Författare: Morgan Matson
Titel: Since You've Been Gone
Sidor: 449
Utgivningsår: 2014
Bokförlag: Simon & Schuster
Utan Sloane är Emily ingenting. Det var tack vare Sloane som Emily's liv blev intressant. Och i år var det meningen att de skulle ha det bästa sommarlovet någonsin tillsammans. Ända tills hon försvann... Och allt som hon lämnade kvar var en att-göra lista.
På listan står 13 saker som Emily aldrig skulle våga sig på att göra, men i hopp om att det på något sätt ska få Sloane att komma tillbaka, så bestämmer sig Emily för att försöka - och att lyckas.
Jag hade ett enormt problem med hela boken, och det var Sloane's försvinnande. Och det som var mest ologiskt för mig, var att Emily inte gjorde någonting för att ta reda på vad som hade hänt. Hon frågade inte sina föräldrar, hon frågade inga grannar eller bekanta, hon gick inte ens till polisen. Hon bara lät det vara, som om det är helt normalt att ens bästa vän man pratar med varje dag bara försvinner utan några spår.
Det var en sådan orealistisk reaktion på det hela (för mig) att jag störde mig på det igenom en stor del av boken. Och när allting kommer omkring så är jag osäker på om jag ens tyckte att orsaken i slutet vägde upp hela boken. Det kändes lite oplanerat, som att författaren hade den här idéen på en lista hon ville att huvudkaraktären skulle göra, men hon visste inte hur hon skulle hitta på en orsak för henne att göra den.
För övrigt, var boken väldigt härlig. Dock rätt seg i den första halva boken, men senare när Emily hann träffa nya människor och de började bilda nya relationer och boken fick lite mer känsla, så tyckte jag jättemycket om den. I slutet hade jag faktiskt lust att ge boken 5 stjärnor för att jag var så rörd och känslofylld av både positiva och negativa känslor, men tyvärr kändes det inte rättvist mot den tidigare halvan av boken (som då var rätt ointressant).
En annan sak jag tyckte mycket om var alla "flashbacks" som fanns, då man fick pussla ihop lite hur saker låg till och hurdan Sloane's och Emily's relation hade vart.
Och en sista sak jag kan tänka på är att jag tycker mycket om hur Emily växte som person. I början av boken var det hela tiden att hon tryckte ner sig själv för att "Sloane kunde ha klarat av det här" och "Om Sloane var här skulle hon sagt det här och gjort allting jättebra" och "Sloane skulle vetat hur jag skulle göra nu", och allting handlade om hur Sloane hade kunnat lösa alla Emily's bekymmer eftersom hon var så fantastisk och smart och utåtriktad.
Men eftersom Morgan Matson skrev så mycket om hur Emily tänkte i början, alla dessa tankar hon hade om Sloane, så märktes det ännu tydligare senare i boken när Emily hade kommit ifrån dem, när hon började bli sin egen person.
En nackdel med det dock är att Emily blev en "bra" människa p.g.a. alla saker hon gjorde enligt listan, då det var saker som man nuförtiden brukar tänka att "ett sånhärnt liv vill jag ha - där jag sover under stjärnorna och dansar hela natten och kysser främlingar" när man i själva verket inte måste göra alla dessa lite skrämmande saker för att ha ett bra liv. Det här är bara mina egna tankar dock, men därför tyckte jag så mycket om
Fangirl av Rainbow Rowell, för där handlade det bara om en tjej som satt hemma framför datorn, men även om hon i stort satt fortsatte med det så fick hon det ändå väldigt bra.
Så med andra ord, jag skulle bedöma
Since You've Been Gone som lite mer den här "drömmen" som kanske framförallt de flesta tonårstjejer har, att de vill ha det så som Emily får det.
Men där jag själv föredrar då
Fangirl för den känns lite mer verklighetstrogen (för mig själv) på den biten. (Men sedan är jag en sådan person som tycker om att sitta hemma och ta det lugnt också, även om jag själv har haft den där
Since You've Been Gone-drömmen).
Författare: Cassandra Clare
