en recension kanske. Så jag gör så här:

Rekommenderar till: #1. Ni som sett/läst The Hunger Games och vill läsa om en värld som liknar den med olika "castes" som det kallas i den här boken.
#2. Ni som gillar mysiga böcker om kärlek och känslor, där prinsessklänningar och prinsar kanske till och med är en bonus.

Bok 0.4: The Queen
Bok 0.5: The Prince 

Bok 1: The Selection
Bok 2: The Elite

The Wolves of Mercy Falls #1, Frost

Författare: Maggie Stiefvater
Titel: Frost
Originaltitel: Shiver
Serie: The Wolves of Mercy Falls #1
Sidor: 283
Utgivningsår: 2009
Bokförlag: B. Wahlströms Bokförlag

I åratal har Grace iakttagit vargarna i skogen utanför hennes hus. Det finns speciellt en varg - med gula ögon - som hon tycker allra mest om.
Under tiden har vi Sam som lever ett dubbelliv av det enda under vintern, i skogarna med flocken, och utav sällskap av en orädd flicka. Det andra under sommaren, som människa, och fruktar dagarna tills kylan förändrar honom igen.


Den här boken är otroligt vackert skriven. Hur den är skriven påminner mig om serien Matched, men trots det blev jag osäker till den här boken i början. Den var absolut inte dålig, men jag undrade om den skulle, som Matched, bli ungefär medelmåttig för mig.

Det tog en vändning väldigt snart, då man fick lära känna karaktärerna på ett helt annat sätt än i Matched. De här karaktärerna kändes mänskliga, deras reaktioner var väldigt realistiska, och man kunde nästan känna deras känslor emellanåt.

Jag påmindes också om Eleanor & Park i och med att Grace & Sam blev tillsammans i början av boken. Först var jag tveksam till det här också då jag brukar föredra böcker där de bygger upp romansen och sedan händer något i slutet, väntat eller oväntat, men när slutet av den här boken närmade sig förstod jag också varför de hade gjort så som de hade gjort, och den blev ännu bättre på grund av det. Faktum var att slutet var så otroligt spännande och känsloväckande att jag satt och grät igenom de sista kapitlen av boken, något jag inte ofta brukar göra.

Rekommenderar till: Alla som vill läsa en bra bok.

Rekommenderar inte till: Er som vill läsa en finskriven bok om kärlek.

Bok 1: Frost
Bok 2: Feber
Bok 3: För evigt

The Lunar Chronicles #4, Winter

(OBS! Kan innehålla spoilers!)

Författare: Marissa Meyer
Titel: Winter
Serie: The Lunar Chronicles #4
Sidor: 824
Utgivningsår: 2015
Bokförlag: Feiwel & Friends

Alla på Luna älskar prinsessan Winter för hennes godhet och skönhet, och trots att hon har hemska ärr i ansiktet sägs det att hon är den vackraste flickan på Luna, till och med vackrare än drottningen själv. 
Winter avskyr drottning Levana och tillsammans med Cinder och hennes vänner, planerar de en revolution mot kungadömet för att vinna ett krig som har pågått alldeles för länge. 


Jag vet inte hur länge jag har läst den här boken, men herregud hur tjock den är. 800 sidor, är väl närmare den tjockaste bok jag läst. Dessutom började jag läsa en bok innan den här, som blev väldigt långtråkig, så jag orkade aldrig läsa klart den.

Hur som helst, var den här boken fruktansvärt bra, och jag hade en sådan tom och ledsam känsla när den var slut. Men det var en sådan bok som gör att man känner sig lycklig och arg och ledsen, och när jag tänker efter så skulle jag säga att hela serien är så.

Det är helt klart en av de bästa serier jag läst. Jag vet inte om det finns flera böcker eller om författaren har planerat några andra serier, men jag ska helt klart kolla upp det.

Jag har ingenting negativt att säga, boken kändes välplanerad och likaså med de tre innan. Det fanns tillfällen då jag blev förvånad över hur karaktärerna var så originella och att deras personligheter aldrig blev påverkade av tiden som gick. Karaktärerna anpassades aldrig efter storyn, utan de behöll sina personlighetsdrag och på så sätt kändes de otroligt realistiska. Det är nog det jag tyckte var mest välskrivet, och det är ju också bland det svåraste.

På samma gång var boken underhållande och det var inget hoppande i tiden. Eftersom det var så många olika karaktärer de bytte emellan kändes det som att man jättelätt skulle kunna blanda ihop när olika saker händer, eller att man går tillbaka i tiden för att inte missa någonting, men tiden i boken sköttes också otroligt bra och jag kände mig aldrig förvirrad över vad som hände när.

Bok 1: Cinder
Bok 2: Scarlet
Bok 3: Cress
Bok 4: Winter

The Lunar Chronicles #3, Cress

(OBS! Kan innehålla spoilers!)


Författare: Marissa Meyer
Titel: Cress
Serie: The Lunar Chronicles #3
Sidor: 550
Utgivningsår: 2014
Bokförlag: Feiwel & Friends

Cress har vart fängslad på en satellit i 7 år, med det enda sällskapet av hennes netscreens, och tack vare det är hon en utmärkt hacker. Perfekt för att kunna installera gömda spionkameror för Queen Levana, men trots att hon är en av Levanas spioner så hjälper hon ändå Cinder och hennes vänner.
Och hon hoppas på att en vacker dag så ska Cinder och en av hennes snygga vänner Thorne, som Cress har en djup förälskelse på, komma och rädda henne ifrån hennes fängelsehåla och ta med henne ner till Jorden.


Jag läste andra boken för JÄTTELÄNGE sedan, och jag minns knappt någonting av den. Den var inte jättebra, gissar jag. Men första boken minns jag, och jag minns att jag älskade den. Den här boken, Cress, har stått i min bokhylla ett tag nu. Och jag bestämde mig för att läsa den.

Den var superbra. Verkligen. Men jag förstår varför jag inte tyckte om Scarlet, för jag tyckte också att de kapitlen som var från hennes och Wolf's perspektiv var de sämsta. Jag är inte så mycket för dem av någon anledning.

Något nytt jag däremot fastnade för var Cress och Thorne. Speciellt Cress, för hon verkar så söt och jag tycker om hennes dramatiska personlighet.

Åh, jag vet inte riktigt vad mer jag ska säga. Det är lättare att skriva massor när man har något att kritisera, men det är ju snarare positivt att jag inte har det.

Nästa bok har hela 800 sidor, och jag har redan beställt hem den. Jag kände mig tvungen för jag blev så sugen på att bara fortsätta läsa den här serien.

Bok 1: Cinder

Bok 2: Scarlet

Bok 3: Cress

Bok 4: Winter

Engelsfors #2, Eld

(OBS! Kan innehålla spoilers!)

Författare: Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Titel: Eld
Serie: Engelfors #2
Sidor: 634
Utgivningsår: 2012
Bokförlag: Rabén & Sjögren

Andra året på gymnasiet ska snart börja och det är helt uppenbart att något är väldigt, väldigt fel med Engelfors. Skogen håller på att dö av torka och De Utvalda väntar på att demonerna ska göra nästa drag. 


Ja, beskrivningen till boken sa ju inte så mycket jämfört med hur otroligt mycket händelser som fick plats i den här lilla boken. Att det var 600 sidor var jag knappt medveten om när jag började läsa den. Jag tänkte inte riktigt att den lixom var lite tjockare än "vanliga" böcker jag brukar läsa är. Så det tog en otroligt lång tid att läsa den, dock så har jag knappt haft tid, lust eller ork att läsa.

Hur som helst. Den var en positiv överraskning. Jag tyckte ju inte om första delen, jag skulle troligen ha gett den 1/5 stjärnor, men den här tog en hel vändning! Kanske min smak har förändrats eller kanske den här boken faktiskt var bättre än den första? Jag har ingen aning om varför jag tyckte så mycket om andra delen när jag inte alls tyckte om första. Jag kanske skulle läsa den igen för att ta reda på det.

Och jämfört med filmen som jag såg där jag kände att många av personerna var väldigt orealistiska så måste jag säga att den här boken kändes väldigt nära verkligheten. Det kändes mer som naturliga reaktioner från folk och jo visst, boken var väl så överdriven som böcker och filmer kan bli när man ska skriva om vardagsproblem, för på något sätt måste man ju väcka känslor. Det är helt acceptabelt. Jag måste också säga att boken kunna vara rätt obehaglig, speciellt när det kommer till otäcka saker som man själv kanske har någon sorts erfarenhet av. Jag tog ett par pauser i sådana tillfällen.

Jag vet inte mer vad jag ska säga förutom att jag definitivt kommer läsa sista delen. Förhoppningsvis gör den inte mig besviken.

Del 1: Cirkeln (Filmrecension)

Del 2: Eld 

Extraböcker:
Del 2.5: Berättelser från Engelsfors

Du är aldrig ensam

Författare: Sarah Dessen
Titel: Du är aldrig ensam
Originaltitel: Lock and Key
Sidor: 462
Utgivningsår: 2008
Bokförlag: Rabén & Sjögren

Ruby är van vid att klara sig själv. Hon har bott helt ensam i snart två månader efter att hennes mamma lämnade henne i det gula, fallfärdiga huset där de hade tillbringat sina senaste år. Hon skulle ha klarat sig tills hon fyllde arton om hon inte skulle ha blivit påkommen av hennes hyresvärdar. Och på så sätt blev hon skickad till sin äldre syster Cora, som hade stuckit ifrån Ruby & deras mamma 10 år tidigare. Plötsligt hamnar Ruby i ett stort, fint hus hos sin syster och hennes man, i ett stort rikt område och Ruby hamnar i en jättefin skola där hon inte passar in alls.


Den här boken var jättebra. Jag tyckte jättemycket om familjedramat eller vad man ska kalla det. Hur allting låg till och så, det var jätteintressant. Hur personer såg på det med att Ruby bodde själv i ett gult hus i två månader. Vart försvann hennes mamma, och varför stack hon? Varför hade Cora aldrig hört av sig på de där 10 åren? Man fick massor av frågor, som besvarades under bokens gång. Jag tyckte om det.

Jag tycker också om hur olika personer är skrivna på så realistiska sätt. Jag skulle inte ens säga att de är överdrivna på något sätt, utan alla karaktärer i boken var extremt bra skrivna.

En sak som var jobbig däremot var allt hoppande i tiden, i ett stycke kunde det handla om något som hade hänt för länge sedan eller fast bara någon timme tidigare, och i nästa stycke kunde det vara tillbaka i nutid. Detta gjorde så att jag tappade bort vad som hade hänt innan jag läste om sådant som hände i dåtid. Det kunde hon kanske ha skrivit på ett enklare och bättre sätt.

Kate Grable #2, Bad Hair Day

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker!)

Författare: Carrie Harris
Titel: Bad Hair Day
Serie: Kate Grable #2
Sidor: 228
Utgivningsår: 2012
Bokförlag: Delacorte Press

Kate Grable har äntligen kommit över zombieattacken, nästan i alla fall, när det återigen börjar hända konstiga saker i hennes stad. Nu är det folk som blir dödade av någon varelse som troligen är stor, stark och... hårig? Varför är det så mycket hår överallt? Kates bror Jonah tror att det är varulvar, men Kate tycker att det är alldeles för ologiskt. Zombier är okej, men varulvar finns väl knappast.


Det gick jättefort att läsa ut den här boken, vilket inte är så konstigt med tanke på hur tunn den är. Den var också jätte underhållande. Jag tycker väldigt mycket om sättet som Carrie skriver på. Det känns så sarkastiskt mitt under situationer som egentligen borde vara jätteseriösa.

Jag vet inte vad annars jag ska säga. Jag tyckte om den. Jag tyckte om personerna, och att de känns ganska realistiska. Förutom Elle. Men hon var väl lite med som en dramaskapare i boken, gissar jag.

Jag vet inte om det kommer en del tre, men det finns en 1.5 som heter Bad Yeti i alla fall.

Bok 1: Bad Taste in Boys

Bok 2: Bad Hair Day

Hundred Oaks, Catching Jordan

Författare: Miranda Kenneally
Titel: Catching Jordan
Serie?: Hundred Oaks
Sidor: 281
Utgivningsår: 2011
Bokförlag: Sourcebooks Fire

Jordan är kapten för ett helt fotbollslag, och hon är dessutom en av de bästa quarterback spelarna i hela Tennessee. Hon är den tuffaste "killen" i laget, och dessutom en hjärtekrossare, eftersom hon inte bryr sig ett dugg om att skaffa en pojkvän. Någonsin. Även om hon är omringad av stekheta fotbollsspelande killar hela dagarna. Enda tills en dag, när det kommer en ny kille till deras träning. Ty Green, heter han, och är den snyggaste killen Jordan någonsin har sett. Han är dessutom också en otroligt bra quarterback och en rival för Jordan's plats i laget.


Jag har velat läsa den här boken väldigt länge, men inte hittat den förrän nyligen, då jag bestämde mig direkt för att låna den. Jag har nog aldrig riktigt läst en bok som har vart så sport-inriktad, eftersom jag aldrig har vart särskilt förtjust i någon sport alls. Så jag blev lite osäker i början av boken att jag skulle börja skippa massor av delar för att det var för mycket fotbollssnack, men som tur var blev det inte alls så. Jag kan ingenting om Amerikansk Fotboll, men det var ändå kul att läsa de delarna.

Boken var också exakt vad jag ville ha. Nästan, fast ännu bättre. Jag fick ett slut jag inte förväntade mig från början, även om jag kunde gissa mig till det efter halva boken, och jag tänker ge den ett plus för det.

Jag sitter här och funderar över hur många stjärnor jag ska ge boken, och valet står emellan 4 och 5. Jag känner att det inte finns någonting jag inte gillade med boken, så det känns fel att inte ge den en femma...

Jag märkte också att det finns en serie av de här böckerna, men de andra böckerna verkar inte handla om Jordan, så jag får se om jag läser de andra eller inte. Och om jag ens får tag på de andra.

Den gröna milen

Författare: Stephen King
Titel: Den gröna milen
Originaltitel: The Green Mile
Sidor: 477
Utgivningsår: 1996 (på svenska 1997)

Boken handlar om Paul Edgecomb som jobbar som vakt för dödsdömda på delstatsfängelset Cold Mountain. En dag kommer det in en gigantisk svart man som blivit fångad för att ha våldtagit och mördat två unga flickor. Men Paul och några av hans medarbetare tror att han är oskyldig och hittar bevis till det. Efter att det har inträffat ett mirakel försöker de få ut honom och de förstår att han måste överleva, men gör han det?

Jag såg faktiskt filmen innan jag läste boken, sen tog det mig ungefär ett år att faktist börja läsa den. 
Boken börjar med att man får träffa Paul Edgecomb, en fängelsevakt. Det jag mest kommer ihåg ifrån början av boken är hur väl King beskriver Paul's urinvägsinfektion. Kanske lite för detaljerat.

Over all så är det dock en väldigt spännande bok och man märker att det är en skicklig författare som har skrivit den då man aldrig blir uttråkad. Jag tog inga pauser när jag läste den här boken, jag läste mellan lektioner, på lektioner när läraren inte såg, på bussen hem, när jag gick från busshållsplatsen hem och sen hela tiden hemma.

Jag rekommenderar starkt den här boken då den har lite av allt, jag skulle sätta in den i "lite kuslig ibland men ingen skräckbok med många känslor som kan få en att gråta och skratta och känna sig väldigt emotionally confused" genren. Storyn blir sen smidigt ihop knuten i slutet och man lämnas inte med en massa frågor som kan förstöra ens liv i några veckor.

//Gästinlägg av Elin 

Ädelstens triologin #2, Safirblå

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker!)

Författare: Kerstin Gier
Titel: Safirblå
Originaltitel: Saphirblau
Serie: Ädelstens triologin #2
Sidor: 385
Utgivningsår: 2010
Bokförlag: Bonnier Carlsen

Gwendolyn och Gideon är på färd med att fara runt till de föregående tidsresenärerna för att samla blod till kronografen. Under tiden är det också meningen att Gwen ska lära sig hur man är en äkta person från 1700-talet, utan att misslyckas, plus att hon har massor att klura på kring Gideon, som kysste henne i den där biktstolen. 


Alltså herregud... Det här var nog bland en av de bästa böcker jag läst på länge. Verkligen. Skulle jag kunna, så skulle jag ge den 6/5 stjärnor. Och än har jag en bok kvar i serien. Dock känns det lite sorgligt på samma gång, men jag tror det är lika bra, eftersom jag brukar tycka att serier brukar bli ganska dåliga efter ungefär tredje boken eller så.

Humorn var jättebra, med alla oseriösa tankar och meningar folk sa, och bara helt random saker dom tog upp ibland. Det var precis i min smak.

Och så måste jag säga att även om Gideon verkar som en fruktansvärd människa emellanåt (och ganska ofta) så tycker jag ändå väldigt mycket om den lilla kärlekshistorian mellan han och Gwen.

Jag har inte så mycket att säga om den här boken, förutom hur fantastisk den var.

Jag märkte också att jag till och med gav första boken fulla stjärnor, så jag skulle rekommendera den här serien till människor som gillar kärleksdraman där killen är en bitch men har en gömd gullig sida som man innerligt hoppas på att är den verkliga sidan.

Bok 1: Rubinröd

Bok 2: Safirblå

Bok 3: Smaragdgrön

White Rabbit Chronicles #1 Alice i Zombielandet

Författare: Gena Showalter
Titel: Alice i Zombielandet
Originaltitel: Alice in Zombieland
Serie: White Rabbit Chronicles #1
Sidor: 423
Utgivningsår: 2012
Bokförlag: Förlaget Harlequin

Alices pappa kan se monster. Monster som ingen annan i familjen Bell kan se. Alice och hennes syster kallar pappa tokig, men Alices åsikt ändras den dagen hon förlorar de hon älskar mest. Plötsligt kan hon också se dessa monster hennes pappa tidigare såg, smygandes omkring utanför hennes fönster på natten, och hon är fast besluten om att inte berätta om detta för någon. 


Jag hade ingen aning om att den här boken var första delen av en serie när jag började läsa den. Jag valde den därför att jag tänkte ta det lugnt med alla serier jag har påbörjat, och så i misstag så påbörjade jag en till!

Hur som helst så gillade jag den väldigt mycket. Jag hade bara hoppats på att den skulle vara lite mer som en rip off av Alice i Underlandet, men det enda som påminde mest var väl kaninmolnet.

I början påminde den väldigt mycket om vilken high school bok (eller snarare film) som helst, med populära gäng och att huvudpersonen blir kär i den populäraste (eller i det här fallet tuffaste) killen i skolan. Den blev dock mer originell senare.

En person jag gillade väldigt mycket var Kat. I början tyckte jag att hon verkade som en ganska hemsk människa, men senare i boken när man lärde känna henne bättre så gillade jag henne mer och mer. Cole däremot blev jag ganska irriterad på. Jag förstod att han skulle vara en kall och hård ledartyp eftersom han var ledaren för deras grupp, men han verkade också väldigt respektlös emellanåt mot Alice.

På samma gång måste jag säga att jag tycker att Showalter har gjort ett utmärkt jobb i att ta fram äkta känslor. Det känns inte riktigt som att någon ändrar åsikter helt hur som helst bara för att det skulle passa en viss situation, utan alla personer verkar hålla fast ganska väl vid sina personlighetsdrag.

Åh, en bonus sak jag lade märke till! Jag hittade DEN HÄR sidan, där det står massor av rolig fakta om karaktärerna och annat som handlar om den här serien. Jag rekommenderar dock att läsa här efter att ni åtminstone läst första boken, för annars kanske det inte är lika kul, eftersom det finns en del interna skämt.

The Curse Workers #1 White Cat

Författare: Holly Black
Titel: White Cat
Serie: The Curse Workers #1
Sidor: 310
Utgivningsår: 2010
Bokförlag: Gollancz

Cassels familj är de enda som vet att han är en mördare. Han är också den enda i sin familj som inte kan använda magi. Hans farfar är en svart-fingrad döds-magiker, hans mamma sitter i fängelse och hans bröder stöter ut honom för att han inte kan magi. Dessutom är han hemsökt av en vit katt. 


Den här boken var riktigt bra. Den har stått i min bokhylla i ett år nu, men efter att ha läst en bok av Holly Black, och dessutom kommit ihåg att jag hade en till ståendes i bokhyllan, så passade jag på att läsa en till. Jag visste dock inte att den tillhörde en serie, men det har jag inget emot.

När jag tänker tillbaka på boken, så är den mycket mer dramatisk om man tänker på den utifrån, än när man läser den. Det finns folk som dör och massor av bedrägeri och kärlek. Känslor och saker. Jag tyckte om den, och jag vill definitivt läsa nästa bok i serien.

Jag har dock inte så mycket kommentarer över huvud taget. Jag skulle väl helt enkelt rekommendera den till alla som gillar fantasy överlag. Den var inget ut över det ordinära, men den är helt klart värd att läsa.

Bok 1: White Cat
Bok 2: Red Glove

Och så var de bara en

Författare: Agatha Christie
Titel: Och så var de bara en
Originaltitel: And Then There Were None
Sidor: 248
Utgivningsår: 1939
Bokförlag: Bookmark Förlag

Tio främlingar har blivit bjudna till en ö där det finns en väldigt fin herrgård som en viss miljonär Mr. Owen har köpt. Men gårdsägaren dyker aldrig upp och plötsligt spelas ett otäckt meddelande upp från rummet bredvid och alla gästerna börjar förstå att det här är något slags skämt, och det är ungefär samtidigt folk börjar dö, en efter en.


Jag har inte läst en deckare på åratal och hade faktiskt inga planer alls på att göra det, men min bästa vän tipsade mig om den här boken och sa att den var jättebra, så jag lånade den utav henne och efter att ha tagit tid på mig med att läsa efter första kapitlet, så läste jag ut resten av boken på två dagar. Den var otroligt bra och lättläst och samtidigt spännande.

Jag har aldrig hört om författaren innan, men det verkar som att de flesta känner igen hennes namn. Boken inleddes med massvis av personer och olika namn och jag höll inte ens koll på vilka de olika personerna var i slutet, så det var ett litet minus. Jag hade gärna haft en bättre översikt av dem, och eftersom de var så många som tio stycken och åtta av dem var män, så var det lätt att blanda ihop gubbarna.

Boken följde dessutom en gammal barnramsa och det tyckte jag var jättekul. Riktigt kul att se hur mördaren i boken dessutom hade försökt få allt att likna ramsan så mycket som möjligt. Och man kände sig iakttagen genom boken, vilket nog var känslan som alla karaktärerna hade.

Jag vill inte berätta för mycket eftersom det mesta kan spoila, men jag rekommenderar den. Det kan hända dock att den är bättre på originalspråket, men det brukar det mesta vara. Tills vidare ska jag försöka läsa fler böcker av Christie.