New Guinea Moon

Författare: Kate Constable
Titel: New Guinea Moon
Sidor: 275
Utgivningsår: 2013
Bokförlag: Allen & Unwin

Julie har inte träffat sin pappa sedan hennes föräldrar skilde sig när hon var tre år gammal. Och efter ett bråk med sin mamma blir det plötsligt bestämt att hon ska fara till honom i New Guinea och spendera sin sommar där. Hur kommer det bli att bo på en plats hon aldrig vart till förut, och där hon inte känner någon? 


När jag började läsa visste jag inte att den här boken utspelade sig på 70-talet. Ännu mindre visste jag mer exakt vart New Guinea ligger. Eller att författaren är från Australien. Det är nog den första bok (som jag vet om i alla fall) som jag har läst av en Australiensk författare, och det var otroligt intressant och omväxlande att få läsa om en helt annan kultur, som ändå kan påminna väldigt mycket om till exempel USA och till och med Europa.

En kul sak jag märkte då jag brukar fundera över det där med sommar och vinter i Australien, eftersom det är tvärtom där jämfört med hos oss i Sverige. Det var att boken börjar med en rubrik som är "December 1974" men boken utspelar sig på hennes sommarlov. Så de kallar alltså december, och våra vintermånader för sommar i Australien? Det känns så ovanligt men häftigt för mig, som är så van vid att juni till augusti ska vara sommar.

Nog med mina funderingar.

För- och nackdelar...
... med boken skulle väl då vara bland annat att jag tyckte att det var lite för mycket fokus på omgivningen och vad det fanns för saker på bland annat marknader och liknande. De räknade upp flera saker som sedan ändå inte hade någon betydelse för resten av boken. Vissa människor kanske tycker om beskrivningar av omgivningen, men jag själv har aldrig vart särskilt intresserad av det. Detta blev dock bättre senare i boken tyckte jag.

Sedan tyckte jag också att det blev lite för mycket utländska ord i vissa delar. Nu är jag inte helt säker på exakt vad för språk det handlade om, men man fick aldrig någon riktig beskrivning av vissa ord. Jag hade ingenting emot de delar då urinvånarna använde dessa ord, då det är helt naturligt och realistiskt, men däremot när de andra personerna Julie umgicks med diskuterade orden och bara använde dem, det kände jag var lite onödigt, speciellt eftersom det skapade förvirring hos mig då jag själv inte kan dem.

För övrigt tyckte jag jättemycket om boken. Den tog upp flera tänkvärda saker som rasismen mot urinvånarna och relationen mellan Julie och Ryan, och jag tycker att den tog upp sakerna på bra sätt också, så att man reagerade ungefär så som författaren kanske ville att man skulle reagera.

Boken var också underhållande och väldigt mysig. Den var dramatisk men inte överdrivet dramatisk och jag tycker att karaktärerna ändå var väldigt väl skrivna. Det är nog kanske det viktigaste enligt mig, att ha välskrivna karaktärer.