New Guinea Moon

Författare: Kate Constable
Titel: New Guinea Moon
Sidor: 275
Utgivningsår: 2013
Bokförlag: Allen & Unwin

Julie har inte träffat sin pappa sedan hennes föräldrar skilde sig när hon var tre år gammal. Och efter ett bråk med sin mamma blir det plötsligt bestämt att hon ska fara till honom i New Guinea och spendera sin sommar där. Hur kommer det bli att bo på en plats hon aldrig vart till förut, och där hon inte känner någon? 


När jag började läsa visste jag inte att den här boken utspelade sig på 70-talet. Ännu mindre visste jag mer exakt vart New Guinea ligger. Eller att författaren är från Australien. Det är nog den första bok (som jag vet om i alla fall) som jag har läst av en Australiensk författare, och det var otroligt intressant och omväxlande att få läsa om en helt annan kultur, som ändå kan påminna väldigt mycket om till exempel USA och till och med Europa.

En kul sak jag märkte då jag brukar fundera över det där med sommar och vinter i Australien, eftersom det är tvärtom där jämfört med hos oss i Sverige. Det var att boken börjar med en rubrik som är "December 1974" men boken utspelar sig på hennes sommarlov. Så de kallar alltså december, och våra vintermånader för sommar i Australien? Det känns så ovanligt men häftigt för mig, som är så van vid att juni till augusti ska vara sommar.

Nog med mina funderingar.

För- och nackdelar...
... med boken skulle väl då vara bland annat att jag tyckte att det var lite för mycket fokus på omgivningen och vad det fanns för saker på bland annat marknader och liknande. De räknade upp flera saker som sedan ändå inte hade någon betydelse för resten av boken. Vissa människor kanske tycker om beskrivningar av omgivningen, men jag själv har aldrig vart särskilt intresserad av det. Detta blev dock bättre senare i boken tyckte jag.

Sedan tyckte jag också att det blev lite för mycket utländska ord i vissa delar. Nu är jag inte helt säker på exakt vad för språk det handlade om, men man fick aldrig någon riktig beskrivning av vissa ord. Jag hade ingenting emot de delar då urinvånarna använde dessa ord, då det är helt naturligt och realistiskt, men däremot när de andra personerna Julie umgicks med diskuterade orden och bara använde dem, det kände jag var lite onödigt, speciellt eftersom det skapade förvirring hos mig då jag själv inte kan dem.

För övrigt tyckte jag jättemycket om boken. Den tog upp flera tänkvärda saker som rasismen mot urinvånarna och relationen mellan Julie och Ryan, och jag tycker att den tog upp sakerna på bra sätt också, så att man reagerade ungefär så som författaren kanske ville att man skulle reagera.

Boken var också underhållande och väldigt mysig. Den var dramatisk men inte överdrivet dramatisk och jag tycker att karaktärerna ändå var väldigt väl skrivna. Det är nog kanske det viktigaste enligt mig, att ha välskrivna karaktärer.

Matched #2, Korsad

(OBS! Kan innehålla spoilers.)

Författare: Ally Condie
Titel: Korsad
Originaltitel: Crossed
Serie: Matched #2
Sidor: 364
Utgivningsår: 2013
Bokförlag: Raben & Sjögren

Cassia beger sig till de Yttre Provinserna för att hitta Ky, som har deporterats till en säker död vid fronten. På vägen av sitt sökande får hon dessutom reda på en motståndsrörelse till Samfundet, som hon genast blir intresserad av. Om det finns en Revolt finns det flera som Cassia och Ky, och finns det flera som Cassia och Ky så kanske det finns hopp om att de ska kunna leva tillsammans trots att Ky är en avvikelse. 


Trots att den föregående boken inte var någon höjdare bestämde jag mig för att testa läsa bok 2. Den var inte mycket bättre, måste jag tyvärr säga.

Jag tror att min nackdel med böckerna är att jag tycker att karaktärerna känns rätt ihåliga. De alla är tysta och mystiska och inte särskilt realistiska. De saknar mer personligheter. Jag skulle nästan säga att Eli är den karaktär med mest personlighet. Han reagerar på saker och han är lite fegare än de andra. De andra verkar inte ens överväga det faktum att klättra på bergsväggar eller göra andra livsfarliga saker.

För övrigt skulle jag säga att jag ändå föredrog den här boken för jag kände att den på sätt och vis hade ett mål. Deras mål var att hitta Revolten. Och då kände också jag att jag hade något att se fram emot medan jag läste. Tyvärr så började det här i mitten av boken ungefär, så den första delen av boken tyckte jag var rätt ointressant.

Jag får se om jag läser sista delen, det är ju trots allt bara en bok till. Men det är inte en serie för mig helt enkelt.

Bok 1: Matchad

Bok 2: Korsad

Bok 3: Utvald

To All the Boys I've Loved Before #1, To All the Boys I've Loved Before

Författare: Jenny Han
Titel: To All the Boys I've Loved Before
Serie: To All the Boys I've Loved Before #1
Sidor: 355
Utgivningsår: 2014
Bokförlag: Simon & Schuster Book for Young Readers

Lara Jean skriver kärleksbrev. Men inte kärleksbrev som hon sedan skickar iväg, utan kärleksbrev som hon kan lägga ner sin själ i och skriva allting som hon inte skulle kunna säga i verkligheten. När hon är klar med sina brev, så lägger hon dem i en hattlåda och sedan kan hon glömma pojkarna hon vart kär i på riktigt. Men en dag blir hennes brev ivägskickade, och plötsligt blir Lara Jean's kärleksliv helt ur kontroll.


Den här boken var jättehärlig. Jag har läst böcker av Jenny Han förut, för väldigt många år sedan. Innan jag startade den här bloggen, och jag minns att jag älskade de böckerna.

Det var en otroligt vardaglig bok, som på samma gång kändes realistisk. Karaktärerna kunde prata om helt normala saker som vad de skulle äta för middag, och det kändes nästan som att man var med där. Man lärde verkligen känna karaktärerna, och fick lära sig om en massa små, "onödiga" saker om dem.

Till en början blev jag förvirrad över om jag verkligen hade lånat rätt bok då de första kapitlen bara handlar om att Lara Jean's syster Margot ska flytta iväg, men trots det så fortsatte jag läsa, för även om jag lånade den för handlingens skull så brydde jag mig ändå inte för jag tyckte redan så pass mycket om boken.

Och som vanligt så fick jag då också reda på att den tillhör en serie. Så typiskt att när jag vill läsa en bok som för att ta en paus från alla serier, så lyckas jag plocka ytterligare en serie. Men jag har flera böcker att se fram till, åtminstone.


Rekommenderar till: De som tycker om Sarah Dessen's böcker, samt de som vill läsa en vardaglig, mysig kärleksbok.

Bok 1: To All the Boys I've Loved Before
Bok 2: P. S. I Still Love You

Splintered #1, Splintered

Författare: A. G. Howard
Titel: Splintered
Serie: Splintered #1
Sidor: 371
Utgivningsår: 2013
Bokförlag: Amulet Books

Alyssa Gardner's familj har en förbannelse. Ända sedan hennes mormors mor Alice ramlade ner i kaninhålet och blev inspirationen för Lewis Carroll's Alice's Adventures in Wonderland så har varje flicka i varje generation blivit förbannade. De hör rösterna av blommor och bin, och Alyssa's mamma har till och med hamnat på mentalsjukhus.
Ända tills nu så har Alyssa ignorerat all fantasi och alla röster, men när de bestämmer sig för att börja behandla Alyssa's mamma med elchockar så bestämmer sig Alyssa för att göra något åt saken och så börjar hon sin jakt på kaninhålet.


Jag var inte jätteförtjust i den här boken. Vilket är otroligt synd eftersom jag har velat ha den i flera år, speciellt på grund av dess otroligt söta omslag. Men i början var den lite för lik originalhistorien Alice i Underlandet vilket kändes lite tråkigt. Däremot blev den bättre mot slutet.

Jag tycker dock om hela idéen med att Underlandet egentligen var väldigt mörkt och "twisted". Det var kul att läsa om hur Alice misstog de olika varelserna för kaniner och andra oskyldiga varelser på grund av hennes barnasinne.

En annan sak som jag inte tyckte om, eller som jag snarare känner mig väldigt trött på, var triangeldramat. Jag tyckte över huvud taget att det kändes lite onödigt att Jeb följde med, det kändes som att han endast var där för att skapa drama. Men detta löstes dock på ett bra sätt i slutet.

Den sista saken som var dålig med boken var nog karaktärsbeskrivningarna. De kändes väldigt orealistiska, som kärleken mellan Jeb och Alyssa. Den kändes ganska påtvingad och det kanske kan ha berott på att det skedde för fort eller att jag inte kände att jag fick lära känna dem ordentligt först. Och saker hade kunnat blivit framlagda på bättre sätt. Till exempel när det kom upp saker som annars skulle kunna vart väldigt chockerande, så blev det ungefär en "Jaha, okej." reaktion.

Trots allt tyckte jag ändå om boken på sitt sätt. Jag vill läsa följande delar för jag tyckte ändå om slutet, som sagt. Förhoppningsvis kanske jag bara fick en dålig start.

Eleanor & Park

Författare: Rainbow Rowell
Titel: Eleanor & Park
Sidor: 328
Utgivningsår: 2013
Bokförlag: St. Martin's Press

Eleanor har rött hår och helt fel kläder. Hon stod bredvid honom tills han vände på huvudet. Hon låg bredvid honom innan han vaknade. Hon fick alla andra att verka gråare och tristare och totalt ointressanta.
Park vet att hon kommer gilla en låt innan hon ens har hört den. Han skrattar innan hon hunnit till slutklämmen. Det finns ett ställe på hans bröst, strax nedanför halsgropen, som får henne att vilja hålla löften. 


Den här boken var jättesöt. Fast den var inte lika väl skriven som The Lunar Chronicles som jag läste precis innan, men å andra sidan så gör det ingenting för den här boken var absolut inte dåligt skriven. Den påminde mig om en Sarah Dessen bok, fast den var lite mörkare än vad jag minns Dessen's böcker som, och så var den realistiskt, och jag älskade alla detaljer man läste om för att faktiskt känna att det var på 80-talet den utspelade sig, något jag inte visste om förrän jag började läsa.

Jag skulle rekommendera den till alla som gillar romantiska romaner, och speciellt om det är någon som tycker om Sarah Dessen's böcker, så tror jag att ni kommer gilla den här minst lika mycket.

Den var dock ganska sorglig tyckte jag, med stackarns Eleanor som blev mobbad och kontrasten mellan Park's perfekta liv och Eleanor's förfallna liv.

Jag hade hoppats på ett bättre slut, för det här slutet lämnade mig med så otroligt mycket frågor, men å andra sidan så brukar det vara meningen med böcker som inte är i en serie. Men åh, jag blir så frustrerad!

The Lunar Chronicles #4, Winter

(OBS! Kan innehålla spoilers!)

Författare: Marissa Meyer
Titel: Winter
Serie: The Lunar Chronicles #4
Sidor: 824
Utgivningsår: 2015
Bokförlag: Feiwel & Friends

Alla på Luna älskar prinsessan Winter för hennes godhet och skönhet, och trots att hon har hemska ärr i ansiktet sägs det att hon är den vackraste flickan på Luna, till och med vackrare än drottningen själv. 
Winter avskyr drottning Levana och tillsammans med Cinder och hennes vänner, planerar de en revolution mot kungadömet för att vinna ett krig som har pågått alldeles för länge. 


Jag vet inte hur länge jag har läst den här boken, men herregud hur tjock den är. 800 sidor, är väl närmare den tjockaste bok jag läst. Dessutom började jag läsa en bok innan den här, som blev väldigt långtråkig, så jag orkade aldrig läsa klart den.

Hur som helst, var den här boken fruktansvärt bra, och jag hade en sådan tom och ledsam känsla när den var slut. Men det var en sådan bok som gör att man känner sig lycklig och arg och ledsen, och när jag tänker efter så skulle jag säga att hela serien är så.

Det är helt klart en av de bästa serier jag läst. Jag vet inte om det finns flera böcker eller om författaren har planerat några andra serier, men jag ska helt klart kolla upp det.

Jag har ingenting negativt att säga, boken kändes välplanerad och likaså med de tre innan. Det fanns tillfällen då jag blev förvånad över hur karaktärerna var så originella och att deras personligheter aldrig blev påverkade av tiden som gick. Karaktärerna anpassades aldrig efter storyn, utan de behöll sina personlighetsdrag och på så sätt kändes de otroligt realistiska. Det är nog det jag tyckte var mest välskrivet, och det är ju också bland det svåraste.

På samma gång var boken underhållande och det var inget hoppande i tiden. Eftersom det var så många olika karaktärer de bytte emellan kändes det som att man jättelätt skulle kunna blanda ihop när olika saker händer, eller att man går tillbaka i tiden för att inte missa någonting, men tiden i boken sköttes också otroligt bra och jag kände mig aldrig förvirrad över vad som hände när.

Bok 1: Cinder
Bok 2: Scarlet
Bok 3: Cress
Bok 4: Winter

The Lunar Chronicles #3, Cress

(OBS! Kan innehålla spoilers!)


Författare: Marissa Meyer
Titel: Cress
Serie: The Lunar Chronicles #3
Sidor: 550
Utgivningsår: 2014
Bokförlag: Feiwel & Friends

Cress har vart fängslad på en satellit i 7 år, med det enda sällskapet av hennes netscreens, och tack vare det är hon en utmärkt hacker. Perfekt för att kunna installera gömda spionkameror för Queen Levana, men trots att hon är en av Levanas spioner så hjälper hon ändå Cinder och hennes vänner.
Och hon hoppas på att en vacker dag så ska Cinder och en av hennes snygga vänner Thorne, som Cress har en djup förälskelse på, komma och rädda henne ifrån hennes fängelsehåla och ta med henne ner till Jorden.


Jag läste andra boken för JÄTTELÄNGE sedan, och jag minns knappt någonting av den. Den var inte jättebra, gissar jag. Men första boken minns jag, och jag minns att jag älskade den. Den här boken, Cress, har stått i min bokhylla ett tag nu. Och jag bestämde mig för att läsa den.

Den var superbra. Verkligen. Men jag förstår varför jag inte tyckte om Scarlet, för jag tyckte också att de kapitlen som var från hennes och Wolf's perspektiv var de sämsta. Jag är inte så mycket för dem av någon anledning.

Något nytt jag däremot fastnade för var Cress och Thorne. Speciellt Cress, för hon verkar så söt och jag tycker om hennes dramatiska personlighet.

Åh, jag vet inte riktigt vad mer jag ska säga. Det är lättare att skriva massor när man har något att kritisera, men det är ju snarare positivt att jag inte har det.

Nästa bok har hela 800 sidor, och jag har redan beställt hem den. Jag kände mig tvungen för jag blev så sugen på att bara fortsätta läsa den här serien.

Bok 1: Cinder

Bok 2: Scarlet

Bok 3: Cress

Bok 4: Winter

Engelsfors #2, Eld

(OBS! Kan innehålla spoilers!)

Författare: Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Titel: Eld
Serie: Engelfors #2
Sidor: 634
Utgivningsår: 2012
Bokförlag: Rabén & Sjögren

Andra året på gymnasiet ska snart börja och det är helt uppenbart att något är väldigt, väldigt fel med Engelfors. Skogen håller på att dö av torka och De Utvalda väntar på att demonerna ska göra nästa drag. 


Ja, beskrivningen till boken sa ju inte så mycket jämfört med hur otroligt mycket händelser som fick plats i den här lilla boken. Att det var 600 sidor var jag knappt medveten om när jag började läsa den. Jag tänkte inte riktigt att den lixom var lite tjockare än "vanliga" böcker jag brukar läsa är. Så det tog en otroligt lång tid att läsa den, dock så har jag knappt haft tid, lust eller ork att läsa.

Hur som helst. Den var en positiv överraskning. Jag tyckte ju inte om första delen, jag skulle troligen ha gett den 1/5 stjärnor, men den här tog en hel vändning! Kanske min smak har förändrats eller kanske den här boken faktiskt var bättre än den första? Jag har ingen aning om varför jag tyckte så mycket om andra delen när jag inte alls tyckte om första. Jag kanske skulle läsa den igen för att ta reda på det.

Och jämfört med filmen som jag såg där jag kände att många av personerna var väldigt orealistiska så måste jag säga att den här boken kändes väldigt nära verkligheten. Det kändes mer som naturliga reaktioner från folk och jo visst, boken var väl så överdriven som böcker och filmer kan bli när man ska skriva om vardagsproblem, för på något sätt måste man ju väcka känslor. Det är helt acceptabelt. Jag måste också säga att boken kunna vara rätt obehaglig, speciellt när det kommer till otäcka saker som man själv kanske har någon sorts erfarenhet av. Jag tog ett par pauser i sådana tillfällen.

Jag vet inte mer vad jag ska säga förutom att jag definitivt kommer läsa sista delen. Förhoppningsvis gör den inte mig besviken.

Del 1: Cirkeln (Filmrecension)

Del 2: Eld 

Extraböcker:
Del 2.5: Berättelser från Engelsfors

Du är aldrig ensam

Författare: Sarah Dessen
Titel: Du är aldrig ensam
Originaltitel: Lock and Key
Sidor: 462
Utgivningsår: 2008
Bokförlag: Rabén & Sjögren

Ruby är van vid att klara sig själv. Hon har bott helt ensam i snart två månader efter att hennes mamma lämnade henne i det gula, fallfärdiga huset där de hade tillbringat sina senaste år. Hon skulle ha klarat sig tills hon fyllde arton om hon inte skulle ha blivit påkommen av hennes hyresvärdar. Och på så sätt blev hon skickad till sin äldre syster Cora, som hade stuckit ifrån Ruby & deras mamma 10 år tidigare. Plötsligt hamnar Ruby i ett stort, fint hus hos sin syster och hennes man, i ett stort rikt område och Ruby hamnar i en jättefin skola där hon inte passar in alls.


Den här boken var jättebra. Jag tyckte jättemycket om familjedramat eller vad man ska kalla det. Hur allting låg till och så, det var jätteintressant. Hur personer såg på det med att Ruby bodde själv i ett gult hus i två månader. Vart försvann hennes mamma, och varför stack hon? Varför hade Cora aldrig hört av sig på de där 10 åren? Man fick massor av frågor, som besvarades under bokens gång. Jag tyckte om det.

Jag tycker också om hur olika personer är skrivna på så realistiska sätt. Jag skulle inte ens säga att de är överdrivna på något sätt, utan alla karaktärer i boken var extremt bra skrivna.

En sak som var jobbig däremot var allt hoppande i tiden, i ett stycke kunde det handla om något som hade hänt för länge sedan eller fast bara någon timme tidigare, och i nästa stycke kunde det vara tillbaka i nutid. Detta gjorde så att jag tappade bort vad som hade hänt innan jag läste om sådant som hände i dåtid. Det kunde hon kanske ha skrivit på ett enklare och bättre sätt.

Kate Grable #2, Bad Hair Day

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker!)

Författare: Carrie Harris
Titel: Bad Hair Day
Serie: Kate Grable #2
Sidor: 228
Utgivningsår: 2012
Bokförlag: Delacorte Press

Kate Grable har äntligen kommit över zombieattacken, nästan i alla fall, när det återigen börjar hända konstiga saker i hennes stad. Nu är det folk som blir dödade av någon varelse som troligen är stor, stark och... hårig? Varför är det så mycket hår överallt? Kates bror Jonah tror att det är varulvar, men Kate tycker att det är alldeles för ologiskt. Zombier är okej, men varulvar finns väl knappast.


Det gick jättefort att läsa ut den här boken, vilket inte är så konstigt med tanke på hur tunn den är. Den var också jätte underhållande. Jag tycker väldigt mycket om sättet som Carrie skriver på. Det känns så sarkastiskt mitt under situationer som egentligen borde vara jätteseriösa.

Jag vet inte vad annars jag ska säga. Jag tyckte om den. Jag tyckte om personerna, och att de känns ganska realistiska. Förutom Elle. Men hon var väl lite med som en dramaskapare i boken, gissar jag.

Jag vet inte om det kommer en del tre, men det finns en 1.5 som heter Bad Yeti i alla fall.

Bok 1: Bad Taste in Boys

Bok 2: Bad Hair Day

Ao Haru Ride

Längd: 12 (+1) avsnitt, 20min

Genres: Comedy, Drama, Romance, School, Slice of Life, Shoujo

Sändes: 2014

Yoshioka Futaba vill börja om på nytt. Eftersom hon var den sötaste tjejen i sin mellanstadieklass gjorde det alla andra tjejer svartsjuka, så hon fick aldrig några vänner. Därför gjorde hon om sig själv helt till högstadiet, där hon började bete sig så ofeminimt som möjligt.

Vad hon inte visste var dock att hon skulle springa på sin barndomsförälskelse, Tanaka-kun, bara att han nu var några år äldre och helt annorlunda.

Åh jag tyckte jättemycket om den här animen. Jämfört med andra Shoujo animes som jag sett så var den här också väldigt dramatisk och seriös under vissa delar. Den var faktiskt sorglig också. 

Jag hittade den bara genom att slump välja en anime som jag ville se, vilket jag tyckte är lite kul eftersom jag tyckte att den var en jättebra anime. Den var också väldigt söt och rolig, och ändå realistisk när det kom till karaktärerna. 

Jag skulle jättegärna vilja ha en säsong 2, men jag tyckte ändå att slutet var godkänt, även om det inte blev exakt så som jag ville ha det. 

The Arkwell Academy #1, The Nightmare Affair

Författare: Mindee Arnett
Titel: The Nightmare Affair
Serie: The Arkwell Academy #1
Sidor: 378
Utgivningsår: 2013
Bokförlag: Tor Teen

Dusty Everhart är en Nightmare. Hon bryter sig in hos folk som sover och överlever på deras drömmar. Hon är också den enda av sin sort på sin skola, och som om det inte vore nog för att hon skulle vara utanför så är hennes mamma också en regelbrytare, och alla Dusty's lärare tar för givet att Dusty tar efter sin mor. Men detta ändras när hon en natt bryter sig in hos Eli, en av de populäraste killarna som gick på hennes förra skola, och plötsligt blir med om ett mordmysterium.


Helt okej. Boken började väl egentligen rätt bra ändå, men jag kom inte in i den förrän efter 100 sidor. Jag vet inte riktigt varför när jag tänker tillbaka, men jag gissar att den kändes ointressant i början.
Men efter 100 sidor däremot, så fastnade jag nästan i boken. Jag har läst nästan hela tiden de senaste dagarna. Det enda jag störde mig på, var att den blev mer och mer som vilken urban fantasy ungdomsbok som helst. Istället för bara ett intressant mordmysterium, som jag trodde att det var i början av typ halva boken, så ledde det snarare över till samma sak som alla fantasy böcker har. En person som är ond, som de måste stoppa, och försöker ta över världen. Detta gjorde mig extremt irriterad, eftersom jag hade tyckt så mycket om boken tidigare.
Min största anledning är att det känns som att författare väljer att skriva om sådant för att bästsäljande författare har lyckats med det. Det känns väldigt tråkigt och fantasilöst.

Men det gick helt okej ändå att läsa slutet av boken. Jag vet inte om jag ser jättemycket fram emot att läsa nästa bok, eftersom det känns som att jag håller på att läsa hur många serier som helst med ungefär samma händelser. Nu var det ju dock också så att jag inte kom ihåg att den har boken var första delen i en serie när jag köpte den. Jag trodde att det bara skulle vara en bok.

Jag tyckte om karaktärerna och att boken ändå var väldigt underhållande att läsa. Den var inte jättebra skriven, som till exempel hur personer reagerar och slagsmåls scener och sådant, men jag accepterar det, för det kändes ändå som att författaren gjorde sitt bästa. För även om jag inte är så mycket för att skriva böcker, så gissar jag att sådant är väldigt svårt att förklara och beskriva bra.

Jag känner att jag håller på att bli väldigt kritisk gällande mina recensioner, men jag vill att ni ska veta att om jag inte tycker att boken är bra nog för att läsa, så skulle inte ens jag läsa den.

Jag kommer dock köpa nästa del ändå.

Ädelstens triologin #3, Smaragdgrön

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker!)

Författare: Kerstin Gier
Titel: Smaragdgrön
Originaltitel: Smaragdgrün
Serie: Ädelstens triologin #3
Sidor: 474
Utgivningsår: 2010
Bokförlag: Bonnier Carlsen

Varför vill Greven så gärna ha allas blod i kronografen? Det sägs att det kommer finnas ett elexir som kan bota all världens sjukdomar, men varför är det så viktigt att just Greven får detta? Och varför gör Lucy & Paul allt för att han inte ska få som han vill? Det finns så många frågor, och Gwendolyn vet inte vem hon ska kunna lita på. 


Då har jag läst ut den tredje och sista delen ur min senaste favoritserie. Och jag måste säga att den var nog lika bra som de första böckerna. Kanske lite tråkigare, men på samma gång så även fast boken var väldigt lång så kändes det som att man läste ut den jättesnabbt. Men ändå inte för snabbt. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men den kändes kortare än vad den var, men ändå inte för kort.
Åh, förvirrande...

Det fanns dock en sak jag störde mig på i den här boken, och det var att det kändes oklart när de var på vilka ställen med vilka personer. Ibland visste jag inte om de till exempel hade rest iväg i tiden eller om de fortfarande var kvar i "nutid". Och ibland visste jag över huvud taget inte var de var, eller vem som var där. Det kanske stod att ett par personer var med dem, och sedan helt plötsligt så nämndes ett namn som tidigare inte hade vart med.

För övrigt så älskar jag fortfarande Gier's sätt att skriva på. Alla sarkastiska kommentarer, som det Leslie sade om nyckeln kring hennes hals, "Jag säger till de som frågar att det är nyckeln till mitt hjärta".

Åh, jag funderade på att försöka få tag på Gier's andra serie som tydligen håller på (?) att översättas till engelska just nu. The Silver Trilogy, heter den tydligen.

Bok 1: Rubinröd
Bok 2: Safirblå
Bok 3: Smaragdgrön

Filmrecension: Cirkeln

Jag läste första boken i serien för kanske två år sedan, innan jag började med den här bloggen, och jag tyckte aldrig särskilt mycket om den. Jag ansåg att boken var väldigt överskattad, liksom jag brukar tycka att de flesta böcker blir som blir nummer 1 på topplistan. Jag har andra boken men jag har bara aldrig läst den, och jag gissar att när jag gör det så kommer jag troligen inte skriva någon recension om första boken, eftersom nu när jag såg filmen, så hade jag glömt nästan allt.

Hur som helst, filmen. Den var bra, måste jag säga. Men inte jättebra eller ens nära jättebra. Den var väldigt förvirrande, och väldigt LÅNG. 2.5h! Dessutom var den också rätt läskig. Inte skräckfilms läskig, utan mest bara jag-förväntade-mig-inte-det-här-läskig. Jag tyckte att de hade gjort bra effekter och så för att få den creepy, men jag hoppas verkligen att det fanns en åldersgräns på filmen när den kom ut.

Andra nackdelar är, som jag inte heller tyckte om med boken, att personerna har väldigt orealistiska reaktioner. I början var det folk som snackade skit om när en pojke hade tagit självmord! Det första någon sa när de fick höra att det hände var "Självmord är så jävla egoistiskt.", och jag menar, visst det finns folk som säger och tycker sådant, men jag tror verkligen inte det är det man säger när någon nyss kommit in i klassrummet och berättat att något sånt har hänt.

Och jag måste också lägga till det där med hur de mobbar Anna-Karin i början. GÖR folk verkligen sådant? Under min livstid i skolan har jag aldrig sett folk ta fram en mobbad tjej och bara börja hacka på henne. Visst folk kan kasta skällsord och frysa ut personer, men jag tror inte man bara "Åh lilla gumman, nu ska vi göra narr av dig för att vi ska visa publiken att vi är mobbare.". Det finns andra sätt man kan visa sådant på. Så för att vara en bästsäljande fantasybok måste jag säga att det finns delar med folks reaktioner som bättre passar in i en typisk Amerikansk High School komedi.

Del 1: Cirkeln (Filmrecension)

Del 2: Eld

Extraböcker:

Del 2.5: Berättelser från Engelsfors

Hundred Oaks, Catching Jordan

Författare: Miranda Kenneally
Titel: Catching Jordan
Serie?: Hundred Oaks
Sidor: 281
Utgivningsår: 2011
Bokförlag: Sourcebooks Fire

Jordan är kapten för ett helt fotbollslag, och hon är dessutom en av de bästa quarterback spelarna i hela Tennessee. Hon är den tuffaste "killen" i laget, och dessutom en hjärtekrossare, eftersom hon inte bryr sig ett dugg om att skaffa en pojkvän. Någonsin. Även om hon är omringad av stekheta fotbollsspelande killar hela dagarna. Enda tills en dag, när det kommer en ny kille till deras träning. Ty Green, heter han, och är den snyggaste killen Jordan någonsin har sett. Han är dessutom också en otroligt bra quarterback och en rival för Jordan's plats i laget.


Jag har velat läsa den här boken väldigt länge, men inte hittat den förrän nyligen, då jag bestämde mig direkt för att låna den. Jag har nog aldrig riktigt läst en bok som har vart så sport-inriktad, eftersom jag aldrig har vart särskilt förtjust i någon sport alls. Så jag blev lite osäker i början av boken att jag skulle börja skippa massor av delar för att det var för mycket fotbollssnack, men som tur var blev det inte alls så. Jag kan ingenting om Amerikansk Fotboll, men det var ändå kul att läsa de delarna.

Boken var också exakt vad jag ville ha. Nästan, fast ännu bättre. Jag fick ett slut jag inte förväntade mig från början, även om jag kunde gissa mig till det efter halva boken, och jag tänker ge den ett plus för det.

Jag sitter här och funderar över hur många stjärnor jag ska ge boken, och valet står emellan 4 och 5. Jag känner att det inte finns någonting jag inte gillade med boken, så det känns fel att inte ge den en femma...

Jag märkte också att det finns en serie av de här böckerna, men de andra böckerna verkar inte handla om Jordan, så jag får se om jag läser de andra eller inte. Och om jag ens får tag på de andra.