Författare: John Tiffany, Jack Thorne, J.K. RowlingTitel: Harry Potter and the Cursed Child
Sidor: 309
Utgivningsår: 2016
Bokförlag: Arthur A. Levine Books
Nitton år har gått och Harry Potter lever nu ett helt normalt trollkarlsliv med sin fru och sina tre barn. Men hur normalt kan egentligen livet som Harry Potter bli? Vi får följa med Harry och hans son Albus och hur de kämpar för att kunna upprätthålla en fungerande far-och-son relation då Albus avskyr att vara "Harry Potters son" och inte kunna leva upp till de förväntningar som hans pappa gjorde.
Att läsa ett manus var ingenting för mig. Några kapitel in i boken frågade jag mig själv om det här faktiskt var en "legit" Harry Potter bok, eller om det var en fan-fiction. Tack och lov är det inte bara J.K. Rowling som har skrivit den här boken, för om det bara var hon så skulle jag ha vart väldigt besviken. Men nu vet jag trots allt inte riktigt hur upplägget för den här boken såg ut, och vem som skrev och kom på vad, så jag ska inte säga så mycket om det i alla fall.
Hur som helst, så tyckte jag inte att den här boken fungerade som manus. Skulle det ha vart en av J.K. Rowlings Harry Potter böcker, så tror jag däremot att den skulle ha vart väldigt bra. Men i ett manus-format så kändes vissa saker väldigt orealistiska och karaktärerna kändes mer tomma än levande. Jag saknade alla beskrivningar och allt djup. Däremot kanske självaste pjäsen tar fram det här på ett mycket bättre sätt, men som en bok så fungerade det inte för mig.
Andra orealistiska småsaker som jag störde mig på var bland annat i kapitlet där Scorpius hamnade i det förflutna helt ensam och han tog hjälp utav Snape, Hermione och Ron, och de ifrågasatte knappt att Scorpius tidsperiod var den "verkliga" tidsperioden, utan de bestämde sig för att hjälpa han helt utan några större invändningar. Snape var den enda som var lite skeptisk. Det här kändes bara helt fel, för om man åker till en alternativ värld och på något sätt ska förklara för de människor att de är uppväxta i en tidsperiod som "inte är den rätta", så skulle ingen gå med på det utan något ordentligt bevis.
Man kan ju tänka efter själv om någon främling till exempel kommer hem till dig när du sitter i ditt hus och berättar att världen du lever i inte är den "rätta världen" utan det finns en alternativ värld. Man skulle gå väldigt långa vägar innan man började tro på vad den här främlingen sa. Och de bevisen Scorpius hade var inte tillräckligt, för kom igen, det här är en trollkarlsvärld vi pratar om, vem som helst skulle kunna fejka att komma från en annan tidsperiod.
Men jag är glad att ha läst den här boken och även om den inte var min grej så var det en upplevelse, och det var väldigt mysigt att återvända till Harry Potters värld.
