House of Night #6, Tempted

(Kan innehålla spoilers)

Författare: P.C. Cast, Kristin Cast
Titel: Tempted
Serie: House of Night #6
Sidor: 319
Utgivningsår: 2009 (2008)
Bokförlag: Atom

Kalona är borta - för stunden i alla fall - och Zoey & hennes vänner återgår till the House of Night för att ställa i ordning det som är kvar av skolan, och för att förbereda sig på att utrota Kalona för gott.


Herregud den här boken.

Jag frågade mig själv redan i början av den varför jag ens började läsa den. Men jag tänkte att "Äh den kanske blir bättre". Dessvärre blev den inte det, och när det hade gått ett par veckor och jag hade kommit igenom en tredjedel, samt dessutom hunnit läsa en annan bok emellan, så kände jag att "Nu kan jag inte sluta läsa när jag har slösat så mycket tid redan på den här boken." Så jag satte mig ner en kväll och skummade igenom allting, bara för att kunna lägga den åt sidan med en känsla av ännu en avslutad bok.

Så vad tyckte jag inte om med boken då? Det värsta var nog att den var så otroligt seg. Det enda som egentligen händer i boken är väl att de åker från tunnlarna till skolan, och att Stevie Rae blir kompis med en av fåglarna. Det började hända mer PRECIS i slutet, men det kändes bara väldigt förvirrande.

Andra nackdelar jag har med den är som vanligt karaktärerna. Att de är så extremt orealistiska, och dessutom att de fyller boken med att precis varje karaktär ska komma in i diskussionen och uttrycka sin åsikt. Nej alltså, majoriteten av den här boken var bara strunt.

Jag har kommit igenom halva serien och jag vid det här laget har jag knappt tyckt om två utav de sex böcker jag har läst. Jag vet verkligen inte i nuläget om jag kommer fortsätta läsa, när jag ändå har så mycket kvar. Man blir förvånad ibland över hur sådana här serier ens lyckas bli populära.

Bok 1: Marked
Bok 2: Betrayed
Bok 3: Utvald (Chosen)
Bok 4: Untamed 
Bok 5: Hunted
Bok 6: Tempted

The Wolves of Mercy Falls #3, För evigt

(Kan innehålla spoilers!)

Författare: Maggie Stiefvater
Titel: För evigt
Originaltitel: Forever
Serie: The Wolves of Mercy Falls #3
Sidor: 352
Utgivningsår: 2012 (2011)
Bokförlag: B. Wahlströms

Grace är varg. Grace är varg och Sam är människa. Och inte nog med det så har Tom Culpepper, en gång för alla, fått tillstånd att ta död på alla vargarna i Mercy Falls. Hur ska Sam kunna hitta och fånga in Grace som varg? För att inte tala om resten av vargflocken? 


Åh jag älskade den här boken! Så mycket känslor, så mycket kärlek. Jag grät i slutet för att den var så fin och sorglig!

Jag tänker börja med att ta upp karaktärerna. Som jag sagt flera gånger, så känns de otroligt mänskliga. Stiefvater tar med små detaljer som gör dem ännu mänskligare, som till exempel när Isabel går mot bilen och klickar på lås-knappen för att se hur långt bort från bilen hon kunde låsa upp den. Det älskade jag, för det känns så verklighetstroget. Men jag tycker på samma gång att Stiefvater inte har med FÖR mycket små detaljer, för i vissa böcker kan det vara så mycket att det blir jobbigt.

Och så tycker jag om relationerna. Ingenting kändes som att det hände utan orsaker. Det fanns inget tillfälle där jag stannade upp och inte fattade varför en person betedde sig på det ena eller det andra sättet.

Åh jag har egentligen inte så mycket annat att säga om den här boken. Jag kan ju sitta och skriva ännu mer om varför jag tyckte om boken, men allting är egentligen ganska likadana orsaker. För det mesta så är det karaktärerna och realismen. Som ni säkert förstod.

Jag blev så ledsen när boken tog slut, men på samma gång nyfiken för nu har jag ännu större lust att läsa Stiefvater's andra bokserie The Raven Cycle. Har både sett och hört att den har jättebra betyg, men jag har så klart en tung känsla över att lämna vargarna i Mercy Falls. Tänk hur fäst man kan bli vid ett par karaktärer!

Bok 1: Frost

Bok 2: Feber

Bok 3: För evigt

The Lynburn Legacy #1, Unspoken

Författare: Sarah Rees Brennan
Titel: Outtalat
Originaltitel: Unspoken
Serie: The Lynburn Legacy #1
Sidor: 333
Utgivningsår: 2014 (2012)
Bokförlag: Modernista

Kami älskar någon hon aldrig har träffat; Jared, rösten i hennes huvud. När hon var liten brukade hon berätta om honom för andra, och det ledde till att hon blev väldigt utanför och ensam. Men trots det så har hon en bästa vän, och hon har precis börjat arbeta med skoltidningen när familjen Lynburn flyttar tillbaka till staden. Familjen Lynburn - som är avskydda utav alla, och nu vill Kami ta reda på varför.


Det här var en väldigt söt bok. Jag har länge velat ha den, just för sitt omslag, men däremot har jag aldrig vart lika intresserad av att läsa den. En flicka som talar med en röst i sitt huvud... Ja, det lät inte så markvärdigt tyckte jag. Men jag menar inte att det var ingenting som jag inte VILLE läsa, men den var inte så högt prioriterad för mig (förutom omslaget!). Och nu när jag har läst ut den, så kan jag säga att jag tyckte om den väldigt mycket, men jag har inga starkare känslor för den än så.

Boken kändes till en början att den var skriven på ett väldigt humoristiskt och lättsamt sätt, liknande Carrie Harris' Kate Grable serie, och jag tror det egentligen var här det skapade problem för mig. För jag tyckte otroligt mycket om hur boken var skriven, men när det hände dramatiska saker så fick jag inte riktigt en kuslig känsla ifrån det eftersom jag (av någon anledning???) fortfarande hade kvar den humoristiska och lättsamma känslan som jag hade fått i början. Jag vet inte om det här var meningen eller om jag helt enkelt missade någonting?

Men sedan får vi absolut inte glömma att jag läste den svensk-översatta versionen av boken, och det är ju möjligt att jag hade upplevt boken annorlunda på original-språket.

Men förutom det har jag inte riktigt något mer dåligt att säga. Jag tyckte om karaktärerna, jag tyckte om humorn som kikade fram ibland, jag tyckte också om att storyn var lite av en deckare och det var väldigt intressant, speciellt i slutet, att försöka luska fram vem som var "the bad guy".

Jag vill definitivt läsa nästa del! Synd bara att den inte verkar finnas med samma söta omslag?

Caster Chronicles #3, Beautiful Chaos

(Kan innehålla spoilers!)

Författare: Kami Garcia & Margaret Stohl
Titel: Beautiful Chaos
Serie: Caster Chronicles #3
Sidor: 516
Utgivningsår: 2011
Bokförlag: Little, Brown and Company

Världen håller på att gå under. Eller Gatlin åtminstone. En stekande hetta, svärmar av svarta gräshoppor, och orkaner blir vardagen i den lilla staden. Under tiden försöker Ethan och Lena förstå sig på vad som egentligen hände under Lenas Claiming och hur de kan stoppa vad det nu än är som håller på att hända.


Gud den här boken. Vad ska jag börja med.

Det första jag lade märke till var hur otroligt seg den kändes. I början av boken trodde jag bara att den var väldigt seg för att bygga upp vad-det-nu-än-var-som-skulle-hända. Men efter att jag hade läst ut hela boken och INGENTING MÄRKVÄRDIGT hade hänt, så känner jag bara att hela boken var slöseri på 516 sidor. Det lilla viktiga som faktiskt hände i boken skulle man kunna fått med i ett par kapitel och det skulle ha vart mycket mer läsvärt.

Den handlade om hur Ethan och alla andra personer bara gick runt och väntade på domedagen. De gjorde inte någonting åt det. Jag tror kanske 100-200 sidor av boken gick innan de ens bestämde sig för att samlas och prata om vad det var som hände. ÄNTLIGEN tänkte jag, bara för att det skulle följas upp av att Ethan stormade ut därifrån som en tjurig femåring för att han kände sig förolämpad. Bra jobbat Ethan, istället för att lösa era problem så kan du bara skjuta upp det ännu mer.

En annan sak som egentligen fortsätter mina bekymmer är att ingen av de inblandade människorna pratade med varandra. Alla höll sina hemligheter och de som faktiskt arbetade för att komma på en lösning, gjorde det på egen hand. Om nu världen är på väg att gå under, är det verkligen läge att hålla massor av hemligheter ifrån sina nära och kära? Varför skulle man inte samlas och diskutera en lösning, om man har MÖJLIGHET att hitta en lösning?

Jag märkte också en annan sak som jag kände att var lite underligt med den här serien. Det är är att POV delen i den här boken spårade ur när det kom till privata stunder mellan andra karaktärer som inte är Ethan och Lena. För Ethan är alltid tvungen att vara i närheten eller se vad det är som händer för att vi som läsare ska få veta vad som händer, eftersom serien berättas ur första person, men det får Ethan bara att framstå som ett creep som står och tjuvlyssnar och har åsikter om människor och saker han inte borde lägga sig i.
I ett sådant tillfälle kanske man ska som författare fundera på om det verkligen är värt att läsaren måste få reda på allting som händer de andra karaktärerna eller om man kanske ska byta POV till någon annans perspektiv så att allting inte går igenom Ethans ögon och öron.

Det fanns flera små saker som jag tyckte var dåliga, som till exempel Abraham och Sarafine. Efter deras misslyckanden kändes de som väldigt dåliga superskurkar och jag skulle till och med säga att de påminde mig om Jessie och James från Team Rocket i Pokemon.

Slutligen innan jag avslutar ska jag dock ta upp en sak som jag tyckte om, och det var alla flashbacks till Sarafine's ungdom.


Jag tycker att det är otroligt synd hur den här serien plötsligt gjorde en u-sväng och gick från en väldigt bra serie till en otroligt dålig serie. Jag tror att den största nackdelen med boken var att den var så händelselös. Skulle den ha haft en ordentlig story så skulle kanske hälften av nackdelarna försvinna helt och de andra kanske inte skulle märkas lika mycket. Men nu medan jag läste den här delen så kändes det bara som att jag skummade igenom texten de sista 200 sidorna eftersom jag fann det mesta så ointressant.
Det är otroligt synd! Vi får väl se om serien gör en tillbaka sväng i den sista boken.

Bok 1: Beautiful Creatures
Bok 2: Beautiful Darkness
Bok 3: Beautiful Chaos

Caster Chronicles #2, Beautiful Darkness

(Kan innehålla spoilers!)

Författare: Kami Garcia & Margaret Stohl
Titel:Beautiful Darkness
Serie: Caster Chronicles #2
Sidor: 503
Utgivningsår: 2010
Bokförlag: Little, Brown and Company

Lenas sextonde födelsedag har passerat och hon är varken ljus eller mörk. Macon har gått bort och Ethan kämpar med att försöka få tillbaka Lena till verkligheten när hon sjunker längre och längre bort i sorgen över sin farbrors död. 


ÅÅH jag blev så ARG över hur Lena betedde sig i den här boken! Så fruktansvärt arg och ledsen, jag kände bara hela tiden att HUR kan hon vara så självisk?! Hur kan hon bara strunta helt i hur Ethan mår av hennes beteenden? Det var faktiskt så att jag hoppades, även om jag visste att det inte skulle hända eftersom serien handlar om Lena och Ethan, men jag hoppades att Ethan skulle gå vidare och bara lämna henne bakom sig. Stackars kille, tyckte jag bara.

Däremot, blev det mer logiskt mot slutet. Man förstod lite mer varför Lena gjorde som hon gjorde, och varför hon betedde sig så, men gudars ändå... Jag skulle nog behöva läsa om boken för att kunna avgöra om hennes beteende verkligen skulle vara mer okej bara för att hon hade de där orsakerna.

Förlåt för mitt utbrott över Lena och hennes beteende.

Hur som helst, jag tycker väldigt mycket om den här serien. Jag tycker om världen och även om den inte är bland mina favorit fantasy-världar jag har läst om, så är böckerna väldigt underhållande och det är lätt att sugas in i världen när man börjar läsa den.

Jag har inte så mycket mer att säga förutom att jag ska läsa nästa del, och hoppas innerligt på att Lena inte driver mig på nerverna igen.

Bok 1: Beautiful Creatures
Bok 2: Beautiful Darkness
Bok 3: Beautiful Chaos

The Wolves of Mercy Falls #2, Feber

(Kan innehålla spoilers!)

Författare: Maggie Stiefvater
Titel: Feber
Originaltitel: Linger
Serie: The Wolves of Mercy Falls #2
Sidor: 269
Utgivningsår: 2011
Bokförlag: B. Wahlströms

Sam har klarat sig igenom hela vintern utan att förvandlas till varg. Grace borde vara lycklig men när hon får en våldsam feber som bara blir värre och värre börjar de bli rädda för att det är vargen inom henne som växer. Kommer det bli Grace's tur att förvandlas?


Åh den här boken var otroligt känsloframkallande. Framförallt eftersom jag blev så otroligt irriterad på Grace's föräldrar. ÅH vad jag avskyr när föräldrar i serier ska börja bestämma över saker bara för att de kan! Så majoriteten av boken satt jag bara och var rysligt frustrerad medan jag läste.

För övrigt tyckte jag om den, den är väldigt sorglig och karaktärerna känns väldigt mänskliga. Jag tyckte väldigt mycket om delen där Isabel och Cole träffades första gången, och det gick ifrån perspektivet utav Cole när han såg henne och det var något i stil med "hur hon tittade på mig uppifrån och ner med ett ansiktsuttryck av att det hon såg inte var bra nog", och hur man kunde läsa Coles osäkerhet ändå, och sedan när det bytte över till Isabel's perspektiv så stod det mycket om "hans irriterande, självbelåtna flin" och hur irriterad Isabel blev på hur självsäker Cole verkade vara.

Med andra ord: Perspektiven är otroligt välskrivna. Man får ta del utav karaktärernas tankar och känslor men samtidigt se dem från andras perspektiv, det får en att tänka på hur olika människor kan se på en i förhållande till hur man tänker om sig själv.

Bok 1: Frost
Bok 2: Feber
Bok 3: För evigt

Caster Chronicles #1, Beautiful Creatures

Författare: Kami Garcia & Margaret Stohl
Titel: Beautiful Creatures
Serie: Caster Chronicles #1
Sidor: 517
Utgivningsår: 2013
Bokförlag: Bokförlaget Semic

Gatlin har alltid vart en tråkig småstad där man ska vara på ett visst sätt för att passa in och där det aldrig händer någonting intressant. Ethan Wate vill bara bort därifrån och längtar varje dag efter någonting nytt och annorlunda.
Och det får han när Lena plötsligt flyttar dit med sitt svarta lockiga hår och sina gröna ögon, och med sig tar hon det största orkan ovädret någonsin.


Jag har nog haft den här boken sedan jag var 14-15 kanske, men jag har aldrig orkat läsa den. Jag minns att jag började en gång för många år sedan, men jag gav upp lika fort igen. Den är så tjock, och dessutom har den aldrig riktigt intresserat mig.

Men nu bestämde jag mig för att ÄNTLIGEN ge den en chans. Efter flera år i bokhyllan blev den äntligen läst. Och den var väldigt bra måste jag säga. Den var intressant, med en spännande handling och bra karaktärer. Handlingen påminde mig väldigt mycket om Cirkeln med all magi och sådant, medan kärlekshistorian mellan Ethan och Lena samt de sociala kretsarna i skolan påminde mig otroligt mycket om Eleanor & Park, med det här "en annorlunda tjej kommer till en tråkig småstad och blir mobbad för att hon inte passar in".

Jag fastnade dock aldrig riktigt för personerna eller för handlingen för att kunna ge den mer än 4 stjärnor (5 brukar jag räkna som att det är en bok som JAG älskar, så bara för att en bok får 4 betyder absolut inte att den är sämre, utan bara att den inte var i MIN smak).

En liten sak jag tyckte extra mycket om med boken var alla små detaljer som togs upp emellanåt. Sådant som inte hade någonting med handlingen att göra men som ändå la till lite så att karaktärerna fick mer personlighet och så att man kände att det fanns mer till den här världen än vad bara boken handlade om.

Bok 1: Beautiful Creatures
Bok 2: Beautiful Darkness
Bok 3: Beautiful Chaos

The Wolves of Mercy Falls #1, Frost

Författare: Maggie Stiefvater
Titel: Frost
Originaltitel: Shiver
Serie: The Wolves of Mercy Falls #1
Sidor: 283
Utgivningsår: 2009
Bokförlag: B. Wahlströms Bokförlag

I åratal har Grace iakttagit vargarna i skogen utanför hennes hus. Det finns speciellt en varg - med gula ögon - som hon tycker allra mest om.
Under tiden har vi Sam som lever ett dubbelliv av det enda under vintern, i skogarna med flocken, och utav sällskap av en orädd flicka. Det andra under sommaren, som människa, och fruktar dagarna tills kylan förändrar honom igen.


Den här boken är otroligt vackert skriven. Hur den är skriven påminner mig om serien Matched, men trots det blev jag osäker till den här boken i början. Den var absolut inte dålig, men jag undrade om den skulle, som Matched, bli ungefär medelmåttig för mig.

Det tog en vändning väldigt snart, då man fick lära känna karaktärerna på ett helt annat sätt än i Matched. De här karaktärerna kändes mänskliga, deras reaktioner var väldigt realistiska, och man kunde nästan känna deras känslor emellanåt.

Jag påmindes också om Eleanor & Park i och med att Grace & Sam blev tillsammans i början av boken. Först var jag tveksam till det här också då jag brukar föredra böcker där de bygger upp romansen och sedan händer något i slutet, väntat eller oväntat, men när slutet av den här boken närmade sig förstod jag också varför de hade gjort så som de hade gjort, och den blev ännu bättre på grund av det. Faktum var att slutet var så otroligt spännande och känsloväckande att jag satt och grät igenom de sista kapitlen av boken, något jag inte ofta brukar göra.

Rekommenderar till: Alla som vill läsa en bra bok.

Rekommenderar inte till: Er som vill läsa en finskriven bok om kärlek.

Bok 1: Frost
Bok 2: Feber
Bok 3: För evigt

House of Night #5, Hunted

(OBS! Kan innehålla spoilers!)

Författare: P. C. Cast & Kristin Cast
Titel: Hunted
Serie: House of Night #5
Sidor: 323
Utgivningsår: 2009
Bokförlag: St. Martin's Griffin

Världen är på väg att gå under. Känns det som i alla fall. När den fallna ängeln Kalona reste ur jorden flydde Zoey och hennes vänner bort från House of Night. Både vampyrer och människor hotas av Kalona och hans fågelmänniskor, och till på det så har de Neferet som sin kompanjon. Är det ens möjligt för Zoey och hennes vänner att besegra de här varelserna? 


Språket:
Alltså, jag kan inte förstå hur författarna är New York Times Bestselling Authors, men å andra sidan har jag börjat känna att VEM är inte en New York Times Bestselling Author. Alla författare verkar ju vara det nästan. HUR SOM HELST! Jag skulle påstå att det känns som att boken var skriven av ett barn i tidiga tonåren. Jag minns att jag själv använde sådant språk när jag skrev berättelser när jag var typ elva.

"Pacing":
Sedan så hände nästan ingenting. Boken började med natten efter alla händelser, och sedan gick det tillbaka till allting som hände direkt efter när bok fyra avslutades. Det tog 80 sidor utav boken, innan de kom till natten efter (där den här boken då alltså började). 80 sidor, och det mesta på dessa sidor kändes inte ens särskilt viktigt. Det var folk som pratade med varandra och VÄLDIGT mycket Zoeys tankar, och åh, allting kändes så otroligt tråkigt och slösaktigt.

När dessa 80 sidor var över, trodde jag att berättelsen äntligen skulle börja gå framåt, men saker hände lika sakta efter det. Det var närmare de 50 sista sidorna utav boken där saker äntligen började bli intressanta och då jag faktiskt började läsa av intresse och inte bara för att få boken överstökad.

Handling: 
Sedan förstår jag inte varför alla de snyggaste, populäraste killarna faller för Zoey. Alla de där killarna som alla tjejer tycker är jättesnygg faller för Zoey. Jag borde kanske kategorisera den här serien som en Harem.


Trots alla mina problem med boken så ger jag den 2 stjärnor tack vare handlingen. Den är väldigt intressant, men jag önskar att den skulle vara bättre skriven.

Bok 1: Marked

Bok 2: Betrayed

Bok 3: Chosen (Utvald)

Bok 4: Untamed

Bok 5: Hunted

Bok 6: Tempted

Engelsfors #2, Eld

(OBS! Kan innehålla spoilers!)

Författare: Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Titel: Eld
Serie: Engelfors #2
Sidor: 634
Utgivningsår: 2012
Bokförlag: Rabén & Sjögren

Andra året på gymnasiet ska snart börja och det är helt uppenbart att något är väldigt, väldigt fel med Engelfors. Skogen håller på att dö av torka och De Utvalda väntar på att demonerna ska göra nästa drag. 


Ja, beskrivningen till boken sa ju inte så mycket jämfört med hur otroligt mycket händelser som fick plats i den här lilla boken. Att det var 600 sidor var jag knappt medveten om när jag började läsa den. Jag tänkte inte riktigt att den lixom var lite tjockare än "vanliga" böcker jag brukar läsa är. Så det tog en otroligt lång tid att läsa den, dock så har jag knappt haft tid, lust eller ork att läsa.

Hur som helst. Den var en positiv överraskning. Jag tyckte ju inte om första delen, jag skulle troligen ha gett den 1/5 stjärnor, men den här tog en hel vändning! Kanske min smak har förändrats eller kanske den här boken faktiskt var bättre än den första? Jag har ingen aning om varför jag tyckte så mycket om andra delen när jag inte alls tyckte om första. Jag kanske skulle läsa den igen för att ta reda på det.

Och jämfört med filmen som jag såg där jag kände att många av personerna var väldigt orealistiska så måste jag säga att den här boken kändes väldigt nära verkligheten. Det kändes mer som naturliga reaktioner från folk och jo visst, boken var väl så överdriven som böcker och filmer kan bli när man ska skriva om vardagsproblem, för på något sätt måste man ju väcka känslor. Det är helt acceptabelt. Jag måste också säga att boken kunna vara rätt obehaglig, speciellt när det kommer till otäcka saker som man själv kanske har någon sorts erfarenhet av. Jag tog ett par pauser i sådana tillfällen.

Jag vet inte mer vad jag ska säga förutom att jag definitivt kommer läsa sista delen. Förhoppningsvis gör den inte mig besviken.

Del 1: Cirkeln (Filmrecension)

Del 2: Eld 

Extraböcker:
Del 2.5: Berättelser från Engelsfors

Kate Grable #2, Bad Hair Day

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker!)

Författare: Carrie Harris
Titel: Bad Hair Day
Serie: Kate Grable #2
Sidor: 228
Utgivningsår: 2012
Bokförlag: Delacorte Press

Kate Grable har äntligen kommit över zombieattacken, nästan i alla fall, när det återigen börjar hända konstiga saker i hennes stad. Nu är det folk som blir dödade av någon varelse som troligen är stor, stark och... hårig? Varför är det så mycket hår överallt? Kates bror Jonah tror att det är varulvar, men Kate tycker att det är alldeles för ologiskt. Zombier är okej, men varulvar finns väl knappast.


Det gick jättefort att läsa ut den här boken, vilket inte är så konstigt med tanke på hur tunn den är. Den var också jätte underhållande. Jag tycker väldigt mycket om sättet som Carrie skriver på. Det känns så sarkastiskt mitt under situationer som egentligen borde vara jätteseriösa.

Jag vet inte vad annars jag ska säga. Jag tyckte om den. Jag tyckte om personerna, och att de känns ganska realistiska. Förutom Elle. Men hon var väl lite med som en dramaskapare i boken, gissar jag.

Jag vet inte om det kommer en del tre, men det finns en 1.5 som heter Bad Yeti i alla fall.

Bok 1: Bad Taste in Boys

Bok 2: Bad Hair Day

The Arkwell Academy #1, The Nightmare Affair

Författare: Mindee Arnett
Titel: The Nightmare Affair
Serie: The Arkwell Academy #1
Sidor: 378
Utgivningsår: 2013
Bokförlag: Tor Teen

Dusty Everhart är en Nightmare. Hon bryter sig in hos folk som sover och överlever på deras drömmar. Hon är också den enda av sin sort på sin skola, och som om det inte vore nog för att hon skulle vara utanför så är hennes mamma också en regelbrytare, och alla Dusty's lärare tar för givet att Dusty tar efter sin mor. Men detta ändras när hon en natt bryter sig in hos Eli, en av de populäraste killarna som gick på hennes förra skola, och plötsligt blir med om ett mordmysterium.


Helt okej. Boken började väl egentligen rätt bra ändå, men jag kom inte in i den förrän efter 100 sidor. Jag vet inte riktigt varför när jag tänker tillbaka, men jag gissar att den kändes ointressant i början.
Men efter 100 sidor däremot, så fastnade jag nästan i boken. Jag har läst nästan hela tiden de senaste dagarna. Det enda jag störde mig på, var att den blev mer och mer som vilken urban fantasy ungdomsbok som helst. Istället för bara ett intressant mordmysterium, som jag trodde att det var i början av typ halva boken, så ledde det snarare över till samma sak som alla fantasy böcker har. En person som är ond, som de måste stoppa, och försöker ta över världen. Detta gjorde mig extremt irriterad, eftersom jag hade tyckt så mycket om boken tidigare.
Min största anledning är att det känns som att författare väljer att skriva om sådant för att bästsäljande författare har lyckats med det. Det känns väldigt tråkigt och fantasilöst.

Men det gick helt okej ändå att läsa slutet av boken. Jag vet inte om jag ser jättemycket fram emot att läsa nästa bok, eftersom det känns som att jag håller på att läsa hur många serier som helst med ungefär samma händelser. Nu var det ju dock också så att jag inte kom ihåg att den har boken var första delen i en serie när jag köpte den. Jag trodde att det bara skulle vara en bok.

Jag tyckte om karaktärerna och att boken ändå var väldigt underhållande att läsa. Den var inte jättebra skriven, som till exempel hur personer reagerar och slagsmåls scener och sådant, men jag accepterar det, för det kändes ändå som att författaren gjorde sitt bästa. För även om jag inte är så mycket för att skriva böcker, så gissar jag att sådant är väldigt svårt att förklara och beskriva bra.

Jag känner att jag håller på att bli väldigt kritisk gällande mina recensioner, men jag vill att ni ska veta att om jag inte tycker att boken är bra nog för att läsa, så skulle inte ens jag läsa den.

Jag kommer dock köpa nästa del ändå.

Filmrecension: Cirkeln

Jag läste första boken i serien för kanske två år sedan, innan jag började med den här bloggen, och jag tyckte aldrig särskilt mycket om den. Jag ansåg att boken var väldigt överskattad, liksom jag brukar tycka att de flesta böcker blir som blir nummer 1 på topplistan. Jag har andra boken men jag har bara aldrig läst den, och jag gissar att när jag gör det så kommer jag troligen inte skriva någon recension om första boken, eftersom nu när jag såg filmen, så hade jag glömt nästan allt.

Hur som helst, filmen. Den var bra, måste jag säga. Men inte jättebra eller ens nära jättebra. Den var väldigt förvirrande, och väldigt LÅNG. 2.5h! Dessutom var den också rätt läskig. Inte skräckfilms läskig, utan mest bara jag-förväntade-mig-inte-det-här-läskig. Jag tyckte att de hade gjort bra effekter och så för att få den creepy, men jag hoppas verkligen att det fanns en åldersgräns på filmen när den kom ut.

Andra nackdelar är, som jag inte heller tyckte om med boken, att personerna har väldigt orealistiska reaktioner. I början var det folk som snackade skit om när en pojke hade tagit självmord! Det första någon sa när de fick höra att det hände var "Självmord är så jävla egoistiskt.", och jag menar, visst det finns folk som säger och tycker sådant, men jag tror verkligen inte det är det man säger när någon nyss kommit in i klassrummet och berättat att något sånt har hänt.

Och jag måste också lägga till det där med hur de mobbar Anna-Karin i början. GÖR folk verkligen sådant? Under min livstid i skolan har jag aldrig sett folk ta fram en mobbad tjej och bara börja hacka på henne. Visst folk kan kasta skällsord och frysa ut personer, men jag tror inte man bara "Åh lilla gumman, nu ska vi göra narr av dig för att vi ska visa publiken att vi är mobbare.". Det finns andra sätt man kan visa sådant på. Så för att vara en bästsäljande fantasybok måste jag säga att det finns delar med folks reaktioner som bättre passar in i en typisk Amerikansk High School komedi.

Del 1: Cirkeln (Filmrecension)

Del 2: Eld

Extraböcker:

Del 2.5: Berättelser från Engelsfors

House of Night #4, Untamed

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker.)

Författare: P. C. Cast & Kristin Cast
Titel: Untamed
Serie: House of Night #4
Sidor: 338
Utgivningsår: 2008
Bokförlag: St. Martin's Griffin

Livet är inte lätt när alla ens vänner avskyr en. Och speciellt inte när man samtidigt måste försöka stoppa personen som försöker ta över världen eller något liknande. Exakt vad Neferet håller på med är Zoey inte riktigt helt hundra på. Allt hon vet är att hon behöver stoppas. Som om inget skulle bli bättre, har Zoey också förlorat alla sina tre "pojkvänner" på en och samma gång. 


Jag minns hur mycket jag INTE tyckte om den förra boken, så därför hade jag inte alls särskilt höga förhoppningar på den här boken. Men tvärt om, den här boken var väldigt mycket bättre. Det fanns massor jag störde mig på, som till exempel författarnas sätt att bara skriva boken. De använder allt för mycket ONÖDIGA saker. Som tar upp för stor del av böckerna. De berättar om saker om och om igen, har alldeles för mycket onödiga dialoger, som bara "Åh Zoey vart ska vi gå och sätta oss?", "Åh jag vet inte, vart vill du sitta?", "Nä, led vägen du Zoey!".
Och det där var bara ett exempel som jag hittade på nu, eftersom jag inte har boken här för tillfället, men det fanns väldigt mycket såndärnt, som inte alls hade med något att göra.

En annan sak som också hör till det här med onödiga stycken, är att författarna alltid ska vara tvungna att beskriva om personer, när de presenteras i början. Nu kanske ni tänker att det är väl bra, men det känns som att man borde komma ihåg personer som "the Twins" Shaunee och Erin, efter 4 böcker. Men istället så presenteras till exempel dom, som "the Twins", "De är inte tvillingar egentligen, utan Shaunee ser ut 'sådär och sådär' fast Erin ser ut 'sådär', men de bara beter sig som tvillingar...".
Jag tycker bara det känns så otroligt onödigt. Det är nog säkert 50% av boken jag bara skumläser, eftersom det känns som onödigt gnabb.

Annars var som sagt boken bra. Jag tyckte att den var mycket intressant och att jag kände mig underhållen igenom hela boken. Den här serien har massor av brister, men det hindrar inte en bok i sig från att åtminstone hålla sig underhållande, och det är precis vad en av de största meningar med böcker är.

Bok 1: Marked

Bok 2: Betrayed

Bok 3: Utvald (Chosen)

Bok 4: Untamed

Bok 5: Hunted

Bok 6: Tempted

The Curse Workers #2, Red Glove

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker!)

Författare: Holly Black
Titel: Red Glove
Serie: The Curse Workers #2
Sidor: 262
Utgivningsår: 2011
Bokförlag: Orion

När Cassel's bror har blivit mördad är det plötsligt på hans ansvar att ta reda på vem mördaren är. Han blir ombedd av både agenter och av Zacharov själv, om att hjälpa dem med saker, och han ställs upp inför flera ultimatum. 
Samtidigt som detta händer så är Lila hopplöst förälskad i Cassel på grund av förtrollningen som blev kastad på henne, och han kämpar emellan vad som är rätt och fel och hur långt man kan gå med någon vars känslor bara är av magi.


Jag tyckte inte att den här boken var lika bra som första. Den här kändes mer som ett vanligt mord mysterium, med lite drama inblandat, och dessutom var det inte så svårt att gissa sig fram till svaren eftersom det redan fanns ganska få självklara alternativ att välja emellan.

Jag fastande aldrig i boken heller, nästan inte ens i slutet. Den var inte lika spännande som första, men inte alls dålig på något sätt heller.

Jag hoppas att följande bok kommer vara mer intressant, men jag tror också det. Det känns som att den här boken byggde upp lite inför vad nästa bok kommer att vara.

Bok 1: White Cat
Bok 2: Red Glove

House of Night #3 Utvald

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker!)

Författare: P. C. Cast & Kristin Cast

Titel: Utvald

Originaltitel: Chosen

Serie: House of Night #3

Sidor: 315

Utgivningsår: 2008
Bokförlag: Bonnier Carlsen

Zoey kan inte lita på överprästinnan Neferet längre. Inte sedan hon fick veta att hon är en orsak till Stevie Rae's död. Eller odöd. Eller vad man ska kalla det. Hur som helst är inte Stevie Rae död, och Zoey är den enda som vet om det. Hon är också den enda som vet om att Neferet har visat sig vara ond. Nu återstår det bara att försöka lösa allting, med dessutom tre killar tätt i hälarna.

Ta all drama och alla problem ni kan tänka er och släng det i en skål och blanda ihop det. Då har ni tredje delen av den här serien. Jag blev så otroligt trött på all drama. Liksom, Zoey bara drog på sig problem efter problem, och istället för att något av dem löstes, så drog hon på sig ett till problem. Det var som en enda lång väg neråt, djupare och djupare för varje kapitel ungefär. 

Jag tänker fortsätta att klaga på de tre killarna hon har efter sig. Och att hon dessutom inte gör något åt det. Liksom, hur svårt kan det vara? Jag blev så trött på henne och den här boken var så otroligt ansträngande att läsa. 

Och dessutom måste jag säga att jag tycker att alla personer känns så otroligt orealistiska. Det är liksom, ingen människa skulle väl bete sig så där extremt i verkligheten. Folk skulle ha mer förståelse. Det känns som att personerna inte riktigt har ordentliga personligheter, utan de är bara lite hur som helst så att det ska bli så mycket drama som möjligt.

Jag har ingen lust att fortsätta läsa den här serien den närmaste tiden, men jag kommer nog fortsätta. Förhoppningsvis kanske den blir bättre. Jag blev förvånad av att se att jag faktiskt gav så mycket som fyra stjärnor till den första boken.

Bok 1: Marked

Bok 2: Betrayed

Bok 3: Utvald (Chosen)

Bok 4: Untamed

Bok 5: Hunted

Bok 6: Tempted

White Rabbit Chronicles #1 Alice i Zombielandet

Författare: Gena Showalter
Titel: Alice i Zombielandet
Originaltitel: Alice in Zombieland
Serie: White Rabbit Chronicles #1
Sidor: 423
Utgivningsår: 2012
Bokförlag: Förlaget Harlequin

Alices pappa kan se monster. Monster som ingen annan i familjen Bell kan se. Alice och hennes syster kallar pappa tokig, men Alices åsikt ändras den dagen hon förlorar de hon älskar mest. Plötsligt kan hon också se dessa monster hennes pappa tidigare såg, smygandes omkring utanför hennes fönster på natten, och hon är fast besluten om att inte berätta om detta för någon. 


Jag hade ingen aning om att den här boken var första delen av en serie när jag började läsa den. Jag valde den därför att jag tänkte ta det lugnt med alla serier jag har påbörjat, och så i misstag så påbörjade jag en till!

Hur som helst så gillade jag den väldigt mycket. Jag hade bara hoppats på att den skulle vara lite mer som en rip off av Alice i Underlandet, men det enda som påminde mest var väl kaninmolnet.

I början påminde den väldigt mycket om vilken high school bok (eller snarare film) som helst, med populära gäng och att huvudpersonen blir kär i den populäraste (eller i det här fallet tuffaste) killen i skolan. Den blev dock mer originell senare.

En person jag gillade väldigt mycket var Kat. I början tyckte jag att hon verkade som en ganska hemsk människa, men senare i boken när man lärde känna henne bättre så gillade jag henne mer och mer. Cole däremot blev jag ganska irriterad på. Jag förstod att han skulle vara en kall och hård ledartyp eftersom han var ledaren för deras grupp, men han verkade också väldigt respektlös emellanåt mot Alice.

På samma gång måste jag säga att jag tycker att Showalter har gjort ett utmärkt jobb i att ta fram äkta känslor. Det känns inte riktigt som att någon ändrar åsikter helt hur som helst bara för att det skulle passa en viss situation, utan alla personer verkar hålla fast ganska väl vid sina personlighetsdrag.

Åh, en bonus sak jag lade märke till! Jag hittade DEN HÄR sidan, där det står massor av rolig fakta om karaktärerna och annat som handlar om den här serien. Jag rekommenderar dock att läsa här efter att ni åtminstone läst första boken, för annars kanske det inte är lika kul, eftersom det finns en del interna skämt.

The Curse Workers #1 White Cat

Författare: Holly Black
Titel: White Cat
Serie: The Curse Workers #1
Sidor: 310
Utgivningsår: 2010
Bokförlag: Gollancz

Cassels familj är de enda som vet att han är en mördare. Han är också den enda i sin familj som inte kan använda magi. Hans farfar är en svart-fingrad döds-magiker, hans mamma sitter i fängelse och hans bröder stöter ut honom för att han inte kan magi. Dessutom är han hemsökt av en vit katt. 


Den här boken var riktigt bra. Den har stått i min bokhylla i ett år nu, men efter att ha läst en bok av Holly Black, och dessutom kommit ihåg att jag hade en till ståendes i bokhyllan, så passade jag på att läsa en till. Jag visste dock inte att den tillhörde en serie, men det har jag inget emot.

När jag tänker tillbaka på boken, så är den mycket mer dramatisk om man tänker på den utifrån, än när man läser den. Det finns folk som dör och massor av bedrägeri och kärlek. Känslor och saker. Jag tyckte om den, och jag vill definitivt läsa nästa bok i serien.

Jag har dock inte så mycket kommentarer över huvud taget. Jag skulle väl helt enkelt rekommendera den till alla som gillar fantasy överlag. Den var inget ut över det ordinära, men den är helt klart värd att läsa.

Bok 1: White Cat
Bok 2: Red Glove

The Coldest Girl in Coldtown

Författare: Holly Black
Titel: The Coldest Girl in Coldtown
Sidor: 419
Utgivningsår: 2013
Bokförlag: Little, Brown Books for Young Readers

Tana bor i en värld där ställen som heter Coldtown finns, och dessa områden är fyllda av monster. Monster som bara är ute om nätterna. Monster som livnär sig på människoblod. 
En morgon vaknar Tana upp bakfull i ett badkar, efter en fest föregående kväll där bland annat hennes ex hade vart med. När hon kommer ut i resten av huset hittar hon liken av alla sina vänner liggandes i blodiga högar på golvet. I ett annat rum hittar hon sitt ex, infekterat, och en kille med röda ögon och huggtänder. 


Jag hade ingen blekaste aning om att den här boken skulle handla om vampyrer när jag först tog upp den i affären. Jag köpte den för tre andra anledningar. 1. Jag gillade omslaget och jag vill ha en fin bok i min bokhylla. 2. Jag tyckte också om namnet. 3. Jag har läst om den någonstans och för länge sedan minns jag att jag satte upp den på min "vill ha" lista.

Det var en bra bok, men ingen som jag fastnade i. Jag kunna lägga ifrån mig den i stort sett när som helst. Dessutom känns allt det här med vampyrer väldigt uttjatat efter så här många år av vampyrer, men det gick bra ändå. Jag tyckte om boken och även om den inte var min favorit eller något jag fastnat för så kan jag ändå tänka mig att läsa mer av själva författaren. Dels för att jag har hört att hon har skrivit väldigt bra böcker, och också för att jag gissar att de flesta inte bara handlar om vampyrer.

Hur som helst, så kan jag rekommendera den här boken för ytterligare vampyrfans, ifall ni inte redan har läst den.

House of Night #2, Betrayed

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker!)

Författare: P.C. Cast & Kristin Cast
Titel: Betrayed
Serie: House of Night #2
Sidor: 310
Utgivningsår: 2007

Zoey har blivit vald som ledare för the Dark Daughters och håller på att planera deras första möte, medan en massa människor helt plötsligt börjar försvinna i staden och hittas döda, inte långt ifrån House of Night. Alla bevisen pekar mot vampyrer. 


Precis som förra boken, känns det här också som bara ett par kapitel. Trots att boken är på 300 sidor så är det bara under en kort period och det känns som att böckerna inte riktigt känns färdiga. Trots att det är böcker i en serie på väldigt många böcker, skulle det nästan ändå kunna vara lite till i dem.

Dessutom tycker jag att det är väldigt mycket onödigt med i dem. Hon börjar tänka på andra saker och tar upp mycket hur saker ser ut och gamla minnen och vad hon tycker. Det är kul att läsa lite såna saker, men när det kommer med på nästan varannan sida så känns det ganska onödigt. Det är troligen dock så de fyller upp boken på 300 sidor, med ganska mycket onödig fakta som ändå inte har något att göra med senare händelser.

För övrigt tyckte jag att den här var måttligt bra. Egentligen fastnade jag först på de sista 100 sidorna då det äntligen började hända saker, och då dessutom streckläste jag igenom den till slutet. Min favoritdel var nog precis i slutet då de var i tunnlarna för de var allihopa så oseriösa vid ett sådant seriöst ämne att det blev ganska komiskt.

Jag började dessutom tycka om både Aphrodite och Heath mera i den här boken, men att Zoey nästan får 3 killar efter sig känns lite småfånigt. Heath förstår man, men jag tycker att Erik känns så orealistisk och detsamma med Loren. Jag förstod inte ens vad han gjorde med i det hela.

Bok 1: Marked

Bok 2: Betrayed

Bok 3: Utvald (Chosen)
Bok 4: Untamed
Bok 5: Hunted
Bok 6: Tempted