torsdag 8 oktober 2015

Du är aldrig ensam

Författare: Sarah Dessen
Titel: Du är aldrig ensam
Originaltitel: Lock and Key
Sidor: 462
Utgivningsår: 2008
Bokförlag: Rabén & Sjögren

Ruby är van vid att klara sig själv. Hon har bott helt ensam i snart två månader efter att hennes mamma lämnade henne i det gula, fallfärdiga huset där de hade tillbringat sina senaste år. Hon skulle ha klarat sig tills hon fyllde arton om hon inte skulle ha blivit påkommen av hennes hyresvärdar. Och på så sätt blev hon skickad till sin äldre syster Cora, som hade stuckit ifrån Ruby & deras mamma 10 år tidigare. Plötsligt hamnar Ruby i ett stort, fint hus hos sin syster och hennes man, i ett stort rikt område och Ruby hamnar i en jättefin skola där hon inte passar in alls.


Den här boken var jättebra. Jag tyckte jättemycket om familjedramat eller vad man ska kalla det. Hur allting låg till och så, det var jätteintressant. Hur personer såg på det med att Ruby bodde själv i ett gult hus i två månader. Vart försvann hennes mamma, och varför stack hon? Varför hade Cora aldrig hört av sig på de där 10 åren? Man fick massor av frågor, som besvarades under bokens gång. Jag tyckte om det.

Jag tycker också om hur olika personer är skrivna på så realistiska sätt. Jag skulle inte ens säga att de är överdrivna på något sätt, utan alla karaktärer i boken var extremt bra skrivna.

En sak som var jobbig däremot var allt hoppande i tiden, i ett stycke kunde det handla om något som hade hänt för länge sedan eller fast bara någon timme tidigare, och i nästa stycke kunde det vara tillbaka i nutid. Detta gjorde så att jag tappade bort vad som hade hänt innan jag läste om sådant som hände i dåtid. Det kunde hon kanske ha skrivit på ett enklare och bättre sätt.



onsdag 23 september 2015

Kate Grable #2, Bad Hair Day

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker!)

Författare: Carrie Harris
Titel: Bad Hair Day
Serie: Kate Grable #2
Sidor: 228
Utgivningsår: 2012
Bokförlag: Delacorte Press

Kate Grable har äntligen kommit över zombieattacken, nästan i alla fall, när det återigen börjar hända konstiga saker i hennes stad. Nu är det folk som blir dödade av någon varelse som troligen är stor, stark och... hårig? Varför är det så mycket hår överallt? Kates bror Jonah tror att det är varulvar, men Kate tycker att det är alldeles för ologiskt. Zombier är okej, men varulvar finns väl knappast.


Det gick jättefort att läsa ut den här boken, vilket inte är så konstigt med tanke på hur tunn den är. Den var också jätte underhållande. Jag tycker väldigt mycket om sättet som Carrie skriver på. Det känns så sarkastiskt mitt under situationer som egentligen borde vara jätteseriösa.

Jag vet inte vad annars jag ska säga. Jag tyckte om den. Jag tyckte om personerna, och att de känns ganska realistiska. Förutom Elle. Men hon var väl lite med som en dramaskapare i boken, gissar jag.

Jag vet inte om det kommer en del tre, men det finns en 1.5 som heter Bad Yeti i alla fall.


Bok 2: Bad Hair Day

lördag 19 september 2015

Ao Haru Ride


Längd: 12 (+1) avsnitt, 20min
Genres: Comedy, Drama, Romance, School, Slice of Life, Shoujo
Sändes: 2014

Yoshioka Futaba vill börja om på nytt. Eftersom hon var den sötaste tjejen i sin mellanstadieklass gjorde det alla andra tjejer svartsjuka, så hon fick aldrig några vänner. Därför gjorde hon om sig själv helt till högstadiet, där hon började bete sig så ofeminimt som möjligt.
Vad hon inte visste var dock att hon skulle springa på sin barndomsförälskelse, Tanaka-kun, bara att han nu var några år äldre och helt annorlunda.


Åh jag tyckte jättemycket om den här animen. Jämfört med andra Shoujo animes som jag sett så var den här också väldigt dramatisk och seriös under vissa delar. Den var faktiskt sorglig också. 

Jag hittade den bara genom att slump välja en anime som jag ville se, vilket jag tyckte är lite kul eftersom jag tyckte att den var en jättebra anime. Den var också väldigt söt och rolig, och ändå realistisk när det kom till karaktärerna. 

Jag skulle jättegärna vilja ha en säsong 2, men jag tyckte ändå att slutet var godkänt, även om det inte blev exakt så som jag ville ha det. 


The Arkwell Academy #1, The Nightmare Affair

Författare: Mindee Arnett
Titel: The Nightmare Affair
Serie: The Arkwell Academy #1
Sidor: 378
Utgivningsår: 2013
Bokförlag: Tor Teen

Dusty Everhart är en Nightmare. Hon bryter sig in hos folk som sover och överlever på deras drömmar. Hon är också den enda av sin sort på sin skola, och som om det inte vore nog för att hon skulle vara utanför så är hennes mamma också en regelbrytare, och alla Dusty's lärare tar för givet att Dusty tar efter sin mor. Men detta ändras när hon en natt bryter sig in hos Eli, en av de populäraste killarna som gick på hennes förra skola, och plötsligt blir med om ett mordmysterium.


Helt okej. Boken började väl egentligen rätt bra ändå, men jag kom inte in i den förrän efter 100 sidor. Jag vet inte riktigt varför när jag tänker tillbaka, men jag gissar att den kändes ointressant i början.
Men efter 100 sidor däremot, så fastnade jag nästan i boken. Jag har läst nästan hela tiden de senaste dagarna. Det enda jag störde mig på, var att den blev mer och mer som vilken urban fantasy ungdomsbok som helst. Istället för bara ett intressant mordmysterium, som jag trodde att det var i början av typ halva boken, så ledde det snarare över till samma sak som alla fantasy böcker har. En person som är ond, som de måste stoppa, och försöker ta över världen. Detta gjorde mig extremt irriterad, eftersom jag hade tyckt så mycket om boken tidigare.
Min största anledning är att det känns som att författare väljer att skriva om sådant för att bästsäljande författare har lyckats med det. Det känns väldigt tråkigt och fantasilöst.

Men det gick helt okej ändå att läsa slutet av boken. Jag vet inte om jag ser jättemycket fram emot att läsa nästa bok, eftersom det känns som att jag håller på att läsa hur många serier som helst med ungefär samma händelser. Nu var det ju dock också så att jag inte kom ihåg att den har boken var första delen i en serie när jag köpte den. Jag trodde att det bara skulle vara en bok.

Jag tyckte om karaktärerna och att boken ändå var väldigt underhållande att läsa. Den var inte jättebra skriven, som till exempel hur personer reagerar och slagsmåls scener och sådant, men jag accepterar det, för det kändes ändå som att författaren gjorde sitt bästa. För även om jag inte är så mycket för att skriva böcker, så gissar jag att sådant är väldigt svårt att förklara och beskriva bra.

Jag känner att jag håller på att bli väldigt kritisk gällande mina recensioner, men jag vill att ni ska veta att om jag inte tycker att boken är bra nog för att läsa, så skulle inte ens jag läsa den.

Jag kommer dock köpa nästa del ändå.


torsdag 20 augusti 2015

Ädelstens triologin #3, Smaragdgrön

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker!)

Smaragdgrön (Ädelstens trilogin, #3)Författare: Kerstin Gier
Titel: Smaragdgrön
Originaltitel: Smaragdgrün
Serie: Ädelstens triologin #3
Sidor: 474
Utgivningsår: 2010
Bokförlag: Bonnier Carlsen

Varför vill Greven så gärna ha allas blod i kronografen? Det sägs att det kommer finnas ett elexir som kan bota all världens sjukdomar, men varför är det så viktigt att just Greven får detta? Och varför gör Lucy & Paul allt för att han inte ska få som han vill? Det finns så många frågor, och Gwendolyn vet inte vem hon ska kunna lita på. 


Då har jag läst ut den tredje och sista delen ur min senaste favoritserie. Och jag måste säga att den var nog lika bra som de första böckerna. Kanske lite tråkigare, men på samma gång så även fast boken var väldigt lång så kändes det som att man läste ut den jättesnabbt. Men ändå inte för snabbt. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men den kändes kortare än vad den var, men ändå inte för kort.
Åh, förvirrande...

Det fanns dock en sak jag störde mig på i den här boken, och det var att det kändes oklart när de var på vilka ställen med vilka personer. Ibland visste jag inte om de till exempel hade rest iväg i tiden eller om de fortfarande var kvar i "nutid". Och ibland visste jag över huvud taget inte var de var, eller vem som var där. Det kanske stod att ett par personer var med dem, och sedan helt plötsligt så nämndes ett namn som tidigare inte hade vart med.

För övrigt så älskar jag fortfarande Gier's sätt att skriva på. Alla sarkastiska kommentarer, som det Leslie sade om nyckeln kring hennes hals, "Jag säger till de som frågar att det är nyckeln till mitt hjärta".

Åh, jag funderade på att försöka få tag på Gier's andra serie som tydligen håller på (?) att översättas till engelska just nu. The Silver Trilogy, heter den tydligen.


Bok 1: Rubinröd
Bok 2: Safirblå
Bok 3: Smaragdgrön

lördag 8 augusti 2015

Filmrecension: Cirkeln

Jag läste första boken i serien för kanske två år sedan, innan jag började med den här bloggen, och jag tyckte aldrig särskilt mycket om den. Jag ansåg att boken var väldigt överskattad, liksom jag brukar tycka att de flesta böcker blir som blir nummer 1 på topplistan. Jag har andra boken men jag har bara aldrig läst den, och jag gissar att när jag gör det så kommer jag troligen inte skriva någon recension om första boken, eftersom nu när jag såg filmen, så hade jag glömt nästan allt.

Hur som helst, filmen. Den var bra, måste jag säga. Men inte jättebra eller ens nära jättebra. Den var väldigt förvirrande, och väldigt LÅNG. 2.5h! Dessutom var den också rätt läskig. Inte skräckfilms läskig, utan mest bara jag-förväntade-mig-inte-det-här-läskig. Jag tyckte att de hade gjort bra effekter och så för att få den creepy, men jag hoppas verkligen att det fanns en åldersgräns på filmen när den kom ut.

Andra nackdelar är, som jag inte heller tyckte om med boken, att personerna har väldigt orealistiska reaktioner. I början var det folk som snackade skit om när en pojke hade tagit självmord! Det första någon sa när de fick höra att det hände var "Självmord är så jävla egoistiskt.", och jag menar, visst det finns folk som säger och tycker sådant, men jag tror verkligen inte det är det man säger när någon nyss kommit in i klassrummet och berättat att något sånt har hänt.

Och jag måste också lägga till det där med hur de mobbar Anna-Karin i början. GÖR folk verkligen sådant? Under min livstid i skolan har jag aldrig sett folk ta fram en mobbad tjej och bara börja hacka på henne. Visst folk kan kasta skällsord och frysa ut personer, men jag tror inte man bara "Åh lilla gumman, nu ska vi göra narr av dig för att vi ska visa publiken att vi är mobbare.". Det finns andra sätt man kan visa sådant på. Så för att vara en bästsäljande fantasybok måste jag säga att det finns delar med folks reaktioner som bättre passar in i en typisk Amerikansk High School komedi.





Del 1: Cirkeln (Filmrecension)

Extraböcker:

Hundred Oaks, Catching Jordan

Författare: Miranda Kenneally
Titel: Catching Jordan
Serie?: Hundred Oaks
Sidor: 281
Utgivningsår: 2011
Bokförlag: Sourcebooks Fire

Jordan är kapten för ett helt fotbollslag, och hon är dessutom en av de bästa quarterback spelarna i hela Tennessee. Hon är den tuffaste "killen" i laget, och dessutom en hjärtekrossare, eftersom hon inte bryr sig ett dugg om att skaffa en pojkvän. Någonsin. Även om hon är omringad av stekheta fotbollsspelande killar hela dagarna. Enda tills en dag, när det kommer en ny kille till deras träning. Ty Green, heter han, och är den snyggaste killen Jordan någonsin har sett. Han är dessutom också en otroligt bra quarterback och en rival för Jordan's plats i laget.


Jag har velat läsa den här boken väldigt länge, men inte hittat den förrän nyligen, då jag bestämde mig direkt för att låna den. Jag har nog aldrig riktigt läst en bok som har vart så sport-inriktad, eftersom jag aldrig har vart särskilt förtjust i någon sport alls. Så jag blev lite osäker i början av boken att jag skulle börja skippa massor av delar för att det var för mycket fotbollssnack, men som tur var blev det inte alls så. Jag kan ingenting om Amerikansk Fotboll, men det var ändå kul att läsa de delarna.

Boken var också exakt vad jag ville ha. Nästan, fast ännu bättre. Jag fick ett slut jag inte förväntade mig från början, även om jag kunde gissa mig till det efter halva boken, och jag tänker ge den ett plus för det.

Jag sitter här och funderar över hur många stjärnor jag ska ge boken, och valet står emellan 4 och 5. Jag känner att det inte finns någonting jag inte gillade med boken, så det känns fel att inte ge den en femma...

Jag märkte också att det finns en serie av de här böckerna, men de andra böckerna verkar inte handla om Jordan, så jag får se om jag läser de andra eller inte. Och om jag ens får tag på de andra.



torsdag 6 augusti 2015

Den gröna milen

Författare: Stephen King
Titel: Den gröna milen
Originaltitel: The Green Mile
Sidor: 477
Utgivningsår: 1996 (på svenska 1997)

Boken handlar om Paul Edgecomb som jobbar som vakt för dödsdömda på delstatsfängelset Cold Mountain. En dag kommer det in en gigantisk svart man som blivit fångad för att ha våldtagit och mördat två unga flickor. Men Paul och några av hans medarbetare tror att han är oskyldig och hittar bevis till det. Efter att det har inträffat ett mirakel försöker de få ut honom och de förstår att han måste överleva, men gör han det?

Jag såg faktiskt filmen innan jag läste boken, sen tog det mig ungefär ett år att faktist börja läsa den. 
Boken börjar med att man får träffa Paul Edgecomb, en fängelsevakt. Det jag mest kommer ihåg ifrån början av boken är hur väl King beskriver Paul's urinvägsinfektion. Kanske lite för detaljerat.

Over all så är det dock en väldigt spännande bok och man märker att det är en skicklig författare som har skrivit den då man aldrig blir uttråkad. Jag tog inga pauser när jag läste den här boken, jag läste mellan lektioner, på lektioner när läraren inte såg, på bussen hem, när jag gick från busshållsplatsen hem och sen hela tiden hemma.

Jag rekommenderar starkt den här boken då den har lite av allt, jag skulle sätta in den i "lite kuslig ibland men ingen skräckbok med många känslor som kan få en att gråta och skratta och känna sig väldigt emotionally confused" genren. Storyn blir sen smidigt ihop knuten i slutet och man lämnas inte med en massa frågor som kan förstöra ens liv i några veckor.


//Gästinlägg av Elin 


söndag 2 augusti 2015

House of Night #4, Untamed

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker.)

Författare: P. C. Cast & Kristin Cast
Titel: Untamed
Serie: House of Night #4
Sidor: 338
Utgivningsår: 2008
Bokförlag: St. Martin's Griffin

Livet är inte lätt när alla ens vänner avskyr en. Och speciellt inte när man samtidigt måste försöka stoppa personen som försöker ta över världen eller något liknande. Exakt vad Neferet håller på med är Zoey inte riktigt helt hundra på. Allt hon vet är att hon behöver stoppas. Som om inget skulle bli bättre, har Zoey också förlorat alla sina tre "pojkvänner" på en och samma gång. 


Jag minns hur mycket jag INTE tyckte om den förra boken, så därför hade jag inte alls särskilt höga förhoppningar på den här boken. Men tvärt om, den här boken var väldigt mycket bättre. Det fanns massor jag störde mig på, som till exempel författarnas sätt att bara skriva boken. De använder allt för mycket ONÖDIGA saker. Som tar upp för stor del av böckerna. De berättar om saker om och om igen, har alldeles för mycket onödiga dialoger, som bara "Åh Zoey vart ska vi gå och sätta oss?", "Åh jag vet inte, vart vill du sitta?", "Nä, led vägen du Zoey!".
Och det där var bara ett exempel som jag hittade på nu, eftersom jag inte har boken här för tillfället, men det fanns väldigt mycket såndärnt, som inte alls hade med något att göra.

En annan sak som också hör till det här med onödiga stycken, är att författarna alltid ska vara tvungna att beskriva om personer, när de presenteras i början. Nu kanske ni tänker att det är väl bra, men det känns som att man borde komma ihåg personer som "the Twins" Shaunee och Erin, efter 4 böcker. Men istället så presenteras till exempel dom, som "the Twins", "De är inte tvillingar egentligen, utan Shaunee ser ut 'sådär och sådär' fast Erin ser ut 'sådär', men de bara beter sig som tvillingar...".
Jag tycker bara det känns så otroligt onödigt. Det är nog säkert 50% av boken jag bara skumläser, eftersom det känns som onödigt gnabb.

Annars var som sagt boken bra. Jag tyckte att den var mycket intressant och att jag kände mig underhållen igenom hela boken. Den här serien har massor av brister, men det hindrar inte en bok i sig från att åtminstone hålla sig underhållande, och det är precis vad en av de största meningar med böcker är.


Bok 4: Untamed

måndag 27 juli 2015

The Curse Workers #2, Red Glove

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker!)

Författare: Holly Black
Titel: Red Glove
Serie: The Curse Workers #2
Sidor: 262
Utgivningsår: 2011
Bokförlag: Orion

När Cassel's bror har blivit mördad är det plötsligt på hans ansvar att ta reda på vem mördaren är. Han blir ombedd av både agenter och av Zacharov själv, om att hjälpa dem med saker, och han ställs upp inför flera ultimatum. 
Samtidigt som detta händer så är Lila hopplöst förälskad i Cassel på grund av förtrollningen som blev kastad på henne, och han kämpar emellan vad som är rätt och fel och hur långt man kan gå med någon vars känslor bara är av magi.


Jag tyckte inte att den här boken var lika bra som första. Den här kändes mer som ett vanligt mord mysterium, med lite drama inblandat, och dessutom var det inte så svårt att gissa sig fram till svaren eftersom det redan fanns ganska få självklara alternativ att välja emellan.

Jag fastande aldrig i boken heller, nästan inte ens i slutet. Den var inte lika spännande som första, men inte alls dålig på något sätt heller.

Jag hoppas att följande bok kommer vara mer intressant, men jag tror också det. Det känns som att den här boken byggde upp lite inför vad nästa bok kommer att vara.


Bok 1: White Cat
Bok 2: Red Glove

måndag 6 juli 2015

Matched #1, Matchad

Författare: Ally Condie
Titel: Matchad
Originaltitel: Matched
Serie: Matched #1
Sidor: 350
Utgivningsår: 2010
Bokförlag: Rabén & Sjögren

Cassia lever i en värld där själva samhället väljer vem man ska gifta sig med, var man ska arbeta, när man ska dö, och ja, allt. Efter att man fyllt 17 kan man äntligen matchas med en person som kommer bli ens framtida man eller hustru, och Cassia har alltid sett jättemycket fram emot den dagen.
Men sedan när dagen är där, och Cassia har blivit matchad, känns inte allt så säkert längre. Cassia är inte alls säker på sin match, och börjar tveka över om det här samhället verkligen är så perfekt som hon alltid har trott.


Åh, vad ska jag säga om den här boken...

Jag känner att jag inte har så jättemycket åsikter. Den var inte dålig alls men den var inget märkvärdigt heller. Jag tycker om dystopier eftersom de jag läst har alla skilt sig ifrån varandra, och det är alltid kul att få reda på sätt som folk skulle kunna föreställa sig att världen går under på.

Sedan blev jag dock lite upprörd över hur samhället var. Jag tycker verkligen inte om när folk bestämmer över en, och den här boken sköt verkligen i höjden när den kom till det. Jag tycker om att det handlar om mänskliga rättigheter i alla fall, och att Cassia börjar förstå att inte ha några val inte är så bra som det såg ut från början.

Tyvärr vet jag inte vad jag ska skriva mer, så jag tänker nog avrunda här.


Bok 1: Matchad
Bok 3: Utvald

måndag 22 juni 2015

Ädelstens triologin #2, Safirblå

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker!)

Författare: Kerstin Gier
Titel: Safirblå
Originaltitel: Saphirblau
Serie: Ädelstens triologin #2
Sidor: 385
Utgivningsår: 2010
Bokförlag: Bonnier Carlsen

Gwendolyn och Gideon är på färd med att fara runt till de föregående tidsresenärerna för att samla blod till kronografen. Under tiden är det också meningen att Gwen ska lära sig hur man är en äkta person från 1700-talet, utan att misslyckas, plus att hon har massor att klura på kring Gideon, som kysste henne i den där biktstolen. 


Alltså herregud... Det här var nog bland en av de bästa böcker jag läst på länge. Verkligen. Skulle jag kunna, så skulle jag ge den 6/5 stjärnor. Och än har jag en bok kvar i serien. Dock känns det lite sorgligt på samma gång, men jag tror det är lika bra, eftersom jag brukar tycka att serier brukar bli ganska dåliga efter ungefär tredje boken eller så.

Humorn var jättebra, med alla oseriösa tankar och meningar folk sa, och bara helt random saker dom tog upp ibland. Det var precis i min smak.

Och så måste jag säga att även om Gideon verkar som en fruktansvärd människa emellanåt (och ganska ofta) så tycker jag ändå väldigt mycket om den lilla kärlekshistorian mellan han och Gwen.

Jag har inte så mycket att säga om den här boken, förutom hur fantastisk den var.

Jag märkte också att jag till och med gav första boken fulla stjärnor, så jag skulle rekommendera den här serien till människor som gillar kärleksdraman där killen är en bitch men har en gömd gullig sida som man innerligt hoppas på att är den verkliga sidan.


Bok 2: Safirblå

onsdag 10 juni 2015

House of Night #3 Utvald

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker!)

Författare: P. C. Cast & Kristin Cast
Titel: Utvald
Originaltitel: Chosen
Serie: House of Night #3
Sidor: 315
Utgivningsår: 2008
Bokförlag: Bonnier Carlsen

Zoey kan inte lita på överprästinnan Neferet längre. Inte sedan hon fick veta att hon är en orsak till Stevie Rae's död. Eller odöd. Eller vad man ska kalla det. Hur som helst är inte Stevie Rae död, och Zoey är den enda som vet om det. Hon är också den enda som vet om att Neferet har visat sig vara ond. Nu återstår det bara att försöka lösa allting, med dessutom tre killar tätt i hälarna.


Ta all drama och alla problem ni kan tänka er och släng det i en skål och blanda ihop det. Då har ni tredje delen av den här serien. Jag blev så otroligt trött på all drama. Liksom, Zoey bara drog på sig problem efter problem, och istället för att något av dem löstes, så drog hon på sig ett till problem. Det var som en enda lång väg neråt, djupare och djupare för varje kapitel ungefär. 

Jag tänker fortsätta att klaga på de tre killarna hon har efter sig. Och att hon dessutom inte gör något åt det. Liksom, hur svårt kan det vara? Jag blev så trött på henne och den här boken var så otroligt ansträngande att läsa. 

Och dessutom måste jag säga att jag tycker att alla personer känns så otroligt orealistiska. Det är liksom, ingen människa skulle väl bete sig så där extremt i verkligheten. Folk skulle ha mer förståelse. Det känns som att personerna inte riktigt har ordentliga personligheter, utan de är bara lite hur som helst så att det ska bli så mycket drama som möjligt.

Jag har ingen lust att fortsätta läsa den här serien den närmaste tiden, men jag kommer nog fortsätta. Förhoppningsvis kanske den blir bättre. Jag blev förvånad av att se att jag faktiskt gav så mycket som fyra stjärnor till den första boken.


Bok 3: Utvald (Chosen)

torsdag 4 juni 2015

White Rabbit Chronicles #1 Alice i Zombielandet

Författare: Gena Showalter
Titel: Alice i Zombielandet
Originaltitel: Alice in Zombieland
Serie: White Rabbit Chronicles #1
Sidor: 423
Utgivningsår: 2012
Bokförlag: Förlaget Harlequin

Alices pappa kan se monster. Monster som ingen annan i familjen Bell kan se. Alice och hennes syster kallar pappa tokig, men Alices åsikt ändras den dagen hon förlorar de hon älskar mest. Plötsligt kan hon också se dessa monster hennes pappa tidigare såg, smygandes omkring utanför hennes fönster på natten, och hon är fast besluten om att inte berätta om detta för någon. 


Jag hade ingen aning om att den här boken var första delen av en serie när jag började läsa den. Jag valde den därför att jag tänkte ta det lugnt med alla serier jag har påbörjat, och så i misstag så påbörjade jag en till!

Hur som helst så gillade jag den väldigt mycket. Jag hade bara hoppats på att den skulle vara lite mer som en rip off av Alice i Underlandet, men det enda som påminde mest var väl kaninmolnet.

I början påminde den väldigt mycket om vilken high school bok (eller snarare film) som helst, med populära gäng och att huvudpersonen blir kär i den populäraste (eller i det här fallet tuffaste) killen i skolan. Den blev dock mer originell senare.

En person jag gillade väldigt mycket var Kat. I början tyckte jag att hon verkade som en ganska hemsk människa, men senare i boken när man lärde känna henne bättre så gillade jag henne mer och mer. Cole däremot blev jag ganska irriterad på. Jag förstod att han skulle vara en kall och hård ledartyp eftersom han var ledaren för deras grupp, men han verkade också väldigt respektlös emellanåt mot Alice.

På samma gång måste jag säga att jag tycker att Showalter har gjort ett utmärkt jobb i att ta fram äkta känslor. Det känns inte riktigt som att någon ändrar åsikter helt hur som helst bara för att det skulle passa en viss situation, utan alla personer verkar hålla fast ganska väl vid sina personlighetsdrag.

Åh, en bonus sak jag lade märke till! Jag hittade DEN HÄR sidan, där det står massor av rolig fakta om karaktärerna och annat som handlar om den här serien. Jag rekommenderar dock att läsa här efter att ni åtminstone läst första boken, för annars kanske det inte är lika kul, eftersom det finns en del interna skämt.



onsdag 6 maj 2015

The Curse Workers #1 White Cat

Författare: Holly Black
Titel: White Cat
Serie: The Curse Workers #1
Sidor: 310
Utgivningsår: 2010
Bokförlag: Gollancz

Cassels familj är de enda som vet att han är en mördare. Han är också den enda i sin familj som inte kan använda magi. Hans farfar är en svart-fingrad döds-magiker, hans mamma sitter i fängelse och hans bröder stöter ut honom för att han inte kan magi. Dessutom är han hemsökt av en vit katt. 


Den här boken var riktigt bra. Den har stått i min bokhylla i ett år nu, men efter att ha läst en bok av Holly Black, och dessutom kommit ihåg att jag hade en till ståendes i bokhyllan, så passade jag på att läsa en till. Jag visste dock inte att den tillhörde en serie, men det har jag inget emot.

När jag tänker tillbaka på boken, så är den mycket mer dramatisk om man tänker på den utifrån, än när man läser den. Det finns folk som dör och massor av bedrägeri och kärlek. Känslor och saker. Jag tyckte om den, och jag vill definitivt läsa nästa bok i serien.

Jag har dock inte så mycket kommentarer över huvud taget. Jag skulle väl helt enkelt rekommendera den till alla som gillar fantasy överlag. Den var inget ut över det ordinära, men den är helt klart värd att läsa.


Bok 1: White Cat
Bok 2: Red Glove

lördag 25 april 2015

Puella Magi Madoka Magica

Längd: 12 avsnitt (20min)
Genres: Drama, Magic, Psychological, Thriller
Sändes: 2011

Madoka Kaname har en familj som älskar henne och två bästa vänner, hon går i åttonde klass och lever ett helt normalt, underbart liv. Men en dag stöter hon på en liten magisk varelse som bjuder in henne till en helt annan värld, en värld fylld av en massor av mörka varelser som hon måste beskydda alla ifrån.


Jag trodde att det här skulle vara en helt vanlig magical girls anime, med söta små flickor i söta små dräkter som räddade världen från söta små saker.
Nej.
Vad fel jag hade.
Jag hade inte kollat upp något om animen innan jag började se på den, eftersom det var min pojkvän som tipsade mig om den, så jag litade bara på vad jag hade sett för bilder av Madoka. 
Den här animen var jätte mörk och hemsk, men den var fortfarande jättefin. De har lagt ner ett bra jobb i hur man lär känna vissa av personerna på bara så få avsnitt. 
Den är inte bland mina favoriter, men jag tyckte jättemycket om hur den var animerad och hur utseendet var över huvud taget. Eftersom den är delvist både en psychological thriller, så fanns det saker som de gjorde att bara kändes obehagligt, och jag tycker jättemycket om sådant.
5/5 stjärnor för det.

Men annars så ger jag den nog bara 4/5 stjärnor.


lördag 11 april 2015

Allt och lite till

Författare: Sarah Dessen
Titel: Allt och lite till
Originaltitel: The Moon and More
Sidor: 430
Utgivningsår: 2013
Bokförlag: Rabén & Sjögren

Emaline har den bästa pojkvännen man kan tänka sig. Han är snygg, populär och snäll, och de har vart tillsammans i tre år och har känt varandra sedan de var små. Men snart ska de börja på college och Emaline börjar tveka på deras förhållande. 
Dessutom kommer en kille som heter Theo dit, från New York, och han håller på att göra en dokumentärfilm som Emaline blir inblandad i.


Jag har läst flera av Sarah Dessen's böcker (eller närmare bestämt, alla som hittills har blivit översatta) och jag har tyckt om dem allihop. Det är dock flera år sedan jag har läst en av hennes böcker, och nu när den här kom ut i affärerna i vintras, så skrev jag ner den på min önskelista.

Den var inte lika bra som de tidigare Dessen böckerna jag har läst, men den var fortfarande väldigt bra. En perfekt mysig liten somrig bok. Med massor av olika personer och personligheter och relationer, ja allting som gör det till en typisk Dessen bok.

Jag fastnade dock aldrig riktigt för någon speciell karaktär i boken, så som jag har gjort i de tidigare böckerna, och det var väl kanske det som ledde till att jag tycker att de tidigare böckerna har vart bättre. Men eftersom jag knappt minns de tidigare böckerna heller så är det inte så lätt att säga.

Hur som helst, har jag hört att ännu en översättning av hennes böcker ska släppas (om den inte redan har släppts) och jag ska självklart köpa den till min lilla samling också.


tisdag 17 mars 2015

The Coldest Girl in Coldtown

Författare: Holly Black
Titel: The Coldest Girl in Coldtown
Sidor: 419
Utgivningsår: 2013
Bokförlag: Little, Brown Books for Young Readers

Tana bor i en värld där ställen som heter Coldtown finns, och dessa områden är fyllda av monster. Monster som bara är ute om nätterna. Monster som livnär sig på människoblod. 
En morgon vaknar Tana upp bakfull i ett badkar, efter en fest föregående kväll där bland annat hennes ex hade vart med. När hon kommer ut i resten av huset hittar hon liken av alla sina vänner liggandes i blodiga högar på golvet. I ett annat rum hittar hon sitt ex, infekterat, och en kille med röda ögon och huggtänder. 


Jag hade ingen blekaste aning om att den här boken skulle handla om vampyrer när jag först tog upp den i affären. Jag köpte den för tre andra anledningar. 1. Jag gillade omslaget och jag vill ha en fin bok i min bokhylla. 2. Jag tyckte också om namnet. 3. Jag har läst om den någonstans och för länge sedan minns jag att jag satte upp den på min "vill ha" lista.

Det var en bra bok, men ingen som jag fastnade i. Jag kunna lägga ifrån mig den i stort sett när som helst. Dessutom känns allt det här med vampyrer väldigt uttjatat efter så här många år av vampyrer, men det gick bra ändå. Jag tyckte om boken och även om den inte var min favorit eller något jag fastnat för så kan jag ändå tänka mig att läsa mer av själva författaren. Dels för att jag har hört att hon har skrivit väldigt bra böcker, och också för att jag gissar att de flesta inte bara handlar om vampyrer.

Hur som helst, så kan jag rekommendera den här boken för ytterligare vampyrfans, ifall ni inte redan har läst den.


lördag 7 mars 2015

Gekkan Shoujo Nozaki-kun

Längd: 12 avsnitt (20min) + 6 avsnitt (3min)
Genres: Comedy, Romance, School, Shounen
Sändes: 2014

Chiyo Sakura är kär i hennes klasskompis Umetarou Nozaki, men när hon bekänner sin kärlek för honom så missförstår han henne som sitt fan och ger henne sin autograf. Sedan får hon följa med honom hem och då upptäcker hon att han är en känd shoujo manga författare och hon blir hans nya assistent. 


Jag gillade den här jättemycket från första sekunden jag började se på den. Den var underhållande från början till slut och Nozaki var verkligen otroligt korkad och jag skrattade jättemycket åt honom. Jag skulle dock önskat att den här hade vart längre, mest för att jag tyckte så mycket om den. Bara för det kan jag tyvärr inte ge den fem stjärnor, eftersom jag tror jag skulle börjat gilla den mycket mer om den hade fortsatt.


torsdag 19 februari 2015

Harry Potter and the Goblet of Fire

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker!)

Författare: J. K. Rowling
Titel: Harry Potter and the Goblet of Fire
Serie: Harry Potter #4
Sidor: 734
Utgivningsår: 2000
Bokförlag: Scholastic Inc.

Detta år börjar med Quidditch World Cup och Harry är där med hans två bästa vänner Hermione och Ron samt hans familj. Men efter matchen så blir det uppståndelse och Voldemorts märke lyses upp i skyn ovanför dem och alla får panik. Senare får de nyheterna om att det ska bli en stor tävling mellan Hogwarts och två skolor till där en elev från vardera skola blir utvald till att vara med och tävla i tre olika saker.


Det tog tid att läsa den här boken eftersom jag läste första halvan i augusti och september, och sedan orkade jag inte läsa förrän i januari. Så jag mindes knappt första halvan och blandade ihop väldigt mycket med de andra böckerna och filmerna.

Men den var bra ändå så som de andra tre böckerna, dock tyckte jag att hela den här tävlingsdelen kändes mer som alla filmer och sådant som är ute idag så det kändes inte riktigt som Harry Potter på grund av det. Men även om jag tyckte att boken kändes lång när jag bara tittade på den, så gick det otroligt snabbt att läsa. Bara man började läsa så hade man snart läst 50 sidor utan att tänka på det.


Bok 1: Harry Potter and the Philosopher's Stone
Bok 2: Harry Potter and the Chamber of Secrets
Bok 3: Harry Potter and the Prisoner of Azkaban
Bok 4: Harry Potter and the Goblet of Fire

Sekai Seifuku: Bouryaku no Zvezda

Längd: 12 avsnitt (20min)
Genres: Action, Comedy, Fantasy
Sändes: 2014

Asuta Jimon stöter på en liten flicka vid namn Kate Hoshimiya som vill ta över världen. Hon är medlem i en grupp som heter Zvezda där alla arbetar för att ta över världen (om jag har förstått det rätt?) och Asuta blev inbjuden att vara med dem.

Jag har ingen aning om min beskrivning är korrekt, eftersom jag hade svårt att uppfatta igenom hela animen exakt vad det var de höll på med. Men den lilla flickan Kate verkade vara allas ledare i alla fall.
Det var hur som helst en både söt och rolig anime men jag skulle vilja att den hade vart längre. Det finns massor man kan fylla ut den med och massor om alla personer och sådant. Men den var jättecool och jag gillade hela idén med den. Dessutom jämfört med vanliga animes så följde man ju med den "onda" sidan i den här.



torsdag 29 januari 2015

Och så var de bara en

Författare: Agatha Christie
Titel: Och så var de bara en
Originaltitel: And Then There Were None
Sidor: 248
Utgivningsår: 1939
Bokförlag: Bookmark Förlag

Tio främlingar har blivit bjudna till en ö där det finns en väldigt fin herrgård som en viss miljonär Mr. Owen har köpt. Men gårdsägaren dyker aldrig upp och plötsligt spelas ett otäckt meddelande upp från rummet bredvid och alla gästerna börjar förstå att det här är något slags skämt, och det är ungefär samtidigt folk börjar dö, en efter en.


Jag har inte läst en deckare på åratal och hade faktiskt inga planer alls på att göra det, men min bästa vän tipsade mig om den här boken och sa att den var jättebra, så jag lånade den utav henne och efter att ha tagit tid på mig med att läsa efter första kapitlet, så läste jag ut resten av boken på två dagar. Den var otroligt bra och lättläst och samtidigt spännande.

Jag har aldrig hört om författaren innan, men det verkar som att de flesta känner igen hennes namn. Boken inleddes med massvis av personer och olika namn och jag höll inte ens koll på vilka de olika personerna var i slutet, så det var ett litet minus. Jag hade gärna haft en bättre översikt av dem, och eftersom de var så många som tio stycken och åtta av dem var män, så var det lätt att blanda ihop gubbarna.

Boken följde dessutom en gammal barnramsa och det tyckte jag var jättekul. Riktigt kul att se hur mördaren i boken dessutom hade försökt få allt att likna ramsan så mycket som möjligt. Och man kände sig iakttagen genom boken, vilket nog var känslan som alla karaktärerna hade.

Jag vill inte berätta för mycket eftersom det mesta kan spoila, men jag rekommenderar den. Det kan hända dock att den är bättre på originalspråket, men det brukar det mesta vara. Tills vidare ska jag försöka läsa fler böcker av Christie.