måndag 3 april 2017

Månadsrapport Mars 2017


Antal lästa böcker: 4
Påbörjade serier: 2
Avslutade serier: 1
Antal sidor: 1496
Svenska: 2
Engelska: 2

Bästa bokFör evigt av Maggie Stiefvater
Även om jag älskade Röd Drottning, så tyckte jag ännu mer om den här. 

Största överraskningenRöd drottning av Victoria Aveyard
Trots att den fått så höga betyg så var jag ändå skeptiskt till boken innan jag började läsa den. Trodde att den skulle vara allt för lik alla andra fantasy dystopier, men trots likheter så tyckte jag otroligt mycket om den.

Största besvikelseThe Unbecoming of Mara Dyer av Michelle Hodkin
Trodde att den här boken skulle vara bättre. Den såg och lät spännande, men jag var väldigt besviken med hur den faktiskt var.

Sämsta bokHarry Potter and the Cursed Child av J.K. Rowling, John Tiffany, Jack Thorne
Det tar emot att sätta en Harry Potter bok i "sämsta bok", men tyvärr var inte den här boken in min smak.


Så en månad fylld av fantasy. Har ändå läst ett par böcker jag tyckte riktigt mycket om, och mitt lässug är tillbaka, så om jag inte har läst ännu fler böcker nästa månad så har jag åtminstone suttit och DRÖMT om alla böcker som finns att läsa.

Red Queen

Författare: Victoria Aveyard
Titel: Röd drottning
Originaltitel: Red Queen
Serie: Red Queen #1
Sidor: 379
Utgivningsår: 2015
Bokförlag: Modernista

Mare Barrow's värld är inte uppdelad efter klass, religion eller kön, utan efter blod. Medan de silverblodiga regerar i en värld fylld av övernaturliga krafter och lyx, så är de rödblodiga deras tjänare och arbetare. Och bland de röda är Mare. Hennes specialitet är att vara ficktjuv, och det är det hon gör i dagarna i väntan på att bli sänd till krig. Men plötsligt så får hon en ny tjänst som tjänare på det kungliga palatset, och det är inte den enda överraskningen som väntar Mare.


Den här boken var JÄTTEBRA! Som en bladning mellan The Lunar Chronicles och The Selection. Jag trodde att det skulle vara återligare en rip off av dagens dystopi böcker, men även om den påminde mig väldigt mycket om andra böcker så var den underhållande från början till slut, på ett helt eget sätt.

Det fanns saker jag tyckte mindre om, saker som kändes som att de inte passade in utan bara fanns med för att försöka (men misslyckades) skapa drama. Till exempel slutet av boken, var jag verkligen inte förtjust i. Den kändes så typisk. Jag var inte heller förtjust i relationen mellan Mara och Cal, den kändes också otroligt typisk och som att det har hänt tusentals gånger tidigare i andra böcker.

Men annars gillade jag hela grejjen med röda och silvriga, jag älskade spänningen som boken förde med. Man ville bara fortsätta läsa för man var så nyfiken på vad som skulle hända. Det fanns inte heller något tillfälle då spänningen blev så överväldigande att den blev jobbig.

Nä det här var en perfekt bok för mig då jag på sistone har känt att jag har börjat tröttna på att läsa. Men den här boken drog mig rakt ner i läshålan igen, så nu har jag lust att läsa allt jag kommer över.

Rekommenderar till: Er som gillade The Lunar Chronicles, The Selection, och helt enkelt andra liknande fantasy/sci fi dystopier.

Rekommenderar inte till: Ni som är HELT trötta på böcker som följer ett visst typ av mönster, som så många andra böcker idag följer. (men jag måste säga att även då skulle jag rekommendera er att testa den här boken....)


tisdag 28 mars 2017

The Wolves of Mercy Falls #3, För evigt

(Kan innehålla spoilers!)

Författare: Maggie Stiefvater
Titel: För evigt
Originaltitel: Forever
Serie: The Wolves of Mercy Falls #3
Sidor: 352
Utgivningsår: 2012 (2011)
Bokförlag: B. Wahlströms

Grace är varg. Grace är varg och Sam är människa. Och inte nog med det så har Tom Culpepper, en gång för alla, fått tillstånd att ta död på alla vargarna i Mercy Falls. Hur ska Sam kunna hitta och fånga in Grace som varg? För att inte tala om resten av vargflocken? 


Åh jag älskade den här boken! Så mycket känslor, så mycket kärlek. Jag grät i slutet för att den var så fin och sorglig!

Jag tänker börja med att ta upp karaktärerna. Som jag sagt flera gånger, så känns de otroligt mänskliga. Stiefvater tar med små detaljer som gör dem ännu mänskligare, som till exempel när Isabel går mot bilen och klickar på lås-knappen för att se hur långt bort från bilen hon kunde låsa upp den. Det älskade jag, för det känns så verklighetstroget. Men jag tycker på samma gång att Stiefvater inte har med FÖR mycket små detaljer, för i vissa böcker kan det vara så mycket att det blir jobbigt.

Och så tycker jag om relationerna. Ingenting kändes som att det hände utan orsaker. Det fanns inget tillfälle där jag stannade upp och inte fattade varför en person betedde sig på det ena eller det andra sättet.

Åh jag har egentligen inte så mycket annat att säga om den här boken. Jag kan ju sitta och skriva ännu mer om varför jag tyckte om boken, men allting är egentligen ganska likadana orsaker. För det mesta så är det karaktärerna och realismen. Som ni säkert förstod.

Jag blev så ledsen när boken tog slut, men på samma gång nyfiken för nu har jag ännu större lust att läsa Stiefvater's andra bokserie The Raven Cycle. Har både sett och hört att den har jättebra betyg, men jag har så klart en tung känsla över att lämna vargarna i Mercy Falls. Tänk hur fäst man kan bli vid ett par karaktärer!


Bok 1: Frost
Bok 2: Feber
Bok 3: För evigt

tisdag 21 mars 2017

The Unbecoming of Mara Dyer

Författare: Michelle Hodkin
Titel: The Unbecoming of Mara Dyer
Serie: Mara Dyer #1
Sidor: 456
Utgivningsår: 2011
Bokförlag: Simon & Schuster Books for Young Readers

När Mara Dyer vaknar upp på ett sjukhus känns det som att livet inte längre kan bli konstigare än så här. Hon minns inte ens olyckan där hennes vänner dog och som hon kom nästan helt oskadd ur. Och ännu värre blir det när hon börjar se och höra sina vänner överallt. 


Jag skulle ha tyckt om den här boken extremt mycket om det bara hade vart en bok som handlade om en tjej som var med om en traumatisk upplevelse och behövde lära sig att ta sig igenom de konsekvenser som det innebär. Med andra ord, om den bara hade fokuserat på hennes mentala hälsa. MEN nej. De började blanda in en massa övernaturliga saker som kändes extremt långt ifrån logiskt.

Och det jag egentligen tyckte var mest intressant med boken handlade just om Mara's hallucinationer och det som var kopplat till händelsen i fråga. Men även om det var en av de största delarna av boken så var det också den som kändes minst viktig av de stora delarna. Delarna med Noah och allting övernaturligt kändes viktigare, men det tyckte åtminstone jag att inte var lika kul.

Och Noah. En sådan typisk love-hate-relationship kille. I början så avskydde jag honom, han var verkligen påträngande och otrevlig, brydde sig bara om sig själv och sina egna känslor. Och det gjorde ju såklart ingenting bättre att han hade legat med typ varenda tjej i skolan. Men han blev som tur bättre mot slutet, men jag kan tyvärr ändå inte säga att han fångade mitt hjärta. Han var lite för mycket av en skitstövel i början för att det skulle ha försvunnit mot slutet.

Jag får se om jag fortsätter läsa den här serien, men i själva verket har jag börjat tröttna på serier som utspelar sig på samma sätt som den här. Och framförallt har jag börjat tröttna på de otrevliga populära killarna som alla tjejer blir kära i.

Men däremot har boken väldigt bra betyg så om det är någon som är intresserad av den så avråder jag er inte från att läsa den, för det kan ju hända att jag bara är en av de få som tyvärr ogillade den.


måndag 13 mars 2017

Harry Potter and the Cursed Child

Författare: John Tiffany, Jack Thorne, J.K. Rowling
Titel: Harry Potter and the Cursed Child
Sidor: 309
Utgivningsår: 2016
Bokförlag: Arthur A. Levine Books

Nitton år har gått och Harry Potter lever nu ett helt normalt trollkarlsliv med sin fru och sina tre barn. Men hur normalt kan egentligen livet som Harry Potter bli? Vi får följa med Harry och hans son Albus och hur de kämpar för att kunna upprätthålla en fungerande far-och-son relation då Albus avskyr att vara "Harry Potters son" och inte kunna leva upp till de förväntningar som hans pappa gjorde.


Att läsa ett manus var ingenting för mig. Några kapitel in i boken frågade jag mig själv om det här faktiskt var en "legit" Harry Potter bok, eller om det var en fan-fiction. Tack och lov är det inte bara J.K. Rowling som har skrivit den här boken, för om det bara var hon så skulle jag ha vart väldigt besviken. Men nu vet jag trots allt inte riktigt hur upplägget för den här boken såg ut, och vem som skrev och kom på vad, så jag ska inte säga så mycket om det i alla fall.

Hur som helst, så tyckte jag inte att den här boken fungerade som manus. Skulle det ha vart en av J.K. Rowlings Harry Potter böcker, så tror jag däremot att den skulle ha vart väldigt bra. Men i ett manus-format så kändes vissa saker väldigt orealistiska och karaktärerna kändes mer tomma än levande. Jag saknade alla beskrivningar och allt djup. Däremot kanske självaste pjäsen tar fram det här på ett mycket bättre sätt, men som en bok så fungerade det inte för mig.

Andra orealistiska småsaker som jag störde mig på var bland annat i kapitlet där Scorpius hamnade i det förflutna helt ensam och han tog hjälp utav Snape, Hermione och Ron, och de ifrågasatte knappt att Scorpius tidsperiod var den "verkliga" tidsperioden, utan de bestämde sig för att hjälpa han helt utan några större invändningar. Snape var den enda som var lite skeptisk. Det här kändes bara helt fel, för om man åker till en alternativ värld och på något sätt ska förklara för de människor att de är uppväxta i en tidsperiod som "inte är den rätta", så skulle ingen gå med på det utan något ordentligt bevis.
Man kan ju tänka efter själv om någon främling till exempel kommer hem till dig när du sitter i ditt hus och berättar att världen du lever i inte är den "rätta världen" utan det finns en alternativ värld. Man skulle gå väldigt långa vägar innan man började tro på vad den här främlingen sa. Och de bevisen Scorpius hade var inte tillräckligt, för kom igen, det här är en trollkarlsvärld vi pratar om, vem som helst skulle kunna fejka att komma från en annan tidsperiod.

Men jag är glad att ha läst den här boken och även om den inte var min grej så var det en upplevelse, och det var väldigt mysigt att återvända till Harry Potters värld.



fredag 3 mars 2017

Månadsrapport Februari 2017




Antal lästa böcker: 4
Påbörjade serier: 2
Avslutade serier: 0
Antal sidor: 1459
Svenska: 2
Engelska: 2

Bästa bokFrancesca av Melina Marchetta
Djup, realistisk men ändå rätt underhållande och härlig.

Största överraskningenMeet Me at the Cupcake Café av Jenny Colgan
Trots att den var så tjock och rätt seg så tyckte jag väldigt mycket om den.

Största besvikelse: -

Sämsta bokHow to Be Bad av E. Lockhart, Lauren Myracle, Sarah Mlynowski
Jag förväntade mig inte så mycket utav den heller, men tyvärr var den segast och tråkigast av dem alla.


Jag har åter igen inte läst jättemycket, men samtidigt så har jag inte riktigt hittat någon bok som jag har känt "åh den här vill jag verkligen läsa". Har mest läst bara för att ha något att göra på tåget.

How to Be Bad

Författare: E. Lockhart, Lauren Myracle, Sarah Mlynowski
Titel: How to Be Bad
Sidor: 352
Utgivningsår: 2015 (2008)
Bokförlag: HarperTeen

Jesse - djupt religiös, väldigt tankspridd och nervös, och bär på en hemlighet hon inte vågar nämna.
Vicks - cool, lugn och samlad på utsidan men är upprörd på sig själv för att hon har så mycket ångest över sitt förhållande.
Mel - den nya, rika tjejen i stan. Allt hon vill är att glömma sin sociala ångest och hitta ett par vänner.

De är alla desperata efter att fly, och det är därför de alla sätter sig i bilen och beger sig iväg mot Miami.


Den här boken var rätt seg. När jag började läsa den hade jag ingen aning om vad den skulle handla om. Jag valde egentligen den här boken eftersom jag såg att det var 3 författare, varav två av dem jag har läst saker av förut, och en av dem som jag är nyfiken på; E. Lockhart. Jag har hört att hennes bok We Were Liars inte är så bra, så det är därför jag tänkte att den här boken kanske skulle vara det. Sarah Mlynowski var ju med och skrev, och jag tyckte otroligt mycket om hennes bok Don't Even Think About It.

Jag tyckte dock inte jättemycket om den här.

Som jag redan har sagt, så var den väldigt seg. Den handlade om en road-trip som var utsträckt över 3 dagar, och då kan jag förstå att på en 350 sidors bok så behöver man dra ut ganska mycket på dagarna, men i mitt tyckte blev det alldeles för utdraget. Jag ville läsa om det dom åkte dit för att göra istället för att tillägna flera kapitel åt deras olika perspektiv på festen de var på till exempel.

Och förutom det tyckte jag att både Jesse och Vicks var så otroligt elaka. Jag blev extremt trött på dem båda och jag är en sådan person som finner det jobbigt med dryga människor i underhållning. Det kanske skapar drama, men det gör mig också skitirriterad.

Och det jag började läsa boken från början för; för att få veta hur E. Lockhart skriver, så fick jag ändå inte reda på eftersom det inte verkar stå någonstans vilken författare som skriver vilken karaktär...


måndag 27 februari 2017

Francesca

Författare: Melina Marchetta
Titel: Francesca
Originaltitel: Saving Francesca
Sidor: 273
Utgivningsår: 2003

Francesca har börjat i en ny skola. En katolsk före detta pojkskola där jämställdhet stavas tjejtoalett och minsta försök till humor bestraffas med kvarsittning. Francesca saknar sin gamla skola och sina gamla vänner, och inte nog med det så har hennes mamma också fått ett sammanbrott och kan knappt lämna sängen. 


Jag har länge velat läsa den här boken och äntligen så lyckades jag hitta den på biblioteket!

Men hur ska jag sammanfatta den... Den var väldigt mörk. Mörk på ett deprimerande sätt, om en flicka som dras in i sin mammas depression, och mörk på ett sätt att allt ansvar blir att ligga på Francesca.

Nu är det kanske en vecka sedan jag läste ut boken, men jag har för mig att jag tyckte att hennes depression och problem kändes väldigt realistiska.

En sak jag tyckte var jobbig däremot var alla namn! Jag kunde speciellt aldrig hålla reda på vem som var Thomas och vem som var William, eftersom jag tyckte att de dessutom påminde om varandra personlighetsmässigt. Men det fanns flera andra förutom dem som nämndes ett par gånger men som jag ändå aldrig höll koll på.

En annan sak som var intressant var ju att den utspelade sig i Australien. Och jag skulle gissa att den inte utspelar sig i vår tid? Men jag är inte säker. Det fanns små saker som jag tyckte att tydde på det, som att hon inte verkade ha en mobiltelefon och bara hela grejjen med att de brukade ha pojk och flickskolor känns ganska gammal. Men sedan vet jag ju inte hur de har det i Australien.


tisdag 21 februari 2017

At the Cupcake Café #1, Meet Me at the Cupcake Café

Författare: Jenny Colgan
Titel: Meet Me at the Cupcake Café
Serie: At the Cupcake Café #1
Sidor: 456
Utgivningsår: 2011
Bokförlag: Little, Brown Book Group

Issy Randall kan baka. Inte bara det, hon är helt fantastisk på att baka efter att ha blivit uppvuxen i sin morfars bageri. Så när Issy blir uppsagd från sitt nuvarande jobb så bestämmer hon sig för att prova på någonting nytt och öppna sitt eget.


Jag lånade den här boken endast för att kunna uppfylla en av uppdragen i mitt Reading Challenge 2017: Att läsa en bok som handlar om mat. Och jag tycker definitivt att bakning tillhör den kategorin. Dessutom älskar jag att baka själv så det var en väldigt mysig bok att läsa.

Däremot var den också vääääldigt seg. Det var väldigt svårt att komma in i den, och även att fortsätta. Ibland fanns det tillfällen då jag ville fortsätta för att jag ville veta vad som skulle hända, men det var inte direkt en bok man lätt längtade tillbaka till.

Men däremot så var den otroligt härlig och mysig när man väl läste. Alla karaktärer var väldigt mysiga (förutom Graeme då), och jag tyckte att de ändå var realistiska. Det kändes inte som att det var några onödiga och ologiska konflikter för att skapa drama, utan det kändes nästan som om man skulle sitta och läsa en biografi om en riktig person.

En annan sak jag tyckte om var hur man inte läste allting ur Issys perspektiv hela tiden, utan boken beskrevs i tredje person och emellanåt så bytte den perspektiv till någon av de andras. Vem som helst utav alla karaktärer kunde alltså ha sitt eget perspektiv, och man kunde se deras synvinkel på saken. Det här kändes väldigt intressant, och jag tyckte att eftersom det var skrivet i tredje person så var det inte heller så förvirrande som det kan verka.

Helt enkelt: en mysig liten bok och om jag någonsin hittar nästa del i serien så vill jag läsa den med. Jag skulle gärna vilja veta hur det fortsätter för Issy.
Däremot eftersom den var väldigt seg och kunna bli till och med långtråkig ibland så får den bara:


torsdag 16 februari 2017

Sisterhood #1, Systrar i Jeans

Författare: Ann Brashares
Titel: Systrar i Jeans
Originaltitel: The Sisterhood of the Traveling Pants
Serie: Sisterhood #1
Sidor: 378
Utgivningsår: 2002 (2001)
Bokförlag: Bonnier Carlsen

Carmen, Lena, Bridget och Tibby har hållit ihop bokstavligen sedan de föddes, och speciellt på somrarna. Men i år så ska de alla spendera sommaren på olika håll. Men precis innan de skiljs åt så upptäcker de ett par särskilda blåa jeans, och för att hålla kontakten så bestämmer de sig för att turas om att använda samma par jeans under hela sommaren. 


Jag har sett den här boken i bokhyllorna i biblioteket sedan jag började skolan som liten. Jag har alltid funderat på att läsa den, men det har aldrig blivit av. Den har väckt mitt intresse, men inte tillräckligt mycket. Jag förstod att det var en välkänd serie, bara av den anledningen att det var just en serie, och det är där min nyfikenhet har hållits kvar. Här är då alltså en bokserie jag har känt till nästan hela mitt liv, men jag har fortfarande aldrig läst den.

Förrän nu. Nu har jag läst första boken, och efter 12 år kan jag väl säga att den är ungefär vad jag förväntade mig. Jag förväntade mig inte en superbra bok, utan bara en bok som är tillräckligt bra för att ha blivit en serie och en film en gång i tiden (kanske mer, men det vet jag inte).

Men jag tyckte om den. En härlig och somrig bok. En bok som handlar om vänskap och kärlek, och jag måste faktiskt säga att vissa delar överraskade mig. Jag är till exempel glad att det inte handlade om fyra tjejer som for åt olika håll och alla hittade varsin pojkvän som de i slutet av boken blev tillsammans med. Jag är så van vid alla sommarromaner där huvudpersonen alltid blir tillsammans med drömkillen, så jag hade tänkt mig att den här boken skulle vara samma sak fast x4. Och i och med det så är jag överraskat glad av att det var familjedrama på en front, och kompisdrama på en annan.

En annan sak jag också tyckte om är att den kändes mer realistisk än vad jag trodde. Men inte mycket, utan bara så att allt inte nödvändigt slutade med att allt blev fantastiskt, utan bara att det blev bra.

Däremot fanns det ju saker jag fann mindre bra, som att den just var uppdelad från 4 olika personers perspektiv. Det blev som fyra böcker i en, och man hann inte riktigt fästa sig vid alla karaktärer på grund av att man inte hann veta tillräckligt mycket om dem.

Jag kanske ska läsa resten av serien, men det får vi se. Är ändå nyfiken på att se vad de har att erbjuda.


onsdag 1 februari 2017

Månadsrapport December 2016 - Januari 2017


Eftersom jag bara läste en bok i december så valde jag att lägga till den för december-januari. Så den här månadsrapporten går alltså över 2 månader.

Antal lästa böcker: 7
Påbörjade serier: 1
Avslutade serier: 1
Antal sidor: 2955
Svenska: 2
Engelska: 5

Bästa bokApple & Rain av Sarah Crossan
Typ helt omöjligt att välja eftersom jag tyckte otroligt mycket om tre av dem. Men jag väljer Apple & Rain eftersom den är färskast i mitt minne och jag tänker välja Perfect för nästa;
(för er som undrar så var den tredje boken Clockwork Princess)

Största överraskningenPerfect av Rachel Joyce
Den såg rätt tråkig ut tyckte jag när jag fick den i födelsedagspresent. Jag har aldrig vart mycket för böcker i pocket-storlekar, och dessutom så verkade handlingen inte som den mest intressantaste. Men det visade sig att jag hade helt fel uppfattning!

Största besvikelseLet It Snow av John Green, Maureen Johnson, Lauren Myracle
Jag hade ju egentligen inte så stora förväntningar alls på den här boken, men jag hade dessvärre högre förväntningar på John Green och blev rätt besviken.

Sämsta bok: -


Herregud vad jag har läst! Under loppet av januari har jag läst ungefär 2300 sidor! Det är ju utan tvekan rekord hittills (av vad jag har dokumenterat i alla fall). Dessutom har jag också läst många riktigt bra böcker, så det har vart en bra bokmånad(er) för mig.

I dina ögon

Författare: Sarah Dessen
Titel: I dina ögon
Originaltitel: Saint Anything
Sidor: 446
Utgivningsår: 2016 (2015)
Bokförlag: Rabén & Sjögren

Sydney's bror Peyton sitter i fängelse och hennes föräldrar fokuserar bara på honom. Det gör det inte så mycket bättre när alla i hennes skola dessutom vet att hon är syster till en brottsling, och dömer henne utifrån det, och Sydney väljer till slut att byta skola så att hon för omväxlingsskull ska vara någon annan än Peyton's syster. Därigenom lär hon känna familjen Chatham, som behandlar henne som en del av familjen.


Då har jag åter igen läst en Sarah Dessen bok, och jag tyckte som vanligt om den väldigt mycket. Men lite annorlunda kändes det att den inte utspelade sig över sommaren, utan över hösten den här gången. Jag är så van vid att Dessen's böcker = sommar.

Jag har egentligen inte så mycket att säga om den. Nackdelen med Dessen's böcker är att alla känns väldigt likadana, så recenserar jag en så kan jag egentligen nästan ha samma recension till nästa bok. Jag tyckte om karaktärerna, och jag tyckte om hela grejjen med att Peyton har vart i rampljuset och att Sydney inte fått synas. Även om det här kan göra mig väldigt ledsen och arg så är det ett ämne jag finner ganska intressant. Det jag däremot finner mindre intressant är hur hennes föräldrar inte bryr sig om någonting som gäller henne ända tills hon vill ut och träffa sina kompisar eller någonting liknande. Sådant gör mig extremt irriterad, och jag skulle ju gärna slippa sådana böcker..

Kapitlen var dock väldigt långa. Jag brukar föredra korta eller i alla fall kortare kapitel eftersom jag tycker om att kunna avsluta en bok lite när som helst utan att behöva försöka komma ihåg var jag var när jag avslutade. Men det är bara en småsak.




Apple & Rain

Författare: Sarah Crossan
Titel: Apple & Rain
Sidor: 329
Utgivningsår: 2015 (2014)
Bokförlag: Bloomsbury Publishing Pic

När Apple's mamma återvänder efter elva år känner Apple sig hel igen. Men även om hon fortfarande undrar varför hennes mamma begav sig av från början så väljer hon att inte bry sig om det eftersom hennes mamma förstår hur det är att vara tonåring bättre än vad Nana någonsin har gjort, och Apple flyttar in hos henne. Bara för att snart få lära känna någon som är ännu mer ledsen och ensam än vad hon själv är.


Den här boken var otroligt bra! Jag blev arg och ledsen men på samma gång glad när jag läste den, och även om jag till en början tyckte att både mammans återkomst samt Rain's uppdykande var väldigt underliga och orealistiska så slutade jag bry mig ju längre boken fortsatte. Nu i efterhand känner jag lite mer förståelse för mamman, som egentligen var den underligaste karaktären i boken.

En annan sak jag funderade över var Apple's hyllande av sin mamma. Jag vet många böcker där huvudkaraktären återser någon förälder som stack när de var små, och där känns det ofta som att huvudkaraktären brukar kunna vara väldigt avvaktande. Men Apple däremot drömde om och saknade sin mamma redan innan hon återvände, och när hon väl gjorde det så var Apple inte arg eller avvaktande alls, utan tvärtom så kastade hon sig i sin mammas armar. Det kändes kanske lite orealistiskt men sedan är Apple yngre än huvudkaraktärerna i mina andra böcker.

Hur som helst, när jag väl hade kommit förbi de här funderingarna och tankarna så började jag gilla boken mer och mer. Det var en bok som jag ville fortsätta läsa när jag la den ifrån mig, och det förklarar nog varför det gick så fort att läsa den också.

Karaktärerna började kännas väldigt jordnära och realistiska, och jag tyckte otroligt mycket om relationen mellan Apple och Rain. Den kändes väldigt naturlig och bra gjord. Jag rekommenderar verkligen den här boken till er som vill läsa om familjebekymmer med bra karaktärer.


fredag 27 januari 2017

Let It Snow

Författare: John Green, Maureen Johnson, Lauren Myracle
Titel: Let It Snow
Sidor: 365
Utgivningsår: 2008
Bokförlag: Speak

Tre helt olika julberättelser om tonåringar, kärlek, och beslut, men ändå har de så mycket gemensamt. 


Jag tänkte att jag delar upp mina recensioner efter de tre olika berättelserna.

Maureen Johnson's:
Handlar om Jubilee och om hur hon ska fira jul hos sin pojkvän Noah, men i sista minuten hamnar hennes föräldrar i fängelse och hon blir skickad till Florida för att fira med sin farmor och farfar istället. 

Jag tyckte mycket om den här. Den var underhållande skriven och ganska mysig. Ända nackdelen var att det kändes som att det hände sak efter sak efter sak, och det blev nästan lite mycket, men å andra sidan var det bara en novell och jag brukar inte läsa noveller så mycket så jag tänker inte avgöra om den var en bra eller dålig novell. Men utav alla tre noveller var det här min favorit.


John Green's
Det är dagen innan julafton och Tobin sitter hemma med sina vänner JP och the Duke och ser på James Bond filmer när de får ett telefonsamtal från deras vän som jobbar på the Waffle House. Ett gäng hejaklackare har blivit strandade på the Waffle House och de tre vännerna beger sig dit igenom snöovädret - för vad är inte bättre än att vara strandsatt med ett gäng hejaklackare?

Jag hade väldigt höga förväntningar när jag började läsa John Green's novell, men jag blev väldigt besviken. Jag tyckte den kändes väldigt stereotypisk och till och med otrevlig på visa punkter. De här vännerna som var med i berättelsen var så dryga mot varandra. Dessutom tyckte jag också att den var långtråkig eftersom allting bara handlade om hur de försökte ta sig till the Waffle House och det kändes som att det inte riktigt hände någonting intressant. Det enda jag faktiskt tyckte mer om var relationen mellan Tobin och the Duke.


Lauren Myracle's:
Addie sitter hemma över jul och är otroligt ledsen över att det har tagit slut med hennes pojkvän Jeb. Hon ångrar allting hon har gjort fel och försöker göra allting för att fixa saker.

Jag tyckte om den här även om den också på ett sätt kändes lite händelselös. Eller med andra ord, saker upprepades. Igenom hela novellen så upprepades det med hur Addie misslyckades med saker och hur andra sa till henne hur "self-absorbed" hon hela tiden är. Addie framstod verkligen inte som någon trevlig karaktär men tyvärr så förbättrades det inte genom att hon lärde sig någon "läxa" eller så eftersom "förvandlingsprocessen" kändes ganska konstig. 
Trots allt så tyckte jag ändå om chick-lit stilen och relationerna och beskrivningarna av karaktärerna.



Jag hade egentligen inga större förväntningar förutom på John Green. Jag har inte hört talas om de andra författarna tidigare. Men förutom John Green's novell så var jag inte uttråkad när jag läste de andra två, utan tvärtemot ganska road. Oavsett vad jag tyckte om de här novellerna så intresserar alla tre författare mig.





måndag 23 januari 2017

Salt to the Sea

Författare: Ruta Sepetys
Titel: Salt to the Sea
Sidor: 378
Utgivningsår: 2016
Bokförlag: Philomel Books

Andra världskriget pågår och tusentals människor försöker fly från östra Preussen. Bland dem är Joana, Emilia och Florian, tre tonåringar som lyckas komma ombord på skeppet som ska föra dem mot frihet; Wilhelm Gustloff. 


Jag har inte läst mycket böcker om krig, mest för att jag finner krig så väldigt obehagligt, men eftersom jag skulle läsa en bok om krig till mitt Reading Challenge så lånade jag boken så fort jag hittade den.

Till en början tyckte jag inte att boken var så markvärdig. Jag var lite rädd att den bara skulle vara som en vanlig ungdomsbok med att alla karaktärer blir kära i varandra och att allting slutar bra och lyckligt, eftersom det trots allt inte var en sådan bok jag ville läsa när jag plockade upp den.

Men tvärtom, så var boken riktigt bra! Man följde med huvudkaraktärerna och man lärde känna dem och vad som hade hänt dem. Boken var riktigt brutal på många delar med hur människor kunde behandla varandra, och jag tyckte om det mest för att mycket av berättelserna är nog saker som faktiskt skedde under kriget.

En sak jag tyckte otroligt mycket om var hela delen med skeppet, Wilhelm Gustloff. Mest eftersom jag ALDRIG hade hört talas om det tidigare, och jag blev både arg, ledsen men tyckte också att det var intressant att läsa om. Jag vill inte avslöja för mycket, men jag tycker att boken är otroligt läsvärd endast för den här anledningen, då jag tycker att det är någonting som borde komma ut.

Det jag gillade sämst med boken var kapitlen med Alfred (tror jag han hette?), jag tyckte att speciellt hans "brev" var långtråkiga och han var så "full of himself" så det var nästan plågsamt. Han blev dock en obehaglig men ändå intressant karaktär när man började förstå varför, men de där breven fortsatte dock ändå vara lika sega. Jag skummade framförallt igenom dem.

Jag rekommenderar den här boken till alla, förutom kanske de som har obehag för krig och obehag för brutala och desperata människor under krig.


lördag 14 januari 2017

The Lynburn Legacy #1, Unspoken

Författare: Sarah Rees Brennan
Titel: Outtalat
Originaltitel: Unspoken
Serie: The Lynburn Legacy #1
Sidor: 333
Utgivningsår: 2014 (2012)
Bokförlag: Modernista

Kami älskar någon hon aldrig har träffat; Jared, rösten i hennes huvud. När hon var liten brukade hon berätta om honom för andra, och det ledde till att hon blev väldigt utanför och ensam. Men trots det så har hon en bästa vän, och hon har precis börjat arbeta med skoltidningen när familjen Lynburn flyttar tillbaka till staden. Familjen Lynburn - som är avskydda utav alla, och nu vill Kami ta reda på varför.


Det här var en väldigt söt bok. Jag har länge velat ha den, just för sitt omslag, men däremot har jag aldrig vart lika intresserad av att läsa den. En flicka som talar med en röst i sitt huvud... Ja, det lät inte så markvärdigt tyckte jag. Men jag menar inte att det var ingenting som jag inte VILLE läsa, men den var inte så högt prioriterad för mig (förutom omslaget!). Och nu när jag har läst ut den, så kan jag säga att jag tyckte om den väldigt mycket, men jag har inga starkare känslor för den än så.

Boken kändes till en början att den var skriven på ett väldigt humoristiskt och lättsamt sätt, liknande Carrie Harris' Kate Grable serie, och jag tror det egentligen var här det skapade problem för mig. För jag tyckte otroligt mycket om hur boken var skriven, men när det hände dramatiska saker så fick jag inte riktigt en kuslig känsla ifrån det eftersom jag (av någon anledning???) fortfarande hade kvar den humoristiska och lättsamma känslan som jag hade fått i början. Jag vet inte om det här var meningen eller om jag helt enkelt missade någonting?

Men sedan får vi absolut inte glömma att jag läste den svensk-översatta versionen av boken, och det är ju möjligt att jag hade upplevt boken annorlunda på original-språket.

Men förutom det har jag inte riktigt något mer dåligt att säga. Jag tyckte om karaktärerna, jag tyckte om humorn som kikade fram ibland, jag tyckte också om att storyn var lite av en deckare och det var väldigt intressant, speciellt i slutet, att försöka luska fram vem som var "the bad guy".

Jag vill definitivt läsa nästa del! Synd bara att den inte verkar finnas med samma söta omslag?


torsdag 5 januari 2017

Reading Challenge 2017

Jag tänker testa på ett Reading Challenge för 2017 som jag hittade här när jag kollade runt lite tidigare. Tänkte att det vore kul att ha någonting att utgå lite efter när jag letar efter böcker, men också ett sätt för mig att kanske hitta någonting nytt som är utanför min comfort zone.

Har också hört talas om Kaosutmaningen för tidigare år men också 2017, men jag var lite osäker på om den skulle passa min stil och därför valde jag den här istället.



  1. A book recommended by a librarian
  2. A book that's been on your TBR list for way too long
  3. A book of letters
  4. An audiobook
  5. A book from a non-western country
  6. A book with a season in the title
  7. A book that's a story within a story
  8. A book with multiple authors
    Let It Snow by John Green, Maureen Johnson, Lauren Myracle
  9. An espionage thriller
  10. A book with a cat on the cover
  11. A book by an author who uses a pseudonym
  12. A bestseller from a genre you don't normally read
  13. A book by or about a person who has a disability
  14. A book involving travel
  15. A book with a subtitle
  16. A book that's published in 2017
  17. A book involving a mythical creature
  18. A book you've read before that never fails to make you smile
  19. A book about food
  20. A book with career advice
  21. A book from a non-human perspective
  22. A steampunk novel
  23. A book with a red spine
  24. A book set in the wilderness
  25. A book you loved as a child
  26. A book by an author from a country you've never visited
  27. A book with a title that's a character's name
  28. A novel set during wartime
    Salt to the Sea by Ruta Sepetys
  29. A book with an unreliable narrator
  30. A book with pictures
  31. A book where the main character is a different ethnicity than you
  32. A book about an interesting woman
  33. A book set in two different time periods
  34. A book with a month or day of the week in the title
  35. A book set in a hotel
  36. A book written by someone you admire
  37. A book that's becoming a movie in 2017
  38. A book set around a holiday other than Christmas
  39. The first book in a series you haven't read before
    Unspoken by Sarah Rees Brennan
  40. A book you bought on a trip
And the more advanced challenges:

  1. A book recommended by an author you love
  2. A bestseller from 2016
  3. A book with a family-member term in the title
  4. A book that takes place over a character's life span
    Perfect by Rachel Joyce
  5. A book about an immigrant or refugee
  6. A book from a genre/subgenre that you've never heard of
  7. A book with an eccentric character
  8. A book that's more than 800 pages
  9. A book you got from a used book sale
  10. A book that's been mentioned in another book
  11. A book about a difficult topic
  12. A book based on mythology

Perfect

Författare: Rachel Joyce
Titel: Perfect
Sidor: 448
Utgivningsår: 2013
Bokförlag: Black Swan

Det är sommaren 1972 och Byron och hans vän James påbörjar "Operation Perfect" för att rädda Byron's mamma ifrån en kris. 
Det är vinter i nutid och en man med OCD torkar bord inne i ett café. Hans jobb är en lättnad för att fly undan ritualerna som hemsöker hans fritid.


Jag fick den här boken i födelsedagspresent och tyckte egentligen inte att den såg så super intressant ut eftersom jag då var väldigt inne i att läsa ungdomsböcker och fantasy. Men nu när jag väl har läst den så kan jag säga att jag är otroligt glad att jag fick den. Det är en sådan bok som man rekommenderar till nära och kära i alla möjliga åldrar och målgrupper.

Boken handlar om hur Byron får höra av hans vän James att man tänker lägga till två sekunder i tiden för att få tiden att matcha med jordens snurrande och så, (jag har inte störst koll på astronomi och science för att riktigt kunna förklara mer utförligt) och detta upprör Byron då han anser att människan inte är någon som ska hålla på att ändra på tidens gång. Han blir orolig för att någonting kommer hända på grund av att de mixtrar med tiden.

Samtidigt handlar boken också om Jim, som har spenderat hela sitt liv på ett mentalsjukhus på grund av hans OCD och schizofreni liknande drag, men sedan stängdes mentalsjukhuset ner och han blev tvungen att försöka leva ett normalt liv.

Boken är ju rätt seg, speciellt om man inte är van med 'slice of life' liknande böcker. Själva händelserna och berättelserna skulle ha kunna tagit rum på mycket färre sidor än vad den här boken gjorde, men å andra sidan tyckte jag att boken var så välskriven med ett sådant mjukt och fint engelskt språk att för mig gjorde det ingenting.

Hela boken var också lite deckar-liknande. Man fick otroligt många frågor och man kunde också lista ut vissa saker lite utan att det avslöjades direkt i boken, någonting jag uppskattar otroligt mycket.

Sen slutligen, så var den väldigt sorglig och dramatisk. Vissa karaktärer var rätt hemska, men ändå inte på något omänskligt sätt. Boken kändes väldigt jordnära.

Jag vet inte riktigt vad mer jag ska skriva utan att spoila någonting som händer. Om ni får tag på den på något sätt, så rekommenderar jag nästan vem som helst att läsa den. Sedan förstår jag om man har svårt att komma in i boken just på grund av att den är lite väl långdragen, men det är ju en smaksak.