Let It Snow

Författare: John Green, Maureen Johnson, Lauren Myracle
Titel: Let It Snow
Sidor: 365
Utgivningsår: 2008
Bokförlag: Speak

Tre helt olika julberättelser om tonåringar, kärlek, och beslut, men ändå har de så mycket gemensamt. 


Jag tänkte att jag delar upp mina recensioner efter de tre olika berättelserna.

Maureen Johnson's:
Handlar om Jubilee och om hur hon ska fira jul hos sin pojkvän Noah, men i sista minuten hamnar hennes föräldrar i fängelse och hon blir skickad till Florida för att fira med sin farmor och farfar istället. 

Jag tyckte mycket om den här. Den var underhållande skriven och ganska mysig. Ända nackdelen var att det kändes som att det hände sak efter sak efter sak, och det blev nästan lite mycket, men å andra sidan var det bara en novell och jag brukar inte läsa noveller så mycket så jag tänker inte avgöra om den var en bra eller dålig novell. Men utav alla tre noveller var det här min favorit.

John Green's: 

Det är dagen innan julafton och Tobin sitter hemma med sina vänner JP och the Duke och ser på James Bond filmer när de får ett telefonsamtal från deras vän som jobbar på the Waffle House. Ett gäng hejaklackare har blivit strandade på the Waffle House och de tre vännerna beger sig dit igenom snöovädret - för vad är inte bättre än att vara strandsatt med ett gäng hejaklackare?

Jag hade väldigt höga förväntningar när jag började läsa John Green's novell, men jag blev väldigt besviken. Jag tyckte den kändes väldigt stereotypisk och till och med otrevlig på visa punkter. De här vännerna som var med i berättelsen var så dryga mot varandra. Dessutom tyckte jag också att den var långtråkig eftersom allting bara handlade om hur de försökte ta sig till the Waffle House och det kändes som att det inte riktigt hände någonting intressant. Det enda jag faktiskt tyckte mer om var relationen mellan Tobin och the Duke.

Lauren Myracle's:

Addie sitter hemma över jul och är otroligt ledsen över att det har tagit slut med hennes pojkvän Jeb. Hon ångrar allting hon har gjort fel och försöker göra allting för att fixa saker.

Jag tyckte om den här även om den också på ett sätt kändes lite händelselös. Eller med andra ord, saker upprepades. Igenom hela novellen så upprepades det med hur Addie misslyckades med saker och hur andra sa till henne hur "self-absorbed" hon hela tiden är. Addie framstod verkligen inte som någon trevlig karaktär men tyvärr så förbättrades det inte genom att hon lärde sig någon "läxa" eller så eftersom "förvandlingsprocessen" kändes ganska konstig. 

Trots allt så tyckte jag ändå om chick-lit stilen och relationerna och beskrivningarna av karaktärerna.

Jag hade egentligen inga större förväntningar förutom på John Green. Jag har inte hört talas om de andra författarna tidigare. Men förutom John Green's novell så var jag inte uttråkad när jag läste de andra två, utan tvärtemot ganska road. Oavsett vad jag tyckte om de här novellerna så intresserar alla tre författare mig.