Six of Crows

Författare: Leigh Bardugo
Titel: Six of Crows
Serie: Six of Crows #1
Sidor: 462
Utgivningsår: 2015
Bokförlag: Henry Holt and Company
Längd: 15h 41min
Berättare: Jay Snyder, Brandon Rubin, Fred Berman, Lauren Fortgang, Roger Clark, Elizabeth Evans, Tristan Morris

Tjuven Kaz Brekker har fått det mest riskfyllda uppdraget han någonsin vart med om, till ett pris som är mer än han någonsin vågat drömma om. Det enda han behöver göra är att bryta sig in i ett militärt fäste som ingen någonsin har kommit ut från, rädda en fånge som kan utsätta hela världen för kaos, och överleva länge nog för att spendera hans framtida pengar. Och så behöver han ju hitta ett gäng som är villiga att följa med på det här självmordsuppdraget. 


Jag började med att låna den här boken på biblioteket, men efter ett par veckor av att jag inte ens hade kommit halvvägs så bestämde jag mig för att testa börja lyssna på ljudboken istället.

Jag hade väldigt svårt att hänga med i början av boken, jag vet inte om jag var ouppmärksam eller om det faktiskt var boken som var (förlåt) dåligt skriven. Men det kändes som att man blev inslängd i en helt ny värld med massor av nya namn och ord helt utan någon förklaring, och DET tyckte jag inte om.

Det blev så klart bättre när man hade kommit en bit, men jag tror det tog ungefär 100 sidor innan jag äntligen började hänga med så att det blev intressant. Det här är nog en orsak till varför det tog så länge för mig att läsa den. Men jag kan ju säga direkt att det fanns flera bitar igenom hela boken där jag inte riktigt visste vad som hände. Det kändes väldigt synd, speciellt med tanke på det fantastiska betyget boken har (åtminstone på Goodreads), och jag hade gärna velat ge den en femma som 60% av alla andra personerna som läst den har gjort. Men tyvärr.

Däremot så tyckte jag extremt mycket om det som jag faktiskt hängde med (vilket är en större del än vad jag kanske har fått det att framstå som). Jag älskade karaktärerna och känslorna boken utgav. Jag gillade hela den nya världen man introducerades till, och jag gillade de olika karaktärernas bakgrunder och berättelser. Och man kan ju helt enkelt inte låta bli att börja shippa Inej och Kaz. Jag tyckte om äventyret, och jag tyckte om Kaz's hårda fighting personlighet i en liten tonårings kropp. Det påminde mig väldigt mycket om Luffy i One Piece. En annan sak jag gillade väldigt mycket var humorn som smög sig fram här och där.

Jag vill verkligen läsa/lyssna på nästa bok nu, speciellt efter slutet i första boken. Förhoppningsvis hänger jag med bättre i nästa del utav serien.

Rekommenderar för: Er som vill uppleva en ny fantasyvärld med magi och äventyr.

Red Queen #2, Glass Sword

(Kan innehålla spoilers)

Författare: Victoria Aveyard
Titel: Glass Sword
Serie: Red Queen #2
Sidor: 444
Utgivningsår: 2016
Bokförlag: HarperTeen

Trots alla händelser, trots alla svek så ger Mare inte upp utan hon beger sig ut för att hitta de andra röda silvrarna, för att de ska kunna hjälpa till i kriget mot Maven. Men det gäller att hitta dem snabbt eftersom Maven också är ute efter dem, och om de är i Mavens händer kan man bara förvänta sig det värsta. 


Kort sammanfattning: Jag tyckte om den, men den hade sina fel.

Och jag går in på det direkt, det största problemet jag hade med andra delen i Red Queen serien var att Mare kändes så överdramatisk. Man förstår att hon har gått igenom jobbiga saker, men att hennes berättarröst verkligen måste överdramatisera det ut igenom HELA boken. Jag vet inte om det är meningen att man ska bli trött på Mare efter den här boken, men jag blev definitivt det.

Jag tyckte också att vissa personers reaktioner var väldigt underliga. För visst var Mare's berättarröst väldigt dramatisk, men det kändes som att personerna runt omkring henne inte hade någon hänsyn till att hon är en SJUTTONÅRIG flicka som nyss har gått igenom slaverier och svek, följt av att en förväntan läggs på henne om att hon ska vara med och "rädda världen". Trots allt detta så hade hennes kamrater inga problem med att skylla på henne och anklaga henne för att göra fel beslut.

Det känns väldigt ironiskt märker jag nu, Mare är överdramatisk men ändå tycker jag att hennes vänner inte uppfattar hennes situation som dramatisk nog. Men ja, precis så kände jag.

Förutom det här så tyckte jag om boken. Många böcker som är andra delen i en serie brukar ha en tendens att vara väldigt sega och osammanhängande, men trots ett par brister (som nämnts) så tyckte jag att det var en väldigt bra pacing igenom hela boken och det hände hela tiden nya saker. Man blev inte ointresserad som läsare.

Bok 1: Red Queen
Bok 2: Glass Sword

Ash

Författare: Malinda Lo
Titel: Ash
Sidor: 291
Utgivningsår: 2010 (2009)
Bokförlag: Hodder Children's

Efter sin fars död är Ash helt ensam i sitt öde att arbeta hos sin styvmor. Hennes enda glädje kommer från att läsa de gamla sagorna hennes mamma en gång berättade för henne, om feer som kidnappar människor. Det är ett öde som Ash längtar efter.


Jag hade inte en tanke på att det här var en retelling av Askungen när jag började läsa den. Man märkte inte heller det i början av boken eftersom den fokuserade väldigt mycket på relationen mellan Ash och hennes mamma. Jag tyckte dock om det, det kändes som att de verkligen byggde upp relationen och sedan när Ash blev ensam senare i boken kände man sig som läste också väldigt ledsen.

Resten av boken tyckte jag däremot att kändes segare. Jag tyckte om stämningen och miljön, men det jag inte tyckte lika mycket om var Sidhean. Och det faktum att Ash dessutom gjorde flera önskningar utav honom och blev skyldig honom saker. Det kändes som att bara en väldigt desperat person skulle göra något sådant, och jag kände att Ash inte framställdes som desperat nog, så då kändes det bara som ett väldigt dumt beslut.

Twisten i slutet var jag inte heller beredd på. Även om jag hade haft mina aningar om att Ash och Kaisa stod varandra nästan ovanligt nära så var jag inte beredd på en lesbisk retelling av Askungen. Däremot var det ingenting dåligt med det alls, men det var inte vad jag hade trott från början.

Red Queen

Författare: Victoria Aveyard
Titel: Röd drottning
Originaltitel: Red Queen
Serie: Red Queen #1
Sidor: 379
Utgivningsår: 2015
Bokförlag: Modernista

Mare Barrow's värld är inte uppdelad efter klass, religion eller kön, utan efter blod. Medan de silverblodiga regerar i en värld fylld av övernaturliga krafter och lyx, så är de rödblodiga deras tjänare och arbetare. Och bland de röda är Mare. Hennes specialitet är att vara ficktjuv, och det är det hon gör i dagarna i väntan på att bli sänd till krig. Men plötsligt så får hon en ny tjänst som tjänare på det kungliga palatset, och det är inte den enda överraskningen som väntar Mare.


Den här boken var JÄTTEBRA! Som en bladning mellan The Lunar Chronicles och The Selection. Jag trodde att det skulle vara återligare en rip off av dagens dystopi böcker, men även om den påminde mig väldigt mycket om andra böcker så var den underhållande från början till slut, på ett helt eget sätt.

Det fanns saker jag tyckte mindre om, saker som kändes som att de inte passade in utan bara fanns med för att försöka (men misslyckades) skapa drama. Till exempel slutet av boken, var jag verkligen inte förtjust i. Den kändes så typisk. Jag var inte heller förtjust i relationen mellan Mara och Cal, den kändes också otroligt typisk och som att det har hänt tusentals gånger tidigare i andra böcker.

Men annars gillade jag hela grejjen med röda och silvriga, jag älskade spänningen som boken förde med. Man ville bara fortsätta läsa för man var så nyfiken på vad som skulle hända. Det fanns inte heller något tillfälle då spänningen blev så överväldigande att den blev jobbig.

Nä det här var en perfekt bok för mig då jag på sistone har känt att jag har börjat tröttna på att läsa. Men den här boken drog mig rakt ner i läshålan igen, så nu har jag lust att läsa allt jag kommer över.

Rekommenderar till: Er som gillade The Lunar Chronicles, The Selection, och helt enkelt andra liknande fantasy/sci fi dystopier.

Rekommenderar inte till: Ni som är HELT trötta på böcker som följer ett visst typ av mönster, som så många andra böcker idag följer. (men jag måste säga att även då skulle jag rekommendera er att testa den här boken....)

Bok 1: Red Queen
Bok 2: Glass Sword

Harry Potter and the Cursed Child

Författare: John Tiffany, Jack Thorne, J.K. Rowling
Titel: Harry Potter and the Cursed Child
Sidor: 309
Utgivningsår: 2016
Bokförlag: Arthur A. Levine Books

Nitton år har gått och Harry Potter lever nu ett helt normalt trollkarlsliv med sin fru och sina tre barn. Men hur normalt kan egentligen livet som Harry Potter bli? Vi får följa med Harry och hans son Albus och hur de kämpar för att kunna upprätthålla en fungerande far-och-son relation då Albus avskyr att vara "Harry Potters son" och inte kunna leva upp till de förväntningar som hans pappa gjorde.


Att läsa ett manus var ingenting för mig. Några kapitel in i boken frågade jag mig själv om det här faktiskt var en "legit" Harry Potter bok, eller om det var en fan-fiction. Tack och lov är det inte bara J.K. Rowling som har skrivit den här boken, för om det bara var hon så skulle jag ha vart väldigt besviken. Men nu vet jag trots allt inte riktigt hur upplägget för den här boken såg ut, och vem som skrev och kom på vad, så jag ska inte säga så mycket om det i alla fall.

Hur som helst, så tyckte jag inte att den här boken fungerade som manus. Skulle det ha vart en av J.K. Rowlings Harry Potter böcker, så tror jag däremot att den skulle ha vart väldigt bra. Men i ett manus-format så kändes vissa saker väldigt orealistiska och karaktärerna kändes mer tomma än levande. Jag saknade alla beskrivningar och allt djup. Däremot kanske självaste pjäsen tar fram det här på ett mycket bättre sätt, men som en bok så fungerade det inte för mig.

Andra orealistiska småsaker som jag störde mig på var bland annat i kapitlet där Scorpius hamnade i det förflutna helt ensam och han tog hjälp utav Snape, Hermione och Ron, och de ifrågasatte knappt att Scorpius tidsperiod var den "verkliga" tidsperioden, utan de bestämde sig för att hjälpa han helt utan några större invändningar. Snape var den enda som var lite skeptisk. Det här kändes bara helt fel, för om man åker till en alternativ värld och på något sätt ska förklara för de människor att de är uppväxta i en tidsperiod som "inte är den rätta", så skulle ingen gå med på det utan något ordentligt bevis.
Man kan ju tänka efter själv om någon främling till exempel kommer hem till dig när du sitter i ditt hus och berättar att världen du lever i inte är den "rätta världen" utan det finns en alternativ värld. Man skulle gå väldigt långa vägar innan man började tro på vad den här främlingen sa. Och de bevisen Scorpius hade var inte tillräckligt, för kom igen, det här är en trollkarlsvärld vi pratar om, vem som helst skulle kunna fejka att komma från en annan tidsperiod.

Men jag är glad att ha läst den här boken och även om den inte var min grej så var det en upplevelse, och det var väldigt mysigt att återvända till Harry Potters värld.

The Infernal Devices #3, Clockwork Princess

(Kan innehålla spoilers!)

Författare: Cassandra Clare
Titel: Clockwork Princess
Serie: The Infernal Devices #3
Sidor: 656
Utgivningsår: 2015 (2013)
Bokförlag: Margaret K. McElderry Books

Det enda sätt att rädda världen är att förstöra vad du älskar mest av allt. Det enda sätt för Tessa att rädda dem hon älskar är att ge upp sig själv. 


Åh nu är serien slut! Och jag tyckte så otroligt mycket om den! Jag vet inte riktigt vart jag ska börja...

Om någonting fick jag lust att läsa The Mortal Instruments igen.

Och jag kan ju inte säga att jag blev varken team Jem eller team Will... Jag hamnade någonstans i mitten och utifrån det kan jag säga att jag blev nöjd med slutet av boken, även om det både kändes sorgligt och lite underligt. Jag kan ju säga att jag förstår mig inte på hur man kan vara kär i flera personer samtidigt, så jag kunde inte riktigt köpa grejjen med att Tessa skulle tycka om dem båda... Men det var nog framförallt det enda med hela boken som jag kände var sämre gjort.

Förutom i slutet, när det var ca 100 sidor kvar efter deras strid, så kändes saker lite väl lång dragna.. Då kände jag att boken skulle ha kunna vart slut efter kanske 30 sidor istället för 100.

Åh jag är sorgsen över att serien är slut, men är ändå glad att den var så kort som tre böcker då jag själv tycker att längre serier lätt brukar bli tråkiga.

Bok 1: Clockwork Angel
Bok 2: Clockwork Prince
Bok 3: Clockwork Princess

The Infernal Devices #2, Clockwork Prince

(Kan innehålla spoilers!)

Författare: Cassandra Clare
Titel: Clockwork Prince
Serie: The Infernal Devices #2
Sidor: 500
Utgivningsår: 2015 (2011)
Bokförlag: Walker

Mortmain är försvunnen och ansvaret läggs på Charlotte och institutet att hitta honom som ett bevis på att Charlotte verkligen klarar av att ta hand om hela institutet själv. Samtidigt kämpar Will med att besegra sina egna mörka demoner och Tessa drar sig mer mot godhjärtade Jem. 


Trots att det tog flera veckor för mig innan jag äntligen hade läst klart den här boken så tyckte jag otroligt mycket om den. Jag längtar verkligen tillbaka till den här serien efter varje bok jag har läst ut, och känner att jag måste köpa nästa del snart!

Däremot blev jag också frustrerad på flera saker, och framförallt triangeldramat som uppstår mellan Tessa, Jem och Will. Jag tyckte otroligt illa om Will när jag stängde första boken, men efter den här delen så vet jag inte själv längre vart jag vill att den här serien ska sluta. Skulle det inte vara för Tessas envisa känslor för Will så skulle jag helt klart vara på team-Jem, men nu känns det som att hennes känslor för Jem inte är helt 100% och ÅH jag vill inte att hon ska vara med Jem om hon inte kan lämna sina tankar på Will! Det är inte rättvist mot stackarns Jem! AH KÄRLEKSDRAMAN!

Jag är rädd att den här serien kommer sluta med att huvudpersonen faller för the bad boy som typ alla andra serier nuförtiden. När kan huvudpersonen börja välja den trevliga typen som vågar visa sina känslor? När ska vårt samhälle sluta försköna mystiska män som är hårda och känslokalla?

Jag ber om ursäkt för mina tankar som strömmar ut över min recension men jag är så trött på alla triangeldraman som alltid slutar med den mystiska och mörka personen. (Jag märker nu att jag skrev om precis samma saker i första delen av den här serien också.)


För övrigt så har jag väl egentligen inte så mycket att säga. Jag finner hela mysteriet med Mortmain och egentligen hela storyn väldigt intressant. Jag tycker om böcker med lite deckar-tema och som faktiskt har mysterium man själv inte kan lösa från början av serien.

Jag ser väldigt mycket fram emot nästa (och sista?) bok.

Bok 1: Clockwork Angel
Bok 2: Clockwork Prince
Bok 3: Clockwork Princess

The Infernal Devices #1, Clockwork Angel

Författare: Cassandra Clare
Titel: Clockwork Angel
Serie: The Infernal Devices #1
Sidor: 479
Utgivningsår: 2010
Bokförlag: Simon & Schuster

Året är 1878 och Tessa anländer i London för att bo hos sin bror efter att hennes moster har dött. Men så fort hon kommer dit blir hon bemött utav två kvinnor som säger sig komma i hennes brors ställe, och snart blir hon inkastad i en värld utav övernaturliga varelser och får lära sanningar om sig själv som hon aldrig hade anat.


Det första jag slogs utav gällande den här boken var hur otroligt mycket den påminde mig om The Mortal Instruments. Den utspelar ju sig i samma värld, och till och med vissa människor och namn är detsamma som har nämnts i The Mortal Instruments. Dessutom så kändes Tessa och Will precis som Clary och Jace, vilket kändes väldigt tråkigt och fantasilöst.

Däremot så gillade jag väldigt mycket hur mörk den här boken var, det var så länge sedan jag läste The Mortal Instruments, så jag kan inte säga säkert att den serien var lika "grotesk" som vissa delar i den här boken var. Men jag tyckte otroligt mycket om spänningen och mysteriet i den här boken, att den var lite kuslig.

Boken höll sig intressant igenom hela, och även om den kändes väldigt lång till en början (500 sidor för första delen i en serie känns så extremt för mig), så gick den ändå fort att läsa.

En karaktär jag inte tyckte om dock, var Will. Han var så otrevlig hela tiden, och jag hoppas ändå att Tessa inte blir tillsammans med honom i slutet, jag vill verkligen inte att den här "bad-boy karaktärer som alltid kommer och räddar huvudpersonerna men är dryga och otrevliga tillbaka men till slut visar sig att de egentligen bara bryr sig men inte vågar visa det" ska fortsätta, jag är så trött på alla kvinnliga huvudpersoner som faller för de dryga, tuffa karaktärerna.
Men det återstår att se.

Bok 1: Clockwork Angel
Bok 2: Clockwork Prince
Bok 3: Clockwork Princess

Finishing School #1, Etiquette & Espionage

Författare: Gail Carriger
Titel: Etiquette & Espionage
Serie: Finishing School #1
Sidor: 307
Utgivningsår: 2013
Bokförlag: Little, Brown Books for Young Readers

Fjortonåriga Sophronia är en plåga för hennes stackarns mor. Hon är mer intresserad av att plocka isär klockor och klättra i träd, på möbler och på människor än vett och etikett. Mrs. Temminnick är desperat och skickar iväg sin dotter till Mademoiselle Geraldine's Finishing Academy for Young Ladies of Quality. 
Men skolan är inte riktigt vad Mrs. Temminnick hade tänkt sig, för inte nog med att man lär sig att dansa, klä upp sig och etikett, så lär man sig också hur man till exempel kan lönnmörda någon -- på ett artigt sätt förstås!


Den här boken har jag velat läsa länge, och trots den var underhållande så var den ändå inte en av mina favoriter. Jag tror helt enkelt att det beror på att den inte var min typ av bok, men jag tycker otroligt mycket om hela konceptet av boken med ett viktorianskt tema och puffiga vackra klänningar och sedan spioner och mysterium.

Jag älskar språket i boken även om det var OTROLIGT mycket svåra engelska ord som jag inte kan. Under vissa delar var det så pass mycket ord så att jag inte riktigt visste vad som hände i boken. Det var trots allt ett stort problem, men för övrigt så tyckte jag om språket.

Boken påminde mig om Harry Potter serien. Den var väl på sätt och vis uppbyggd på samma sätt med skolåret och att det var massor av händelser, och det var en väldigt mysig känsla.

Jag rekommenderar den till de som tycker om Harry Potter serien men vill ha en annan "version" av Harry Potter.

Tyvärr så ger jag själv den bara 3 stjärnor eftersom den egentligen inte föll mig i smaken, men jag tycker fortfarande om den. (Åh vad svårt att förklara, jag tycker om allting med boken men jag tyckte inte att den var så "kul att läsa". Ah, den var inte beroendeframkallande för mig, så att jag inte kände att "Jag vill läsa min bok!".)

Splintered #1, Splintered

Författare: A. G. Howard
Titel: Splintered
Serie: Splintered #1
Sidor: 371
Utgivningsår: 2013
Bokförlag: Amulet Books

Alyssa Gardner's familj har en förbannelse. Ända sedan hennes mormors mor Alice ramlade ner i kaninhålet och blev inspirationen för Lewis Carroll's Alice's Adventures in Wonderland så har varje flicka i varje generation blivit förbannade. De hör rösterna av blommor och bin, och Alyssa's mamma har till och med hamnat på mentalsjukhus.
Ända tills nu så har Alyssa ignorerat all fantasi och alla röster, men när de bestämmer sig för att börja behandla Alyssa's mamma med elchockar så bestämmer sig Alyssa för att göra något åt saken och så börjar hon sin jakt på kaninhålet.


Jag var inte jätteförtjust i den här boken. Vilket är otroligt synd eftersom jag har velat ha den i flera år, speciellt på grund av dess otroligt söta omslag. Men i början var den lite för lik originalhistorien Alice i Underlandet vilket kändes lite tråkigt. Däremot blev den bättre mot slutet.

Jag tycker dock om hela idéen med att Underlandet egentligen var väldigt mörkt och "twisted". Det var kul att läsa om hur Alice misstog de olika varelserna för kaniner och andra oskyldiga varelser på grund av hennes barnasinne.

En annan sak som jag inte tyckte om, eller som jag snarare känner mig väldigt trött på, var triangeldramat. Jag tyckte över huvud taget att det kändes lite onödigt att Jeb följde med, det kändes som att han endast var där för att skapa drama. Men detta löstes dock på ett bra sätt i slutet.

Den sista saken som var dålig med boken var nog karaktärsbeskrivningarna. De kändes väldigt orealistiska, som kärleken mellan Jeb och Alyssa. Den kändes ganska påtvingad och det kanske kan ha berott på att det skedde för fort eller att jag inte kände att jag fick lära känna dem ordentligt först. Och saker hade kunnat blivit framlagda på bättre sätt. Till exempel när det kom upp saker som annars skulle kunna vart väldigt chockerande, så blev det ungefär en "Jaha, okej." reaktion.

Trots allt tyckte jag ändå om boken på sitt sätt. Jag vill läsa följande delar för jag tyckte ändå om slutet, som sagt. Förhoppningsvis kanske jag bara fick en dålig start.

Den gröna milen

Författare: Stephen King
Titel: Den gröna milen
Originaltitel: The Green Mile
Sidor: 477
Utgivningsår: 1996 (på svenska 1997)

Boken handlar om Paul Edgecomb som jobbar som vakt för dödsdömda på delstatsfängelset Cold Mountain. En dag kommer det in en gigantisk svart man som blivit fångad för att ha våldtagit och mördat två unga flickor. Men Paul och några av hans medarbetare tror att han är oskyldig och hittar bevis till det. Efter att det har inträffat ett mirakel försöker de få ut honom och de förstår att han måste överleva, men gör han det?

Jag såg faktiskt filmen innan jag läste boken, sen tog det mig ungefär ett år att faktist börja läsa den. 
Boken börjar med att man får träffa Paul Edgecomb, en fängelsevakt. Det jag mest kommer ihåg ifrån början av boken är hur väl King beskriver Paul's urinvägsinfektion. Kanske lite för detaljerat.

Over all så är det dock en väldigt spännande bok och man märker att det är en skicklig författare som har skrivit den då man aldrig blir uttråkad. Jag tog inga pauser när jag läste den här boken, jag läste mellan lektioner, på lektioner när läraren inte såg, på bussen hem, när jag gick från busshållsplatsen hem och sen hela tiden hemma.

Jag rekommenderar starkt den här boken då den har lite av allt, jag skulle sätta in den i "lite kuslig ibland men ingen skräckbok med många känslor som kan få en att gråta och skratta och känna sig väldigt emotionally confused" genren. Storyn blir sen smidigt ihop knuten i slutet och man lämnas inte med en massa frågor som kan förstöra ens liv i några veckor.

//Gästinlägg av Elin 

House of Night #1, Marked

Författare: P.C. Cast & Kristin Cast
Titel: Marked
Serie: House of Night #1
Sidor: 306
Utgivningsår: 2007

Zoey Redbird ser en kille ståendes utanför hennes skåp igen. Hon verkar vara den enda som ser honom, och han är inte direkt mänsklig heller. Han är den som sätter ett märke i Zoey's panna. Ett märke som betyder att hon kommer bli en vampyr. Understrykes "kommer bli". Hon är inte en ännu, bara om hon överlever förvandlingen. För att överleva måste hon alltså flytta till House of Night, skolan för blivande vampyrer. Efter att hon berättat för sina föräldrar förstås. 


Den här boken var bra. Kortfattat. Jag läste Vampire Academy för 3 år sedan och jag älskade den serien, och jag funderade flera gånger när jag stod i bokhandeln om jag skulle köpa House of Night, eftersom jag hade hört att den var väldigt lik Vampire Academy. Men jag gjorde det aldrig utan det är först nu jag har lånat boken och faktiskt läst den. Och den var bra.

Det kändes egentligen som att hela boken bara var ett intro till hela serien, vilket den också var, men det känns som att hela boken bara var de 5-6 första kapitlen och inte en hel bok. Den gick väldigt snabbt att läsa och hölls intressant igenom hela. Det mest tråkiga var att de tog upp varje lektion av första dagen och ritualerna. Det kändes mest bara onödigt att läsa vad de höll på med på varje lektion, och framförallt att lägga oftast ett helt kapitel på varje sak. Ritualerna kändes också som 2 kapitels onödigt babbel, så jag hoppade över det mesta av det.

Något jag gillade var beskrivningarna av allting, det kändes ordentligt och man kunna se allting framför sig ganska perfekt. Personerna gillade jag också, även fast Aphrodite var lite överdrivet typisk bitch och Erik var den överdrivet "skolans snyggaste kille som blir kär i den nya tjejen". Stevie Rae var nog min favorit i alla fall.

Bok 1: Marked

Bok 2: Betrayed
Bok 3: Utvald (Chosen)
Bok 4: Untamed
Bok 5: Hunted
Bok 6: Tempted

The Mortal Instruments #4, City of Fallen Angels

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker.)

Författare: Cassandra Clare
Titel: City of Fallen Angels
Serie: The Mortal Instruments #4
Sidor: 424
Utgivningsår: 2011

Clary och Jace kan äntligen vara tillsammans och Clary har dessutom börjat träna sig för att bli en bra "Shadowhunter". Luke och Jocelyn ska dessutom gifta sig och har börjat planera sitt bröllop, och Simon har nu två tjejer som verkar vilja gå ut med honom. Men plötsligt börjar Shadowhunters dö runt omkring i staden och Simon får ett underligt erbjudande av en vampyr vid namn Camille. Inte nog med det, så börjar Jace dra sig undan ifrån Clary utan att förklara varför.


Det kändes inte som att det var någon speciell stor händelse i den här boken, utan att det var flera små istället. Ingen som varade från bokens början till slut, utan det kom nya saker hela tiden. Vilket inte är någon dålig sak heller, eftersom det gav variation. Dock gjorde det att jag inte fastnade lika lätt i boken heller, utan det var snarare de 2 sista kapitlen som jag äntligen började fastna.

Dessutom kändes det som att boken handlade väldigt mycket mera om Simon nu. Skulle jag ha fått reda på detta innan, skulle jag nog inte vart så pigg på att läsa boken, men jag måste säga att den var fortfarande lika bra som de andra. Jag har inte riktigt tyckt om Simon tidigare, men det blev nästan så att jag föredrog att läsa om vad som hände med Simon än med Clary.

En sak, eller snarare en person, jag började bli irriterad på var Jace. Han håller hela tiden på att jämra sig över att han är "Valentines son" och att han inte förtjänar Clary, och det blir ganska så jobbigt efter några gånger.

En annan positiv sak, är Alec's och Magnus's förhållande. Jag älskar det och jag tycker verkligen om Magnus's humor. Han verkar väldigt oseriös, och de verkar så olika varandra, men när de är med känns det som att det kommer in lite humor också, vilket det förövrigt var väldigt lite av i den här delen. Jag tycker om de andra paren som bildas också, det gör att det inte känns som att Clary och Jace är de viktigaste personerna, utan man får veta hur alla andra har det också, så att säga.

Bok 1: City of Bones
Bok 2: City of Ashes
Bok 3: City of Glass
Bok 4: City of Fallen Angels

Harry Potter and The Philosopher's Stone #1

Författare: J.K. Rowling
Titel: Harry Potter and The Philosopher's Stone
Serie: Harry Potter #1
Sidor: 223
Utgivningsår: 1997

(Nästan alla borde veta handlingen redan, men..)
Harry bor hos sin moster Petunia, eftersom hans föräldrar dog i en bilolycka när han var liten och hans moster och hennes familj är förskräckliga mot Harry. Men en dag får han ett brev, från skolan Hogwarts, där han får reda på att han egentligen är en trollkarl, och att hans föräldrar inte alls dog i någon bilolycka, utan av en ond trollkarl. Harry har nu fått en plats på skolan Hogwarts, där man lär sig allt om magi och lite annat.


Jag har aldrig läst de här böckerna förr. Jag har bara sett de två första filmerna när jag var rätt liten, och sedan läste mamma böckerna för mig, men jag lyssnade aldrig ordentligt. Dock vet jag ju vad hela serien handlar om och dessutom det som händer i senare böcker, men det är väl ändå ingen orsak till att inte läsa dem?

Hur som helst, jag fick lust att börja med någon välkänd serie, och det blev Harry Potter av en slump. Så jag började med att se första filmen, och sedan köpte jag boken. Det första jag lade märke till när jag började läsa var hur fint skriven boken var. Allting kändes så ordentligt och språket var så fint. Det var nog egentligen mest det här som fick mig att komma igenom hela boken så snabbt, för allting blev roligare och mera annorlunda att läsa, jämfört med den vanliga amerikanska engelskan.

Jag har inte så mycket att säga om handlingen, men till de som inte har läst Harry Potter än rekommenderar jag boken starkt. Den var ändå riktigt lättläst och det händer saker hela tiden, så det finns inga långtråkiga tillfällen.

Jag hittade dessutom en samlarutgåva av alla sju böcker som jag tänkte beställa, så ni kan förvänta er mer Harry Potter recensioner i framtiden!

Bok 1: Harry Potter and the Philosopher's Stone
Bok 2: Harry Potter and the Chamber of Secrets
Bok 3: Harry Potter and the Prisoner of Azkaban
Bok 4: Harry Potter and the Goblet of Fire

The Mortal Instruments #3, City of Glass

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker.)

Författare: Cassandra Clare
Titel: City of Glass
Serie: The Mortal Instruments #3
Sidor: 492
Utgivningsår: 2009

Clary har fått veta att en person vid namn Ragnor Fell kan hjälpa hennes mamma att vakna upp. Det betyder att hon måste resa till Idris, men inte nog med att resa till staden utan tillstånd är förbjudet, så vill Jace inte att hon följer med heller. Clary tar sig dit på egen hand och träffar snart på en mystisk, snygg kille vid namn Sebastian som dessutom erbjuder sig att hjälpa henne leta rätt på denne Ragnor Fell.


Herregud vad det tog tid för mig att komma igång med denhär boken. Jag köpte den i oktober någon gång, och försökte börja med den då redan, men början av boken var så otroligt seg. Det var först när hon faktiskt hade kommit till Idris och hittat Jace som jag började tycka att det blev roligare att läsa. Jag minns ärligt talat knappt vad som hände innan det.

Efter att jag hade kommit in i boken så gick det riktigt fort. Den var inte så att man fastnade i den som jag tyckte att första boken var, men när jag inte läste kunde jag ändå inte sluta tänka på den. Och började jag på ett nytt kapitel och tog en paus någonstans mitt i, så längtade jag bara tills nästa gång jag skulle få läsa.

Jag gillar när böcker har överraskningar, så att man faktiskt känner sig förvånad när man läser. Första boken är nog en av de få böcker jag faktiskt nästan blivit chockad av att läsa. Men även i den här delen kom det tillfällen då man blev överraskad. Annars måste jag säga att alla draman är ganska förutsägbara. Om man tänker efter lite kommer man ganska snabbt fram till hur allt ligger till.

Det känns för övrigt som att man får se flera personers POV. Förut var det mest om Clary, Jace & Simon, men nu var till och med mindre biroller med. Jag hade ingenting emot det, utan det kändes rätt kul att få veta hur alla tänkte. Clare skriver ju trots allt inte i första person, men man märker ändå skillnad när hon byter personer.

Jag har redan köpt nästa del, och hoppas att den kommer bli mycket lättare att komma igång med än den här.

//Therese

Bok 1: City of Bones
Bok 2: City of Ashes
Bok 3: City of Glass
Bok 4: City of Fallen Angels

The Mortal Instruments #2, City of Ashes

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker!)

Författare: Cassandra Clare
Titel: City of Ashes
Serie: The Mortal Instruments #2
Sidor: 451
Utgivningsår: 2008

Clary önskar att hennes liv kunna bli som vanligt igen. Att hennes mamma kunde vakna och att hon inte kunde se övernaturliga varelser längre. Hon skulle också få mer tid med Simon, som börjar bli mer än en bästa vän för henne. Men helt plötsligt blir "Downworlder children" mördade här och där och inkvisitorn kommer för att rätta till saker, men hon verkar ha något emot Jace och tror att han är en förrädare.


När City of Bones var slut så kände jag mig helt tom inombords. Alla känslor jag hade var helt huller-om-buller. Först ville jag inte läsa andra delen, för jag ville inte att serien skulle sluta på något sätt som jag inte gillade, (jag har vart med om det förut, och det är inte kul!) så jag läste en massa annat under tiden.

Sedan beställde jag äntligen hem City of Ashes och gav The Mortal Instruments en till chans.

Jag är glad för att jag gjorde det. Trots att den här boken var riktigt bra, så var den ändå inte lika bra som den första. Jag fastnade inte på samma sätt. Början var för det mesta lite förvirrande och när Clary och Jace träffades kändes det som att ingenting hade hänt i den första delen av serien. Vilket det absolut hade.

Men det tog inte länge förrän jag var fast i den här boken också. Jag är en sucker för triangeldraman, speciellt när allt lutar mot den killen jag gillar mest, d.v.s. Jace. Även om syster och bror delen äcklar mig. Men jag vet inte vad jag tror om det. Det är så mycket mysterier i The Mortal Instruments så man själv börjar fundera över vad som egentligen är sanning.

Att det är skrivet i tredje person stör mig inte alls. Det har faktiskt blivit ännu bättre sen första boken, och även om det byter mellan rätt många personer så hänger man med och vet vem det handlar om nästan direkt.

En sak jag stör mig på är hur Clare skriver att en person kommer in, och beskriver utseendet på personen, och väntar lite extra länge med att berätta VEM denna person är. Jag brukar alltid smygkolla vem det är, för vem ska jag föreställa mig att det är i mitt huvud, om jag inte vet? Men jag antar att det hör till vissa författare, att vara mystiska med den delen.

//Therese

Bok 1: City of Bones
Bok 2: City of Ashes
Bok 3: City of Glass
Bok 3: City of Fallen Angels

The Mortal Instruments #1, City of Bones

(Kort sammanfattning!)

Författare: Cassandra Clare
Titel: Stad av skuggor
Originaltitel: City of Bones
Serie: The Mortal Instruments #1
Sidor: 527
Utgivningsår: 2007

Jag måste börja med att säga att eftersom det är ett tag sedan jag läste den här boken, så kommer det inte bli en "perfekt" recension, men jag vill ändå berätta om den innan jag fortsätter till #2 City of Ashes.

Clary är en helt normal tonåring som bor i New York. En kväll lyckas hon äntligen få med sig sin bäste vän Simon till en klubb hon gillar. Men på klubben får hon plötsligt syn på tre ungdomar som dödar en kille, och det konstigaste är, Clary är den enda som kan se det! Följande dag träffar hon på en av ungdomarna, Jace, och senare på kvällen försvinner dessutom hennes mamma.


Det första jag tänkte när jag öppnade boken var ungefär: "Gud, vad jobbigt, det är skrivet i tredje person.". Jag trodde därför att det skulle bli en tråkig bok, som man inte kunde leva sig in i, eftersom jag normalt läser böcker skrivna i första person.

Men jag hade helt fel.

Jag var helt fast i boken när jag började och jag minns att jag låg hela dagarna i soffan och läste. Så fort jag lade ifrån mig boken fick jag koncentrera mig för att inte tänka vidare på den. Jag blev helt förälskad i Jace och speciellt relationen mellan Jace och Clary.

Jag blev också helt förvånad emellanåt. Clare hade skrivit så att jag kunna föreställa mig vad som skulle hända härnäst, och jag var helt 100 på det, men helt plötsligt så hände något helt annat som jag inte ens hade räknat med. Det hände flera gånger, och jag måste säga att jag tycker om böcker man inte kan förutsäga.

Jag fick också reda på kort därefter att filmen City of Bones kom ut alldeles nyligen! Jag har inte sett den och har inte planerat att se den än heller, först vill jag läsa böckerna!

Jag rekommenderar den här serien till de som har läst Hush Hush (Fallen Ängel), jag tyckte att den påminde lite, med både personerna och de plötsliga händelserna.

//Therese

Bok 1: City of Bones
Bok 2: City of Ashes
Bok 3: City of Glass
Bok 4: City of Fallen Angels