House of Night #6, Tempted

(Kan innehålla spoilers)

Författare: P.C. Cast, Kristin Cast
Titel: Tempted
Serie: House of Night #6
Sidor: 319
Utgivningsår: 2009 (2008)
Bokförlag: Atom

Kalona är borta - för stunden i alla fall - och Zoey & hennes vänner återgår till the House of Night för att ställa i ordning det som är kvar av skolan, och för att förbereda sig på att utrota Kalona för gott.


Herregud den här boken.

Jag frågade mig själv redan i början av den varför jag ens började läsa den. Men jag tänkte att "Äh den kanske blir bättre". Dessvärre blev den inte det, och när det hade gått ett par veckor och jag hade kommit igenom en tredjedel, samt dessutom hunnit läsa en annan bok emellan, så kände jag att "Nu kan jag inte sluta läsa när jag har slösat så mycket tid redan på den här boken." Så jag satte mig ner en kväll och skummade igenom allting, bara för att kunna lägga den åt sidan med en känsla av ännu en avslutad bok.

Så vad tyckte jag inte om med boken då? Det värsta var nog att den var så otroligt seg. Det enda som egentligen händer i boken är väl att de åker från tunnlarna till skolan, och att Stevie Rae blir kompis med en av fåglarna. Det började hända mer PRECIS i slutet, men det kändes bara väldigt förvirrande.

Andra nackdelar jag har med den är som vanligt karaktärerna. Att de är så extremt orealistiska, och dessutom att de fyller boken med att precis varje karaktär ska komma in i diskussionen och uttrycka sin åsikt. Nej alltså, majoriteten av den här boken var bara strunt.

Jag har kommit igenom halva serien och jag vid det här laget har jag knappt tyckt om två utav de sex böcker jag har läst. Jag vet verkligen inte i nuläget om jag kommer fortsätta läsa, när jag ändå har så mycket kvar. Man blir förvånad ibland över hur sådana här serier ens lyckas bli populära.

Bok 1: Marked
Bok 2: Betrayed
Bok 3: Utvald (Chosen)
Bok 4: Untamed 
Bok 5: Hunted
Bok 6: Tempted

Låt den rätte komma in

Författare: John Ajvide Lindqvist
Titel: Låt den rätte komma in
Sidor: 416
Utgivningsår: 2008 (2004)
Bokförlag: Ordfront Förlag

Det är senhöst 1981 och livet i förorten pågår som vanligt. Men när man hittar en kropp tömd på blod i Vällingby påbörjas ryktena om ritualmord. Tolvårige Oskar fascineras av mordet, och samtidigt flyttar en ny tjej in i porten bredvid hans. Men det är något som inte stämmer med henne.


Jag vet inte om jag någonsin skulle ha läst den här boken om det inte vore så att vi skulle göra det till en uppgift i skolan, och även om jag har hört talas om skräckromanen om Blackeberg så är det ingenting som jag har lagt så stort intresse i. Men jag måste säga att boken ändå var rätt bra, och om någonting var det en omväxling från vad jag vanligtvis brukar läsa.

Den innehåll vissa väldigt otrevliga delar, så jag måste börja med att säga att om du är känslig för sexuellt innehåll i böcker så kanske du borde avstå, eftersom den här boken delvis handlade om en pedofil. Förutom de specifika delarna så fanns det inte riktigt någonting som jag själv skulle säga att var läskigt med boken, så det var inte riktigt en skräckhistoria på så sätt att man gömmer sig i ett hörn i sängen med täcke och filtar medan man läser boken, och det här kan nog till stor del bero på de övernaturliga inslag som fanns i boken, och jag kan ju redan nu säga att det handlar om vampyrer. Om vampyrer inte hade vart en grej, så kanske jag skulle ha funnit boken mer obehaglig, men det vet jag inte.

Om något skulle jag säga att boken kändes mer sorgsen än skrämmande. Den handlade väldigt mycket om ledsna människor som mådde dåligt på ett eller annat sätt, och man fick se in i många olika personers liv och perspektiv.

Så sammanfattat, inte den bästa bok jag har läst, men helt klart en bra bok som för att "vidga mina vyer".

Drink, Slay, Love

Författare: Sarah Beth Durst
Titel: Drink, Slay, Love
Sidor: 386
Utgivningsår: 2011
Bokförlag: Margaret K. McElderry Books

Pearl är en sextonårig vampyr som älskar blod, är allergisk mot solljus och är för det mesta ond... Ända tills en glittrande enhörning bestämmer sig för att spetsa henne genom hjärtat. 
Hennes familj tror att det var en vampyrjägare, för enhörningar existerar ju självklart inte. 
Snart märker Pearl hur hon plötsligt kan vara ute i solen utan att brinna ner till aska, och hennes familj utdelar henne en speciell uppgift. Hon ska börja i High School och locka till sig massor av människor som kan bli middag på den stora kungliga ceremonin som snart ska ta plats i Pearl's hem.


Tack och lov visste jag att jag gav mig in på en väldigt oseriös bok när jag började läsa den här, annars skulle jag nog ha tyckt likadant om den som jag tycker om House of Night serien. Den påminde väldigt mycket, men den här var också bättre skriven. 

Jag hade ganska svårt att komma in i boken och det var nog efter ungefär halva boken som jag äntligen gjorde det. Det var då det kändes som att saker började hända, och efter det kändes den också mer intressant.

Om boken hade hållit sig intressant hela igenom skulle jag nog ha tyckt mer om den, men nu känner jag mer att även om den var underhållande så var 50% av den inte riktigt för mig. Jag har väldigt svårt för oseriösa böcker, men jag väljer fortfarande att läsa sådana för jag tänker mig alltid att det låter jättekul.

House of Night #5, Hunted

(OBS! Kan innehålla spoilers!)

Författare: P. C. Cast & Kristin Cast
Titel: Hunted
Serie: House of Night #5
Sidor: 323
Utgivningsår: 2009
Bokförlag: St. Martin's Griffin

Världen är på väg att gå under. Känns det som i alla fall. När den fallna ängeln Kalona reste ur jorden flydde Zoey och hennes vänner bort från House of Night. Både vampyrer och människor hotas av Kalona och hans fågelmänniskor, och till på det så har de Neferet som sin kompanjon. Är det ens möjligt för Zoey och hennes vänner att besegra de här varelserna? 


Språket:
Alltså, jag kan inte förstå hur författarna är New York Times Bestselling Authors, men å andra sidan har jag börjat känna att VEM är inte en New York Times Bestselling Author. Alla författare verkar ju vara det nästan. HUR SOM HELST! Jag skulle påstå att det känns som att boken var skriven av ett barn i tidiga tonåren. Jag minns att jag själv använde sådant språk när jag skrev berättelser när jag var typ elva.

"Pacing":
Sedan så hände nästan ingenting. Boken började med natten efter alla händelser, och sedan gick det tillbaka till allting som hände direkt efter när bok fyra avslutades. Det tog 80 sidor utav boken, innan de kom till natten efter (där den här boken då alltså började). 80 sidor, och det mesta på dessa sidor kändes inte ens särskilt viktigt. Det var folk som pratade med varandra och VÄLDIGT mycket Zoeys tankar, och åh, allting kändes så otroligt tråkigt och slösaktigt.

När dessa 80 sidor var över, trodde jag att berättelsen äntligen skulle börja gå framåt, men saker hände lika sakta efter det. Det var närmare de 50 sista sidorna utav boken där saker äntligen började bli intressanta och då jag faktiskt började läsa av intresse och inte bara för att få boken överstökad.

Handling: 
Sedan förstår jag inte varför alla de snyggaste, populäraste killarna faller för Zoey. Alla de där killarna som alla tjejer tycker är jättesnygg faller för Zoey. Jag borde kanske kategorisera den här serien som en Harem.


Trots alla mina problem med boken så ger jag den 2 stjärnor tack vare handlingen. Den är väldigt intressant, men jag önskar att den skulle vara bättre skriven.

Bok 1: Marked

Bok 2: Betrayed

Bok 3: Chosen (Utvald)

Bok 4: Untamed

Bok 5: Hunted

Bok 6: Tempted

House of Night #4, Untamed

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker.)

Författare: P. C. Cast & Kristin Cast
Titel: Untamed
Serie: House of Night #4
Sidor: 338
Utgivningsår: 2008
Bokförlag: St. Martin's Griffin

Livet är inte lätt när alla ens vänner avskyr en. Och speciellt inte när man samtidigt måste försöka stoppa personen som försöker ta över världen eller något liknande. Exakt vad Neferet håller på med är Zoey inte riktigt helt hundra på. Allt hon vet är att hon behöver stoppas. Som om inget skulle bli bättre, har Zoey också förlorat alla sina tre "pojkvänner" på en och samma gång. 


Jag minns hur mycket jag INTE tyckte om den förra boken, så därför hade jag inte alls särskilt höga förhoppningar på den här boken. Men tvärt om, den här boken var väldigt mycket bättre. Det fanns massor jag störde mig på, som till exempel författarnas sätt att bara skriva boken. De använder allt för mycket ONÖDIGA saker. Som tar upp för stor del av böckerna. De berättar om saker om och om igen, har alldeles för mycket onödiga dialoger, som bara "Åh Zoey vart ska vi gå och sätta oss?", "Åh jag vet inte, vart vill du sitta?", "Nä, led vägen du Zoey!".
Och det där var bara ett exempel som jag hittade på nu, eftersom jag inte har boken här för tillfället, men det fanns väldigt mycket såndärnt, som inte alls hade med något att göra.

En annan sak som också hör till det här med onödiga stycken, är att författarna alltid ska vara tvungna att beskriva om personer, när de presenteras i början. Nu kanske ni tänker att det är väl bra, men det känns som att man borde komma ihåg personer som "the Twins" Shaunee och Erin, efter 4 böcker. Men istället så presenteras till exempel dom, som "the Twins", "De är inte tvillingar egentligen, utan Shaunee ser ut 'sådär och sådär' fast Erin ser ut 'sådär', men de bara beter sig som tvillingar...".
Jag tycker bara det känns så otroligt onödigt. Det är nog säkert 50% av boken jag bara skumläser, eftersom det känns som onödigt gnabb.

Annars var som sagt boken bra. Jag tyckte att den var mycket intressant och att jag kände mig underhållen igenom hela boken. Den här serien har massor av brister, men det hindrar inte en bok i sig från att åtminstone hålla sig underhållande, och det är precis vad en av de största meningar med böcker är.

Bok 1: Marked

Bok 2: Betrayed

Bok 3: Utvald (Chosen)

Bok 4: Untamed

Bok 5: Hunted

Bok 6: Tempted

House of Night #3 Utvald

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker!)

Författare: P. C. Cast & Kristin Cast

Titel: Utvald

Originaltitel: Chosen

Serie: House of Night #3

Sidor: 315

Utgivningsår: 2008
Bokförlag: Bonnier Carlsen

Zoey kan inte lita på överprästinnan Neferet längre. Inte sedan hon fick veta att hon är en orsak till Stevie Rae's död. Eller odöd. Eller vad man ska kalla det. Hur som helst är inte Stevie Rae död, och Zoey är den enda som vet om det. Hon är också den enda som vet om att Neferet har visat sig vara ond. Nu återstår det bara att försöka lösa allting, med dessutom tre killar tätt i hälarna.

Ta all drama och alla problem ni kan tänka er och släng det i en skål och blanda ihop det. Då har ni tredje delen av den här serien. Jag blev så otroligt trött på all drama. Liksom, Zoey bara drog på sig problem efter problem, och istället för att något av dem löstes, så drog hon på sig ett till problem. Det var som en enda lång väg neråt, djupare och djupare för varje kapitel ungefär. 

Jag tänker fortsätta att klaga på de tre killarna hon har efter sig. Och att hon dessutom inte gör något åt det. Liksom, hur svårt kan det vara? Jag blev så trött på henne och den här boken var så otroligt ansträngande att läsa. 

Och dessutom måste jag säga att jag tycker att alla personer känns så otroligt orealistiska. Det är liksom, ingen människa skulle väl bete sig så där extremt i verkligheten. Folk skulle ha mer förståelse. Det känns som att personerna inte riktigt har ordentliga personligheter, utan de är bara lite hur som helst så att det ska bli så mycket drama som möjligt.

Jag har ingen lust att fortsätta läsa den här serien den närmaste tiden, men jag kommer nog fortsätta. Förhoppningsvis kanske den blir bättre. Jag blev förvånad av att se att jag faktiskt gav så mycket som fyra stjärnor till den första boken.

Bok 1: Marked

Bok 2: Betrayed

Bok 3: Utvald (Chosen)

Bok 4: Untamed

Bok 5: Hunted

Bok 6: Tempted

The Coldest Girl in Coldtown

Författare: Holly Black
Titel: The Coldest Girl in Coldtown
Sidor: 419
Utgivningsår: 2013
Bokförlag: Little, Brown Books for Young Readers

Tana bor i en värld där ställen som heter Coldtown finns, och dessa områden är fyllda av monster. Monster som bara är ute om nätterna. Monster som livnär sig på människoblod. 
En morgon vaknar Tana upp bakfull i ett badkar, efter en fest föregående kväll där bland annat hennes ex hade vart med. När hon kommer ut i resten av huset hittar hon liken av alla sina vänner liggandes i blodiga högar på golvet. I ett annat rum hittar hon sitt ex, infekterat, och en kille med röda ögon och huggtänder. 


Jag hade ingen blekaste aning om att den här boken skulle handla om vampyrer när jag först tog upp den i affären. Jag köpte den för tre andra anledningar. 1. Jag gillade omslaget och jag vill ha en fin bok i min bokhylla. 2. Jag tyckte också om namnet. 3. Jag har läst om den någonstans och för länge sedan minns jag att jag satte upp den på min "vill ha" lista.

Det var en bra bok, men ingen som jag fastnade i. Jag kunna lägga ifrån mig den i stort sett när som helst. Dessutom känns allt det här med vampyrer väldigt uttjatat efter så här många år av vampyrer, men det gick bra ändå. Jag tyckte om boken och även om den inte var min favorit eller något jag fastnat för så kan jag ändå tänka mig att läsa mer av själva författaren. Dels för att jag har hört att hon har skrivit väldigt bra böcker, och också för att jag gissar att de flesta inte bara handlar om vampyrer.

Hur som helst, så kan jag rekommendera den här boken för ytterligare vampyrfans, ifall ni inte redan har läst den.

House of Night #2, Betrayed

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker!)

Författare: P.C. Cast & Kristin Cast
Titel: Betrayed
Serie: House of Night #2
Sidor: 310
Utgivningsår: 2007

Zoey har blivit vald som ledare för the Dark Daughters och håller på att planera deras första möte, medan en massa människor helt plötsligt börjar försvinna i staden och hittas döda, inte långt ifrån House of Night. Alla bevisen pekar mot vampyrer. 


Precis som förra boken, känns det här också som bara ett par kapitel. Trots att boken är på 300 sidor så är det bara under en kort period och det känns som att böckerna inte riktigt känns färdiga. Trots att det är böcker i en serie på väldigt många böcker, skulle det nästan ändå kunna vara lite till i dem.

Dessutom tycker jag att det är väldigt mycket onödigt med i dem. Hon börjar tänka på andra saker och tar upp mycket hur saker ser ut och gamla minnen och vad hon tycker. Det är kul att läsa lite såna saker, men när det kommer med på nästan varannan sida så känns det ganska onödigt. Det är troligen dock så de fyller upp boken på 300 sidor, med ganska mycket onödig fakta som ändå inte har något att göra med senare händelser.

För övrigt tyckte jag att den här var måttligt bra. Egentligen fastnade jag först på de sista 100 sidorna då det äntligen började hända saker, och då dessutom streckläste jag igenom den till slutet. Min favoritdel var nog precis i slutet då de var i tunnlarna för de var allihopa så oseriösa vid ett sådant seriöst ämne att det blev ganska komiskt.

Jag började dessutom tycka om både Aphrodite och Heath mera i den här boken, men att Zoey nästan får 3 killar efter sig känns lite småfånigt. Heath förstår man, men jag tycker att Erik känns så orealistisk och detsamma med Loren. Jag förstod inte ens vad han gjorde med i det hela.

Bok 1: Marked

Bok 2: Betrayed

Bok 3: Utvald (Chosen)
Bok 4: Untamed
Bok 5: Hunted
Bok 6: Tempted

House of Night #1, Marked

Författare: P.C. Cast & Kristin Cast
Titel: Marked
Serie: House of Night #1
Sidor: 306
Utgivningsår: 2007

Zoey Redbird ser en kille ståendes utanför hennes skåp igen. Hon verkar vara den enda som ser honom, och han är inte direkt mänsklig heller. Han är den som sätter ett märke i Zoey's panna. Ett märke som betyder att hon kommer bli en vampyr. Understrykes "kommer bli". Hon är inte en ännu, bara om hon överlever förvandlingen. För att överleva måste hon alltså flytta till House of Night, skolan för blivande vampyrer. Efter att hon berättat för sina föräldrar förstås. 


Den här boken var bra. Kortfattat. Jag läste Vampire Academy för 3 år sedan och jag älskade den serien, och jag funderade flera gånger när jag stod i bokhandeln om jag skulle köpa House of Night, eftersom jag hade hört att den var väldigt lik Vampire Academy. Men jag gjorde det aldrig utan det är först nu jag har lånat boken och faktiskt läst den. Och den var bra.

Det kändes egentligen som att hela boken bara var ett intro till hela serien, vilket den också var, men det känns som att hela boken bara var de 5-6 första kapitlen och inte en hel bok. Den gick väldigt snabbt att läsa och hölls intressant igenom hela. Det mest tråkiga var att de tog upp varje lektion av första dagen och ritualerna. Det kändes mest bara onödigt att läsa vad de höll på med på varje lektion, och framförallt att lägga oftast ett helt kapitel på varje sak. Ritualerna kändes också som 2 kapitels onödigt babbel, så jag hoppade över det mesta av det.

Något jag gillade var beskrivningarna av allting, det kändes ordentligt och man kunna se allting framför sig ganska perfekt. Personerna gillade jag också, även fast Aphrodite var lite överdrivet typisk bitch och Erik var den överdrivet "skolans snyggaste kille som blir kär i den nya tjejen". Stevie Rae var nog min favorit i alla fall.

Bok 1: Marked

Bok 2: Betrayed
Bok 3: Utvald (Chosen)
Bok 4: Untamed
Bok 5: Hunted
Bok 6: Tempted

The Mortal Instruments #4, City of Fallen Angels

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker.)

Författare: Cassandra Clare
Titel: City of Fallen Angels
Serie: The Mortal Instruments #4
Sidor: 424
Utgivningsår: 2011

Clary och Jace kan äntligen vara tillsammans och Clary har dessutom börjat träna sig för att bli en bra "Shadowhunter". Luke och Jocelyn ska dessutom gifta sig och har börjat planera sitt bröllop, och Simon har nu två tjejer som verkar vilja gå ut med honom. Men plötsligt börjar Shadowhunters dö runt omkring i staden och Simon får ett underligt erbjudande av en vampyr vid namn Camille. Inte nog med det, så börjar Jace dra sig undan ifrån Clary utan att förklara varför.


Det kändes inte som att det var någon speciell stor händelse i den här boken, utan att det var flera små istället. Ingen som varade från bokens början till slut, utan det kom nya saker hela tiden. Vilket inte är någon dålig sak heller, eftersom det gav variation. Dock gjorde det att jag inte fastnade lika lätt i boken heller, utan det var snarare de 2 sista kapitlen som jag äntligen började fastna.

Dessutom kändes det som att boken handlade väldigt mycket mera om Simon nu. Skulle jag ha fått reda på detta innan, skulle jag nog inte vart så pigg på att läsa boken, men jag måste säga att den var fortfarande lika bra som de andra. Jag har inte riktigt tyckt om Simon tidigare, men det blev nästan så att jag föredrog att läsa om vad som hände med Simon än med Clary.

En sak, eller snarare en person, jag började bli irriterad på var Jace. Han håller hela tiden på att jämra sig över att han är "Valentines son" och att han inte förtjänar Clary, och det blir ganska så jobbigt efter några gånger.

En annan positiv sak, är Alec's och Magnus's förhållande. Jag älskar det och jag tycker verkligen om Magnus's humor. Han verkar väldigt oseriös, och de verkar så olika varandra, men när de är med känns det som att det kommer in lite humor också, vilket det förövrigt var väldigt lite av i den här delen. Jag tycker om de andra paren som bildas också, det gör att det inte känns som att Clary och Jace är de viktigaste personerna, utan man får veta hur alla andra har det också, så att säga.

Bok 1: City of Bones
Bok 2: City of Ashes
Bok 3: City of Glass
Bok 4: City of Fallen Angels

Filmrecension: Vampire Academy

Jag älskade Vampire Academy när jag var 13 och läste igenom alla 6 böckerna. Och för kanske ett år sedan fick jag reda på att första boken skulle komma ut som film, och nu har jag sett den!

Som alltid, boken är MYCKET bättre än filmen. Ärligt talat, vet jag inte om man skulle förstå så mycket om man inte läst boken först, för det kändes som att den här filmen gick väldigt fort fram. Även fast jag själv läst böckerna (även om det var för 3 år sedan) så hade jag svårt att hänga med, för jag kommer inte ihåg alla termer och namn på vampyrraserna och sådant. 

Annars var filmen jättebra och jag fick till och med lust att läsa om böckerna. 

Jag rekommenderar den starkt om du har läst och tyckt om böckerna (eller bara första boken), men vet du inte alls vad det handlar om kan det vara ganska svårt att hänga med, skulle jag tro.

Jag ser jättemycket fram emot nästa film, och hoppas att de kommer att göra en (då en av mina favoriter från böckerna (Adrian!) kommer med).

//Therese

The Mortal Instruments #3, City of Glass

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker.)

Författare: Cassandra Clare
Titel: City of Glass
Serie: The Mortal Instruments #3
Sidor: 492
Utgivningsår: 2009

Clary har fått veta att en person vid namn Ragnor Fell kan hjälpa hennes mamma att vakna upp. Det betyder att hon måste resa till Idris, men inte nog med att resa till staden utan tillstånd är förbjudet, så vill Jace inte att hon följer med heller. Clary tar sig dit på egen hand och träffar snart på en mystisk, snygg kille vid namn Sebastian som dessutom erbjuder sig att hjälpa henne leta rätt på denne Ragnor Fell.


Herregud vad det tog tid för mig att komma igång med denhär boken. Jag köpte den i oktober någon gång, och försökte börja med den då redan, men början av boken var så otroligt seg. Det var först när hon faktiskt hade kommit till Idris och hittat Jace som jag började tycka att det blev roligare att läsa. Jag minns ärligt talat knappt vad som hände innan det.

Efter att jag hade kommit in i boken så gick det riktigt fort. Den var inte så att man fastnade i den som jag tyckte att första boken var, men när jag inte läste kunde jag ändå inte sluta tänka på den. Och började jag på ett nytt kapitel och tog en paus någonstans mitt i, så längtade jag bara tills nästa gång jag skulle få läsa.

Jag gillar när böcker har överraskningar, så att man faktiskt känner sig förvånad när man läser. Första boken är nog en av de få böcker jag faktiskt nästan blivit chockad av att läsa. Men även i den här delen kom det tillfällen då man blev överraskad. Annars måste jag säga att alla draman är ganska förutsägbara. Om man tänker efter lite kommer man ganska snabbt fram till hur allt ligger till.

Det känns för övrigt som att man får se flera personers POV. Förut var det mest om Clary, Jace & Simon, men nu var till och med mindre biroller med. Jag hade ingenting emot det, utan det kändes rätt kul att få veta hur alla tänkte. Clare skriver ju trots allt inte i första person, men man märker ändå skillnad när hon byter personer.

Jag har redan köpt nästa del, och hoppas att den kommer bli mycket lättare att komma igång med än den här.

//Therese

Bok 1: City of Bones
Bok 2: City of Ashes
Bok 3: City of Glass
Bok 4: City of Fallen Angels

The Mortal Instruments #2, City of Ashes

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker!)

Författare: Cassandra Clare
Titel: City of Ashes
Serie: The Mortal Instruments #2
Sidor: 451
Utgivningsår: 2008

Clary önskar att hennes liv kunna bli som vanligt igen. Att hennes mamma kunde vakna och att hon inte kunde se övernaturliga varelser längre. Hon skulle också få mer tid med Simon, som börjar bli mer än en bästa vän för henne. Men helt plötsligt blir "Downworlder children" mördade här och där och inkvisitorn kommer för att rätta till saker, men hon verkar ha något emot Jace och tror att han är en förrädare.


När City of Bones var slut så kände jag mig helt tom inombords. Alla känslor jag hade var helt huller-om-buller. Först ville jag inte läsa andra delen, för jag ville inte att serien skulle sluta på något sätt som jag inte gillade, (jag har vart med om det förut, och det är inte kul!) så jag läste en massa annat under tiden.

Sedan beställde jag äntligen hem City of Ashes och gav The Mortal Instruments en till chans.

Jag är glad för att jag gjorde det. Trots att den här boken var riktigt bra, så var den ändå inte lika bra som den första. Jag fastnade inte på samma sätt. Början var för det mesta lite förvirrande och när Clary och Jace träffades kändes det som att ingenting hade hänt i den första delen av serien. Vilket det absolut hade.

Men det tog inte länge förrän jag var fast i den här boken också. Jag är en sucker för triangeldraman, speciellt när allt lutar mot den killen jag gillar mest, d.v.s. Jace. Även om syster och bror delen äcklar mig. Men jag vet inte vad jag tror om det. Det är så mycket mysterier i The Mortal Instruments så man själv börjar fundera över vad som egentligen är sanning.

Att det är skrivet i tredje person stör mig inte alls. Det har faktiskt blivit ännu bättre sen första boken, och även om det byter mellan rätt många personer så hänger man med och vet vem det handlar om nästan direkt.

En sak jag stör mig på är hur Clare skriver att en person kommer in, och beskriver utseendet på personen, och väntar lite extra länge med att berätta VEM denna person är. Jag brukar alltid smygkolla vem det är, för vem ska jag föreställa mig att det är i mitt huvud, om jag inte vet? Men jag antar att det hör till vissa författare, att vara mystiska med den delen.

//Therese

Bok 1: City of Bones
Bok 2: City of Ashes
Bok 3: City of Glass
Bok 3: City of Fallen Angels