Simon vs. the Homo Sapiens Agenda

Författare: Becky Albertalli
Titel: Simon vs. the Homo Sapiens Agenda
Längd: 6h 45min aka. 320 sidor
Berättare: Michael Crouch
Utgivningsår: 2015

Simon är bög och det är ingenting han vill komma ut med än, men när ett email hamnar i fel händer så känner Simon hur avslöjandet närmar sig för varje sekund som går. Men det värsta är inte om hela skolan får veta att Simon är bög, utan det värsta är hur Blue, killen som Simon har mailat med, kommer reagera. 


En extremt söt historia som dessutom tar upp ett stort och viktigt ämne nuförtiden. Den här boken skulle jag varmt rekommendera till alla som går igenom någonting liknande som Simon går igenom; nämligen hur det är att vara gay och att komma ut med det. Den tar upp flera olika reaktioner och scenarion av hur olika personer reagerar, men samtidigt tar den upp hur Simon också kan bli att behandla andra utifrån hans eget perspektiv.

Men förutom ett jättebra och viktigt ämne så vet jag inte om boken var någonting ut över det vanliga. Karaktärerna var lika som i alla andra böcker och historien utspelade sig på samma sätt. Det var massor med drama mellan Simon och de andra karaktärerna, och mot slutet av boken så kom det en del där Simon blev ovän med precis ALLA ungefär samtidigt, och detta var ju såklart också någonting som löstes i slutet genom samtal där alla ber om ursäkt och allting blir frid och fröjd.

En annan anledning till varför jag inte fastnade lika mycket som vid andra contemporary böcker var för att det kändes som att det var väldigt mycket "marknadsföranden" (även om jag vet att det inte var det, men låt mig kalla det för det). Alltså, till exempel hur Simon och Blue träffades på Tumblr, de pratar massvis om och ÄLSKAR Oreos och Reese's, och hur Simon har läst en fanfiction om Harry Potter och Draco Malfoy - allt det här kändes så billigt på något sätt. Det kändes som att 1. författaren själv älskar alla dessa saker så pass mycket att hon väljer att ha med det eller 2. författaren bestämde sig för att lägga in lite saker som tonåringar gillar för att boken ska sälja bättre till den åldersgruppen eftersom tonåringar kan relatera mer till karaktärerna...

... OOOOOCH oavsett om det är punkt nummer ett eller inte, så framgår inte det i boken så jag blir automatiskt att gå direkt på punkt nummer två. Vilket är någonting jag tycker är extremt tröttsamt i böcker/filmer/serier etc. Om det skulle handla om bara en sak eller om det bara skulle nämnas en gång, då skulle jag se på det helt annorlunda, men när Simon och Blue bokstavligen mailar flera mail om Oreo respektive Reese's, så blir det inte bara uttjatat utan det känns också som att Albertalli bara skriver om det för att fylla ut boken med någonting.

Slutligen - jag är ledsen till er som verkligen älskar den här boken (för det är onekligen många, åtminstone på goodreads), så var det tyvärr ingen bok som kändes speciell för mig, men trots det så tyckte jag om den och skulle, som sagt, rekommendera den alla gånger till någon som går igenom liknande som Simon.

Little Beach Street Bakery #1

Författare: Jenny Colgan
Titel: Little Beach Street Bakery
Serie: Little Beach Street Bakery #1
Sidor: 416
Utgivningsår: 2014
Bokförlag: Sphere

För att glömma sitt gamla liv och förhållande bestämmer sig Polly för att flytta ut till Polbearne, en liten fiskeö där hon flyttar in ovanför en gammal övergiven affär. För att fortsätta distrahera sig återupptar Polly en av sina gamla hobbys: att baka bröd. 


Den här påminde otroligt mycket om Meet Me at the Cupcake Cafe. Den påminde så mycket att jag blev väldigt tveksam till om det skulle vara samma historia fast med andra personer. Men tack och lov så var den inte det, utan den påminde bara om den i början.

Det var en otroligt härlig bok, man kände verkligen av sommarvädret och klimatet av att vara på en ö, någonting som jag själv kanske upplevde extra mycket då jag själv är uppväxt på en ö. Men gud så härlig den var att läsa. Den var väldigt långsam och långdragen, men på samma gång så är den ju väldigt slice-of-life aktig så det bygger ju istället otroligt mycket mera på stämningen på grund av att den är så långsam.

Nu är det ju ett tag sedan jag läste den, så jag kan inte riktigt ge så mycket detaljer som jag kanske hade velat, men för de som har läst och tyckte om Meet Me at the Cupcake Cafe, så skulle jag rekommendera den här också, då de är i precis samma stil fast en annan berättelse. Jag måste ju dock åter igen säga att om man väljer att läsa den här så kanske man ska göra sig redo på att den är ganska seg, så att det inte blir som en otroligt seg chock för en när man väl börjar, för trots dess seghet så är den ju ändå så härlig.

Francesca

Författare: Melina Marchetta
Titel: Francesca
Originaltitel: Saving Francesca
Sidor: 273
Utgivningsår: 2003

Francesca har börjat i en ny skola. En katolsk före detta pojkskola där jämställdhet stavas tjejtoalett och minsta försök till humor bestraffas med kvarsittning. Francesca saknar sin gamla skola och sina gamla vänner, och inte nog med det så har hennes mamma också fått ett sammanbrott och kan knappt lämna sängen. 


Jag har länge velat läsa den här boken och äntligen så lyckades jag hitta den på biblioteket!

Men hur ska jag sammanfatta den... Den var väldigt mörk. Mörk på ett deprimerande sätt, om en flicka som dras in i sin mammas depression, och mörk på ett sätt att allt ansvar blir att ligga på Francesca.

Nu är det kanske en vecka sedan jag läste ut boken, men jag har för mig att jag tyckte att hennes depression och problem kändes väldigt realistiska.

En sak jag tyckte var jobbig däremot var alla namn! Jag kunde speciellt aldrig hålla reda på vem som var Thomas och vem som var William, eftersom jag tyckte att de dessutom påminde om varandra personlighetsmässigt. Men det fanns flera andra förutom dem som nämndes ett par gånger men som jag ändå aldrig höll koll på.

En annan sak som var intressant var ju att den utspelade sig i Australien. Och jag skulle gissa att den inte utspelar sig i vår tid? Men jag är inte säker. Det fanns små saker som jag tyckte att tydde på det, som att hon inte verkade ha en mobiltelefon och bara hela grejjen med att de brukade ha pojk och flickskolor känns ganska gammal. Men sedan vet jag ju inte hur de har det i Australien.

At the Cupcake Café #1, Meet Me at the Cupcake Café

Författare: Jenny Colgan
Titel: Meet Me at the Cupcake Café
Serie: At the Cupcake Café #1
Sidor: 456
Utgivningsår: 2011
Bokförlag: Little, Brown Book Group

Issy Randall kan baka. Inte bara det, hon är helt fantastisk på att baka efter att ha blivit uppvuxen i sin morfars bageri. Så när Issy blir uppsagd från sitt nuvarande jobb så bestämmer hon sig för att prova på någonting nytt och öppna sitt eget.


Jag lånade den här boken endast för att kunna uppfylla en av uppdragen i mitt Reading Challenge 2017: Att läsa en bok som handlar om mat. Och jag tycker definitivt att bakning tillhör den kategorin. Dessutom älskar jag att baka själv så det var en väldigt mysig bok att läsa.

Däremot var den också vääääldigt seg. Det var väldigt svårt att komma in i den, och även att fortsätta. Ibland fanns det tillfällen då jag ville fortsätta för att jag ville veta vad som skulle hända, men det var inte direkt en bok man lätt längtade tillbaka till.

Men däremot så var den otroligt härlig och mysig när man väl läste. Alla karaktärer var väldigt mysiga (förutom Graeme då), och jag tyckte att de ändå var realistiska. Det kändes inte som att det var några onödiga och ologiska konflikter för att skapa drama, utan det kändes nästan som om man skulle sitta och läsa en biografi om en riktig person.

En annan sak jag tyckte om var hur man inte läste allting ur Issys perspektiv hela tiden, utan boken beskrevs i tredje person och emellanåt så bytte den perspektiv till någon av de andras. Vem som helst utav alla karaktärer kunde alltså ha sitt eget perspektiv, och man kunde se deras synvinkel på saken. Det här kändes väldigt intressant, och jag tyckte att eftersom det var skrivet i tredje person så var det inte heller så förvirrande som det kan verka.

Helt enkelt: en mysig liten bok och om jag någonsin hittar nästa del i serien så vill jag läsa den med. Jag skulle gärna vilja veta hur det fortsätter för Issy.
Däremot eftersom den var väldigt seg och kunna bli till och med långtråkig ibland så får den bara:

Sisterhood #1, Systrar i Jeans

Författare: Ann Brashares
Titel: Systrar i Jeans
Originaltitel: The Sisterhood of the Traveling Pants
Serie: Sisterhood #1
Sidor: 378
Utgivningsår: 2002 (2001)
Bokförlag: Bonnier Carlsen

Carmen, Lena, Bridget och Tibby har hållit ihop bokstavligen sedan de föddes, och speciellt på somrarna. Men i år så ska de alla spendera sommaren på olika håll. Men precis innan de skiljs åt så upptäcker de ett par särskilda blåa jeans, och för att hålla kontakten så bestämmer de sig för att turas om att använda samma par jeans under hela sommaren. 


Jag har sett den här boken i bokhyllorna i biblioteket sedan jag började skolan som liten. Jag har alltid funderat på att läsa den, men det har aldrig blivit av. Den har väckt mitt intresse, men inte tillräckligt mycket. Jag förstod att det var en välkänd serie, bara av den anledningen att det var just en serie, och det är där min nyfikenhet har hållits kvar. Här är då alltså en bokserie jag har känt till nästan hela mitt liv, men jag har fortfarande aldrig läst den.

Förrän nu. Nu har jag läst första boken, och efter 12 år kan jag väl säga att den är ungefär vad jag förväntade mig. Jag förväntade mig inte en superbra bok, utan bara en bok som är tillräckligt bra för att ha blivit en serie och en film en gång i tiden (kanske mer, men det vet jag inte).

Men jag tyckte om den. En härlig och somrig bok. En bok som handlar om vänskap och kärlek, och jag måste faktiskt säga att vissa delar överraskade mig. Jag är till exempel glad att det inte handlade om fyra tjejer som for åt olika håll och alla hittade varsin pojkvän som de i slutet av boken blev tillsammans med. Jag är så van vid alla sommarromaner där huvudpersonen alltid blir tillsammans med drömkillen, så jag hade tänkt mig att den här boken skulle vara samma sak fast x4. Och i och med det så är jag överraskat glad av att det var familjedrama på en front, och kompisdrama på en annan.

En annan sak jag också tyckte om är att den kändes mer realistisk än vad jag trodde. Men inte mycket, utan bara så att allt inte nödvändigt slutade med att allt blev fantastiskt, utan bara att det blev bra.

Däremot fanns det ju saker jag fann mindre bra, som att den just var uppdelad från 4 olika personers perspektiv. Det blev som fyra böcker i en, och man hann inte riktigt fästa sig vid alla karaktärer på grund av att man inte hann veta tillräckligt mycket om dem.

Jag kanske ska läsa resten av serien, men det får vi se. Är ändå nyfiken på att se vad de har att erbjuda.

I dina ögon

Författare: Sarah Dessen
Titel: I dina ögon
Originaltitel: Saint Anything
Sidor: 446
Utgivningsår: 2016 (2015)
Bokförlag: Rabén & Sjögren

Sydney's bror Peyton sitter i fängelse och hennes föräldrar fokuserar bara på honom. Det gör det inte så mycket bättre när alla i hennes skola dessutom vet att hon är syster till en brottsling, och dömer henne utifrån det, och Sydney väljer till slut att byta skola så att hon för omväxlingsskull ska vara någon annan än Peyton's syster. Därigenom lär hon känna familjen Chatham, som behandlar henne som en del av familjen.


Då har jag åter igen läst en Sarah Dessen bok, och jag tyckte som vanligt om den väldigt mycket. Men lite annorlunda kändes det att den inte utspelade sig över sommaren, utan över hösten den här gången. Jag är så van vid att Dessen's böcker = sommar.

Jag har egentligen inte så mycket att säga om den. Nackdelen med Dessen's böcker är att alla känns väldigt likadana, så recenserar jag en så kan jag egentligen nästan ha samma recension till nästa bok. Jag tyckte om karaktärerna, och jag tyckte om hela grejjen med att Peyton har vart i rampljuset och att Sydney inte fått synas. Även om det här kan göra mig väldigt ledsen och arg så är det ett ämne jag finner ganska intressant. Det jag däremot finner mindre intressant är hur hennes föräldrar inte bryr sig om någonting som gäller henne ända tills hon vill ut och träffa sina kompisar eller någonting liknande. Sådant gör mig extremt irriterad, och jag skulle ju gärna slippa sådana böcker..

Kapitlen var dock väldigt långa. Jag brukar föredra korta eller i alla fall kortare kapitel eftersom jag tycker om att kunna avsluta en bok lite när som helst utan att behöva försöka komma ihåg var jag var när jag avslutade. Men det är bara en småsak.

Apple & Rain

Författare: Sarah Crossan
Titel: Apple & Rain
Sidor: 329
Utgivningsår: 2015 (2014)
Bokförlag: Bloomsbury Publishing Pic

När Apple's mamma återvänder efter elva år känner Apple sig hel igen. Men även om hon fortfarande undrar varför hennes mamma begav sig av från början så väljer hon att inte bry sig om det eftersom hennes mamma förstår hur det är att vara tonåring bättre än vad Nana någonsin har gjort, och Apple flyttar in hos henne. Bara för att snart få lära känna någon som är ännu mer ledsen och ensam än vad hon själv är.


Den här boken var otroligt bra! Jag blev arg och ledsen men på samma gång glad när jag läste den, och även om jag till en början tyckte att både mammans återkomst samt Rain's uppdykande var väldigt underliga och orealistiska så slutade jag bry mig ju längre boken fortsatte. Nu i efterhand känner jag lite mer förståelse för mamman, som egentligen var den underligaste karaktären i boken.

En annan sak jag funderade över var Apple's hyllande av sin mamma. Jag vet många böcker där huvudkaraktären återser någon förälder som stack när de var små, och där känns det ofta som att huvudkaraktären brukar kunna vara väldigt avvaktande. Men Apple däremot drömde om och saknade sin mamma redan innan hon återvände, och när hon väl gjorde det så var Apple inte arg eller avvaktande alls, utan tvärtom så kastade hon sig i sin mammas armar. Det kändes kanske lite orealistiskt men sedan är Apple yngre än huvudkaraktärerna i mina andra böcker.

Hur som helst, när jag väl hade kommit förbi de här funderingarna och tankarna så började jag gilla boken mer och mer. Det var en bok som jag ville fortsätta läsa när jag la den ifrån mig, och det förklarar nog varför det gick så fort att läsa den också.

Karaktärerna började kännas väldigt jordnära och realistiska, och jag tyckte otroligt mycket om relationen mellan Apple och Rain. Den kändes väldigt naturlig och bra gjord. Jag rekommenderar verkligen den här boken till er som vill läsa om familjebekymmer med bra karaktärer.

Perfect

Författare: Rachel Joyce
Titel: Perfect
Sidor: 448
Utgivningsår: 2013
Bokförlag: Black Swan

Det är sommaren 1972 och Byron och hans vän James påbörjar "Operation Perfect" för att rädda Byron's mamma ifrån en kris. 
Det är vinter i nutid och en man med OCD torkar bord inne i ett café. Hans jobb är en lättnad för att fly undan ritualerna som hemsöker hans fritid.


Jag fick den här boken i födelsedagspresent och tyckte egentligen inte att den såg så super intressant ut eftersom jag då var väldigt inne i att läsa ungdomsböcker och fantasy. Men nu när jag väl har läst den så kan jag säga att jag är otroligt glad att jag fick den. Det är en sådan bok som man rekommenderar till nära och kära i alla möjliga åldrar och målgrupper.

Boken handlar om hur Byron får höra av hans vän James att man tänker lägga till två sekunder i tiden för att få tiden att matcha med jordens snurrande och så, (jag har inte störst koll på astronomi och science för att riktigt kunna förklara mer utförligt) och detta upprör Byron då han anser att människan inte är någon som ska hålla på att ändra på tidens gång. Han blir orolig för att någonting kommer hända på grund av att de mixtrar med tiden.

Samtidigt handlar boken också om Jim, som har spenderat hela sitt liv på ett mentalsjukhus på grund av hans OCD och schizofreni liknande drag, men sedan stängdes mentalsjukhuset ner och han blev tvungen att försöka leva ett normalt liv.

Boken är ju rätt seg, speciellt om man inte är van med 'slice of life' liknande böcker. Själva händelserna och berättelserna skulle ha kunna tagit rum på mycket färre sidor än vad den här boken gjorde, men å andra sidan tyckte jag att boken var så välskriven med ett sådant mjukt och fint engelskt språk att för mig gjorde det ingenting.

Hela boken var också lite deckar-liknande. Man fick otroligt många frågor och man kunde också lista ut vissa saker lite utan att det avslöjades direkt i boken, någonting jag uppskattar otroligt mycket.

Sen slutligen, så var den väldigt sorglig och dramatisk. Vissa karaktärer var rätt hemska, men ändå inte på något omänskligt sätt. Boken kändes väldigt jordnära.

Jag vet inte riktigt vad mer jag ska skriva utan att spoila någonting som händer. Om ni får tag på den på något sätt, så rekommenderar jag nästan vem som helst att läsa den. Sedan förstår jag om man har svårt att komma in i boken just på grund av att den är lite väl långdragen, men det är ju en smaksak.

Sometimes It Happens

Författare: Lauren Barnholdt
Titel: Sometimes It Happens
Sidor: 320
Utgivningsår: 2011
Bokförlag: Simon Pulse

För första gången någonsin vill Hannah inte gå tillbaka till skolan efter sommarlovet. Där måste hon träffa 1.) sitt ex Sebastian som dumpade henne precis innan sommaren, 2.) Noah som hon har blivit kär i istället och 3.) hennes bästa vän Ava, som är tillsammans med Noah. 


Jag hade VÄLDIGT många problem med den här boken.

Språket:
Det första var att den var otroligt dåligt skriven. Den var skriven väldigt barnsligt, med mycket "WTF" och "whatever", och jag förstår att den är skriven så för att det är hela tiden Hannah som pratar, man läser hela tiden hennes tankar eftersom den berättas utifrån första person, men jag tycker det känns så otroligt fult att läsa sådant som är skrivet på ett sådant oseriöst sätt som Lauren Barnholdt skriver.

Karaktärerna:
Andra saker jag hade problem med var karaktärerna. Det blev bättre alltefter att boken fortsatte, men jag tyckte för det första att huvudpersonen och hennes bästa vänner var otroligt otrevliga. De var otrevliga mot andra människor, som till exempel i början när en tjej körde på Hannah's bil. Skulle de här personerna vara riktiga människor som jag skulle träffa så skulle jag verkligen inte vilja prata med dem.

Dessutom gillade jag ingen av killarna som Hannah träffade. Men jag måste nog säga att jag tyckte värre om Noah än Sebastian, även om Sebastian var självisk och otrogen, men å andra sidan så verkade han aldrig särskilt insatt i hans och Hannah's förhållande.
Noah däremot som var personen som Hannah blev kär i var också (precis som de andra) otroligt otrevlig. Han var väldigt dömande över allt som Hannah tyckte om, och även om hon var det tillbaka så känner jag ändå att varför skulle man falla för en kille som ifrågasätter allting man älskar. Dessutom så vägrade han lyssna på henne och gjorde väldigt mycket saker emot hennes vilja.


En annan sak jag funderade på i början av boken var när Ava & Noah försökte få Hannah att hämnd-hångla med någon annan kille när hon nyss sett att Sebastian var otrogen (vilka bästa vänner skulle göra så för det första?), och Hannah tänkte att det skulle vara bättre om alla människor på festen och i skolan skulle veta att hon hade hånglat med någon kille istället för att gå hem och gråta --- som vilken annan människa som helst skulle göra. Och då undrar jag. HUR skulle det se bättre ut att hon hånglade med någon annan? Om något skulle väl DET få HENNE att se ut som en slampa. Om hon skulle gått hem och vart ledsen så skulle ju de andra som visste om det förstå, och de skulle tycka synd om henne och de skulle troligen sprida elaka rykten om Sebastian. Men av det där så skulle man väl bara tycka lika illa om Hannah?


Pacing:
Hur som helst, det fanns EN sak jag tyckte att var väldigt bra med boken, och det var pacingen. Eftersom boken berättades i både nutid (första dagen i skolan efter sommarlovet) och dåtid (själva sommarlovet) så skulle det lätt kunna vara svårt att lyckas med en bra pacing, men den var faktiskt otroligt välskriven. Nutid och dåtid gick ihop väldigt smidigt, och vissa kapitel slutade så att man trodde att det var samma kapitel som fortsatte när man började läsa nästa, när det egentligen var nutid/dåtid.


Jag kommer ge Barnholdt en till chans om jag råkar stöta på en av hennes böcker igen (och om den verkar intressant då såklart), men det här var en av de sämst skrivna böcker jag har läst på länge. Det är synd för jag tyckte för övrigt att storyn skulle ha kunna vart rätt härlig.

My Sister Lives On The Mantelpiece

Författare: Annabel Pitcher
Titel: My Sister Lives On The Mantelpiece
Sidor: 211
Utgivningsår: 2012
Bokförlag: Galaxy

Tioåriga Jamie är den enda som inte har gråtit sedan det hände. Han vet att han borde - Jasmine grät, mamma grät, pappa gråter fortfarande. Alla säger att det blir bättre med tiden, men fem år senare är det värre än någonsin. Pappa dricker, mamma är borta och Jas har klippt håret kort och färgat det rosa.


Precis som med If I Stay så var det här en ovanligt dramatisk bok för mig att läsa. Men jag tyckte otroligt mycket om den ändå. Den var väldigt mänsklig, väldigt jordnära och även om den var mycket sorglig vid flera tillfällen så var det ändå en väldigt härlig bok.

Det är dessutom sällan jag läser böcker från tio-åriga pojkars perspektiv, men det funkade precis lika bra som om jag skulle ha läst vilken bok som helst. Med tanke på omständigheterna i boken så gjorde han saker, sa saker, och betedde sig på ett sådant sätt som kändes väldigt naturligt för en tio-årig pojke skulle kunna göra. Jag tycker otroligt mycket om det.

En annan sak jag tyckte mycket om var att boken tog upp mycket om rasism, och hur rasistiska föräldrar kan påverka sina barn. Det var otroligt mycket fokus på hur mycket Jamie's pappa avskydde muslimer, medan Jamie själv blev vän med en muslimsk flicka i skolan, och hur han då inte visste om det var rätt eller fel utav han att vara vän med henne.

Den här boken är helt klart läs-värd för vem som helst.

P.S. Jag märkte nu att den också finns som film!

Den Sommaren

Författare: Mariko Tamaki
Illustratör: Jillian Tamaki
Titel: Den sommaren
Originaltitel: This One Summer
Utgivningsår: 2015
Bokförlag: Placebo press

Rose & Windy är sommarlovsvänner och de har tillbringat varje sommar på Awago Beach med sina familjer. Den här sommaren står de på gränsen till puberteten, och därför finns också nya funderingar och okända saker.


Min andra seriebok utläst! Och herregud så sött ritad.

Eftersom det var en seriebok, så fastnade jag aldrig riktigt för själva berättelsen, men jag tyckte ändå att den var väldigt fin, väldigt mänsklig. Den påminde mig om hur sommaren brukade vara för mig när jag var liten, då jag hade en kompis jag oftast brukade spendera hela sommarloven med, då vi bodde långt ifrån varandra och det var svårt att träffas någon annan tid på året.

Jag har inte så mycket att säga till om gällande den här boken, men om ni skulle få syn på den och tycker att den verkar intressant så skulle jag självklart säga att ni skulle ta en titt på den.

(Bilderna tagna ifrån: http://www.gillaserier.se/genrer/realism/lastips-den-sommaren-nar/ )

Don't Even Think About It

Författare: Sarah Mlynowski
Titel: Don't Even Think About It
Serie: Don't Even Think About It #1
Sidor: 304
Utgivningsår: 2014
Bokförlag: Orchard Books

När klass 10B fick vaccin mot influensan, så var biverkningarna de förväntade sig kanske huvudvärk. Kanske ont i armen. Men absolut inte förmågan att läsa tankar. Plötsligt kan de höra vad alla tänker. Deras vänner. Deras lärare. Deras föräldrar. Snart vet de allting om varandra.


Det här var en otroligt intressant bok. Som handlar om en hel klass, där alla plötsligt kan läsa varandras tankar. Där alla plötsligt kan använda telepati. Där alla kan ta reda på allting om varandra, och om alla andra runt omkring dem.

Den var väldigt mänsklig, med realistiska människor och problem, och ännu bättre var att karaktärerna var väldigt logiska. De ändrade aldrig åsikter eller känslor på orealistiska sätt, utan de höll sig ganska likadana igenom hela boken, även om många av dem förändrades, så kändes det väldigt verkligt, och orsakerna till deras beteenden kändes väldigt logiska. Enorma plus ifrån mig!

Dessutom var det väldigt kul att få en inblick i många olika människors liv och läsa utifrån deras perspektiv. Och det var väldigt lätt att inte blanda ihop karaktärerna medan man läste. Vissa mindre viktiga karaktärer så kom man kanske inte alltid ihåg, men de som var mer huvudkaraktärer så kunna man hålla reda på.

Jag har lust att läsa mer av Sarah Mlynowski för den här första boken var en trevlig överraskning.

Lola and the Boy Next Door

Författare: Stephanie Perkins
Titel: Lola och pojken i huset bredvid
Originaltitel: Lola and the Boy Next Door
Serie: Anna and the French Kiss #2
Sidor: 287
Utgivningsår: 2015
Bokförlag: Modernista

Lola Nolan vill designa kläder. Ju mer färger, glitter och detaljer, desto bättre. Allt i hennes liv är mer eller mindre perfekt med hennes snygga pojkvän Max - ända tills tvillingarna Bell återvänder till kvarteret.


Inte lika bra som Anna and the French Kiss. Men den var väldigt nära.

Jag fastnade inte lika mycket för karaktärerna, även om jag tyckte väldigt mycket om dem. Jag tyckte om hur Cricket var så studsande. Han beskrevs hela tiden att han rörde på sig, och eftersom han var så lång såg det rätt kul ut när jag föreställde mig det.

En sak dock som jag kände som en nackdel var hela grejjen med att alla verkade avsky Max. Redan från början. Till och med Anna & St.Clair verkade tycka illa om honom redan innan de hade träffat honom. Jag kände att det behövdes mera djup till varför folk verkade avsky honom så. Det fanns ju till exempel ingen anledning som jag kunde märka till varför Nathan och Andy hatade honom. Sedan var han ju ingen bra kille ändå men det fick man ju veta mer mot slutet.

En annan sak jag irriterade mig på var ju Nathan. Jag blev så extremt trött på hur överbeskyddande han var. Som tur är hade han ju faktiskt Norah som en anledning för hans beteende så det var ju ändå rätt realistiskt hur han var.

Jag har lust att fortsätta läsa böcker av Perkins för de är så mysiga! Jag rekommenderar dem verkligen till alla som tycker om mysiga kärleksböcker.

Bok 1: Anna och den franska kyssen
Bok 2: Lola och pojken i huset bredvid

If I Stay #1, If I Stay

Författare: Gayle Forman
Titel: If I Stay
Serie: If I Stay #1
Sidor: 196
Utgivningsår: 2009
Bokförlag: Speak

På ett ögonblick förändras allting. Sjuttonåriga Mia har inget minne av olyckan, utan kan bara titta på efteråt när hennes förstörda kropp förs till sjukhuset. Bit för bit får hon reda på hur mycket hon har förlorat, hur mycket som finns kvar och att hon har ett extremt svårt val framför sig. 


Jag visste inte exakt vad den här boken handlade om när jag började läsa den. Jag visste att någonting skulle hända så att Mia skulle vara tvungen att välja. Jag hade ingen aning om att den skulle vara så här rörande.

Det är väldigt sällan jag läser böcker som gör att man får tänka och fundera mycket. Det är väldigt sällan jag läser böcker som handlar om död och sorg. Jag brukar normalt känna lite obehag inför sådana böcker då jag föredrar lite mer feel-good böcker där jag kan förvänta mig ett bra slut.

Men den var helt klart läs värd, även för mig. Riktigt bra skulle jag faktiskt säga till och med, även om den var väldigt kort, inte ens 200 sidor.

Den fokuserar väldigt mycket på den här teorin om steget mellan liv och död, jag har hört sådana berättelser förut om människor som nästan har dött och som har påstått kunna känna hur det är att vara död. Den här berättelsen utspelar ju sig från Mia som ser på som en sorts ande, som följer med och hela tiden sitter med och lyssnar på vad folk har att säga till henne.

Den får en att lite fundera på vad man själv skulle välja i en sådan situation.

Rekommenderar till: även er som normalt bara läser "feel-good böcker".

Anna and the French Kiss

Författare: Stephanie Perkins
Titel: Anna och den franska kyssen
Originaltitel: Anna and the French Kiss
Serie: Anna and the French Kiss #1
Sidor: 298
Utgivningsår: 2015
Bokförlag: Modernista

Anna har ett lyckligt liv i Atlanta med en bästa vän och snart till och med en pojkvän. 
Men plötsligt får hennes pappa en idé om att skicka iväg henne till Paris för att gå sitt sista skolår där, trots att hon inte själv vill eller kan ett enda ord på franska.
Men snart träffar hon nya vänner och bland annat Étienne St.Clair som snabbt blir hennes nya bästa vän, och kanske lite mer än så?


Jag har länge hört talas om den här boken och om att den är väldigt bra och så, och jag kan bara hålla med. Den var väldigt mänsklig, även om jag blev fullkomligt galen på Anna & St.Clair och att de bara aldrig kunna fatta bra beslut och det kändes faktiskt rätt löjligt till slut hur de aldrig verkade förstå att de gillade varandra mer än vänner.

Men å andra sidan, så är det väl lite så riktiga livet också är.

Boken handlade väldigt mycket om att man inte vill vara ensam, och de dumma besluten man kan ta av att bara vilja ha någon i sitt liv, av att vara för beroende av andra människor. Jag tror att det är väldigt nära hur världen egentligen är, speciellt för hur många tonåringar och ungdomar kanske upplever det.

Den var väldigt härlig och jag tror egentligen inte att jag har så mycket mer kommentarer än så.

Den är del utav en serie, men som jag förstått det så handlar de följande böckerna inte om samma personer, utan utspelar sig bara på ett liknande sätt. Jag är nyfiken på dem och ska försöka läsa dem någon gång i framtiden.

Jag rekommenderar till: Er som vill ha en mysig, contemporary bok som handlar om tonåringar och de bekymmer som följer med att fatta beslut som gynnar en själv och samtidigt de som står dig nära.

Jag rekommenderar INTE till: Er som vill läsa något som är rätt nära vardagen, och inte tycker om böcker i genren contemporary.

Bok 1: Anna och den franska kyssen
Bok 2: Lola och pojken i huset bredvid

Since You've Been Gone

Författare: Morgan Matson
Titel: Since You've Been Gone
Sidor: 449
Utgivningsår: 2014
Bokförlag: Simon & Schuster

Utan Sloane är Emily ingenting. Det var tack vare Sloane som Emily's liv blev intressant. Och i år var det meningen att de skulle ha det bästa sommarlovet någonsin tillsammans. Ända tills hon försvann... Och allt som hon lämnade kvar var en att-göra lista. 
På listan står 13 saker som Emily aldrig skulle våga sig på att göra, men i hopp om att det på något sätt ska få Sloane att komma tillbaka, så bestämmer sig Emily för att försöka - och att lyckas.


Jag hade ett enormt problem med hela boken, och det var Sloane's försvinnande. Och det som var mest ologiskt för mig, var att Emily inte gjorde någonting för att ta reda på vad som hade hänt. Hon frågade inte sina föräldrar, hon frågade inga grannar eller bekanta, hon gick inte ens till polisen. Hon bara lät det vara, som om det är helt normalt att ens bästa vän man pratar med varje dag bara försvinner utan några spår.
Det var en sådan orealistisk reaktion på det hela (för mig) att jag störde mig på det igenom en stor del av boken. Och när allting kommer omkring så är jag osäker på om jag ens tyckte att orsaken i slutet vägde upp hela boken. Det kändes lite oplanerat, som att författaren hade den här idéen på en lista hon ville att huvudkaraktären skulle göra, men hon visste inte hur hon skulle hitta på en orsak för henne att göra den.

För övrigt, var boken väldigt härlig. Dock rätt seg i den första halva boken, men senare när Emily hann träffa nya människor och de började bilda nya relationer och boken fick lite mer känsla, så tyckte jag jättemycket om den. I slutet hade jag faktiskt lust att ge boken 5 stjärnor för att jag var så rörd och känslofylld av både positiva och negativa känslor, men tyvärr kändes det inte rättvist mot den tidigare halvan av boken (som då var rätt ointressant).

En annan sak jag tyckte mycket om var alla "flashbacks" som fanns, då man fick pussla ihop lite hur saker låg till och hurdan Sloane's och Emily's relation hade vart.

Och en sista sak jag kan tänka på är att jag tycker mycket om hur Emily växte som person. I början av boken var det hela tiden att hon tryckte ner sig själv för att "Sloane kunde ha klarat av det här" och "Om Sloane var här skulle hon sagt det här och gjort allting jättebra" och "Sloane skulle vetat hur jag skulle göra nu", och allting handlade om hur Sloane hade kunnat lösa alla Emily's bekymmer eftersom hon var så fantastisk och smart och utåtriktad.
Men eftersom Morgan Matson skrev så mycket om hur Emily tänkte i början, alla dessa tankar hon hade om Sloane, så märktes det ännu tydligare senare i boken när Emily hade kommit ifrån dem, när hon började bli sin egen person.

En nackdel med det dock är att Emily blev en "bra" människa p.g.a. alla saker hon gjorde enligt listan, då det var saker som man nuförtiden brukar tänka att "ett sånhärnt liv vill jag ha - där jag sover under stjärnorna och dansar hela natten och kysser främlingar" när man i själva verket inte måste göra alla dessa lite skrämmande saker för att ha ett bra liv. Det här är bara mina egna tankar dock, men därför tyckte jag så mycket om Fangirl av Rainbow Rowell, för där handlade det bara om en tjej som satt hemma framför datorn, men även om hon i stort satt fortsatte med det så fick hon det ändå väldigt bra.

Så med andra ord, jag skulle bedöma Since You've Been Gone som lite mer den här "drömmen" som kanske framförallt de flesta tonårstjejer har, att de vill ha det så som Emily får det.
Men där jag själv föredrar då Fangirl för den känns lite mer verklighetstrogen (för mig själv) på den biten. (Men sedan är jag en sådan person som tycker om att sitta hemma och ta det lugnt också, även om jag själv har haft den där Since You've Been Gone-drömmen).

Dumplin'

Författare: Julie Murphy
Titel: Dumplin'
Serie?: Dumplin #1
Sidor: 348
Utgivningsår: 2016
Bokförlag: Lavender Lit

Willowdean har alltid vart kallad Dumplin' av sin mamma eftersom hon är tjock. Men vad gör det? Hon har alltid trivts med sig själv och med sin kropp. Ända tills hon träffar Bo, det vill säga, som är hennes kollega och snart också hennes sommarromans. Willowdean börjar för första gången känna sig osäker på sig själv. Och det stör henne. Så hon bestämmer sig för att vinna tillbaka sitt självförtroende och samtidigt visa alla i Clover City att hon duger precis som hon är.


Först när jag började läsa den här trodde jag den skulle vara ungefär: "tjock, självsäker tjej möter snygg kille, tjejen blir osäker på sig själv och bestämmer sig för att göra stora ändringar i sitt liv". För det var ungefär så jag tolkade beskrivningen.

Jag blev positivt överraskad då hon fortsatte vara samma människa hela boken ut, och trots alla som försökte förstöra för henne och trycka ner henne så stod hon upp för sig, och vägrade ens ändra lite grann. Jag är verkligen jätteglad över det här, då jag har både läst och sett underhållning där det funnits, ta det här exemplet, tjocka människor tidigare och det har kunnat slutat med att karaktärerna har gjort stora ändringar i sitt liv och kanske gått ner i vikt och fixat sitt utseende och först då får de den där killen de vill ha och det blir ett lyckligt slut.

Boken var också lätt att läsa, med korta kapitel vilket är ett enormt plus för mig. Och väldigt underhållande samtidigt som den väckte känslor.

Vissa saker som varför Ellen började ignorera Willowdean helt och hållet förstod jag dock inte alls. Men sedan tror jag att det också berodde på att de tog ett stort hopp på 2 månader i början av boken, under en tid då de började växa ifrån varandra, som man då egentligen inte fick veta så mycket av, så det blev egentligen rätt plötsligt att ha vart bästisar från att de var små barn tills att de inte ens pratar med varandra p.g.a. något bråk.

Sedan hade jag gärna velat veta mer om vad som hände med Callie. Varför hon och Ellen fortsatte vara vänner så länge när varken Willowdean eller Tim tyckte om henne. Och varför Tim aldrig ens tog tag i det där när han ändå uttryckte sig om att han avskydde Callie.

Så en del karaktärsbrister fanns det men helt klart ingenting som man behöver bry sig om om man inte är lika kritisk och petig som mig ;)

Moonglass

Författare: Jessi Kirby
Titel: Moonglass
Sidor: 232
Utgivningsår: 2012
Bokförlag: Simon & Schuster Books for Young Readers

När Anna var liten brukade hon och hennes mamma leta efter havsglas på stranden. Men en dag gick hennes mamma rakt ut i vattnet... och kom aldrig tillbaka. Anna blev lämnad kvar endast med en kollektion av vackert glas att minnas hennes mamma av.
Tio år efter hennes mammas död bestämmer sig Annas pappa för att de ska flytta tillbaka till stranden där hennes föräldrar träffades, trots att Anna vill allt annat än att vara omringad av platsen där hennes mamma växte upp.


Jag har förstått att det var Jessi Kirby's första bok, och för att vara en första bok var den väldigt vacker. Tyvärr så fann jag den lite seg och jag var inte förtjust i Annas personlighet, att flirta med alla pojkar och att hon kändes så dömande när det kom till andra människor, även om jag trots allt ändå tror att vissa tonåringar tänker på det här sättet, så var hon inte en karaktär i min smak.

Så det tog längre än nödvändigt för mig att läsa igenom den. Det jag fann mest intressant var delarna som handlade om hennes föräldrar och framförallt hennes mamma, med tanke på att hela boken kretsade kring det. Jag kände hela tiden att jag ville veta mer om vad som hade hänt och vad hon aldrig vågade prata om. Jag hade dock önskat lite mer information och lite oftare.

För övrigt var det en väldigt somrig bok, och påminde lite om Sarah Dessen's böcker. Det är böcker som den här som får en att bygga upp en bild om den perfekta sommaren, en otroligt härlig bild, speciellt för mig själv som finner sommaren som den bästa tiden på året.


Men tyvärr för att jag egentligen aldrig fann boken så intressant förutom delarna om det förflutna, och de känslor och relationer som var inblandade emellanåt, så ger jag bara den här boken tre stjärnor. Den var bra och jag kan gissa att många andra finner den mycket bättre än vad jag själv gjorde, men jag fastnade tyvärr aldrig i den så den kändes väldigt seg för mig.

Fangirl

Författare: Rainbow Rowell
Titel: Fangirl
Sidor: 461
Utgivningsår: 2013
Bokförlag: St Martin's Press

Ända tills nyligen gjorde tvillingarna Cath och Wren precis allting tillsammans. Men nu ska de börja på Universitet, och Wren vill festa, träffa killar och dansa, medan Cath bara vill sitta och skriva sin fanfiction, där hon alltid vet exakt vad hon ska skriva, och kan beskriva en kärleksscen hundra gånger bättre än något hon någonsin upplevt i sitt liv.


Jag tyckte otroligt mycket om den här boken. Cath var verkligen en karaktär jag kunde relatera med, till gott och ont. Och boken påminde väldigt mycket om Eleanor & Park, men ändå inte. Man kunde känna att det var samma författare som skrev den, framförallt på sättet att det kändes som att boken skulle kunna sluta flera gånger, men att den bara fortsatte. Och inte på något negativt sätt, boken kändes nästan aldrig långtråkig eller så.

Den enda nackdelen jag hade var vissa kapitel där de läste berättelser om Simon Snow, och då de tog upp flera sidor. Jag hade ingenting emot Simon Snow historierna som var emellan kapitlen, de kändes väldigt trevliga, som en liten inblick i deras fandom, men när Cath läste länge av Simon Snow kändes det lite långtråkigt för jag valde ju boken Fangirl för att jag ville läsa en contemporary bok.

Förövrigt, har jag inte mycket att säga. Det var en otroligt härlig bok att läsa, med väldigt realistiska karaktärer, vilket alltid är ett plus ifrån mig, och den till och med gav MIG lust att börja skriva berättelser, vilket jag inte har gjort sedan jag var liten i stort sett.

To All the Boys I've Loved Before #2, P. S. I Still Love You

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare delar.)

Författare: Jenny Han
Titel: P. S. I Still Love You
Serie: To All the Boys I've Loved Before #2
Sidor: 337
Utgivningsår: 2015
Bokförlag: Simon & Schuster Books for Young Readers

Det var inte meningen att falla för Peter. Inte på riktigt. Först var det bara på låtsas, och nu är det inte det. Lara Jean är mer förvirrad än någonsin. Och när en annan pojke från hennes förflutna återvänder med känslor för henne vet hon inte längre vad hon ska göra, eller vem hon ska välja.


En stor nackdel med den här boken jämfört med den första delen, var att det var så mycket drama. Det kändes som att hela början av boken bara var en enda "downhill", och det kändes så jobbigt att läsa för jag tyckte så synd om Lara Jean.

Annars var den minst lika härlig som första boken. Så otroligt mysigt skriven, och vardaglig. Karaktärerna är överdrivna på precis en sådan nivå att det inte är orealistiskt och även underhållande. Efter mitten och mot slutet av boken blev den också mycket lättare att läsa, mindre drama.

Men på grund av att den kändes så ansträngande i början får den bara 3 stjärnor. 3,5 egentligen, men jag har inget sådant "stjärnsystem" så det får bli 3.

Bok 1: To All the Boys I've Loved Before
Bok 2: P. S. I Still Love You