Simon vs. the Homo Sapiens Agenda

Författare: Becky Albertalli
Titel: Simon vs. the Homo Sapiens Agenda
Längd: 6h 45min aka. 320 sidor
Berättare: Michael Crouch
Utgivningsår: 2015

Simon är bög och det är ingenting han vill komma ut med än, men när ett email hamnar i fel händer så känner Simon hur avslöjandet närmar sig för varje sekund som går. Men det värsta är inte om hela skolan får veta att Simon är bög, utan det värsta är hur Blue, killen som Simon har mailat med, kommer reagera. 


En extremt söt historia som dessutom tar upp ett stort och viktigt ämne nuförtiden. Den här boken skulle jag varmt rekommendera till alla som går igenom någonting liknande som Simon går igenom; nämligen hur det är att vara gay och att komma ut med det. Den tar upp flera olika reaktioner och scenarion av hur olika personer reagerar, men samtidigt tar den upp hur Simon också kan bli att behandla andra utifrån hans eget perspektiv.

Men förutom ett jättebra och viktigt ämne så vet jag inte om boken var någonting ut över det vanliga. Karaktärerna var lika som i alla andra böcker och historien utspelade sig på samma sätt. Det var massor med drama mellan Simon och de andra karaktärerna, och mot slutet av boken så kom det en del där Simon blev ovän med precis ALLA ungefär samtidigt, och detta var ju såklart också någonting som löstes i slutet genom samtal där alla ber om ursäkt och allting blir frid och fröjd.

En annan anledning till varför jag inte fastnade lika mycket som vid andra contemporary böcker var för att det kändes som att det var väldigt mycket "marknadsföranden" (även om jag vet att det inte var det, men låt mig kalla det för det). Alltså, till exempel hur Simon och Blue träffades på Tumblr, de pratar massvis om och ÄLSKAR Oreos och Reese's, och hur Simon har läst en fanfiction om Harry Potter och Draco Malfoy - allt det här kändes så billigt på något sätt. Det kändes som att 1. författaren själv älskar alla dessa saker så pass mycket att hon väljer att ha med det eller 2. författaren bestämde sig för att lägga in lite saker som tonåringar gillar för att boken ska sälja bättre till den åldersgruppen eftersom tonåringar kan relatera mer till karaktärerna...

... OOOOOCH oavsett om det är punkt nummer ett eller inte, så framgår inte det i boken så jag blir automatiskt att gå direkt på punkt nummer två. Vilket är någonting jag tycker är extremt tröttsamt i böcker/filmer/serier etc. Om det skulle handla om bara en sak eller om det bara skulle nämnas en gång, då skulle jag se på det helt annorlunda, men när Simon och Blue bokstavligen mailar flera mail om Oreo respektive Reese's, så blir det inte bara uttjatat utan det känns också som att Albertalli bara skriver om det för att fylla ut boken med någonting.

Slutligen - jag är ledsen till er som verkligen älskar den här boken (för det är onekligen många, åtminstone på goodreads), så var det tyvärr ingen bok som kändes speciell för mig, men trots det så tyckte jag om den och skulle, som sagt, rekommendera den alla gånger till någon som går igenom liknande som Simon.

Six of Crows

Författare: Leigh Bardugo
Titel: Six of Crows
Serie: Six of Crows #1
Sidor: 462
Utgivningsår: 2015
Bokförlag: Henry Holt and Company
Längd: 15h 41min
Berättare: Jay Snyder, Brandon Rubin, Fred Berman, Lauren Fortgang, Roger Clark, Elizabeth Evans, Tristan Morris

Tjuven Kaz Brekker har fått det mest riskfyllda uppdraget han någonsin vart med om, till ett pris som är mer än han någonsin vågat drömma om. Det enda han behöver göra är att bryta sig in i ett militärt fäste som ingen någonsin har kommit ut från, rädda en fånge som kan utsätta hela världen för kaos, och överleva länge nog för att spendera hans framtida pengar. Och så behöver han ju hitta ett gäng som är villiga att följa med på det här självmordsuppdraget. 


Jag började med att låna den här boken på biblioteket, men efter ett par veckor av att jag inte ens hade kommit halvvägs så bestämde jag mig för att testa börja lyssna på ljudboken istället.

Jag hade väldigt svårt att hänga med i början av boken, jag vet inte om jag var ouppmärksam eller om det faktiskt var boken som var (förlåt) dåligt skriven. Men det kändes som att man blev inslängd i en helt ny värld med massor av nya namn och ord helt utan någon förklaring, och DET tyckte jag inte om.

Det blev så klart bättre när man hade kommit en bit, men jag tror det tog ungefär 100 sidor innan jag äntligen började hänga med så att det blev intressant. Det här är nog en orsak till varför det tog så länge för mig att läsa den. Men jag kan ju säga direkt att det fanns flera bitar igenom hela boken där jag inte riktigt visste vad som hände. Det kändes väldigt synd, speciellt med tanke på det fantastiska betyget boken har (åtminstone på Goodreads), och jag hade gärna velat ge den en femma som 60% av alla andra personerna som läst den har gjort. Men tyvärr.

Däremot så tyckte jag extremt mycket om det som jag faktiskt hängde med (vilket är en större del än vad jag kanske har fått det att framstå som). Jag älskade karaktärerna och känslorna boken utgav. Jag gillade hela den nya världen man introducerades till, och jag gillade de olika karaktärernas bakgrunder och berättelser. Och man kan ju helt enkelt inte låta bli att börja shippa Inej och Kaz. Jag tyckte om äventyret, och jag tyckte om Kaz's hårda fighting personlighet i en liten tonårings kropp. Det påminde mig väldigt mycket om Luffy i One Piece. En annan sak jag gillade väldigt mycket var humorn som smög sig fram här och där.

Jag vill verkligen läsa/lyssna på nästa bok nu, speciellt efter slutet i första boken. Förhoppningsvis hänger jag med bättre i nästa del utav serien.

Rekommenderar för: Er som vill uppleva en ny fantasyvärld med magi och äventyr.

Månadsrapport April - Maj 2017

 Antal lästa böcker: 5
Påbörjade serier: 1
Avslutade serier: 0
Antal sidor: 1886
Svenska: 1
Engelska: 4

Bästa bok: Glass Sword av Victoria Aveyard
Inte helt förvånansvärt då jag älskade första boken. Inte lika bra som första, men ändå bästa utav de här två månaderna.

 Största överraskningen: Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist
Vem hade trott att jag skulle gilla den här boken så pass mycket? Hade aldrig läst den om det inte vore för vår skoluppgift, men är glad att jag gjorde det.

Största besvikelse: -

Sämsta bok: Tempted av P.C. Cast & Kristin Cast
Helt utan tvekan. Den här boken var så trist och seg så det är inte sant. FY!


Jag har haft massor att göra de senaste två månaderna, trots att jag har velat läsa massor och fortfarande vill, så hittar jag aldrig tid, ork eller lust. Förhoppningsvis blir det bättre snart, nu när jag precis har börjat lyssna på ljudböcker, så nu kan jag få saker gjorda SAMTIDIGT som jag får "läsa"! Helt underbart!

Red Queen #2, Glass Sword

(Kan innehålla spoilers)

Författare: Victoria Aveyard
Titel: Glass Sword
Serie: Red Queen #2
Sidor: 444
Utgivningsår: 2016
Bokförlag: HarperTeen

Trots alla händelser, trots alla svek så ger Mare inte upp utan hon beger sig ut för att hitta de andra röda silvrarna, för att de ska kunna hjälpa till i kriget mot Maven. Men det gäller att hitta dem snabbt eftersom Maven också är ute efter dem, och om de är i Mavens händer kan man bara förvänta sig det värsta. 


Kort sammanfattning: Jag tyckte om den, men den hade sina fel.

Och jag går in på det direkt, det största problemet jag hade med andra delen i Red Queen serien var att Mare kändes så överdramatisk. Man förstår att hon har gått igenom jobbiga saker, men att hennes berättarröst verkligen måste överdramatisera det ut igenom HELA boken. Jag vet inte om det är meningen att man ska bli trött på Mare efter den här boken, men jag blev definitivt det.

Jag tyckte också att vissa personers reaktioner var väldigt underliga. För visst var Mare's berättarröst väldigt dramatisk, men det kändes som att personerna runt omkring henne inte hade någon hänsyn till att hon är en SJUTTONÅRIG flicka som nyss har gått igenom slaverier och svek, följt av att en förväntan läggs på henne om att hon ska vara med och "rädda världen". Trots allt detta så hade hennes kamrater inga problem med att skylla på henne och anklaga henne för att göra fel beslut.

Det känns väldigt ironiskt märker jag nu, Mare är överdramatisk men ändå tycker jag att hennes vänner inte uppfattar hennes situation som dramatisk nog. Men ja, precis så kände jag.

Förutom det här så tyckte jag om boken. Många böcker som är andra delen i en serie brukar ha en tendens att vara väldigt sega och osammanhängande, men trots ett par brister (som nämnts) så tyckte jag att det var en väldigt bra pacing igenom hela boken och det hände hela tiden nya saker. Man blev inte ointresserad som läsare.

Bok 1: Red Queen
Bok 2: Glass Sword

Ash

Författare: Malinda Lo
Titel: Ash
Sidor: 291
Utgivningsår: 2010 (2009)
Bokförlag: Hodder Children's

Efter sin fars död är Ash helt ensam i sitt öde att arbeta hos sin styvmor. Hennes enda glädje kommer från att läsa de gamla sagorna hennes mamma en gång berättade för henne, om feer som kidnappar människor. Det är ett öde som Ash längtar efter.


Jag hade inte en tanke på att det här var en retelling av Askungen när jag började läsa den. Man märkte inte heller det i början av boken eftersom den fokuserade väldigt mycket på relationen mellan Ash och hennes mamma. Jag tyckte dock om det, det kändes som att de verkligen byggde upp relationen och sedan när Ash blev ensam senare i boken kände man sig som läste också väldigt ledsen.

Resten av boken tyckte jag däremot att kändes segare. Jag tyckte om stämningen och miljön, men det jag inte tyckte lika mycket om var Sidhean. Och det faktum att Ash dessutom gjorde flera önskningar utav honom och blev skyldig honom saker. Det kändes som att bara en väldigt desperat person skulle göra något sådant, och jag kände att Ash inte framställdes som desperat nog, så då kändes det bara som ett väldigt dumt beslut.

Twisten i slutet var jag inte heller beredd på. Även om jag hade haft mina aningar om att Ash och Kaisa stod varandra nästan ovanligt nära så var jag inte beredd på en lesbisk retelling av Askungen. Däremot var det ingenting dåligt med det alls, men det var inte vad jag hade trott från början.

House of Night #6, Tempted

(Kan innehålla spoilers)

Författare: P.C. Cast, Kristin Cast
Titel: Tempted
Serie: House of Night #6
Sidor: 319
Utgivningsår: 2009 (2008)
Bokförlag: Atom

Kalona är borta - för stunden i alla fall - och Zoey & hennes vänner återgår till the House of Night för att ställa i ordning det som är kvar av skolan, och för att förbereda sig på att utrota Kalona för gott.


Herregud den här boken.

Jag frågade mig själv redan i början av den varför jag ens började läsa den. Men jag tänkte att "Äh den kanske blir bättre". Dessvärre blev den inte det, och när det hade gått ett par veckor och jag hade kommit igenom en tredjedel, samt dessutom hunnit läsa en annan bok emellan, så kände jag att "Nu kan jag inte sluta läsa när jag har slösat så mycket tid redan på den här boken." Så jag satte mig ner en kväll och skummade igenom allting, bara för att kunna lägga den åt sidan med en känsla av ännu en avslutad bok.

Så vad tyckte jag inte om med boken då? Det värsta var nog att den var så otroligt seg. Det enda som egentligen händer i boken är väl att de åker från tunnlarna till skolan, och att Stevie Rae blir kompis med en av fåglarna. Det började hända mer PRECIS i slutet, men det kändes bara väldigt förvirrande.

Andra nackdelar jag har med den är som vanligt karaktärerna. Att de är så extremt orealistiska, och dessutom att de fyller boken med att precis varje karaktär ska komma in i diskussionen och uttrycka sin åsikt. Nej alltså, majoriteten av den här boken var bara strunt.

Jag har kommit igenom halva serien och jag vid det här laget har jag knappt tyckt om två utav de sex böcker jag har läst. Jag vet verkligen inte i nuläget om jag kommer fortsätta läsa, när jag ändå har så mycket kvar. Man blir förvånad ibland över hur sådana här serier ens lyckas bli populära.

Bok 1: Marked
Bok 2: Betrayed
Bok 3: Utvald (Chosen)
Bok 4: Untamed 
Bok 5: Hunted
Bok 6: Tempted

Låt den rätte komma in

Författare: John Ajvide Lindqvist
Titel: Låt den rätte komma in
Sidor: 416
Utgivningsår: 2008 (2004)
Bokförlag: Ordfront Förlag

Det är senhöst 1981 och livet i förorten pågår som vanligt. Men när man hittar en kropp tömd på blod i Vällingby påbörjas ryktena om ritualmord. Tolvårige Oskar fascineras av mordet, och samtidigt flyttar en ny tjej in i porten bredvid hans. Men det är något som inte stämmer med henne.


Jag vet inte om jag någonsin skulle ha läst den här boken om det inte vore så att vi skulle göra det till en uppgift i skolan, och även om jag har hört talas om skräckromanen om Blackeberg så är det ingenting som jag har lagt så stort intresse i. Men jag måste säga att boken ändå var rätt bra, och om någonting var det en omväxling från vad jag vanligtvis brukar läsa.

Den innehåll vissa väldigt otrevliga delar, så jag måste börja med att säga att om du är känslig för sexuellt innehåll i böcker så kanske du borde avstå, eftersom den här boken delvis handlade om en pedofil. Förutom de specifika delarna så fanns det inte riktigt någonting som jag själv skulle säga att var läskigt med boken, så det var inte riktigt en skräckhistoria på så sätt att man gömmer sig i ett hörn i sängen med täcke och filtar medan man läser boken, och det här kan nog till stor del bero på de övernaturliga inslag som fanns i boken, och jag kan ju redan nu säga att det handlar om vampyrer. Om vampyrer inte hade vart en grej, så kanske jag skulle ha funnit boken mer obehaglig, men det vet jag inte.

Om något skulle jag säga att boken kändes mer sorgsen än skrämmande. Den handlade väldigt mycket om ledsna människor som mådde dåligt på ett eller annat sätt, och man fick se in i många olika personers liv och perspektiv.

Så sammanfattat, inte den bästa bok jag har läst, men helt klart en bra bok som för att "vidga mina vyer".

Little Beach Street Bakery #1

Författare: Jenny Colgan
Titel: Little Beach Street Bakery
Serie: Little Beach Street Bakery #1
Sidor: 416
Utgivningsår: 2014
Bokförlag: Sphere

För att glömma sitt gamla liv och förhållande bestämmer sig Polly för att flytta ut till Polbearne, en liten fiskeö där hon flyttar in ovanför en gammal övergiven affär. För att fortsätta distrahera sig återupptar Polly en av sina gamla hobbys: att baka bröd. 


Den här påminde otroligt mycket om Meet Me at the Cupcake Cafe. Den påminde så mycket att jag blev väldigt tveksam till om det skulle vara samma historia fast med andra personer. Men tack och lov så var den inte det, utan den påminde bara om den i början.

Det var en otroligt härlig bok, man kände verkligen av sommarvädret och klimatet av att vara på en ö, någonting som jag själv kanske upplevde extra mycket då jag själv är uppväxt på en ö. Men gud så härlig den var att läsa. Den var väldigt långsam och långdragen, men på samma gång så är den ju väldigt slice-of-life aktig så det bygger ju istället otroligt mycket mera på stämningen på grund av att den är så långsam.

Nu är det ju ett tag sedan jag läste den, så jag kan inte riktigt ge så mycket detaljer som jag kanske hade velat, men för de som har läst och tyckte om Meet Me at the Cupcake Cafe, så skulle jag rekommendera den här också, då de är i precis samma stil fast en annan berättelse. Jag måste ju dock åter igen säga att om man väljer att läsa den här så kanske man ska göra sig redo på att den är ganska seg, så att det inte blir som en otroligt seg chock för en när man väl börjar, för trots dess seghet så är den ju ändå så härlig.

Månadsrapport Mars 2017

Antal lästa böcker: 4

Påbörjade serier: 2

Avslutade serier: 1

Antal sidor: 1496

Svenska: 2

Engelska: 2

Bästa bok: För evigt av Maggie Stiefvater

Även om jag älskade Röd Drottning, så tyckte jag ännu mer om den här. 

Största överraskningen: Röd drottning av Victoria Aveyard

Trots att den fått så höga betyg så var jag ändå skeptiskt till boken innan jag började läsa den. Trodde att den skulle vara allt för lik alla andra fantasy dystopier, men trots likheter så tyckte jag otroligt mycket om den.

Största besvikelse: The Unbecoming of Mara Dyer av Michelle Hodkin

Trodde att den här boken skulle vara bättre. Den såg och lät spännande, men jag var väldigt besviken med hur den faktiskt var.

Sämsta bok: Harry Potter and the Cursed Child av J.K. Rowling, John Tiffany, Jack Thorne

Det tar emot att sätta en Harry Potter bok i "sämsta bok", men tyvärr var inte den här boken in min smak.

Så en månad fylld av fantasy. Har ändå läst ett par böcker jag tyckte riktigt mycket om, och mitt lässug är tillbaka, så om jag inte har läst ännu fler böcker nästa månad så har jag åtminstone suttit och DRÖMT om alla böcker som finns att läsa.

Red Queen

Författare: Victoria Aveyard
Titel: Röd drottning
Originaltitel: Red Queen
Serie: Red Queen #1
Sidor: 379
Utgivningsår: 2015
Bokförlag: Modernista

Mare Barrow's värld är inte uppdelad efter klass, religion eller kön, utan efter blod. Medan de silverblodiga regerar i en värld fylld av övernaturliga krafter och lyx, så är de rödblodiga deras tjänare och arbetare. Och bland de röda är Mare. Hennes specialitet är att vara ficktjuv, och det är det hon gör i dagarna i väntan på att bli sänd till krig. Men plötsligt så får hon en ny tjänst som tjänare på det kungliga palatset, och det är inte den enda överraskningen som väntar Mare.


Den här boken var JÄTTEBRA! Som en bladning mellan The Lunar Chronicles och The Selection. Jag trodde att det skulle vara återligare en rip off av dagens dystopi böcker, men även om den påminde mig väldigt mycket om andra böcker så var den underhållande från början till slut, på ett helt eget sätt.

Det fanns saker jag tyckte mindre om, saker som kändes som att de inte passade in utan bara fanns med för att försöka (men misslyckades) skapa drama. Till exempel slutet av boken, var jag verkligen inte förtjust i. Den kändes så typisk. Jag var inte heller förtjust i relationen mellan Mara och Cal, den kändes också otroligt typisk och som att det har hänt tusentals gånger tidigare i andra böcker.

Men annars gillade jag hela grejjen med röda och silvriga, jag älskade spänningen som boken förde med. Man ville bara fortsätta läsa för man var så nyfiken på vad som skulle hända. Det fanns inte heller något tillfälle då spänningen blev så överväldigande att den blev jobbig.

Nä det här var en perfekt bok för mig då jag på sistone har känt att jag har börjat tröttna på att läsa. Men den här boken drog mig rakt ner i läshålan igen, så nu har jag lust att läsa allt jag kommer över.

Rekommenderar till: Er som gillade The Lunar Chronicles, The Selection, och helt enkelt andra liknande fantasy/sci fi dystopier.

Rekommenderar inte till: Ni som är HELT trötta på böcker som följer ett visst typ av mönster, som så många andra böcker idag följer. (men jag måste säga att även då skulle jag rekommendera er att testa den här boken....)

Bok 1: Red Queen
Bok 2: Glass Sword

The Wolves of Mercy Falls #3, För evigt

(Kan innehålla spoilers!)

Författare: Maggie Stiefvater
Titel: För evigt
Originaltitel: Forever
Serie: The Wolves of Mercy Falls #3
Sidor: 352
Utgivningsår: 2012 (2011)
Bokförlag: B. Wahlströms

Grace är varg. Grace är varg och Sam är människa. Och inte nog med det så har Tom Culpepper, en gång för alla, fått tillstånd att ta död på alla vargarna i Mercy Falls. Hur ska Sam kunna hitta och fånga in Grace som varg? För att inte tala om resten av vargflocken? 


Åh jag älskade den här boken! Så mycket känslor, så mycket kärlek. Jag grät i slutet för att den var så fin och sorglig!

Jag tänker börja med att ta upp karaktärerna. Som jag sagt flera gånger, så känns de otroligt mänskliga. Stiefvater tar med små detaljer som gör dem ännu mänskligare, som till exempel när Isabel går mot bilen och klickar på lås-knappen för att se hur långt bort från bilen hon kunde låsa upp den. Det älskade jag, för det känns så verklighetstroget. Men jag tycker på samma gång att Stiefvater inte har med FÖR mycket små detaljer, för i vissa böcker kan det vara så mycket att det blir jobbigt.

Och så tycker jag om relationerna. Ingenting kändes som att det hände utan orsaker. Det fanns inget tillfälle där jag stannade upp och inte fattade varför en person betedde sig på det ena eller det andra sättet.

Åh jag har egentligen inte så mycket annat att säga om den här boken. Jag kan ju sitta och skriva ännu mer om varför jag tyckte om boken, men allting är egentligen ganska likadana orsaker. För det mesta så är det karaktärerna och realismen. Som ni säkert förstod.

Jag blev så ledsen när boken tog slut, men på samma gång nyfiken för nu har jag ännu större lust att läsa Stiefvater's andra bokserie The Raven Cycle. Har både sett och hört att den har jättebra betyg, men jag har så klart en tung känsla över att lämna vargarna i Mercy Falls. Tänk hur fäst man kan bli vid ett par karaktärer!

Bok 1: Frost

Bok 2: Feber

Bok 3: För evigt

The Unbecoming of Mara Dyer

Författare: Michelle Hodkin
Titel: The Unbecoming of Mara Dyer
Serie: Mara Dyer #1
Sidor: 456
Utgivningsår: 2011
Bokförlag: Simon & Schuster Books for Young Readers

När Mara Dyer vaknar upp på ett sjukhus känns det som att livet inte längre kan bli konstigare än så här. Hon minns inte ens olyckan där hennes vänner dog och som hon kom nästan helt oskadd ur. Och ännu värre blir det när hon börjar se och höra sina vänner överallt. 


Jag skulle ha tyckt om den här boken extremt mycket om det bara hade vart en bok som handlade om en tjej som var med om en traumatisk upplevelse och behövde lära sig att ta sig igenom de konsekvenser som det innebär. Med andra ord, om den bara hade fokuserat på hennes mentala hälsa. MEN nej. De började blanda in en massa övernaturliga saker som kändes extremt långt ifrån logiskt.

Och det jag egentligen tyckte var mest intressant med boken handlade just om Mara's hallucinationer och det som var kopplat till händelsen i fråga. Men även om det var en av de största delarna av boken så var det också den som kändes minst viktig av de stora delarna. Delarna med Noah och allting övernaturligt kändes viktigare, men det tyckte åtminstone jag att inte var lika kul.

Och Noah. En sådan typisk love-hate-relationship kille. I början så avskydde jag honom, han var verkligen påträngande och otrevlig, brydde sig bara om sig själv och sina egna känslor. Och det gjorde ju såklart ingenting bättre att han hade legat med typ varenda tjej i skolan. Men han blev som tur bättre mot slutet, men jag kan tyvärr ändå inte säga att han fångade mitt hjärta. Han var lite för mycket av en skitstövel i början för att det skulle ha försvunnit mot slutet.

Jag får se om jag fortsätter läsa den här serien, men i själva verket har jag börjat tröttna på serier som utspelar sig på samma sätt som den här. Och framförallt har jag börjat tröttna på de otrevliga populära killarna som alla tjejer blir kära i.

Men däremot har boken väldigt bra betyg så om det är någon som är intresserad av den så avråder jag er inte från att läsa den, för det kan ju hända att jag bara är en av de få som tyvärr ogillade den.

Harry Potter and the Cursed Child

Författare: John Tiffany, Jack Thorne, J.K. Rowling
Titel: Harry Potter and the Cursed Child
Sidor: 309
Utgivningsår: 2016
Bokförlag: Arthur A. Levine Books

Nitton år har gått och Harry Potter lever nu ett helt normalt trollkarlsliv med sin fru och sina tre barn. Men hur normalt kan egentligen livet som Harry Potter bli? Vi får följa med Harry och hans son Albus och hur de kämpar för att kunna upprätthålla en fungerande far-och-son relation då Albus avskyr att vara "Harry Potters son" och inte kunna leva upp till de förväntningar som hans pappa gjorde.


Att läsa ett manus var ingenting för mig. Några kapitel in i boken frågade jag mig själv om det här faktiskt var en "legit" Harry Potter bok, eller om det var en fan-fiction. Tack och lov är det inte bara J.K. Rowling som har skrivit den här boken, för om det bara var hon så skulle jag ha vart väldigt besviken. Men nu vet jag trots allt inte riktigt hur upplägget för den här boken såg ut, och vem som skrev och kom på vad, så jag ska inte säga så mycket om det i alla fall.

Hur som helst, så tyckte jag inte att den här boken fungerade som manus. Skulle det ha vart en av J.K. Rowlings Harry Potter böcker, så tror jag däremot att den skulle ha vart väldigt bra. Men i ett manus-format så kändes vissa saker väldigt orealistiska och karaktärerna kändes mer tomma än levande. Jag saknade alla beskrivningar och allt djup. Däremot kanske självaste pjäsen tar fram det här på ett mycket bättre sätt, men som en bok så fungerade det inte för mig.

Andra orealistiska småsaker som jag störde mig på var bland annat i kapitlet där Scorpius hamnade i det förflutna helt ensam och han tog hjälp utav Snape, Hermione och Ron, och de ifrågasatte knappt att Scorpius tidsperiod var den "verkliga" tidsperioden, utan de bestämde sig för att hjälpa han helt utan några större invändningar. Snape var den enda som var lite skeptisk. Det här kändes bara helt fel, för om man åker till en alternativ värld och på något sätt ska förklara för de människor att de är uppväxta i en tidsperiod som "inte är den rätta", så skulle ingen gå med på det utan något ordentligt bevis.
Man kan ju tänka efter själv om någon främling till exempel kommer hem till dig när du sitter i ditt hus och berättar att världen du lever i inte är den "rätta världen" utan det finns en alternativ värld. Man skulle gå väldigt långa vägar innan man började tro på vad den här främlingen sa. Och de bevisen Scorpius hade var inte tillräckligt, för kom igen, det här är en trollkarlsvärld vi pratar om, vem som helst skulle kunna fejka att komma från en annan tidsperiod.

Men jag är glad att ha läst den här boken och även om den inte var min grej så var det en upplevelse, och det var väldigt mysigt att återvända till Harry Potters värld.

Månadsrapport Februari 2017

Antal lästa böcker: 4
Påbörjade serier: 2
Avslutade serier: 0
Antal sidor: 1459
Svenska: 2
Engelska: 2

Bästa bok: Francesca av Melina Marchetta
Djup, realistisk men ändå rätt underhållande och härlig.

Största överraskningen: Meet Me at the Cupcake Café av Jenny Colgan
Trots att den var så tjock och rätt seg så tyckte jag väldigt mycket om den.

Största besvikelse: -

Sämsta bok: How to Be Bad av E. Lockhart, Lauren Myracle, Sarah Mlynowski
Jag förväntade mig inte så mycket utav den heller, men tyvärr var den segast och tråkigast av dem alla.


Jag har åter igen inte läst jättemycket, men samtidigt så har jag inte riktigt hittat någon bok som jag har känt "åh den här vill jag verkligen läsa". Har mest läst bara för att ha något att göra på tåget.

How to Be Bad

Författare: E. Lockhart, Lauren Myracle, Sarah Mlynowski
Titel: How to Be Bad
Sidor: 352
Utgivningsår: 2015 (2008)
Bokförlag: HarperTeen

Jesse - djupt religiös, väldigt tankspridd och nervös, och bär på en hemlighet hon inte vågar nämna.
Vicks - cool, lugn och samlad på utsidan men är upprörd på sig själv för att hon har så mycket ångest över sitt förhållande.
Mel - den nya, rika tjejen i stan. Allt hon vill är att glömma sin sociala ångest och hitta ett par vänner.
De är alla desperata efter att fly, och det är därför de alla sätter sig i bilen och beger sig iväg mot Miami.


Den här boken var rätt seg. När jag började läsa den hade jag ingen aning om vad den skulle handla om. Jag valde egentligen den här boken eftersom jag såg att det var 3 författare, varav två av dem jag har läst saker av förut, och en av dem som jag är nyfiken på; E. Lockhart. Jag har hört att hennes bok We Were Liars inte är så bra, så det är därför jag tänkte att den här boken kanske skulle vara det. Sarah Mlynowski var ju med och skrev, och jag tyckte otroligt mycket om hennes bok Don't Even Think About It.

Jag tyckte dock inte jättemycket om den här.

Som jag redan har sagt, så var den väldigt seg. Den handlade om en road-trip som var utsträckt över 3 dagar, och då kan jag förstå att på en 350 sidors bok så behöver man dra ut ganska mycket på dagarna, men i mitt tyckte blev det alldeles för utdraget. Jag ville läsa om det dom åkte dit för att göra istället för att tillägna flera kapitel åt deras olika perspektiv på festen de var på till exempel.

Och förutom det tyckte jag att både Jesse och Vicks var så otroligt elaka. Jag blev extremt trött på dem båda och jag är en sådan person som finner det jobbigt med dryga människor i underhållning. Det kanske skapar drama, men det gör mig också skitirriterad.

Och det jag började läsa boken från början för; för att få veta hur E. Lockhart skriver, så fick jag ändå inte reda på eftersom det inte verkar stå någonstans vilken författare som skriver vilken karaktär...