Simon vs. the Homo Sapiens Agenda

Författare: Becky Albertalli
Titel: Simon vs. the Homo Sapiens Agenda
Längd: 6h 45min aka. 320 sidor
Berättare: Michael Crouch
Utgivningsår: 2015

Simon är bög och det är ingenting han vill komma ut med än, men när ett email hamnar i fel händer så känner Simon hur avslöjandet närmar sig för varje sekund som går. Men det värsta är inte om hela skolan får veta att Simon är bög, utan det värsta är hur Blue, killen som Simon har mailat med, kommer reagera. 


En extremt söt historia som dessutom tar upp ett stort och viktigt ämne nuförtiden. Den här boken skulle jag varmt rekommendera till alla som går igenom någonting liknande som Simon går igenom; nämligen hur det är att vara gay och att komma ut med det. Den tar upp flera olika reaktioner och scenarion av hur olika personer reagerar, men samtidigt tar den upp hur Simon också kan bli att behandla andra utifrån hans eget perspektiv.

Men förutom ett jättebra och viktigt ämne så vet jag inte om boken var någonting ut över det vanliga. Karaktärerna var lika som i alla andra böcker och historien utspelade sig på samma sätt. Det var massor med drama mellan Simon och de andra karaktärerna, och mot slutet av boken så kom det en del där Simon blev ovän med precis ALLA ungefär samtidigt, och detta var ju såklart också någonting som löstes i slutet genom samtal där alla ber om ursäkt och allting blir frid och fröjd.

En annan anledning till varför jag inte fastnade lika mycket som vid andra contemporary böcker var för att det kändes som att det var väldigt mycket "marknadsföranden" (även om jag vet att det inte var det, men låt mig kalla det för det). Alltså, till exempel hur Simon och Blue träffades på Tumblr, de pratar massvis om och ÄLSKAR Oreos och Reese's, och hur Simon har läst en fanfiction om Harry Potter och Draco Malfoy - allt det här kändes så billigt på något sätt. Det kändes som att 1. författaren själv älskar alla dessa saker så pass mycket att hon väljer att ha med det eller 2. författaren bestämde sig för att lägga in lite saker som tonåringar gillar för att boken ska sälja bättre till den åldersgruppen eftersom tonåringar kan relatera mer till karaktärerna...

... OOOOOCH oavsett om det är punkt nummer ett eller inte, så framgår inte det i boken så jag blir automatiskt att gå direkt på punkt nummer två. Vilket är någonting jag tycker är extremt tröttsamt i böcker/filmer/serier etc. Om det skulle handla om bara en sak eller om det bara skulle nämnas en gång, då skulle jag se på det helt annorlunda, men när Simon och Blue bokstavligen mailar flera mail om Oreo respektive Reese's, så blir det inte bara uttjatat utan det känns också som att Albertalli bara skriver om det för att fylla ut boken med någonting.

Slutligen - jag är ledsen till er som verkligen älskar den här boken (för det är onekligen många, åtminstone på goodreads), så var det tyvärr ingen bok som kändes speciell för mig, men trots det så tyckte jag om den och skulle, som sagt, rekommendera den alla gånger till någon som går igenom liknande som Simon.

Ash

Författare: Malinda Lo
Titel: Ash
Sidor: 291
Utgivningsår: 2010 (2009)
Bokförlag: Hodder Children's

Efter sin fars död är Ash helt ensam i sitt öde att arbeta hos sin styvmor. Hennes enda glädje kommer från att läsa de gamla sagorna hennes mamma en gång berättade för henne, om feer som kidnappar människor. Det är ett öde som Ash längtar efter.


Jag hade inte en tanke på att det här var en retelling av Askungen när jag började läsa den. Man märkte inte heller det i början av boken eftersom den fokuserade väldigt mycket på relationen mellan Ash och hennes mamma. Jag tyckte dock om det, det kändes som att de verkligen byggde upp relationen och sedan när Ash blev ensam senare i boken kände man sig som läste också väldigt ledsen.

Resten av boken tyckte jag däremot att kändes segare. Jag tyckte om stämningen och miljön, men det jag inte tyckte lika mycket om var Sidhean. Och det faktum att Ash dessutom gjorde flera önskningar utav honom och blev skyldig honom saker. Det kändes som att bara en väldigt desperat person skulle göra något sådant, och jag kände att Ash inte framställdes som desperat nog, så då kändes det bara som ett väldigt dumt beslut.

Twisten i slutet var jag inte heller beredd på. Även om jag hade haft mina aningar om att Ash och Kaisa stod varandra nästan ovanligt nära så var jag inte beredd på en lesbisk retelling av Askungen. Däremot var det ingenting dåligt med det alls, men det var inte vad jag hade trott från början.