Författare: Julie Murphy
Titel: Dumplin'
Serie?: Dumplin #1
Sidor: 348
Utgivningsår: 2016
Bokförlag: Lavender Lit
Willowdean har alltid vart kallad Dumplin' av sin mamma eftersom hon är tjock. Men vad gör det? Hon har alltid trivts med sig själv och med sin kropp. Ända tills hon träffar Bo, det vill säga, som är hennes kollega och snart också hennes sommarromans. Willowdean börjar för första gången känna sig osäker på sig själv. Och det stör henne. Så hon bestämmer sig för att vinna tillbaka sitt självförtroende och samtidigt visa alla i Clover City att hon duger precis som hon är.
Först när jag började läsa den här trodde jag den skulle vara ungefär: "tjock, självsäker tjej möter snygg kille, tjejen blir osäker på sig själv och bestämmer sig för att göra stora ändringar i sitt liv". För det var ungefär så jag tolkade beskrivningen.
Jag blev positivt överraskad då hon fortsatte vara samma människa hela boken ut, och trots alla som försökte förstöra för henne och trycka ner henne så stod hon upp för sig, och vägrade ens ändra lite grann. Jag är verkligen jätteglad över det här, då jag har både läst och sett underhållning där det funnits, ta det här exemplet, tjocka människor tidigare och det har kunnat slutat med att karaktärerna har gjort stora ändringar i sitt liv och kanske gått ner i vikt och fixat sitt utseende och först då får de den där killen de vill ha och det blir ett lyckligt slut.
Boken var också lätt att läsa, med korta kapitel vilket är ett enormt plus för mig. Och väldigt underhållande samtidigt som den väckte känslor.
Vissa saker som varför Ellen började ignorera Willowdean helt och hållet förstod jag dock inte alls. Men sedan tror jag att det också berodde på att de tog ett stort hopp på 2 månader i början av boken, under en tid då de började växa ifrån varandra, som man då egentligen inte fick veta så mycket av, så det blev egentligen rätt plötsligt att ha vart bästisar från att de var små barn tills att de inte ens pratar med varandra p.g.a. något bråk.
Sedan hade jag gärna velat veta mer om vad som hände med Callie. Varför hon och Ellen fortsatte vara vänner så länge när varken Willowdean eller Tim tyckte om henne. Och varför Tim aldrig ens tog tag i det där när han ändå uttryckte sig om att han avskydde Callie.
Så en del karaktärsbrister fanns det men helt klart ingenting som man behöver bry sig om om man inte är lika kritisk och petig som mig ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar