The Unbecoming of Mara Dyer

Författare: Michelle Hodkin
Titel: The Unbecoming of Mara Dyer
Serie: Mara Dyer #1
Sidor: 456
Utgivningsår: 2011
Bokförlag: Simon & Schuster Books for Young Readers

När Mara Dyer vaknar upp på ett sjukhus känns det som att livet inte längre kan bli konstigare än så här. Hon minns inte ens olyckan där hennes vänner dog och som hon kom nästan helt oskadd ur. Och ännu värre blir det när hon börjar se och höra sina vänner överallt. 


Jag skulle ha tyckt om den här boken extremt mycket om det bara hade vart en bok som handlade om en tjej som var med om en traumatisk upplevelse och behövde lära sig att ta sig igenom de konsekvenser som det innebär. Med andra ord, om den bara hade fokuserat på hennes mentala hälsa. MEN nej. De började blanda in en massa övernaturliga saker som kändes extremt långt ifrån logiskt.

Och det jag egentligen tyckte var mest intressant med boken handlade just om Mara's hallucinationer och det som var kopplat till händelsen i fråga. Men även om det var en av de största delarna av boken så var det också den som kändes minst viktig av de stora delarna. Delarna med Noah och allting övernaturligt kändes viktigare, men det tyckte åtminstone jag att inte var lika kul.

Och Noah. En sådan typisk love-hate-relationship kille. I början så avskydde jag honom, han var verkligen påträngande och otrevlig, brydde sig bara om sig själv och sina egna känslor. Och det gjorde ju såklart ingenting bättre att han hade legat med typ varenda tjej i skolan. Men han blev som tur bättre mot slutet, men jag kan tyvärr ändå inte säga att han fångade mitt hjärta. Han var lite för mycket av en skitstövel i början för att det skulle ha försvunnit mot slutet.

Jag får se om jag fortsätter läsa den här serien, men i själva verket har jag börjat tröttna på serier som utspelar sig på samma sätt som den här. Och framförallt har jag börjat tröttna på de otrevliga populära killarna som alla tjejer blir kära i.

Men däremot har boken väldigt bra betyg så om det är någon som är intresserad av den så avråder jag er inte från att läsa den, för det kan ju hända att jag bara är en av de få som tyvärr ogillade den.

Harry Potter and the Cursed Child

Författare: John Tiffany, Jack Thorne, J.K. Rowling
Titel: Harry Potter and the Cursed Child
Sidor: 309
Utgivningsår: 2016
Bokförlag: Arthur A. Levine Books

Nitton år har gått och Harry Potter lever nu ett helt normalt trollkarlsliv med sin fru och sina tre barn. Men hur normalt kan egentligen livet som Harry Potter bli? Vi får följa med Harry och hans son Albus och hur de kämpar för att kunna upprätthålla en fungerande far-och-son relation då Albus avskyr att vara "Harry Potters son" och inte kunna leva upp till de förväntningar som hans pappa gjorde.


Att läsa ett manus var ingenting för mig. Några kapitel in i boken frågade jag mig själv om det här faktiskt var en "legit" Harry Potter bok, eller om det var en fan-fiction. Tack och lov är det inte bara J.K. Rowling som har skrivit den här boken, för om det bara var hon så skulle jag ha vart väldigt besviken. Men nu vet jag trots allt inte riktigt hur upplägget för den här boken såg ut, och vem som skrev och kom på vad, så jag ska inte säga så mycket om det i alla fall.

Hur som helst, så tyckte jag inte att den här boken fungerade som manus. Skulle det ha vart en av J.K. Rowlings Harry Potter böcker, så tror jag däremot att den skulle ha vart väldigt bra. Men i ett manus-format så kändes vissa saker väldigt orealistiska och karaktärerna kändes mer tomma än levande. Jag saknade alla beskrivningar och allt djup. Däremot kanske självaste pjäsen tar fram det här på ett mycket bättre sätt, men som en bok så fungerade det inte för mig.

Andra orealistiska småsaker som jag störde mig på var bland annat i kapitlet där Scorpius hamnade i det förflutna helt ensam och han tog hjälp utav Snape, Hermione och Ron, och de ifrågasatte knappt att Scorpius tidsperiod var den "verkliga" tidsperioden, utan de bestämde sig för att hjälpa han helt utan några större invändningar. Snape var den enda som var lite skeptisk. Det här kändes bara helt fel, för om man åker till en alternativ värld och på något sätt ska förklara för de människor att de är uppväxta i en tidsperiod som "inte är den rätta", så skulle ingen gå med på det utan något ordentligt bevis.
Man kan ju tänka efter själv om någon främling till exempel kommer hem till dig när du sitter i ditt hus och berättar att världen du lever i inte är den "rätta världen" utan det finns en alternativ värld. Man skulle gå väldigt långa vägar innan man började tro på vad den här främlingen sa. Och de bevisen Scorpius hade var inte tillräckligt, för kom igen, det här är en trollkarlsvärld vi pratar om, vem som helst skulle kunna fejka att komma från en annan tidsperiod.

Men jag är glad att ha läst den här boken och även om den inte var min grej så var det en upplevelse, och det var väldigt mysigt att återvända till Harry Potters värld.

How to Be Bad

Författare: E. Lockhart, Lauren Myracle, Sarah Mlynowski
Titel: How to Be Bad
Sidor: 352
Utgivningsår: 2015 (2008)
Bokförlag: HarperTeen

Jesse - djupt religiös, väldigt tankspridd och nervös, och bär på en hemlighet hon inte vågar nämna.
Vicks - cool, lugn och samlad på utsidan men är upprörd på sig själv för att hon har så mycket ångest över sitt förhållande.
Mel - den nya, rika tjejen i stan. Allt hon vill är att glömma sin sociala ångest och hitta ett par vänner.
De är alla desperata efter att fly, och det är därför de alla sätter sig i bilen och beger sig iväg mot Miami.


Den här boken var rätt seg. När jag började läsa den hade jag ingen aning om vad den skulle handla om. Jag valde egentligen den här boken eftersom jag såg att det var 3 författare, varav två av dem jag har läst saker av förut, och en av dem som jag är nyfiken på; E. Lockhart. Jag har hört att hennes bok We Were Liars inte är så bra, så det är därför jag tänkte att den här boken kanske skulle vara det. Sarah Mlynowski var ju med och skrev, och jag tyckte otroligt mycket om hennes bok Don't Even Think About It.

Jag tyckte dock inte jättemycket om den här.

Som jag redan har sagt, så var den väldigt seg. Den handlade om en road-trip som var utsträckt över 3 dagar, och då kan jag förstå att på en 350 sidors bok så behöver man dra ut ganska mycket på dagarna, men i mitt tyckte blev det alldeles för utdraget. Jag ville läsa om det dom åkte dit för att göra istället för att tillägna flera kapitel åt deras olika perspektiv på festen de var på till exempel.

Och förutom det tyckte jag att både Jesse och Vicks var så otroligt elaka. Jag blev extremt trött på dem båda och jag är en sådan person som finner det jobbigt med dryga människor i underhållning. Det kanske skapar drama, men det gör mig också skitirriterad.

Och det jag började läsa boken från början för; för att få veta hur E. Lockhart skriver, så fick jag ändå inte reda på eftersom det inte verkar stå någonstans vilken författare som skriver vilken karaktär...

Sometimes It Happens

Författare: Lauren Barnholdt
Titel: Sometimes It Happens
Sidor: 320
Utgivningsår: 2011
Bokförlag: Simon Pulse

För första gången någonsin vill Hannah inte gå tillbaka till skolan efter sommarlovet. Där måste hon träffa 1.) sitt ex Sebastian som dumpade henne precis innan sommaren, 2.) Noah som hon har blivit kär i istället och 3.) hennes bästa vän Ava, som är tillsammans med Noah. 


Jag hade VÄLDIGT många problem med den här boken.

Språket:
Det första var att den var otroligt dåligt skriven. Den var skriven väldigt barnsligt, med mycket "WTF" och "whatever", och jag förstår att den är skriven så för att det är hela tiden Hannah som pratar, man läser hela tiden hennes tankar eftersom den berättas utifrån första person, men jag tycker det känns så otroligt fult att läsa sådant som är skrivet på ett sådant oseriöst sätt som Lauren Barnholdt skriver.

Karaktärerna:
Andra saker jag hade problem med var karaktärerna. Det blev bättre alltefter att boken fortsatte, men jag tyckte för det första att huvudpersonen och hennes bästa vänner var otroligt otrevliga. De var otrevliga mot andra människor, som till exempel i början när en tjej körde på Hannah's bil. Skulle de här personerna vara riktiga människor som jag skulle träffa så skulle jag verkligen inte vilja prata med dem.

Dessutom gillade jag ingen av killarna som Hannah träffade. Men jag måste nog säga att jag tyckte värre om Noah än Sebastian, även om Sebastian var självisk och otrogen, men å andra sidan så verkade han aldrig särskilt insatt i hans och Hannah's förhållande.
Noah däremot som var personen som Hannah blev kär i var också (precis som de andra) otroligt otrevlig. Han var väldigt dömande över allt som Hannah tyckte om, och även om hon var det tillbaka så känner jag ändå att varför skulle man falla för en kille som ifrågasätter allting man älskar. Dessutom så vägrade han lyssna på henne och gjorde väldigt mycket saker emot hennes vilja.


En annan sak jag funderade på i början av boken var när Ava & Noah försökte få Hannah att hämnd-hångla med någon annan kille när hon nyss sett att Sebastian var otrogen (vilka bästa vänner skulle göra så för det första?), och Hannah tänkte att det skulle vara bättre om alla människor på festen och i skolan skulle veta att hon hade hånglat med någon kille istället för att gå hem och gråta --- som vilken annan människa som helst skulle göra. Och då undrar jag. HUR skulle det se bättre ut att hon hånglade med någon annan? Om något skulle väl DET få HENNE att se ut som en slampa. Om hon skulle gått hem och vart ledsen så skulle ju de andra som visste om det förstå, och de skulle tycka synd om henne och de skulle troligen sprida elaka rykten om Sebastian. Men av det där så skulle man väl bara tycka lika illa om Hannah?


Pacing:
Hur som helst, det fanns EN sak jag tyckte att var väldigt bra med boken, och det var pacingen. Eftersom boken berättades i både nutid (första dagen i skolan efter sommarlovet) och dåtid (själva sommarlovet) så skulle det lätt kunna vara svårt att lyckas med en bra pacing, men den var faktiskt otroligt välskriven. Nutid och dåtid gick ihop väldigt smidigt, och vissa kapitel slutade så att man trodde att det var samma kapitel som fortsatte när man började läsa nästa, när det egentligen var nutid/dåtid.


Jag kommer ge Barnholdt en till chans om jag råkar stöta på en av hennes böcker igen (och om den verkar intressant då såklart), men det här var en av de sämst skrivna böcker jag har läst på länge. Det är synd för jag tyckte för övrigt att storyn skulle ha kunna vart rätt härlig.

Engelsfors #2.5, Berättelser från Engelsfors

(Kan innehålla spoilers från tidigare delar!)

Författare: Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Illustratör: Karl Johnsson, Lina Neidestam & Kim W Andersson
Titel: Berättelser från Engelsfors
Serie: Engelsfors #2.5
Sidor: 112
Utgivningsår: 2013
Bokförlag: Rabén & Sjögren

Nu utvecklas berättelsen i serieform för dig som har läst Cirkeln och Eld. Vi får läsa nya berättelser från både det förflutna och framåt i tiden, och läsa ifrån nya perspektiv.


Visst låter det spännande?

Saken är väl den att som med andra extraböcker som jag har läst hittills, så låter bakside texten mycket bättre än vad innehållet egentligen är.

Den var väldigt kort, men det räknade jag med eftersom det var en serietidning i stort sett, men det kändes ändå VÄLDIGT lite med tanke på att den verkar kosta ca. 150kr (på bokus & adlibris i alla fall, det kanske finns billigare?), tack och lov så hittade jag den på biblioteket.

Däremot så var den underhållande. Även om den var tunnare än jag hade trott och skulle ha gått att läsa ut på under 1h om jag hade sträckläst den. Den var inte som jag hade tänkt för jag hade föreställt mig att det skulle vara som kanske en del utav Cirkeln fast i serieformat, och inte bara olika små berättelser. Men å andra sidan så HADE jag faktiskt inte läst bokbeskrivningen innan jag började läsa den.

En annan sak som var mer synd var att eftersom jag inte har läst serien på väldigt länge så kom jag inte ihåg väldigt många av personerna som nämndes i serien. Det blev väldigt förvirrande, speciellt kapitlet om Adriana. Plus att eftersom kapitlen var så korta så hann man aldrig riktigt uppleva någon känslomässig koppling till det som hände, vilket hade kunnat vart bra, SPECIELLT i kapitlet om Adriana (även om det verkade vara längre än de andra).

Hur som helst.

Den var som sagt underhållande, men på samma gång blev jag rätt besviken.

Del 1: Cirkeln (filmrecension) 
Del 2: Eld

Extraböcker:
Del 2.5: Berättelser från Engelsfors

Penryn & the End of Days #1, Angelfall

Författare: Susan Ee
Titel: Angelfall
Serie: Penryn & the End of Days #1
Sidor: 326
Utgivningsår: 2011
Bokförlag: Hodder and Stoughton

Sex veckor har gått sedan apokalypsen uppstod och änglarna började förstöra världen. Ingen vågar gå ut på grund av gäng som vandaliserar gatorna på dagarna, och onaturliga varelser som rör sig omkring om nätterna. 
En dag blir en hjälplös liten flicka kidnappad utav en ängel, och hennes 17-åriga syster Penryn bestämmer sig för att göra vad som helst för att få henne tillbaka. Även om det innebär att ta hjälp utav fienden.


Jag brukar inte läsa apokalypser. Eller post-apokalypser, eller vad den här nu skulle kategoriseras som. Och för den anledningen har jag inte en sån stor erfarenhet utav hur de brukar vara. Det mesta jag har sett utav en apokalyps, är the Walking Dead spelet, så min första tanke gällande boken var att den påminde väldigt mycket, men nu i efterhand tänker jag att det är nog bara så som apokalypser utspelar sig.

Hur som helst, trots att boken både var spännande och intressant så var den inte i min smak. Jag tog mig otroligt segt igenom hela boken, trots att den bara är 300 sidor lång, och det var flera gånger då jag blev väldigt lätt distraherad utav annat medan jag läste den. Så jag fastnade helt enkelt aldrig.

En annan sak jag INTE tyckte om, var Penryn och Raffe, och hur otroligt otrevliga och dryga de var mot varandra. Jag gissar att författaren ville ha två karaktärer där det går från att vara fiender till att de egentligen bryr sig om varandra men båda är för stolta för att visa det. Men det gick inte riktigt hem här kände jag.

SAKER JAG DÄREMOT TYCKTE OM var alla sjuka blodiga scener. Det gjorde att man fick lite frågor om hur gick det här till, och varför. Och det kändes väldigt intressant.

Hur som helst, trots att jag störde mig på en del saker, känner jag ändå att jag inte tänker ge upp på serien. Om jag kommer förbi del 2 någon gång, så ska jag ta och läsa den med.

Minirecension The Selection #0.4 The Queen & The Selection #0.5 The Prince

(Kan innehålla spoilers från andra delar!)

Författare: Kiera Cass
Titel: The Queen
Serie: The Selection #0.4
Sidor: 72

Innan America Singer,  fanns en annan flicka som kom till palatset för att tävla om en annan prins. 


Jag har tänkt länge att jag ska börja läsa sånhärna sorters "mellan-böcker". Jag har dock aldrig riktigt tagit tag i det förrän nu, då jag dessutom såg hur korta nummer 0.4 och 0.5 var. Det läste jag ut på ett par dagar.

Den här boken började väldigt segt, jag var orolig ett tag att den skulle påminna precis om bok 1, så det kändes väldigt tråkigt. Samma händelser men med andra människor.

Däremot blev det helt inte så ändå, tack vare drottningen i den här boken, som var en väldigt intressant karaktär. Det lurade problem i slottet som man fick lust att lära sig mera om, och i och med det blev den också intressantare.

Bok 0.4: The Queen
Bok 0.5: The Prince

Bok 1: The Selection

___________________________________________________________________________________________________________

(Kan innehålla spoilers från andra delar!)

Författare: Kiera Cass

Titel: The Prince

Serie: The Selection #0.5

Sidor: 64

Följ med och få veta hur Prins Maxon kände om The Selection. Hans tankar om deltagarna, och tankar från hans föregående liv.

Den här delen var däremot rätt långtråkig. När jag läste beskrivningen på Goodreads trodde jag att den skulle handla om att Maxon faktiskt hade en person han tyckte om innan The Selection, men så var det inte.

Och resten av boken var bara exakt samma dialoger och händelser från bok 1, bara sett från Maxon's perspektiv. Det var intressant på de delarna där America inte var med, men annars var det väldigt långtråkigt.

Den var inte så lång i alla fall, så det var inte precis någonting som jag genomled.

Bok 0.4: The Queen

Bok 0.5: The Prince

Bok 1: The Selection

House of Night #5, Hunted

(OBS! Kan innehålla spoilers!)

Författare: P. C. Cast & Kristin Cast
Titel: Hunted
Serie: House of Night #5
Sidor: 323
Utgivningsår: 2009
Bokförlag: St. Martin's Griffin

Världen är på väg att gå under. Känns det som i alla fall. När den fallna ängeln Kalona reste ur jorden flydde Zoey och hennes vänner bort från House of Night. Både vampyrer och människor hotas av Kalona och hans fågelmänniskor, och till på det så har de Neferet som sin kompanjon. Är det ens möjligt för Zoey och hennes vänner att besegra de här varelserna? 


Språket:
Alltså, jag kan inte förstå hur författarna är New York Times Bestselling Authors, men å andra sidan har jag börjat känna att VEM är inte en New York Times Bestselling Author. Alla författare verkar ju vara det nästan. HUR SOM HELST! Jag skulle påstå att det känns som att boken var skriven av ett barn i tidiga tonåren. Jag minns att jag själv använde sådant språk när jag skrev berättelser när jag var typ elva.

"Pacing":
Sedan så hände nästan ingenting. Boken började med natten efter alla händelser, och sedan gick det tillbaka till allting som hände direkt efter när bok fyra avslutades. Det tog 80 sidor utav boken, innan de kom till natten efter (där den här boken då alltså började). 80 sidor, och det mesta på dessa sidor kändes inte ens särskilt viktigt. Det var folk som pratade med varandra och VÄLDIGT mycket Zoeys tankar, och åh, allting kändes så otroligt tråkigt och slösaktigt.

När dessa 80 sidor var över, trodde jag att berättelsen äntligen skulle börja gå framåt, men saker hände lika sakta efter det. Det var närmare de 50 sista sidorna utav boken där saker äntligen började bli intressanta och då jag faktiskt började läsa av intresse och inte bara för att få boken överstökad.

Handling: 
Sedan förstår jag inte varför alla de snyggaste, populäraste killarna faller för Zoey. Alla de där killarna som alla tjejer tycker är jättesnygg faller för Zoey. Jag borde kanske kategorisera den här serien som en Harem.


Trots alla mina problem med boken så ger jag den 2 stjärnor tack vare handlingen. Den är väldigt intressant, men jag önskar att den skulle vara bättre skriven.

Bok 1: Marked

Bok 2: Betrayed

Bok 3: Chosen (Utvald)

Bok 4: Untamed

Bok 5: Hunted

Bok 6: Tempted

Splintered #1, Splintered

Författare: A. G. Howard
Titel: Splintered
Serie: Splintered #1
Sidor: 371
Utgivningsår: 2013
Bokförlag: Amulet Books

Alyssa Gardner's familj har en förbannelse. Ända sedan hennes mormors mor Alice ramlade ner i kaninhålet och blev inspirationen för Lewis Carroll's Alice's Adventures in Wonderland så har varje flicka i varje generation blivit förbannade. De hör rösterna av blommor och bin, och Alyssa's mamma har till och med hamnat på mentalsjukhus.
Ända tills nu så har Alyssa ignorerat all fantasi och alla röster, men när de bestämmer sig för att börja behandla Alyssa's mamma med elchockar så bestämmer sig Alyssa för att göra något åt saken och så börjar hon sin jakt på kaninhålet.


Jag var inte jätteförtjust i den här boken. Vilket är otroligt synd eftersom jag har velat ha den i flera år, speciellt på grund av dess otroligt söta omslag. Men i början var den lite för lik originalhistorien Alice i Underlandet vilket kändes lite tråkigt. Däremot blev den bättre mot slutet.

Jag tycker dock om hela idéen med att Underlandet egentligen var väldigt mörkt och "twisted". Det var kul att läsa om hur Alice misstog de olika varelserna för kaniner och andra oskyldiga varelser på grund av hennes barnasinne.

En annan sak som jag inte tyckte om, eller som jag snarare känner mig väldigt trött på, var triangeldramat. Jag tyckte över huvud taget att det kändes lite onödigt att Jeb följde med, det kändes som att han endast var där för att skapa drama. Men detta löstes dock på ett bra sätt i slutet.

Den sista saken som var dålig med boken var nog karaktärsbeskrivningarna. De kändes väldigt orealistiska, som kärleken mellan Jeb och Alyssa. Den kändes ganska påtvingad och det kanske kan ha berott på att det skedde för fort eller att jag inte kände att jag fick lära känna dem ordentligt först. Och saker hade kunnat blivit framlagda på bättre sätt. Till exempel när det kom upp saker som annars skulle kunna vart väldigt chockerande, så blev det ungefär en "Jaha, okej." reaktion.

Trots allt tyckte jag ändå om boken på sitt sätt. Jag vill läsa följande delar för jag tyckte ändå om slutet, som sagt. Förhoppningsvis kanske jag bara fick en dålig start.

Filmrecension: Cirkeln

Jag läste första boken i serien för kanske två år sedan, innan jag började med den här bloggen, och jag tyckte aldrig särskilt mycket om den. Jag ansåg att boken var väldigt överskattad, liksom jag brukar tycka att de flesta böcker blir som blir nummer 1 på topplistan. Jag har andra boken men jag har bara aldrig läst den, och jag gissar att när jag gör det så kommer jag troligen inte skriva någon recension om första boken, eftersom nu när jag såg filmen, så hade jag glömt nästan allt.

Hur som helst, filmen. Den var bra, måste jag säga. Men inte jättebra eller ens nära jättebra. Den var väldigt förvirrande, och väldigt LÅNG. 2.5h! Dessutom var den också rätt läskig. Inte skräckfilms läskig, utan mest bara jag-förväntade-mig-inte-det-här-läskig. Jag tyckte att de hade gjort bra effekter och så för att få den creepy, men jag hoppas verkligen att det fanns en åldersgräns på filmen när den kom ut.

Andra nackdelar är, som jag inte heller tyckte om med boken, att personerna har väldigt orealistiska reaktioner. I början var det folk som snackade skit om när en pojke hade tagit självmord! Det första någon sa när de fick höra att det hände var "Självmord är så jävla egoistiskt.", och jag menar, visst det finns folk som säger och tycker sådant, men jag tror verkligen inte det är det man säger när någon nyss kommit in i klassrummet och berättat att något sånt har hänt.

Och jag måste också lägga till det där med hur de mobbar Anna-Karin i början. GÖR folk verkligen sådant? Under min livstid i skolan har jag aldrig sett folk ta fram en mobbad tjej och bara börja hacka på henne. Visst folk kan kasta skällsord och frysa ut personer, men jag tror inte man bara "Åh lilla gumman, nu ska vi göra narr av dig för att vi ska visa publiken att vi är mobbare.". Det finns andra sätt man kan visa sådant på. Så för att vara en bästsäljande fantasybok måste jag säga att det finns delar med folks reaktioner som bättre passar in i en typisk Amerikansk High School komedi.

Del 1: Cirkeln (Filmrecension)

Del 2: Eld

Extraböcker:

Del 2.5: Berättelser från Engelsfors

Matched #1, Matchad

Författare: Ally Condie
Titel: Matchad
Originaltitel: Matched
Serie: Matched #1
Sidor: 350
Utgivningsår: 2010
Bokförlag: Rabén & Sjögren

Cassia lever i en värld där själva samhället väljer vem man ska gifta sig med, var man ska arbeta, när man ska dö, och ja, allt. Efter att man fyllt 17 kan man äntligen matchas med en person som kommer bli ens framtida man eller hustru, och Cassia har alltid sett jättemycket fram emot den dagen.
Men sedan när dagen är där, och Cassia har blivit matchad, känns inte allt så säkert längre. Cassia är inte alls säker på sin match, och börjar tveka över om det här samhället verkligen är så perfekt som hon alltid har trott.


Åh, vad ska jag säga om den här boken...

Jag känner att jag inte har så jättemycket åsikter. Den var inte dålig alls men den var inget märkvärdigt heller. Jag tycker om dystopier eftersom de jag läst har alla skilt sig ifrån varandra, och det är alltid kul att få reda på sätt som folk skulle kunna föreställa sig att världen går under på.

Sedan blev jag dock lite upprörd över hur samhället var. Jag tycker verkligen inte om när folk bestämmer över en, och den här boken sköt verkligen i höjden när den kom till det. Jag tycker om att det handlar om mänskliga rättigheter i alla fall, och att Cassia börjar förstå att inte ha några val inte är så bra som det såg ut från början.

Tyvärr vet jag inte vad jag ska skriva mer, så jag tänker nog avrunda här.

Bok 1: Matchad

Bok 2: Korsad

Bok 3: Utvald

Special A

Längd: 24 avsnitt (20min)
Genres: Comedy, Romance, School, Shoujo
Sändes: 2008

Hikari har alltid vart näst bäst efter Kei och har försökt bli bättre än honom ända sedan han besegrade henne i en wrestlings match när de var 6 år. Hon började till och med i samma skola som honom, bara för att kunna bli bättre än han i allt. 

Jag känner att det blir lite mycket anime nu, men trots att jag har försökt läsa så har jag ändå inte orkat med det.

Den här var ganska söt, den påminde såklart om de två tidigare jag lagt upp recension på här men den här var en aning mera osammanhängande tyckte jag. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det, men den kändes antingen osammanhängande eller bara orealistisk. Vissa avsnitt blev ganska långtråkiga och speciellt de som inte innehöll lika mycket av Hikari & Kei. Det var ju trots allt dem jag ville se mera av eftersom jag trodde de var huvudpersonerna.

Jag var ganska besviken för jag har hört jättemycket bra om den här animen.

House of Night #2, Betrayed

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker!)

Författare: P.C. Cast & Kristin Cast
Titel: Betrayed
Serie: House of Night #2
Sidor: 310
Utgivningsår: 2007

Zoey har blivit vald som ledare för the Dark Daughters och håller på att planera deras första möte, medan en massa människor helt plötsligt börjar försvinna i staden och hittas döda, inte långt ifrån House of Night. Alla bevisen pekar mot vampyrer. 


Precis som förra boken, känns det här också som bara ett par kapitel. Trots att boken är på 300 sidor så är det bara under en kort period och det känns som att böckerna inte riktigt känns färdiga. Trots att det är böcker i en serie på väldigt många böcker, skulle det nästan ändå kunna vara lite till i dem.

Dessutom tycker jag att det är väldigt mycket onödigt med i dem. Hon börjar tänka på andra saker och tar upp mycket hur saker ser ut och gamla minnen och vad hon tycker. Det är kul att läsa lite såna saker, men när det kommer med på nästan varannan sida så känns det ganska onödigt. Det är troligen dock så de fyller upp boken på 300 sidor, med ganska mycket onödig fakta som ändå inte har något att göra med senare händelser.

För övrigt tyckte jag att den här var måttligt bra. Egentligen fastnade jag först på de sista 100 sidorna då det äntligen började hända saker, och då dessutom streckläste jag igenom den till slutet. Min favoritdel var nog precis i slutet då de var i tunnlarna för de var allihopa så oseriösa vid ett sådant seriöst ämne att det blev ganska komiskt.

Jag började dessutom tycka om både Aphrodite och Heath mera i den här boken, men att Zoey nästan får 3 killar efter sig känns lite småfånigt. Heath förstår man, men jag tycker att Erik känns så orealistisk och detsamma med Loren. Jag förstod inte ens vad han gjorde med i det hela.

Bok 1: Marked

Bok 2: Betrayed

Bok 3: Utvald (Chosen)
Bok 4: Untamed
Bok 5: Hunted
Bok 6: Tempted

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

Författare: Ransom Riggs
Titel: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn
Originaltitel: Miss Peregrine's Home for Peculiar Children
Sidor: 380
Utgivningsår: 2011

Jacobs farfar berättade alltid historier från sin barndom. Om hur han flydde från monster och hamnade på en ö med en massa barn med speciella egenskaper. Jacob älskade att lyssna på hans historier, men ju äldre han blev, desto mindre trodde han på dem. Men en dag så dör hans farfar och Jacob var den enda som såg monstret i närheten när han dog. Han börjar få en massa mardrömmar och sedan plötsligt får han tag på ett brev från ön hans farfar bodde på som barn.


Bilderna var bland det bästa. Jag skulle dock ha velat haft lite mer skrämmande bilder, men man ska inte klaga. Det är inte alla böcker som har en creepy bild på nästa blad. Det var nog dock därför jag egentligen köpte boken. Jag hade ingen blekaste aning vad boken handlade om annars.

Nu efter att jag läst den kan jag säga att handlingen var bra den också. Dock var den inte alls lika läskig som jag hade hoppats på, jag hade till och med velat haft lite värre bilder än de som fanns. Den blev egentligen som mest spännande mot de sista kapitlen, då det äntligen började hända lite mera. Men eftersom det är första boken jag lyckats läsa ut på flera månader, så var den inte alls dålig. Jag gillade humorn i boken också, men det kändes som att den försvann mot mitten någonstans.

Jag skulle vilja ha en fortsättning på boken i alla fall, och kommer det ut någon skulle jag helt klart läsa den. Det kändes som att boken inte riktigt tog slut där den gjorde och jag förväntade mig nästan att få reda på att det skulle komma ut en uppföljare men än så länge har jag inte sett eller hört något om det.

//Therese