The Unbecoming of Mara Dyer

Författare: Michelle Hodkin
Titel: The Unbecoming of Mara Dyer
Serie: Mara Dyer #1
Sidor: 456
Utgivningsår: 2011
Bokförlag: Simon & Schuster Books for Young Readers

När Mara Dyer vaknar upp på ett sjukhus känns det som att livet inte längre kan bli konstigare än så här. Hon minns inte ens olyckan där hennes vänner dog och som hon kom nästan helt oskadd ur. Och ännu värre blir det när hon börjar se och höra sina vänner överallt. 


Jag skulle ha tyckt om den här boken extremt mycket om det bara hade vart en bok som handlade om en tjej som var med om en traumatisk upplevelse och behövde lära sig att ta sig igenom de konsekvenser som det innebär. Med andra ord, om den bara hade fokuserat på hennes mentala hälsa. MEN nej. De började blanda in en massa övernaturliga saker som kändes extremt långt ifrån logiskt.

Och det jag egentligen tyckte var mest intressant med boken handlade just om Mara's hallucinationer och det som var kopplat till händelsen i fråga. Men även om det var en av de största delarna av boken så var det också den som kändes minst viktig av de stora delarna. Delarna med Noah och allting övernaturligt kändes viktigare, men det tyckte åtminstone jag att inte var lika kul.

Och Noah. En sådan typisk love-hate-relationship kille. I början så avskydde jag honom, han var verkligen påträngande och otrevlig, brydde sig bara om sig själv och sina egna känslor. Och det gjorde ju såklart ingenting bättre att han hade legat med typ varenda tjej i skolan. Men han blev som tur bättre mot slutet, men jag kan tyvärr ändå inte säga att han fångade mitt hjärta. Han var lite för mycket av en skitstövel i början för att det skulle ha försvunnit mot slutet.

Jag får se om jag fortsätter läsa den här serien, men i själva verket har jag börjat tröttna på serier som utspelar sig på samma sätt som den här. Och framförallt har jag börjat tröttna på de otrevliga populära killarna som alla tjejer blir kära i.

Men däremot har boken väldigt bra betyg så om det är någon som är intresserad av den så avråder jag er inte från att läsa den, för det kan ju hända att jag bara är en av de få som tyvärr ogillade den.