The Fault In Our Stars

Författare: John Green
Titel: The Fault In Our Stars
Sidor: 313
Utgivningsår: 2012

Hazel har fått en tumör-krympande mirakel medicin som dessutom ger henne några extra år när hon träffar Augustus Waters i barncancer supportgruppen. Han är en före detta cancerdrabbad och dessutom väldigt intressant.


Det tog otroligt lång tid för mig att läsa den här boken. Jag har hört MASSVIS om den och ville mest läsa den bara därför. För att alla sa samma sak. Att man bara MÅSTE läsa den. Jag har aldrig riktigt tyckt om att läsa böcker om cancer eller sjukdomar överlag, så jag var väldigt tveksam till en början. Men jag ville också veta vad som var så utmärkt med den här boken, så jag köpte den.

Och förlåt till alla er som troligtvis kommer bli skitsura på mig nu, ÄVEN om hela den här bloggen handlar om vad JAG har för åsikter om böckerna (så jag kommer inte bry mig, tyvärr. men jag har ursäktat mig åtminstone.), men jag tyckte inte att boken var någon höjdare.

Den var inte dålig. Men jag tyckte bara att den var ointressant. Jag blev inte alls så fäst vid Augustus heller som jag hade hoppats på men jag tyckte det kändes som att hela boken gick fram lite snabbt. Och så var det en massa om den där författaren och hans bok och jag förstod inte ens hälften av det. Väldigt dryg verkade den där författaren vara i alla fall.

Dock grät jag ändå lite i slutet, men någon snyftare tyckte jag inte den var. Jag låg inte i köttbullsform i min säng och beklagade mig över hur grym världen är och sådant utan jag tyckte mest synd om Hazel.

Jag tänker ändå ge den 3/5 och inte mindre, för utöver att den inte levde upp till mina förväntningar alls, så var den helt okej ändå.