Puella Magi Madoka Magica

Längd: 12 avsnitt (20min)

Genres: Drama, Magic, Psychological, Thriller

Sändes: 2011

Madoka Kaname har en familj som älskar henne och två bästa vänner, hon går i åttonde klass och lever ett helt normalt, underbart liv. Men en dag stöter hon på en liten magisk varelse som bjuder in henne till en helt annan värld, en värld fylld av en massor av mörka varelser som hon måste beskydda alla ifrån.

Jag trodde att det här skulle vara en helt vanlig magical girls anime, med söta små flickor i söta små dräkter som räddade världen från söta små saker.

Nej.

Vad fel jag hade.

Jag hade inte kollat upp något om animen innan jag började se på den, eftersom det var min pojkvän som tipsade mig om den, så jag litade bara på vad jag hade sett för bilder av Madoka. 

Den här animen var jätte mörk och hemsk, men den var fortfarande jättefin. De har lagt ner ett bra jobb i hur man lär känna vissa av personerna på bara så få avsnitt. 

Den är inte bland mina favoriter, men jag tyckte jättemycket om hur den var animerad och hur utseendet var över huvud taget. Eftersom den är delvist både en psychological thriller, så fanns det saker som de gjorde att bara kändes obehagligt, och jag tycker jättemycket om sådant.

5/5 stjärnor för det.

Men annars så ger jag den nog bara 4/5 stjärnor.

Allt och lite till

Författare: Sarah Dessen
Titel: Allt och lite till
Originaltitel: The Moon and More
Sidor: 430
Utgivningsår: 2013
Bokförlag: Rabén & Sjögren

Emaline har den bästa pojkvännen man kan tänka sig. Han är snygg, populär och snäll, och de har vart tillsammans i tre år och har känt varandra sedan de var små. Men snart ska de börja på college och Emaline börjar tveka på deras förhållande. 
Dessutom kommer en kille som heter Theo dit, från New York, och han håller på att göra en dokumentärfilm som Emaline blir inblandad i.


Jag har läst flera av Sarah Dessen's böcker (eller närmare bestämt, alla som hittills har blivit översatta) och jag har tyckt om dem allihop. Det är dock flera år sedan jag har läst en av hennes böcker, och nu när den här kom ut i affärerna i vintras, så skrev jag ner den på min önskelista.

Den var inte lika bra som de tidigare Dessen böckerna jag har läst, men den var fortfarande väldigt bra. En perfekt mysig liten somrig bok. Med massor av olika personer och personligheter och relationer, ja allting som gör det till en typisk Dessen bok.

Jag fastnade dock aldrig riktigt för någon speciell karaktär i boken, så som jag har gjort i de tidigare böckerna, och det var väl kanske det som ledde till att jag tycker att de tidigare böckerna har vart bättre. Men eftersom jag knappt minns de tidigare böckerna heller så är det inte så lätt att säga.

Hur som helst, har jag hört att ännu en översättning av hennes böcker ska släppas (om den inte redan har släppts) och jag ska självklart köpa den till min lilla samling också.

The Coldest Girl in Coldtown

Författare: Holly Black
Titel: The Coldest Girl in Coldtown
Sidor: 419
Utgivningsår: 2013
Bokförlag: Little, Brown Books for Young Readers

Tana bor i en värld där ställen som heter Coldtown finns, och dessa områden är fyllda av monster. Monster som bara är ute om nätterna. Monster som livnär sig på människoblod. 
En morgon vaknar Tana upp bakfull i ett badkar, efter en fest föregående kväll där bland annat hennes ex hade vart med. När hon kommer ut i resten av huset hittar hon liken av alla sina vänner liggandes i blodiga högar på golvet. I ett annat rum hittar hon sitt ex, infekterat, och en kille med röda ögon och huggtänder. 


Jag hade ingen blekaste aning om att den här boken skulle handla om vampyrer när jag först tog upp den i affären. Jag köpte den för tre andra anledningar. 1. Jag gillade omslaget och jag vill ha en fin bok i min bokhylla. 2. Jag tyckte också om namnet. 3. Jag har läst om den någonstans och för länge sedan minns jag att jag satte upp den på min "vill ha" lista.

Det var en bra bok, men ingen som jag fastnade i. Jag kunna lägga ifrån mig den i stort sett när som helst. Dessutom känns allt det här med vampyrer väldigt uttjatat efter så här många år av vampyrer, men det gick bra ändå. Jag tyckte om boken och även om den inte var min favorit eller något jag fastnat för så kan jag ändå tänka mig att läsa mer av själva författaren. Dels för att jag har hört att hon har skrivit väldigt bra böcker, och också för att jag gissar att de flesta inte bara handlar om vampyrer.

Hur som helst, så kan jag rekommendera den här boken för ytterligare vampyrfans, ifall ni inte redan har läst den.

Gekkan Shoujo Nozaki-kun

Längd: 12 avsnitt (20min) + 6 avsnitt (3min)
Genres: Comedy, Romance, School, Shounen
Sändes: 2014

Chiyo Sakura är kär i hennes klasskompis Umetarou Nozaki, men när hon bekänner sin kärlek för honom så missförstår han henne som sitt fan och ger henne sin autograf. Sedan får hon följa med honom hem och då upptäcker hon att han är en känd shoujo manga författare och hon blir hans nya assistent. 


Jag gillade den här jättemycket från första sekunden jag började se på den. Den var underhållande från början till slut och Nozaki var verkligen otroligt korkad och jag skrattade jättemycket åt honom. Jag skulle dock önskat att den här hade vart längre, mest för att jag tyckte så mycket om den. Bara för det kan jag tyvärr inte ge den fem stjärnor, eftersom jag tror jag skulle börjat gilla den mycket mer om den hade fortsatt.

Harry Potter and the Goblet of Fire

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker!)

Författare: J. K. Rowling
Titel: Harry Potter and the Goblet of Fire
Serie: Harry Potter #4
Sidor: 734
Utgivningsår: 2000
Bokförlag: Scholastic Inc.

Detta år börjar med Quidditch World Cup och Harry är där med hans två bästa vänner Hermione och Ron samt hans familj. Men efter matchen så blir det uppståndelse och Voldemorts märke lyses upp i skyn ovanför dem och alla får panik. Senare får de nyheterna om att det ska bli en stor tävling mellan Hogwarts och två skolor till där en elev från vardera skola blir utvald till att vara med och tävla i tre olika saker.


Det tog tid att läsa den här boken eftersom jag läste första halvan i augusti och september, och sedan orkade jag inte läsa förrän i januari. Så jag mindes knappt första halvan och blandade ihop väldigt mycket med de andra böckerna och filmerna.

Men den var bra ändå så som de andra tre böckerna, dock tyckte jag att hela den här tävlingsdelen kändes mer som alla filmer och sådant som är ute idag så det kändes inte riktigt som Harry Potter på grund av det. Men även om jag tyckte att boken kändes lång när jag bara tittade på den, så gick det otroligt snabbt att läsa. Bara man började läsa så hade man snart läst 50 sidor utan att tänka på det.

Bok 1: Harry Potter and the Philosopher's Stone
Bok 2: Harry Potter and the Chamber of Secrets
Bok 3: Harry Potter and the Prisoner of Azkaban
Bok 4: Harry Potter and the Goblet of Fire

Sekai Seifuku: Bouryaku no Zvezda

Längd: 12 avsnitt (20min)
Genres: Action, Comedy, Fantasy
Sändes: 2014

Asuta Jimon stöter på en liten flicka vid namn Kate Hoshimiya som vill ta över världen. Hon är medlem i en grupp som heter Zvezda där alla arbetar för att ta över världen (om jag har förstått det rätt?) och Asuta blev inbjuden att vara med dem.

Jag har ingen aning om min beskrivning är korrekt, eftersom jag hade svårt att uppfatta igenom hela animen exakt vad det var de höll på med. Men den lilla flickan Kate verkade vara allas ledare i alla fall.
Det var hur som helst en både söt och rolig anime men jag skulle vilja att den hade vart längre. Det finns massor man kan fylla ut den med och massor om alla personer och sådant. Men den var jättecool och jag gillade hela idén med den. Dessutom jämfört med vanliga animes så följde man ju med den "onda" sidan i den här.

Och så var de bara en

Författare: Agatha Christie
Titel: Och så var de bara en
Originaltitel: And Then There Were None
Sidor: 248
Utgivningsår: 1939
Bokförlag: Bookmark Förlag

Tio främlingar har blivit bjudna till en ö där det finns en väldigt fin herrgård som en viss miljonär Mr. Owen har köpt. Men gårdsägaren dyker aldrig upp och plötsligt spelas ett otäckt meddelande upp från rummet bredvid och alla gästerna börjar förstå att det här är något slags skämt, och det är ungefär samtidigt folk börjar dö, en efter en.


Jag har inte läst en deckare på åratal och hade faktiskt inga planer alls på att göra det, men min bästa vän tipsade mig om den här boken och sa att den var jättebra, så jag lånade den utav henne och efter att ha tagit tid på mig med att läsa efter första kapitlet, så läste jag ut resten av boken på två dagar. Den var otroligt bra och lättläst och samtidigt spännande.

Jag har aldrig hört om författaren innan, men det verkar som att de flesta känner igen hennes namn. Boken inleddes med massvis av personer och olika namn och jag höll inte ens koll på vilka de olika personerna var i slutet, så det var ett litet minus. Jag hade gärna haft en bättre översikt av dem, och eftersom de var så många som tio stycken och åtta av dem var män, så var det lätt att blanda ihop gubbarna.

Boken följde dessutom en gammal barnramsa och det tyckte jag var jättekul. Riktigt kul att se hur mördaren i boken dessutom hade försökt få allt att likna ramsan så mycket som möjligt. Och man kände sig iakttagen genom boken, vilket nog var känslan som alla karaktärerna hade.

Jag vill inte berätta för mycket eftersom det mesta kan spoila, men jag rekommenderar den. Det kan hända dock att den är bättre på originalspråket, men det brukar det mesta vara. Tills vidare ska jag försöka läsa fler böcker av Christie.

Nichijou

Längd: 26 avsnitt (20min)

Genres: Comedy, School, Slice of Life

Sändes: 2011

Det här är typ motsatsen till de vanliga Slice of Life/School animes som finns. I den här animen finns saker som en rektor som slåss mot en get och en robot med en rulltårta i armen. Hur som helst är allting normala små historier som kan hända... nästan de flesta i alla fall.

Den här animen är obeskrivlig. Man måste nog se den för att förstå vad den handlar om. Men den är otroligt gullig och rolig och den har ändå en hel historia i bakgrunden även om den inte bara fokuserar på just den. Gillar man anime med dessa genres eller bara söta saker, så är den helt klart sevärd.

Filmrecension: The Maze Runner

Jag har inte läst boken The Maze Runner, men igår tog jag mig tiden att se filmen åtminstone. Jag kan ju inte riktigt jämföra den med boken, men för att vara en film så var den riktigt bra. Man märkte ändå att den var baserad på en bok eftersom man fick den känslan, skulle det vara en film som bara hade gjorts för att vara en film så skulle den säkert vart mycket bättre.

Jag gillade den hur som helst jättemycket, och den fick pluspoäng för att Dylan O'Brien och Kaya Scodelario var med eftersom jag bara gillar Dylan överlag och Kaya är från min favoritserie Skins.

Jag gillar också hela idéen med hela labyrinten och att de dessutom inte vet HUR de hamnat där. Eftersom jag inte är lika bra på att recensera filmer som böcker, så kan jag dock inte kritisera hur bra filmen var på ett rättvist sätt.

Hyperbole and a Half

Författare: Allie Brosh

Titel: Hyperbole and a Half

Sidor: 369

Utgivningsår: 2013

"This is a book I wrote. Because I wrote it, I had to figure out what to put on the back cover to explain what it is. I tried to write a long, third-person summary that would imply how great the book is and also sound vaguely authoritative --- like maybe someone who isn't me wrote it --- but I soon discovered that I'm not sneaky enough to pull it off convincingly."

Jag har inte läst en bok sedan i somras av väldigt många olika skäl. Så det här var verkligen en väldigt lätt start igen. Eftersom den är fylld av bilder och dessutom var väldigt kul att läsa. Det ovan var en del av beskrivningen som stod på baksidan och eftersom jag inte har något annat kort sätt att beskriva boken så tog jag det.

Boken var en biografi, fast på ett humoristiskt sätt samt med bilder, av Allie. Så det var mest bara en massor av olika berättelser om hur hon var och händelser från hennes liv som till exempel när hennes mamma tog med henne och hennes lillasyster ut i skogen när de var små, och så gick deras mamma vilse, eller de gångerna hon försökte träna sin otroligt korkade, och mest simpla, hund. Hon skrev också om seriösare saker som hennes depression, men det var ändå väldigt kul att läsa om.

En bonus var ju att jag kände igen mig själv väldigt mycket igenom nästan hela boken. Inte helt och hållet förstås, som personlighetsdrag och livshändelser till exempel. 

Helt klart värd att läsa till omväxling mot vanliga böcker och dessutom om du har sådan sorts humor. Bara texten från baksidan av boken gjorde att jag ville läsa den för jag tyckte den lät perfekt för mig, så tycker ni att den kursiva texten ovan låter intressant så rekommenderar jag den här boken. 

The Fault In Our Stars

Författare: John Green
Titel: The Fault In Our Stars
Sidor: 313
Utgivningsår: 2012

Hazel har fått en tumör-krympande mirakel medicin som dessutom ger henne några extra år när hon träffar Augustus Waters i barncancer supportgruppen. Han är en före detta cancerdrabbad och dessutom väldigt intressant.


Det tog otroligt lång tid för mig att läsa den här boken. Jag har hört MASSVIS om den och ville mest läsa den bara därför. För att alla sa samma sak. Att man bara MÅSTE läsa den. Jag har aldrig riktigt tyckt om att läsa böcker om cancer eller sjukdomar överlag, så jag var väldigt tveksam till en början. Men jag ville också veta vad som var så utmärkt med den här boken, så jag köpte den.

Och förlåt till alla er som troligtvis kommer bli skitsura på mig nu, ÄVEN om hela den här bloggen handlar om vad JAG har för åsikter om böckerna (så jag kommer inte bry mig, tyvärr. men jag har ursäktat mig åtminstone.), men jag tyckte inte att boken var någon höjdare.

Den var inte dålig. Men jag tyckte bara att den var ointressant. Jag blev inte alls så fäst vid Augustus heller som jag hade hoppats på men jag tyckte det kändes som att hela boken gick fram lite snabbt. Och så var det en massa om den där författaren och hans bok och jag förstod inte ens hälften av det. Väldigt dryg verkade den där författaren vara i alla fall.

Dock grät jag ändå lite i slutet, men någon snyftare tyckte jag inte den var. Jag låg inte i köttbullsform i min säng och beklagade mig över hur grym världen är och sådant utan jag tyckte mest synd om Hazel.

Jag tänker ändå ge den 3/5 och inte mindre, för utöver att den inte levde upp till mina förväntningar alls, så var den helt okej ändå.

The Lunar Chronicles #2, Scarlet

(OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare böcker!)

Författare: Marissa Meyer
Titel: Scarlet
Serie: The Lunar Chronicles #2
Sidor: 452
Utgivningsår: 2013

Scarlet's farmor saknas och polisen har slutat letat efter henne eftersom hon ändå ansågs galen av byborna. Scarlet själv ger inte upp och den enda person hon kan få hjälp av är Wolf, en kille som är en före detta "street fighter". Under tiden i Nya Beijing så har Cinder lyckats fly från fängelset med en annan fånge, Thorne.


Jag såg jätte mycket fram emot att fortsätta läsa den här serien efter första boken, men jag tyckte inte alls att den här var lika bra som första. Den var intressant i början och precis i slutet, men sedan kom det en lång bit i mitten av boken som jag tyckte blev jätte långtråkig och seg. Jag hängde inte med alls i vad som hände och jag ville bara komma förbi kapitlen så snabbt som möjligt då.

Jag tycker nästan själv att kapitlen om Cinder var bäst. De som handlade om Scarlet var bara bra i början av boken. Jag trodde att jag skulle fastna lika mycket för Scarlet och Wolf som jag hade för Cinder och Kei, men det blev inte så heller.

Med andra ord blev jag ganska besviken och det är väl därför det tog sån tid att läsa ut den här boken. Jag kommer med säkerhet läsa tredje delen också och hoppas på att jag hänger med bättre i den.

Förutom det här har jag inte så mycket andra åsikter om boken, jag gillar fortfarande serien och själva storyn och tycker att den är helt klart värd att läsa av alla. Nu slog tanken mig dessutom att den här serien skulle vara otroligt kul att se som film.

Bok 1: Cinder
Bok 2: Scarlet
Bok 3: Cress
Bok 4: Winter

Special A

Längd: 24 avsnitt (20min)
Genres: Comedy, Romance, School, Shoujo
Sändes: 2008

Hikari har alltid vart näst bäst efter Kei och har försökt bli bättre än honom ända sedan han besegrade henne i en wrestlings match när de var 6 år. Hon började till och med i samma skola som honom, bara för att kunna bli bättre än han i allt. 

Jag känner att det blir lite mycket anime nu, men trots att jag har försökt läsa så har jag ändå inte orkat med det.

Den här var ganska söt, den påminde såklart om de två tidigare jag lagt upp recension på här men den här var en aning mera osammanhängande tyckte jag. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det, men den kändes antingen osammanhängande eller bara orealistisk. Vissa avsnitt blev ganska långtråkiga och speciellt de som inte innehöll lika mycket av Hikari & Kei. Det var ju trots allt dem jag ville se mera av eftersom jag trodde de var huvudpersonerna.

Jag var ganska besviken för jag har hört jättemycket bra om den här animen.

Shugo Chara! & Kaichou wa Maid-sama

Shugo Chara! & Shugo Chara!! Doki

Längd: 2 säsonger med 51 episoder i varje (20min)
Genres: Comedy, Magic, School, Shoujo
Sändes: 2007-2009

Amu vågar inte vara sig själv utan ses som en helt annan person än vad hon egentligen är och en kväll önskar hon att hon bara skulle kunna få vara sig själv. Nästa morgon vaknar hon och hittar 3 ägg i sin säng, som sedan kläcks till hennes "Guardian Characters". Det vill säga hennes drömmar och hur hon egentligen vill vara. 


Jag tänkte börja göra recensioner på anime & kanske andra serier också. Och det här är den första animen jag sett på flera år (förutom One Piece) och jag bara sökte runt lite och sedan började jag titta på den här. Den är nog egentligen mer för barn men jag tyckte ändå otroligt mycket om den eftersom hela animen handlade om att följa sina drömmar.

Dessutom älskar jag den japanska humorn och den här serien innehöll massvis av den.

Kaichou wa Maid-sama

Längd: 1 säsong med 26 episoder (20min)
Genres: Comedy, Romance, School, Shoujo
Sändes: 2010

Misaki Ayuzawa är den första tjej- elevrådsordföranden någonsin i den tidigare pojkskolan Seika High School, och är därför extra sträng mot pojkarna. Hon har fått ryktet att vara en "pojk-hatare" efter att har skällt och skrikit på killarna varje gång de gör fel. Men i hemlighet, för att inte förstöra sitt rykte, jobbar hon på ett maid cafe för att tjäna pengar till sin fattiga familj och en dag stöter hon på den populäraste killen, Usui Takumi, från skolan som råkar se henne i hennes maid uniform.


Den här påminde massvis om Shugo Chara med Amu's och Ikuto's relation. Detsamma med humorn. Jag såg den här på två kvällar och den var faktiskt otroligt bra, med en massa idioter och dålig humor. Jag tycker om anime som är ganska gulligt ritad så först var jag inte så säker på om jag skulle se på den här för de bilder jag hade sett såg så seriösa ut, men seriös är nog helt fel ord för den.

Ädelstens triologin #1, Rubinröd

Författare: Kerstin Gier
Titel: Rubinröd
Originaltitel: Rubinrot
Serie: Ädelstens triologi #1
Sidor: 366
Utgivningsår: 2009

Gwendolyn's kusin Charlotte har blivit tränad hela sitt liv för att få resa tillbaka i tiden, en gen som har funnits i Gwendolyn's släkt i flera hundra år. Men när Gwendolyn själv en dag plötsligt försvinner ifrån nutiden och hamnar på samma plats fast flera årtionden tillbaka förstår hon att det har blivit något fel. Var det inte Charlotte som var den utvalda till att resa i tiden? 


Jag har sett den här i bokhandeln så många gånger och funderat på om jag skulle köpa den, men jag har aldrig tyckt att baksidetexten känts särskilt lockande. Den lät inte så värst speciell tyckte jag. Men nu hittade jag den på biblioteket och lånade hem den, och den var verkligen motsatsen till mina förväntningar!

Jag gillade att Gwenny (jag tycker det är konstigt att hennes namn här är Gwendolyn men läser man på GoodReads heter hon Gwyneth?) hade humor och hon kom med helt normalt dryga tonårskommentarer. De andra personerna kändes också realistiska. Gwenny's moster tyckte jag påminde otroligt mycket om Harry Potters moster och morbror. Lika gapandes och skrikandes. Mr. White tyckte jag också om även om han var otroligt dryg i början.

Boken hölls intressant från första till sista sidan och jag måste säga att jag blev förvånad när jag fick reda på att den är tysk originellt. När jag hörde namnet "Rubinrot" tänkte jag genast på danska, även om jag faktiskt inte har en blekaste aning om vad röd är på danska. Men jag tänkte alltså att originalet var danskt tills ungefär för några timmar sedan, då jag kollade upp den på GoodReads.

Bok 1: Rubinröd

Bok 2: Safirblå

Bok 3: Smaragdgrön