The Wolves of Mercy Falls #3, För evigt

(Kan innehålla spoilers!)

Författare: Maggie Stiefvater
Titel: För evigt
Originaltitel: Forever
Serie: The Wolves of Mercy Falls #3
Sidor: 352
Utgivningsår: 2012 (2011)
Bokförlag: B. Wahlströms

Grace är varg. Grace är varg och Sam är människa. Och inte nog med det så har Tom Culpepper, en gång för alla, fått tillstånd att ta död på alla vargarna i Mercy Falls. Hur ska Sam kunna hitta och fånga in Grace som varg? För att inte tala om resten av vargflocken? 


Åh jag älskade den här boken! Så mycket känslor, så mycket kärlek. Jag grät i slutet för att den var så fin och sorglig!

Jag tänker börja med att ta upp karaktärerna. Som jag sagt flera gånger, så känns de otroligt mänskliga. Stiefvater tar med små detaljer som gör dem ännu mänskligare, som till exempel när Isabel går mot bilen och klickar på lås-knappen för att se hur långt bort från bilen hon kunde låsa upp den. Det älskade jag, för det känns så verklighetstroget. Men jag tycker på samma gång att Stiefvater inte har med FÖR mycket små detaljer, för i vissa böcker kan det vara så mycket att det blir jobbigt.

Och så tycker jag om relationerna. Ingenting kändes som att det hände utan orsaker. Det fanns inget tillfälle där jag stannade upp och inte fattade varför en person betedde sig på det ena eller det andra sättet.

Åh jag har egentligen inte så mycket annat att säga om den här boken. Jag kan ju sitta och skriva ännu mer om varför jag tyckte om boken, men allting är egentligen ganska likadana orsaker. För det mesta så är det karaktärerna och realismen. Som ni säkert förstod.

Jag blev så ledsen när boken tog slut, men på samma gång nyfiken för nu har jag ännu större lust att läsa Stiefvater's andra bokserie The Raven Cycle. Har både sett och hört att den har jättebra betyg, men jag har så klart en tung känsla över att lämna vargarna i Mercy Falls. Tänk hur fäst man kan bli vid ett par karaktärer!

Bok 1: Frost

Bok 2: Feber

Bok 3: För evigt

The Wolves of Mercy Falls #2, Feber

(Kan innehålla spoilers!)

Författare: Maggie Stiefvater
Titel: Feber
Originaltitel: Linger
Serie: The Wolves of Mercy Falls #2
Sidor: 269
Utgivningsår: 2011
Bokförlag: B. Wahlströms

Sam har klarat sig igenom hela vintern utan att förvandlas till varg. Grace borde vara lycklig men när hon får en våldsam feber som bara blir värre och värre börjar de bli rädda för att det är vargen inom henne som växer. Kommer det bli Grace's tur att förvandlas?


Åh den här boken var otroligt känsloframkallande. Framförallt eftersom jag blev så otroligt irriterad på Grace's föräldrar. ÅH vad jag avskyr när föräldrar i serier ska börja bestämma över saker bara för att de kan! Så majoriteten av boken satt jag bara och var rysligt frustrerad medan jag läste.

För övrigt tyckte jag om den, den är väldigt sorglig och karaktärerna känns väldigt mänskliga. Jag tyckte väldigt mycket om delen där Isabel och Cole träffades första gången, och det gick ifrån perspektivet utav Cole när han såg henne och det var något i stil med "hur hon tittade på mig uppifrån och ner med ett ansiktsuttryck av att det hon såg inte var bra nog", och hur man kunde läsa Coles osäkerhet ändå, och sedan när det bytte över till Isabel's perspektiv så stod det mycket om "hans irriterande, självbelåtna flin" och hur irriterad Isabel blev på hur självsäker Cole verkade vara.

Med andra ord: Perspektiven är otroligt välskrivna. Man får ta del utav karaktärernas tankar och känslor men samtidigt se dem från andras perspektiv, det får en att tänka på hur olika människor kan se på en i förhållande till hur man tänker om sig själv.

Bok 1: Frost
Bok 2: Feber
Bok 3: För evigt

The Wolves of Mercy Falls #1, Frost

Författare: Maggie Stiefvater
Titel: Frost
Originaltitel: Shiver
Serie: The Wolves of Mercy Falls #1
Sidor: 283
Utgivningsår: 2009
Bokförlag: B. Wahlströms Bokförlag

I åratal har Grace iakttagit vargarna i skogen utanför hennes hus. Det finns speciellt en varg - med gula ögon - som hon tycker allra mest om.
Under tiden har vi Sam som lever ett dubbelliv av det enda under vintern, i skogarna med flocken, och utav sällskap av en orädd flicka. Det andra under sommaren, som människa, och fruktar dagarna tills kylan förändrar honom igen.


Den här boken är otroligt vackert skriven. Hur den är skriven påminner mig om serien Matched, men trots det blev jag osäker till den här boken i början. Den var absolut inte dålig, men jag undrade om den skulle, som Matched, bli ungefär medelmåttig för mig.

Det tog en vändning väldigt snart, då man fick lära känna karaktärerna på ett helt annat sätt än i Matched. De här karaktärerna kändes mänskliga, deras reaktioner var väldigt realistiska, och man kunde nästan känna deras känslor emellanåt.

Jag påmindes också om Eleanor & Park i och med att Grace & Sam blev tillsammans i början av boken. Först var jag tveksam till det här också då jag brukar föredra böcker där de bygger upp romansen och sedan händer något i slutet, väntat eller oväntat, men när slutet av den här boken närmade sig förstod jag också varför de hade gjort så som de hade gjort, och den blev ännu bättre på grund av det. Faktum var att slutet var så otroligt spännande och känsloväckande att jag satt och grät igenom de sista kapitlen av boken, något jag inte ofta brukar göra.

Rekommenderar till: Alla som vill läsa en bra bok.

Rekommenderar inte till: Er som vill läsa en finskriven bok om kärlek.

Bok 1: Frost
Bok 2: Feber
Bok 3: För evigt

Kate Grable #2, Bad Hair Day

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker!)

Författare: Carrie Harris
Titel: Bad Hair Day
Serie: Kate Grable #2
Sidor: 228
Utgivningsår: 2012
Bokförlag: Delacorte Press

Kate Grable har äntligen kommit över zombieattacken, nästan i alla fall, när det återigen börjar hända konstiga saker i hennes stad. Nu är det folk som blir dödade av någon varelse som troligen är stor, stark och... hårig? Varför är det så mycket hår överallt? Kates bror Jonah tror att det är varulvar, men Kate tycker att det är alldeles för ologiskt. Zombier är okej, men varulvar finns väl knappast.


Det gick jättefort att läsa ut den här boken, vilket inte är så konstigt med tanke på hur tunn den är. Den var också jätte underhållande. Jag tycker väldigt mycket om sättet som Carrie skriver på. Det känns så sarkastiskt mitt under situationer som egentligen borde vara jätteseriösa.

Jag vet inte vad annars jag ska säga. Jag tyckte om den. Jag tyckte om personerna, och att de känns ganska realistiska. Förutom Elle. Men hon var väl lite med som en dramaskapare i boken, gissar jag.

Jag vet inte om det kommer en del tre, men det finns en 1.5 som heter Bad Yeti i alla fall.

Bok 1: Bad Taste in Boys

Bok 2: Bad Hair Day

The Mortal Instruments #4, City of Fallen Angels

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker.)

Författare: Cassandra Clare
Titel: City of Fallen Angels
Serie: The Mortal Instruments #4
Sidor: 424
Utgivningsår: 2011

Clary och Jace kan äntligen vara tillsammans och Clary har dessutom börjat träna sig för att bli en bra "Shadowhunter". Luke och Jocelyn ska dessutom gifta sig och har börjat planera sitt bröllop, och Simon har nu två tjejer som verkar vilja gå ut med honom. Men plötsligt börjar Shadowhunters dö runt omkring i staden och Simon får ett underligt erbjudande av en vampyr vid namn Camille. Inte nog med det, så börjar Jace dra sig undan ifrån Clary utan att förklara varför.


Det kändes inte som att det var någon speciell stor händelse i den här boken, utan att det var flera små istället. Ingen som varade från bokens början till slut, utan det kom nya saker hela tiden. Vilket inte är någon dålig sak heller, eftersom det gav variation. Dock gjorde det att jag inte fastnade lika lätt i boken heller, utan det var snarare de 2 sista kapitlen som jag äntligen började fastna.

Dessutom kändes det som att boken handlade väldigt mycket mera om Simon nu. Skulle jag ha fått reda på detta innan, skulle jag nog inte vart så pigg på att läsa boken, men jag måste säga att den var fortfarande lika bra som de andra. Jag har inte riktigt tyckt om Simon tidigare, men det blev nästan så att jag föredrog att läsa om vad som hände med Simon än med Clary.

En sak, eller snarare en person, jag började bli irriterad på var Jace. Han håller hela tiden på att jämra sig över att han är "Valentines son" och att han inte förtjänar Clary, och det blir ganska så jobbigt efter några gånger.

En annan positiv sak, är Alec's och Magnus's förhållande. Jag älskar det och jag tycker verkligen om Magnus's humor. Han verkar väldigt oseriös, och de verkar så olika varandra, men när de är med känns det som att det kommer in lite humor också, vilket det förövrigt var väldigt lite av i den här delen. Jag tycker om de andra paren som bildas också, det gör att det inte känns som att Clary och Jace är de viktigaste personerna, utan man får veta hur alla andra har det också, så att säga.

Bok 1: City of Bones
Bok 2: City of Ashes
Bok 3: City of Glass
Bok 4: City of Fallen Angels

The Mortal Instruments #3, City of Glass

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker.)

Författare: Cassandra Clare
Titel: City of Glass
Serie: The Mortal Instruments #3
Sidor: 492
Utgivningsår: 2009

Clary har fått veta att en person vid namn Ragnor Fell kan hjälpa hennes mamma att vakna upp. Det betyder att hon måste resa till Idris, men inte nog med att resa till staden utan tillstånd är förbjudet, så vill Jace inte att hon följer med heller. Clary tar sig dit på egen hand och träffar snart på en mystisk, snygg kille vid namn Sebastian som dessutom erbjuder sig att hjälpa henne leta rätt på denne Ragnor Fell.


Herregud vad det tog tid för mig att komma igång med denhär boken. Jag köpte den i oktober någon gång, och försökte börja med den då redan, men början av boken var så otroligt seg. Det var först när hon faktiskt hade kommit till Idris och hittat Jace som jag började tycka att det blev roligare att läsa. Jag minns ärligt talat knappt vad som hände innan det.

Efter att jag hade kommit in i boken så gick det riktigt fort. Den var inte så att man fastnade i den som jag tyckte att första boken var, men när jag inte läste kunde jag ändå inte sluta tänka på den. Och började jag på ett nytt kapitel och tog en paus någonstans mitt i, så längtade jag bara tills nästa gång jag skulle få läsa.

Jag gillar när böcker har överraskningar, så att man faktiskt känner sig förvånad när man läser. Första boken är nog en av de få böcker jag faktiskt nästan blivit chockad av att läsa. Men även i den här delen kom det tillfällen då man blev överraskad. Annars måste jag säga att alla draman är ganska förutsägbara. Om man tänker efter lite kommer man ganska snabbt fram till hur allt ligger till.

Det känns för övrigt som att man får se flera personers POV. Förut var det mest om Clary, Jace & Simon, men nu var till och med mindre biroller med. Jag hade ingenting emot det, utan det kändes rätt kul att få veta hur alla tänkte. Clare skriver ju trots allt inte i första person, men man märker ändå skillnad när hon byter personer.

Jag har redan köpt nästa del, och hoppas att den kommer bli mycket lättare att komma igång med än den här.

//Therese

Bok 1: City of Bones
Bok 2: City of Ashes
Bok 3: City of Glass
Bok 4: City of Fallen Angels

Blod & Choklad

Författare: Annette Curtis Klause

Titel: Blod & Choklad

Originaltitel: Blood & Chocolate

Sidor: 288
Utgivningsår: 1999

Vivian är en supersnygg varulv och är den enda tonårstjejen i flocken. De enda killarna i hennes ålder är dessutom hur omogna som helst och ställer alltid till med problem. Så träffar hon Aiden, en människokille som inte har en susning om att hon är en varulv eller att de existerar över huvud taget. 

Texten bak på boken säger i stort sett ingenting, så jag köpte den här boken främst för framsidans skull. Jag vet inte hur länge den här boken har legat och dammat i mitt rum, men nu plockade jag äntligen upp den och började läsa.

Boken är väldigt, hur ska jag säga... Jag blev förvånad över att det inte fanns någon åldersgräns på boken (brukar man ha det på böcker?) och jag tittade faktiskt efter om det fanns någonting, eftersom sex nämns lite hela tiden. Men jag fick reda på att bokens originella utgivningsår är 1997, så kanske de skrev väldigt mycket om sex på den tiden? (När jag föddes, alltså..)

Min favoritkaraktär var väl Willem, för han verkade så snäll och omtänksam. Jag önskar att man hade fått lära känna honom bättre, men tyvärr förblev han en sidokaraktär. Gabriel däremot äcklade mig genom hela boken. I bilden jag fick i huvudet var han en vuxen man, och passade verkligen inte att flirta med Vivian hela tiden. Jag ändrade dock åsikt om honom mot slutet av boken, men jag var fortfarande inte så förtjust i honom.

För övrigt gillade jag boken. Den gick snabbt och lätt att läsa, och blev inte direkt långtråkig. Jag fastnade inte riktigt i boken, utan kunde lägga ifrån mig den i stort sett var jag än var. Någon specifik handling kom aldrig fram, utan det var närmre slutet av boken det började hända saker. 

Favoritcitat: Gabriel som pratade om människorna: "De kanske inte kan förvandlas, men de kan ändå vara sina egna mardrömmars odjur." 

//Therese

The Mortal Instruments #2, City of Ashes

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker!)

Författare: Cassandra Clare
Titel: City of Ashes
Serie: The Mortal Instruments #2
Sidor: 451
Utgivningsår: 2008

Clary önskar att hennes liv kunna bli som vanligt igen. Att hennes mamma kunde vakna och att hon inte kunde se övernaturliga varelser längre. Hon skulle också få mer tid med Simon, som börjar bli mer än en bästa vän för henne. Men helt plötsligt blir "Downworlder children" mördade här och där och inkvisitorn kommer för att rätta till saker, men hon verkar ha något emot Jace och tror att han är en förrädare.


När City of Bones var slut så kände jag mig helt tom inombords. Alla känslor jag hade var helt huller-om-buller. Först ville jag inte läsa andra delen, för jag ville inte att serien skulle sluta på något sätt som jag inte gillade, (jag har vart med om det förut, och det är inte kul!) så jag läste en massa annat under tiden.

Sedan beställde jag äntligen hem City of Ashes och gav The Mortal Instruments en till chans.

Jag är glad för att jag gjorde det. Trots att den här boken var riktigt bra, så var den ändå inte lika bra som den första. Jag fastnade inte på samma sätt. Början var för det mesta lite förvirrande och när Clary och Jace träffades kändes det som att ingenting hade hänt i den första delen av serien. Vilket det absolut hade.

Men det tog inte länge förrän jag var fast i den här boken också. Jag är en sucker för triangeldraman, speciellt när allt lutar mot den killen jag gillar mest, d.v.s. Jace. Även om syster och bror delen äcklar mig. Men jag vet inte vad jag tror om det. Det är så mycket mysterier i The Mortal Instruments så man själv börjar fundera över vad som egentligen är sanning.

Att det är skrivet i tredje person stör mig inte alls. Det har faktiskt blivit ännu bättre sen första boken, och även om det byter mellan rätt många personer så hänger man med och vet vem det handlar om nästan direkt.

En sak jag stör mig på är hur Clare skriver att en person kommer in, och beskriver utseendet på personen, och väntar lite extra länge med att berätta VEM denna person är. Jag brukar alltid smygkolla vem det är, för vem ska jag föreställa mig att det är i mitt huvud, om jag inte vet? Men jag antar att det hör till vissa författare, att vara mystiska med den delen.

//Therese

Bok 1: City of Bones
Bok 2: City of Ashes
Bok 3: City of Glass
Bok 3: City of Fallen Angels