torsdag 5 januari 2017

Perfect

Författare: Rachel Joyce
Titel: Perfect
Sidor: 448
Utgivningsår: 2013
Bokförlag: Black Swan

Det är sommaren 1972 och Byron och hans vän James påbörjar "Operation Perfect" för att rädda Byron's mamma ifrån en kris. 
Det är vinter i nutid och en man med OCD torkar bord inne i ett café. Hans jobb är en lättnad för att fly undan ritualerna som hemsöker hans fritid.


Jag fick den här boken i födelsedagspresent och tyckte egentligen inte att den såg så super intressant ut eftersom jag då var väldigt inne i att läsa ungdomsböcker och fantasy. Men nu när jag väl har läst den så kan jag säga att jag är otroligt glad att jag fick den. Det är en sådan bok som man rekommenderar till nära och kära i alla möjliga åldrar och målgrupper.

Boken handlar om hur Byron får höra av hans vän James att man tänker lägga till två sekunder i tiden för att få tiden att matcha med jordens snurrande och så, (jag har inte störst koll på astronomi och science för att riktigt kunna förklara mer utförligt) och detta upprör Byron då han anser att människan inte är någon som ska hålla på att ändra på tidens gång. Han blir orolig för att någonting kommer hända på grund av att de mixtrar med tiden.

Samtidigt handlar boken också om Jim, som har spenderat hela sitt liv på ett mentalsjukhus på grund av hans OCD och schizofreni liknande drag, men sedan stängdes mentalsjukhuset ner och han blev tvungen att försöka leva ett normalt liv.

Boken är ju rätt seg, speciellt om man inte är van med 'slice of life' liknande böcker. Själva händelserna och berättelserna skulle ha kunna tagit rum på mycket färre sidor än vad den här boken gjorde, men å andra sidan tyckte jag att boken var så välskriven med ett sådant mjukt och fint engelskt språk att för mig gjorde det ingenting.

Hela boken var också lite deckar-liknande. Man fick otroligt många frågor och man kunde också lista ut vissa saker lite utan att det avslöjades direkt i boken, någonting jag uppskattar otroligt mycket.

Sen slutligen, så var den väldigt sorglig och dramatisk. Vissa karaktärer var rätt hemska, men ändå inte på något omänskligt sätt. Boken kändes väldigt jordnära.

Jag vet inte riktigt vad mer jag ska skriva utan att spoila någonting som händer. Om ni får tag på den på något sätt, så rekommenderar jag nästan vem som helst att läsa den. Sedan förstår jag om man har svårt att komma in i boken just på grund av att den är lite väl långdragen, men det är ju en smaksak.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar