Simon vs. the Homo Sapiens Agenda

Författare: Becky Albertalli
Titel: Simon vs. the Homo Sapiens Agenda
Längd: 6h 45min aka. 320 sidor
Berättare: Michael Crouch
Utgivningsår: 2015

Simon är bög och det är ingenting han vill komma ut med än, men när ett email hamnar i fel händer så känner Simon hur avslöjandet närmar sig för varje sekund som går. Men det värsta är inte om hela skolan får veta att Simon är bög, utan det värsta är hur Blue, killen som Simon har mailat med, kommer reagera. 


En extremt söt historia som dessutom tar upp ett stort och viktigt ämne nuförtiden. Den här boken skulle jag varmt rekommendera till alla som går igenom någonting liknande som Simon går igenom; nämligen hur det är att vara gay och att komma ut med det. Den tar upp flera olika reaktioner och scenarion av hur olika personer reagerar, men samtidigt tar den upp hur Simon också kan bli att behandla andra utifrån hans eget perspektiv.

Men förutom ett jättebra och viktigt ämne så vet jag inte om boken var någonting ut över det vanliga. Karaktärerna var lika som i alla andra böcker och historien utspelade sig på samma sätt. Det var massor med drama mellan Simon och de andra karaktärerna, och mot slutet av boken så kom det en del där Simon blev ovän med precis ALLA ungefär samtidigt, och detta var ju såklart också någonting som löstes i slutet genom samtal där alla ber om ursäkt och allting blir frid och fröjd.

En annan anledning till varför jag inte fastnade lika mycket som vid andra contemporary böcker var för att det kändes som att det var väldigt mycket "marknadsföranden" (även om jag vet att det inte var det, men låt mig kalla det för det). Alltså, till exempel hur Simon och Blue träffades på Tumblr, de pratar massvis om och ÄLSKAR Oreos och Reese's, och hur Simon har läst en fanfiction om Harry Potter och Draco Malfoy - allt det här kändes så billigt på något sätt. Det kändes som att 1. författaren själv älskar alla dessa saker så pass mycket att hon väljer att ha med det eller 2. författaren bestämde sig för att lägga in lite saker som tonåringar gillar för att boken ska sälja bättre till den åldersgruppen eftersom tonåringar kan relatera mer till karaktärerna...

... OOOOOCH oavsett om det är punkt nummer ett eller inte, så framgår inte det i boken så jag blir automatiskt att gå direkt på punkt nummer två. Vilket är någonting jag tycker är extremt tröttsamt i böcker/filmer/serier etc. Om det skulle handla om bara en sak eller om det bara skulle nämnas en gång, då skulle jag se på det helt annorlunda, men när Simon och Blue bokstavligen mailar flera mail om Oreo respektive Reese's, så blir det inte bara uttjatat utan det känns också som att Albertalli bara skriver om det för att fylla ut boken med någonting.

Slutligen - jag är ledsen till er som verkligen älskar den här boken (för det är onekligen många, åtminstone på goodreads), så var det tyvärr ingen bok som kändes speciell för mig, men trots det så tyckte jag om den och skulle, som sagt, rekommendera den alla gånger till någon som går igenom liknande som Simon.

Ash

Författare: Malinda Lo
Titel: Ash
Sidor: 291
Utgivningsår: 2010 (2009)
Bokförlag: Hodder Children's

Efter sin fars död är Ash helt ensam i sitt öde att arbeta hos sin styvmor. Hennes enda glädje kommer från att läsa de gamla sagorna hennes mamma en gång berättade för henne, om feer som kidnappar människor. Det är ett öde som Ash längtar efter.


Jag hade inte en tanke på att det här var en retelling av Askungen när jag började läsa den. Man märkte inte heller det i början av boken eftersom den fokuserade väldigt mycket på relationen mellan Ash och hennes mamma. Jag tyckte dock om det, det kändes som att de verkligen byggde upp relationen och sedan när Ash blev ensam senare i boken kände man sig som läste också väldigt ledsen.

Resten av boken tyckte jag däremot att kändes segare. Jag tyckte om stämningen och miljön, men det jag inte tyckte lika mycket om var Sidhean. Och det faktum att Ash dessutom gjorde flera önskningar utav honom och blev skyldig honom saker. Det kändes som att bara en väldigt desperat person skulle göra något sådant, och jag kände att Ash inte framställdes som desperat nog, så då kändes det bara som ett väldigt dumt beslut.

Twisten i slutet var jag inte heller beredd på. Även om jag hade haft mina aningar om att Ash och Kaisa stod varandra nästan ovanligt nära så var jag inte beredd på en lesbisk retelling av Askungen. Däremot var det ingenting dåligt med det alls, men det var inte vad jag hade trott från början.

Låt den rätte komma in

Författare: John Ajvide Lindqvist
Titel: Låt den rätte komma in
Sidor: 416
Utgivningsår: 2008 (2004)
Bokförlag: Ordfront Förlag

Det är senhöst 1981 och livet i förorten pågår som vanligt. Men när man hittar en kropp tömd på blod i Vällingby påbörjas ryktena om ritualmord. Tolvårige Oskar fascineras av mordet, och samtidigt flyttar en ny tjej in i porten bredvid hans. Men det är något som inte stämmer med henne.


Jag vet inte om jag någonsin skulle ha läst den här boken om det inte vore så att vi skulle göra det till en uppgift i skolan, och även om jag har hört talas om skräckromanen om Blackeberg så är det ingenting som jag har lagt så stort intresse i. Men jag måste säga att boken ändå var rätt bra, och om någonting var det en omväxling från vad jag vanligtvis brukar läsa.

Den innehåll vissa väldigt otrevliga delar, så jag måste börja med att säga att om du är känslig för sexuellt innehåll i böcker så kanske du borde avstå, eftersom den här boken delvis handlade om en pedofil. Förutom de specifika delarna så fanns det inte riktigt någonting som jag själv skulle säga att var läskigt med boken, så det var inte riktigt en skräckhistoria på så sätt att man gömmer sig i ett hörn i sängen med täcke och filtar medan man läser boken, och det här kan nog till stor del bero på de övernaturliga inslag som fanns i boken, och jag kan ju redan nu säga att det handlar om vampyrer. Om vampyrer inte hade vart en grej, så kanske jag skulle ha funnit boken mer obehaglig, men det vet jag inte.

Om något skulle jag säga att boken kändes mer sorgsen än skrämmande. Den handlade väldigt mycket om ledsna människor som mådde dåligt på ett eller annat sätt, och man fick se in i många olika personers liv och perspektiv.

Så sammanfattat, inte den bästa bok jag har läst, men helt klart en bra bok som för att "vidga mina vyer".

At the Cupcake Café #1, Meet Me at the Cupcake Café

Författare: Jenny Colgan
Titel: Meet Me at the Cupcake Café
Serie: At the Cupcake Café #1
Sidor: 456
Utgivningsår: 2011
Bokförlag: Little, Brown Book Group

Issy Randall kan baka. Inte bara det, hon är helt fantastisk på att baka efter att ha blivit uppvuxen i sin morfars bageri. Så när Issy blir uppsagd från sitt nuvarande jobb så bestämmer hon sig för att prova på någonting nytt och öppna sitt eget.


Jag lånade den här boken endast för att kunna uppfylla en av uppdragen i mitt Reading Challenge 2017: Att läsa en bok som handlar om mat. Och jag tycker definitivt att bakning tillhör den kategorin. Dessutom älskar jag att baka själv så det var en väldigt mysig bok att läsa.

Däremot var den också vääääldigt seg. Det var väldigt svårt att komma in i den, och även att fortsätta. Ibland fanns det tillfällen då jag ville fortsätta för att jag ville veta vad som skulle hända, men det var inte direkt en bok man lätt längtade tillbaka till.

Men däremot så var den otroligt härlig och mysig när man väl läste. Alla karaktärer var väldigt mysiga (förutom Graeme då), och jag tyckte att de ändå var realistiska. Det kändes inte som att det var några onödiga och ologiska konflikter för att skapa drama, utan det kändes nästan som om man skulle sitta och läsa en biografi om en riktig person.

En annan sak jag tyckte om var hur man inte läste allting ur Issys perspektiv hela tiden, utan boken beskrevs i tredje person och emellanåt så bytte den perspektiv till någon av de andras. Vem som helst utav alla karaktärer kunde alltså ha sitt eget perspektiv, och man kunde se deras synvinkel på saken. Det här kändes väldigt intressant, och jag tyckte att eftersom det var skrivet i tredje person så var det inte heller så förvirrande som det kan verka.

Helt enkelt: en mysig liten bok och om jag någonsin hittar nästa del i serien så vill jag läsa den med. Jag skulle gärna vilja veta hur det fortsätter för Issy.
Däremot eftersom den var väldigt seg och kunna bli till och med långtråkig ibland så får den bara:

Sisterhood #1, Systrar i Jeans

Författare: Ann Brashares
Titel: Systrar i Jeans
Originaltitel: The Sisterhood of the Traveling Pants
Serie: Sisterhood #1
Sidor: 378
Utgivningsår: 2002 (2001)
Bokförlag: Bonnier Carlsen

Carmen, Lena, Bridget och Tibby har hållit ihop bokstavligen sedan de föddes, och speciellt på somrarna. Men i år så ska de alla spendera sommaren på olika håll. Men precis innan de skiljs åt så upptäcker de ett par särskilda blåa jeans, och för att hålla kontakten så bestämmer de sig för att turas om att använda samma par jeans under hela sommaren. 


Jag har sett den här boken i bokhyllorna i biblioteket sedan jag började skolan som liten. Jag har alltid funderat på att läsa den, men det har aldrig blivit av. Den har väckt mitt intresse, men inte tillräckligt mycket. Jag förstod att det var en välkänd serie, bara av den anledningen att det var just en serie, och det är där min nyfikenhet har hållits kvar. Här är då alltså en bokserie jag har känt till nästan hela mitt liv, men jag har fortfarande aldrig läst den.

Förrän nu. Nu har jag läst första boken, och efter 12 år kan jag väl säga att den är ungefär vad jag förväntade mig. Jag förväntade mig inte en superbra bok, utan bara en bok som är tillräckligt bra för att ha blivit en serie och en film en gång i tiden (kanske mer, men det vet jag inte).

Men jag tyckte om den. En härlig och somrig bok. En bok som handlar om vänskap och kärlek, och jag måste faktiskt säga att vissa delar överraskade mig. Jag är till exempel glad att det inte handlade om fyra tjejer som for åt olika håll och alla hittade varsin pojkvän som de i slutet av boken blev tillsammans med. Jag är så van vid alla sommarromaner där huvudpersonen alltid blir tillsammans med drömkillen, så jag hade tänkt mig att den här boken skulle vara samma sak fast x4. Och i och med det så är jag överraskat glad av att det var familjedrama på en front, och kompisdrama på en annan.

En annan sak jag också tyckte om är att den kändes mer realistisk än vad jag trodde. Men inte mycket, utan bara så att allt inte nödvändigt slutade med att allt blev fantastiskt, utan bara att det blev bra.

Däremot fanns det ju saker jag fann mindre bra, som att den just var uppdelad från 4 olika personers perspektiv. Det blev som fyra böcker i en, och man hann inte riktigt fästa sig vid alla karaktärer på grund av att man inte hann veta tillräckligt mycket om dem.

Jag kanske ska läsa resten av serien, men det får vi se. Är ändå nyfiken på att se vad de har att erbjuda.

Let It Snow

Författare: John Green, Maureen Johnson, Lauren Myracle
Titel: Let It Snow
Sidor: 365
Utgivningsår: 2008
Bokförlag: Speak

Tre helt olika julberättelser om tonåringar, kärlek, och beslut, men ändå har de så mycket gemensamt. 


Jag tänkte att jag delar upp mina recensioner efter de tre olika berättelserna.

Maureen Johnson's:
Handlar om Jubilee och om hur hon ska fira jul hos sin pojkvän Noah, men i sista minuten hamnar hennes föräldrar i fängelse och hon blir skickad till Florida för att fira med sin farmor och farfar istället. 

Jag tyckte mycket om den här. Den var underhållande skriven och ganska mysig. Ända nackdelen var att det kändes som att det hände sak efter sak efter sak, och det blev nästan lite mycket, men å andra sidan var det bara en novell och jag brukar inte läsa noveller så mycket så jag tänker inte avgöra om den var en bra eller dålig novell. Men utav alla tre noveller var det här min favorit.

John Green's: 

Det är dagen innan julafton och Tobin sitter hemma med sina vänner JP och the Duke och ser på James Bond filmer när de får ett telefonsamtal från deras vän som jobbar på the Waffle House. Ett gäng hejaklackare har blivit strandade på the Waffle House och de tre vännerna beger sig dit igenom snöovädret - för vad är inte bättre än att vara strandsatt med ett gäng hejaklackare?

Jag hade väldigt höga förväntningar när jag började läsa John Green's novell, men jag blev väldigt besviken. Jag tyckte den kändes väldigt stereotypisk och till och med otrevlig på visa punkter. De här vännerna som var med i berättelsen var så dryga mot varandra. Dessutom tyckte jag också att den var långtråkig eftersom allting bara handlade om hur de försökte ta sig till the Waffle House och det kändes som att det inte riktigt hände någonting intressant. Det enda jag faktiskt tyckte mer om var relationen mellan Tobin och the Duke.

Lauren Myracle's:

Addie sitter hemma över jul och är otroligt ledsen över att det har tagit slut med hennes pojkvän Jeb. Hon ångrar allting hon har gjort fel och försöker göra allting för att fixa saker.

Jag tyckte om den här även om den också på ett sätt kändes lite händelselös. Eller med andra ord, saker upprepades. Igenom hela novellen så upprepades det med hur Addie misslyckades med saker och hur andra sa till henne hur "self-absorbed" hon hela tiden är. Addie framstod verkligen inte som någon trevlig karaktär men tyvärr så förbättrades det inte genom att hon lärde sig någon "läxa" eller så eftersom "förvandlingsprocessen" kändes ganska konstig. 

Trots allt så tyckte jag ändå om chick-lit stilen och relationerna och beskrivningarna av karaktärerna.

Jag hade egentligen inga större förväntningar förutom på John Green. Jag har inte hört talas om de andra författarna tidigare. Men förutom John Green's novell så var jag inte uttråkad när jag läste de andra två, utan tvärtemot ganska road. Oavsett vad jag tyckte om de här novellerna så intresserar alla tre författare mig.

Matched #3, Utvald

(Kan innehålla spoilers!)

Författare: Ally Condie
Titel: Utvald
Originaltitel: Reached
Serie: Matchad #3
Sidor: 496
Utgivningsår: 2014
Bokförlag: Rabén & Sjögren

Motståndsrörelsen har äntligen börjat på riktigt. Samfundet faller, och nu när Revolten har allting under kontroll så är det väl snart läge för Cassia och Ky att få leta upp varandra och äntligen ses igen. Eller..?

Så har jag läst ut den här serien.

Jag kan ju säga rakt igenom att karaktärerna i tredje boken kändes lika tomma som de har gjort i de tidigare böckerna. Det skulle kunna förmedlas så mycket känsla, med allting som går bra och dåligt, men jag känner verkligen ingenting när jag läser den här serien. Jag förstår inte riktigt själv varför det är så, men det måste nog bero på hur boken är skriven..?

En annan sak var att jag hela tiden blandade ihop vem det var som kapitlet berättades utifrån. Alla karaktärer känns rätt likadana, och de verkar allihopa tänka på ungefär samma sätt och språk. Det kan nog vara en till anledning till varför karaktärerna känns så tråkiga.

Annars var det här min favorit utav alla tre böcker, jag fann den väldigt intressant mest tack vare pesten som spred sig och hur de redde ut många funderingar och frågor inom Samfundet.

Jag har inte så mycket mer att säga om serien överlag, förutom att den bokstavligen har vart "helt okej" rakt igenom.

Bok 1: Matchad
Bok 2: Korsad
Bok 3: Utvald

Den Sommaren

Författare: Mariko Tamaki
Illustratör: Jillian Tamaki
Titel: Den sommaren
Originaltitel: This One Summer
Utgivningsår: 2015
Bokförlag: Placebo press

Rose & Windy är sommarlovsvänner och de har tillbringat varje sommar på Awago Beach med sina familjer. Den här sommaren står de på gränsen till puberteten, och därför finns också nya funderingar och okända saker.


Min andra seriebok utläst! Och herregud så sött ritad.

Eftersom det var en seriebok, så fastnade jag aldrig riktigt för själva berättelsen, men jag tyckte ändå att den var väldigt fin, väldigt mänsklig. Den påminde mig om hur sommaren brukade vara för mig när jag var liten, då jag hade en kompis jag oftast brukade spendera hela sommarloven med, då vi bodde långt ifrån varandra och det var svårt att träffas någon annan tid på året.

Jag har inte så mycket att säga till om gällande den här boken, men om ni skulle få syn på den och tycker att den verkar intressant så skulle jag självklart säga att ni skulle ta en titt på den.

(Bilderna tagna ifrån: http://www.gillaserier.se/genrer/realism/lastips-den-sommaren-nar/ )

Moonglass

Författare: Jessi Kirby
Titel: Moonglass
Sidor: 232
Utgivningsår: 2012
Bokförlag: Simon & Schuster Books for Young Readers

När Anna var liten brukade hon och hennes mamma leta efter havsglas på stranden. Men en dag gick hennes mamma rakt ut i vattnet... och kom aldrig tillbaka. Anna blev lämnad kvar endast med en kollektion av vackert glas att minnas hennes mamma av.
Tio år efter hennes mammas död bestämmer sig Annas pappa för att de ska flytta tillbaka till stranden där hennes föräldrar träffades, trots att Anna vill allt annat än att vara omringad av platsen där hennes mamma växte upp.


Jag har förstått att det var Jessi Kirby's första bok, och för att vara en första bok var den väldigt vacker. Tyvärr så fann jag den lite seg och jag var inte förtjust i Annas personlighet, att flirta med alla pojkar och att hon kändes så dömande när det kom till andra människor, även om jag trots allt ändå tror att vissa tonåringar tänker på det här sättet, så var hon inte en karaktär i min smak.

Så det tog längre än nödvändigt för mig att läsa igenom den. Det jag fann mest intressant var delarna som handlade om hennes föräldrar och framförallt hennes mamma, med tanke på att hela boken kretsade kring det. Jag kände hela tiden att jag ville veta mer om vad som hade hänt och vad hon aldrig vågade prata om. Jag hade dock önskat lite mer information och lite oftare.

För övrigt var det en väldigt somrig bok, och påminde lite om Sarah Dessen's böcker. Det är böcker som den här som får en att bygga upp en bild om den perfekta sommaren, en otroligt härlig bild, speciellt för mig själv som finner sommaren som den bästa tiden på året.


Men tyvärr för att jag egentligen aldrig fann boken så intressant förutom delarna om det förflutna, och de känslor och relationer som var inblandade emellanåt, så ger jag bara den här boken tre stjärnor. Den var bra och jag kan gissa att många andra finner den mycket bättre än vad jag själv gjorde, men jag fastnade tyvärr aldrig i den så den kändes väldigt seg för mig.

The Selection #2, The Elite

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare delar!)

Författare: Kiera Cass
Titel: The Elite
Serie: The Selection #2
Sidor: 336
Utgivningsår: 2013
Bokförlag: HarperTeen

Det började med trettiofem flickor, nu är det bara sex kvar. Tävlingen om Maxons hjärta är tightare än någonsin, och America har svårt att klura ut vart hennes hjärta hör hemma. Hon är desperat för mer tid, men resten av the Elite vet exakt vad de vill ha - och Americas chans att välja håller på att försvinna.


Det hände otroligt mycket saker i den här boken. Det var händelse efter händelse efter händelse. Och jag som satt i en bilresa påväg till Göteborg, blev att läsa kanske halva boken i ett streck, så jag blev helt yr i huvudet av allt som hände. Det var så mycket upp och ner och bra och dåligt så det blev alldeles för mycket, även om man INTE skulle läsa hälften på en gång (skulle jag tro).

En annan sak som var jobbig var att Americas val kändes otroligt naiva. Hon skulle så lätt ha kunnat PRATA med Maxon hela den här tiden. Det fanns så många tillfällen hon hade kunnat ställa frågorna om Kriss till exempel, så jag blev otroligt trött när hon inte gjorde det. Min egen syn på förhållanden är att man ska våga fråga vad som helst om det ska vara en fungerande relation, och när han dessutom SÄGER flera gånger att hon kan prata med honom om vad som helst! Kom igen America!

Jag tyckte så mycket om första boken så att det är otroligt synd vilken jobbig vändning den här boken blev. Det hände för mycket saker och det var aldrig en lugn stund, och sedan var det Americas jobbiga känslor och sätt att hantera saker.

Förhoppningsvis återgår serien till det bättre i nästa del, men jag är orolig att det ska fortsätta med att America inte kan bestämma sig, för det var väl i stort sett vad den här delen handlade om.

Bok 0.4: The Queen
Bok 0.5: The Prince

Bok 1: The Selection
Bok 2: The Elite

Drink, Slay, Love

Författare: Sarah Beth Durst
Titel: Drink, Slay, Love
Sidor: 386
Utgivningsår: 2011
Bokförlag: Margaret K. McElderry Books

Pearl är en sextonårig vampyr som älskar blod, är allergisk mot solljus och är för det mesta ond... Ända tills en glittrande enhörning bestämmer sig för att spetsa henne genom hjärtat. 
Hennes familj tror att det var en vampyrjägare, för enhörningar existerar ju självklart inte. 
Snart märker Pearl hur hon plötsligt kan vara ute i solen utan att brinna ner till aska, och hennes familj utdelar henne en speciell uppgift. Hon ska börja i High School och locka till sig massor av människor som kan bli middag på den stora kungliga ceremonin som snart ska ta plats i Pearl's hem.


Tack och lov visste jag att jag gav mig in på en väldigt oseriös bok när jag började läsa den här, annars skulle jag nog ha tyckt likadant om den som jag tycker om House of Night serien. Den påminde väldigt mycket, men den här var också bättre skriven. 

Jag hade ganska svårt att komma in i boken och det var nog efter ungefär halva boken som jag äntligen gjorde det. Det var då det kändes som att saker började hända, och efter det kändes den också mer intressant.

Om boken hade hållit sig intressant hela igenom skulle jag nog ha tyckt mer om den, men nu känner jag mer att även om den var underhållande så var 50% av den inte riktigt för mig. Jag har väldigt svårt för oseriösa böcker, men jag väljer fortfarande att läsa sådana för jag tänker mig alltid att det låter jättekul.

Finishing School #1, Etiquette & Espionage

Författare: Gail Carriger
Titel: Etiquette & Espionage
Serie: Finishing School #1
Sidor: 307
Utgivningsår: 2013
Bokförlag: Little, Brown Books for Young Readers

Fjortonåriga Sophronia är en plåga för hennes stackarns mor. Hon är mer intresserad av att plocka isär klockor och klättra i träd, på möbler och på människor än vett och etikett. Mrs. Temminnick är desperat och skickar iväg sin dotter till Mademoiselle Geraldine's Finishing Academy for Young Ladies of Quality. 
Men skolan är inte riktigt vad Mrs. Temminnick hade tänkt sig, för inte nog med att man lär sig att dansa, klä upp sig och etikett, så lär man sig också hur man till exempel kan lönnmörda någon -- på ett artigt sätt förstås!


Den här boken har jag velat läsa länge, och trots den var underhållande så var den ändå inte en av mina favoriter. Jag tror helt enkelt att det beror på att den inte var min typ av bok, men jag tycker otroligt mycket om hela konceptet av boken med ett viktorianskt tema och puffiga vackra klänningar och sedan spioner och mysterium.

Jag älskar språket i boken även om det var OTROLIGT mycket svåra engelska ord som jag inte kan. Under vissa delar var det så pass mycket ord så att jag inte riktigt visste vad som hände i boken. Det var trots allt ett stort problem, men för övrigt så tyckte jag om språket.

Boken påminde mig om Harry Potter serien. Den var väl på sätt och vis uppbyggd på samma sätt med skolåret och att det var massor av händelser, och det var en väldigt mysig känsla.

Jag rekommenderar den till de som tycker om Harry Potter serien men vill ha en annan "version" av Harry Potter.

Tyvärr så ger jag själv den bara 3 stjärnor eftersom den egentligen inte föll mig i smaken, men jag tycker fortfarande om den. (Åh vad svårt att förklara, jag tycker om allting med boken men jag tyckte inte att den var så "kul att läsa". Ah, den var inte beroendeframkallande för mig, så att jag inte kände att "Jag vill läsa min bok!".)

To All the Boys I've Loved Before #2, P. S. I Still Love You

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare delar.)

Författare: Jenny Han
Titel: P. S. I Still Love You
Serie: To All the Boys I've Loved Before #2
Sidor: 337
Utgivningsår: 2015
Bokförlag: Simon & Schuster Books for Young Readers

Det var inte meningen att falla för Peter. Inte på riktigt. Först var det bara på låtsas, och nu är det inte det. Lara Jean är mer förvirrad än någonsin. Och när en annan pojke från hennes förflutna återvänder med känslor för henne vet hon inte längre vad hon ska göra, eller vem hon ska välja.


En stor nackdel med den här boken jämfört med den första delen, var att det var så mycket drama. Det kändes som att hela början av boken bara var en enda "downhill", och det kändes så jobbigt att läsa för jag tyckte så synd om Lara Jean.

Annars var den minst lika härlig som första boken. Så otroligt mysigt skriven, och vardaglig. Karaktärerna är överdrivna på precis en sådan nivå att det inte är orealistiskt och även underhållande. Efter mitten och mot slutet av boken blev den också mycket lättare att läsa, mindre drama.

Men på grund av att den kändes så ansträngande i början får den bara 3 stjärnor. 3,5 egentligen, men jag har inget sådant "stjärnsystem" så det får bli 3.

Bok 1: To All the Boys I've Loved Before
Bok 2: P. S. I Still Love You

Matched #2, Korsad

(OBS! Kan innehålla spoilers.)

Författare: Ally Condie
Titel: Korsad
Originaltitel: Crossed
Serie: Matched #2
Sidor: 364
Utgivningsår: 2013
Bokförlag: Raben & Sjögren

Cassia beger sig till de Yttre Provinserna för att hitta Ky, som har deporterats till en säker död vid fronten. På vägen av sitt sökande får hon dessutom reda på en motståndsrörelse till Samfundet, som hon genast blir intresserad av. Om det finns en Revolt finns det flera som Cassia och Ky, och finns det flera som Cassia och Ky så kanske det finns hopp om att de ska kunna leva tillsammans trots att Ky är en avvikelse. 


Trots att den föregående boken inte var någon höjdare bestämde jag mig för att testa läsa bok 2. Den var inte mycket bättre, måste jag tyvärr säga.

Jag tror att min nackdel med böckerna är att jag tycker att karaktärerna känns rätt ihåliga. De alla är tysta och mystiska och inte särskilt realistiska. De saknar mer personligheter. Jag skulle nästan säga att Eli är den karaktär med mest personlighet. Han reagerar på saker och han är lite fegare än de andra. De andra verkar inte ens överväga det faktum att klättra på bergsväggar eller göra andra livsfarliga saker.

För övrigt skulle jag säga att jag ändå föredrog den här boken för jag kände att den på sätt och vis hade ett mål. Deras mål var att hitta Revolten. Och då kände också jag att jag hade något att se fram emot medan jag läste. Tyvärr så började det här i mitten av boken ungefär, så den första delen av boken tyckte jag var rätt ointressant.

Jag får se om jag läser sista delen, det är ju trots allt bara en bok till. Men det är inte en serie för mig helt enkelt.

Bok 1: Matchad

Bok 2: Korsad

Bok 3: Utvald

The Arkwell Academy #1, The Nightmare Affair

Författare: Mindee Arnett
Titel: The Nightmare Affair
Serie: The Arkwell Academy #1
Sidor: 378
Utgivningsår: 2013
Bokförlag: Tor Teen

Dusty Everhart är en Nightmare. Hon bryter sig in hos folk som sover och överlever på deras drömmar. Hon är också den enda av sin sort på sin skola, och som om det inte vore nog för att hon skulle vara utanför så är hennes mamma också en regelbrytare, och alla Dusty's lärare tar för givet att Dusty tar efter sin mor. Men detta ändras när hon en natt bryter sig in hos Eli, en av de populäraste killarna som gick på hennes förra skola, och plötsligt blir med om ett mordmysterium.


Helt okej. Boken började väl egentligen rätt bra ändå, men jag kom inte in i den förrän efter 100 sidor. Jag vet inte riktigt varför när jag tänker tillbaka, men jag gissar att den kändes ointressant i början.
Men efter 100 sidor däremot, så fastnade jag nästan i boken. Jag har läst nästan hela tiden de senaste dagarna. Det enda jag störde mig på, var att den blev mer och mer som vilken urban fantasy ungdomsbok som helst. Istället för bara ett intressant mordmysterium, som jag trodde att det var i början av typ halva boken, så ledde det snarare över till samma sak som alla fantasy böcker har. En person som är ond, som de måste stoppa, och försöker ta över världen. Detta gjorde mig extremt irriterad, eftersom jag hade tyckt så mycket om boken tidigare.
Min största anledning är att det känns som att författare väljer att skriva om sådant för att bästsäljande författare har lyckats med det. Det känns väldigt tråkigt och fantasilöst.

Men det gick helt okej ändå att läsa slutet av boken. Jag vet inte om jag ser jättemycket fram emot att läsa nästa bok, eftersom det känns som att jag håller på att läsa hur många serier som helst med ungefär samma händelser. Nu var det ju dock också så att jag inte kom ihåg att den har boken var första delen i en serie när jag köpte den. Jag trodde att det bara skulle vara en bok.

Jag tyckte om karaktärerna och att boken ändå var väldigt underhållande att läsa. Den var inte jättebra skriven, som till exempel hur personer reagerar och slagsmåls scener och sådant, men jag accepterar det, för det kändes ändå som att författaren gjorde sitt bästa. För även om jag inte är så mycket för att skriva böcker, så gissar jag att sådant är väldigt svårt att förklara och beskriva bra.

Jag känner att jag håller på att bli väldigt kritisk gällande mina recensioner, men jag vill att ni ska veta att om jag inte tycker att boken är bra nog för att läsa, så skulle inte ens jag läsa den.

Jag kommer dock köpa nästa del ändå.

The Curse Workers #2, Red Glove

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker!)

Författare: Holly Black
Titel: Red Glove
Serie: The Curse Workers #2
Sidor: 262
Utgivningsår: 2011
Bokförlag: Orion

När Cassel's bror har blivit mördad är det plötsligt på hans ansvar att ta reda på vem mördaren är. Han blir ombedd av både agenter och av Zacharov själv, om att hjälpa dem med saker, och han ställs upp inför flera ultimatum. 
Samtidigt som detta händer så är Lila hopplöst förälskad i Cassel på grund av förtrollningen som blev kastad på henne, och han kämpar emellan vad som är rätt och fel och hur långt man kan gå med någon vars känslor bara är av magi.


Jag tyckte inte att den här boken var lika bra som första. Den här kändes mer som ett vanligt mord mysterium, med lite drama inblandat, och dessutom var det inte så svårt att gissa sig fram till svaren eftersom det redan fanns ganska få självklara alternativ att välja emellan.

Jag fastande aldrig i boken heller, nästan inte ens i slutet. Den var inte lika spännande som första, men inte alls dålig på något sätt heller.

Jag hoppas att följande bok kommer vara mer intressant, men jag tror också det. Det känns som att den här boken byggde upp lite inför vad nästa bok kommer att vara.

Bok 1: White Cat
Bok 2: Red Glove

The Coldest Girl in Coldtown

Författare: Holly Black
Titel: The Coldest Girl in Coldtown
Sidor: 419
Utgivningsår: 2013
Bokförlag: Little, Brown Books for Young Readers

Tana bor i en värld där ställen som heter Coldtown finns, och dessa områden är fyllda av monster. Monster som bara är ute om nätterna. Monster som livnär sig på människoblod. 
En morgon vaknar Tana upp bakfull i ett badkar, efter en fest föregående kväll där bland annat hennes ex hade vart med. När hon kommer ut i resten av huset hittar hon liken av alla sina vänner liggandes i blodiga högar på golvet. I ett annat rum hittar hon sitt ex, infekterat, och en kille med röda ögon och huggtänder. 


Jag hade ingen blekaste aning om att den här boken skulle handla om vampyrer när jag först tog upp den i affären. Jag köpte den för tre andra anledningar. 1. Jag gillade omslaget och jag vill ha en fin bok i min bokhylla. 2. Jag tyckte också om namnet. 3. Jag har läst om den någonstans och för länge sedan minns jag att jag satte upp den på min "vill ha" lista.

Det var en bra bok, men ingen som jag fastnade i. Jag kunna lägga ifrån mig den i stort sett när som helst. Dessutom känns allt det här med vampyrer väldigt uttjatat efter så här många år av vampyrer, men det gick bra ändå. Jag tyckte om boken och även om den inte var min favorit eller något jag fastnat för så kan jag ändå tänka mig att läsa mer av själva författaren. Dels för att jag har hört att hon har skrivit väldigt bra böcker, och också för att jag gissar att de flesta inte bara handlar om vampyrer.

Hur som helst, så kan jag rekommendera den här boken för ytterligare vampyrfans, ifall ni inte redan har läst den.

Sekai Seifuku: Bouryaku no Zvezda

Längd: 12 avsnitt (20min)
Genres: Action, Comedy, Fantasy
Sändes: 2014

Asuta Jimon stöter på en liten flicka vid namn Kate Hoshimiya som vill ta över världen. Hon är medlem i en grupp som heter Zvezda där alla arbetar för att ta över världen (om jag har förstått det rätt?) och Asuta blev inbjuden att vara med dem.

Jag har ingen aning om min beskrivning är korrekt, eftersom jag hade svårt att uppfatta igenom hela animen exakt vad det var de höll på med. Men den lilla flickan Kate verkade vara allas ledare i alla fall.
Det var hur som helst en både söt och rolig anime men jag skulle vilja att den hade vart längre. Det finns massor man kan fylla ut den med och massor om alla personer och sådant. Men den var jättecool och jag gillade hela idén med den. Dessutom jämfört med vanliga animes så följde man ju med den "onda" sidan i den här.

The Fault In Our Stars

Författare: John Green
Titel: The Fault In Our Stars
Sidor: 313
Utgivningsår: 2012

Hazel har fått en tumör-krympande mirakel medicin som dessutom ger henne några extra år när hon träffar Augustus Waters i barncancer supportgruppen. Han är en före detta cancerdrabbad och dessutom väldigt intressant.


Det tog otroligt lång tid för mig att läsa den här boken. Jag har hört MASSVIS om den och ville mest läsa den bara därför. För att alla sa samma sak. Att man bara MÅSTE läsa den. Jag har aldrig riktigt tyckt om att läsa böcker om cancer eller sjukdomar överlag, så jag var väldigt tveksam till en början. Men jag ville också veta vad som var så utmärkt med den här boken, så jag köpte den.

Och förlåt till alla er som troligtvis kommer bli skitsura på mig nu, ÄVEN om hela den här bloggen handlar om vad JAG har för åsikter om böckerna (så jag kommer inte bry mig, tyvärr. men jag har ursäktat mig åtminstone.), men jag tyckte inte att boken var någon höjdare.

Den var inte dålig. Men jag tyckte bara att den var ointressant. Jag blev inte alls så fäst vid Augustus heller som jag hade hoppats på men jag tyckte det kändes som att hela boken gick fram lite snabbt. Och så var det en massa om den där författaren och hans bok och jag förstod inte ens hälften av det. Väldigt dryg verkade den där författaren vara i alla fall.

Dock grät jag ändå lite i slutet, men någon snyftare tyckte jag inte den var. Jag låg inte i köttbullsform i min säng och beklagade mig över hur grym världen är och sådant utan jag tyckte mest synd om Hazel.

Jag tänker ändå ge den 3/5 och inte mindre, för utöver att den inte levde upp till mina förväntningar alls, så var den helt okej ändå.

The Lunar Chronicles #2, Scarlet

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker!)

Författare: Marissa Meyer
Titel: Scarlet
Serie: The Lunar Chronicles #2
Sidor: 452
Utgivningsår: 2013

Scarlet's farmor saknas och polisen har slutat letat efter henne eftersom hon ändå ansågs galen av byborna. Scarlet själv ger inte upp och den enda person hon kan få hjälp av är Wolf, en kille som är en före detta "street fighter". Under tiden i Nya Beijing så har Cinder lyckats fly från fängelset med en annan fånge, Thorne.


Jag såg jätte mycket fram emot att fortsätta läsa den här serien efter första boken, men jag tyckte inte alls att den här var lika bra som första. Den var intressant i början och precis i slutet, men sedan kom det en lång bit i mitten av boken som jag tyckte blev jätte långtråkig och seg. Jag hängde inte med alls i vad som hände och jag ville bara komma förbi kapitlen så snabbt som möjligt då.

Jag tycker nästan själv att kapitlen om Cinder var bäst. De som handlade om Scarlet var bara bra i början av boken. Jag trodde att jag skulle fastna lika mycket för Scarlet och Wolf som jag hade för Cinder och Kei, men det blev inte så heller.

Med andra ord blev jag ganska besviken och det är väl därför det tog sån tid att läsa ut den här boken. Jag kommer med säkerhet läsa tredje delen också och hoppas på att jag hänger med bättre i den.

Förutom det här har jag inte så mycket andra åsikter om boken, jag gillar fortfarande serien och själva storyn och tycker att den är helt klart värd att läsa av alla. Nu slog tanken mig dessutom att den här serien skulle vara otroligt kul att se som film.

Bok 1: Cinder
Bok 2: Scarlet
Bok 3: Cress
Bok 4: Winter