(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker!)
Författare: Kerstin Gier
Titel: Smaragdgrön
Originaltitel: Smaragdgrün
Serie: Ädelstens triologin #3
Sidor: 474
Utgivningsår: 2010
Bokförlag: Bonnier Carlsen
Varför vill Greven så gärna ha allas blod i kronografen? Det sägs att det kommer finnas ett elexir som kan bota all världens sjukdomar, men varför är det så viktigt att just Greven får detta? Och varför gör Lucy & Paul allt för att han inte ska få som han vill? Det finns så många frågor, och Gwendolyn vet inte vem hon ska kunna lita på.
Då har jag läst ut den tredje och sista delen ur min senaste favoritserie. Och jag måste säga att den var nog lika bra som de första böckerna. Kanske lite tråkigare, men på samma gång så även fast boken var väldigt lång så kändes det som att man läste ut den jättesnabbt. Men ändå inte för snabbt. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men den kändes kortare än vad den var, men ändå inte för kort.
Åh, förvirrande...
Det fanns dock en sak jag störde mig på i den här boken, och det var att det kändes oklart när de var på vilka ställen med vilka personer. Ibland visste jag inte om de till exempel hade rest iväg i tiden eller om de fortfarande var kvar i "nutid". Och ibland visste jag över huvud taget inte var de var, eller vem som var där. Det kanske stod att ett par personer var med dem, och sedan helt plötsligt så nämndes ett namn som tidigare inte hade vart med.
För övrigt så älskar jag fortfarande Gier's sätt att skriva på. Alla sarkastiska kommentarer, som det Leslie sade om nyckeln kring hennes hals, "Jag säger till de som frågar att det är nyckeln till mitt hjärta".
Åh, jag funderade på att försöka få tag på Gier's andra serie som tydligen håller på (?) att översättas till engelska just nu. The Silver Trilogy, heter den tydligen.
Bok 1: Rubinröd
Bok 2: Safirblå
Bok 3: Smaragdgrön
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar